1971 vid FURA's 25-årsjubileum träffades de stora VHF/UHF entusiasterna. OH2BEW berättade om Ballongprojektet ILMARI som var högaktuellt.
Från vänster Rolf OH2BEW, Kalle SM3AKW och Mats-Ola SM2CKR.
De då unga "grabbarna" var och är fortfarande, mest intresserade VHF-UHF-SHF. OH2BEW håller i sin hand ett slutsteg för 1296 MHz med ett 2C39 rör. Ett mycket populärt rör vid den tiden. OH2BEW deltog även som föredragshållare kring det finska Ballongprojektet ILMARI. Han har varit så vänlig att till oss, 40 år senare, skriva en intressant sammanfattning. Den är full av amatöranda kring de första uppsändningarna. Den kan man läsa nedan under "Läs mer....".
Gällande Ilmari-projektet var jag med nästan från början, ända fram till 1986, då Ilmari-verksamheten stannade av, åtminstone för några år.
Ilmari är ett mansnamn som anspelar på det finska ordet för luft, ilmassa = uppe i luften. Jag tror att vi hade åtminstone sju uppskjutningar, av vilka alla utom den första, skjöts upp från Jokioinen, Meteorologiska Institutets väderleksstation. Därifrån uppskickades alla södra Finlands väderleksballonger på den tiden. Vi skaffade bara gasen och ballongen så tog proffsen hand om resten. Det finns ju ett litet element av risk med.
Ilmari fick ett nytt nummer för varje uppskjutning, den första hette naturligtvis Ilmari I och innehöll bara en fyr för 144 Mhz, vars sändningstakt varierade med temperaturen. Så småningom kom det också med en fyr för 3,5 Mhz och till slut en transverter för 432/144 Mhz. Allt var hembyggt, som var brukligt på den tiden. Paketet hade en radarreflektor hängande under sig som spårades av lufttrafikradarcentralen i Tammerfors där en av de "våra" satt i kontrollrummet och per telefon höll kontakt med den kille som höll kontakt med våra spårningsteam på 3,5 MHz. Spårningsteamen rörde sig med bilar och försöka lokalisera Ilmari när den väl fallit ner. Det var ett otroligt intressant projekt där det fanns utrymme för mängder av olika sorters kunnande. Det byggde upp ett stort engagemang, det var vårens STORA händelse!
Byggklossarna i Ilmari byggdes av varierande personer. Med fanns åtminstone, förutom jag själv, Pauli, OH2DV och Reino, OH3MA. Jag byggde 3,5 MHz fyren + antenn samt radarreflektorn och min hustru sydde fallskärmen. Hur det exakt var med de andra delarna kommer jag inte riktigt ihåg.
Ballongen lyfte oftast upp till 10-13 km, varefter ballongen exploderade och Ilmari föll ner uppburen av sin fallskärm. En gång föll Ilmari ner på den svenska sidan, någonstans nära Umeä inom ett militärområde. Militärerna var jättehyggliga, jag tror faktiskt att det också fanns någon amatör inblandad, de skickade Ilmari per post tillbaka till oss.
Jag glömmer inte i första taget mina samtal här med posten i Finland för att kunna lösa ut paketet. "Det är fråga om en radioapparat som jag varit med om att bygga och vilken vi skickat upp i en ballong och som sedan flugit över till Sverige"! Den kvinnliga funktionären på posten var mycket tveksam, men till slut fick vi ut paketet med kommentaren: "Historien låter så fantasifull, till och med omöjlig, att den måste vara sann"!
De som var med spårningsteamen kunde också berätta historier om de spännande jakterna, där det nog fanns ett element av tävlingsanda med - vem hittar den den här gången? Spårningsgruppen, som ofta bestod av mer än tio ekipage, väckte stor uppmärksamhet på små orter på landsorten, när de plötsligt med fart dök upp från tomma intet med sina antennpiskförsedda bilar och pågående radiotrafik.
Projektet finansierades av deltagarna personligen och också av en liten insamling som anordnades via SRAL:s tidning.
Här var lite detaljer som jag kommer ihåg, det är ju faktiskt ganska länge sedan. Jag garanterar inte att alla detaljer är precis rätt.
73 de Rolf OH2BEW