|
|
SRS nyhetsbrev v.22 HAM 2007-05-31
Eftersom vi har loppis i Nykvarn redan nu på lördag kommer detta nyhetsbrev med en veckas mellanrum. Det gäller ju att få ut dessa budskap i tid.
Snart är det nog dags för ett litet sommaruppehåll, vi får se hur det går.
Idag skall vi som utlovat göre en djupdykning i IC-7800.
Varför?
Ingen har väl råd med en sådan ändå.
Det trodde vi oxo när de första ryktena om IC-7800 kom.
Vi har fått revidera den uppfattningen, och kan bara konstatera att IC-7800 är mycket populär och säljs i väldigt många exemplar.
Ett annat skäl att försöka sprida lite kunskap i ämnet radioteknik. Hur är en modern mottagare uppbyggd, vad gör den bra eller dålig, vad kostar i konstruktionen och varför.
Se det inte bara som ICOM propaganda, försök lära dig lite om radiokonstruktion, ställ även krav på prylar från andra tillverkare om ni vet om vad man kan ställa krav.
Det här med att ha råd är en sak som diskuteras mycket inom hobbyn, med oss vid utställningar och bland amatörer.
Vad får hobbyn kosta?
Ibland är det ett självändamål att amatörradio inte får kosta något.
Man får inte ens upp en dipol om man inte har en gammal tråd liggande, det är för dyrt att köpa en rulle tråd och spänna upp.
Andra har både mast Yagi och IC-7800 med PA
Klart att alla har olika förutsättningar, men aldrig har amatörradio varit en så billig hobby som nu.
Aldrig har vi fått så mycket radio som när vi idag köper en ICOM station.
Aldrig har det funnit så mycket billiga komponenter, och material som kan nyttjas till radio hobbyn.
Många vill prova på mobil HF, och jag skall försöka få ihop lite om detta.
Kalendern
Nykvarn loppisen andra juni, i övermorgonNu är det dags igen med storsläggan, ny lokal och ny tidpunkt
Nykvarn loppisen äger rum 2007 06 02 dvs på gränsen till sommaren.
Lördagen den andra juni, med ny lokal.
Rätt kul grepp med en senare tid. Ja tror detta kan bli populärt.
Visa din uppskattning till arrangörena genom att komma.
Jag tycker att de radioamatörer som arrangerar sådan här tillställningar gör ett fantastiskt jobb med något som behövs inom hobbyn.
Det du kan gör är att bjuda på din närvaro.
SRS ställer ut som vanligt.
IC-7800 kommer med, liksom de andra populära riggarna från ICOM.
Här finner du mer information:
Vägkarta finner du här:
Läs även om Nykvarn loopisen på SSA hemsida:
http://www.ssa.se/nyheter/detail_acti.php?varAKID=844
Stora Björnmötet
Äger rum 2007 06 29, 30, 31Kolla hemsidan
Stora Björnmötet, SK4BM äger rum på Tossebergsklätten som vanligt.
En bergstopp vid övre Fryken, mellan Sunne och Torsby, med vidunderlig utsikt över Fryksdalen.
Vad gör man på Björnmötet då?
Träffar radioamatörer, äter god mat på lördag kväll, tältar campar, njuter av livet, kör radio, visar sina grejer, hembyggen, diskuterar radioproblem, ljuger för varandra, sätter upp antenner och balanserar på bergstoppen.
Vanligen brukar mötet ha ett tema, ännu saknas tema för årets Björnmöte.
Har du en ide tipsa SM4DFH
Antennmöte i Västerås igen! 2007 09 08-09
Veckoslutet 8-9 september 2007 planerar Västerås Radioklubb, VRK, i samarbete med FRO att ordna ett antennmöte på Björnön utanför Västerås.Syftet är att vi skall visa att man billigt och med relativt enkla medel kan ordna sig en fungerande antenn. Ett antal amatörer är vidtalade att på plats designa, bygga, sätta upp, köra och dokumentera sina favoritantenner. Exakt vad som kommer att visas är inte klart än men tyngdpunkten kommer att ligga på kortvåg men andra förslag tages naturligtvis emot. Även enklare mätmetoder kommer att visas.
Denne gång kommer vi att hålla till på Södra Björnön, Västerås. Vi startar fredag kväll och avslutar på söndag förmiddag men huvudarrangemanget med antennexperiment mm. blir under lördagen. Lördag kväll ägnas mer åt social samvaro med bl.a. korvgrillning.
Stugor utrustade för självhushåll finns att hyra för en billig penning men det går även att tälta eller ställa upp en husvagn
Har du egna idéer om vad du vill se eller vill demonstrera tag kontakt med Wei Öhlund, SM5DMQ, tel 021-334388 eller via e-post
Lyssna på kommande SSA bulletiner och VRKs trafiknät söndagar kl 1900 på repeatern på 145.775, men framförallt reservera helgen, speciellt lördagen för detta evenemang.
Tag mycket gärna med familjen; vi skall försöka ordna någonting utan antenner också!
Västerås Radioklubb
Mikael Sandberg SM5ZBJ
SRS kommer inte tyvärr.
IC-7700 ICOM (förhandsinformation)
En ny ICOM rigg för HF kommer att se dagens ljus.En mix av det bästa i IC-7800 men storlek och utseende likt IC-756PROIII.
Många frågar om priset och när den kommer.
Vet ej, kan vi bara svara idag. Låt oss avvakta tills i höst.
Man kan se riggen här:
som pdf av broschyren.
OBS att det står ”PRERELEASE INFORMATION” på broschyren.
Det betyder att man kan komma att göra ändringar under tidens gång, och att broschyren inte visar den slutliga produkten. Man kan därför inte kräva att den kommande riggen skall se ut, och ha samma specifikationer som den visade broschyren säger.
Vi har inte pappersbroschyrer att skicka ännu.
Låt oss i stället tolka dess prestanda lite, vi ser att det handlar om en dubbelsuper, dvs likt IC-7800 med bara två mellanfrekvenser, 64 MHz och 36 kHz.
Vi ser oxo att den har + 40 dBm interceptpunkt. Dvs extremt goda storsignalegenskaper som gör att man kan lyssna på någon svag station medan flera starka gör sitt bästa för att överstyra och orsaka brus och distorsion.
Vi ser oxo att den har ICOMs filterfabrik som jag beskrev i förra nyhetsbrevet.
Vidare har IC-7700 den digitala preselektorn som finns i IC-7800.
Det gör att man kan köra flera band med antennerna väldigt nära.
IC-7700 blir en basstation med inbyggt nätaggregat, och ger 200 Watt ut, med 48 Volt på slutsteget.
Det som skall hända framöver är att den skall typgodkännas i alla världsdelar, inom EU skall den få sitt CE märke, den skall uppfylla R&TTE godkännandet, och extra villkor för elsäkerhet.
Vi vet idag inget om pris och när den kommer till EU.
Vi pratar om September för mer information av den typen.
Man räknar med att IC-7700 kommer att väga 23 kg !
Anledningen till att ha bara två blandare är uppenbart för de som kan mottagarteori.
För andra kan det ibland verka som fler blandare och mellanfrekvenser är bättre. Dvs att en trippelsuper eller kvadrupelsuper skulle vara bättre än en dubbelsuper.
Genom att bygga en mottagare med så få oscillatorer som möjligt kan man minska det oönskade sidbandsbruset kraftigt. Både i mottagaren och sändaren!
Skillnaden på brussidband blir hälften om man jämför en mottagare med två MF mot en med fyra.
Distorsionen till följd av de extra blandarna i en trippelsuper är även det negativt.
Dvs vi får avsevärt färre oönskade signaler, spurious om vi kan ha färre blandare och oscillatorer, i både RX och TX.
En enkelsuper vore givetvis drömmen.
Men eftersom vi vill ha en heltäckande mottagare så är det nödvändigt att ha en hög första MF.
Dock krävs mycket avancerade blandare för att gör andra mellanfrekvensen, jag har berättat om blandare förr och i synnerhet om den i IC-7800.
Hälften av blandarna och hälften av oscillatorerna i en IC-7700 jämfört med andra likande fabrikat.
Ger oss en renare mottagare med bättre egenskaper helt enkelt.
Åskskydd av amatörradiostation
Ämnet är aktuellt den här tiden på året.Jag har skrivit om åska och dess verkningar flera år vid den här tiden på året.
Här kan du lära dig mycket om åska:
Längst ner till vänster finns fakta hur man skyddar en typsikt amatörradiostation.
Att åskskydda ett tält låter väl kanske lite överdrivet, men lär av konstruktionen!
Varje år får vi in ett antal, kanske 5 st amatörradiostationer, som fått en smäll av Tors hammare.
Ibland går det bra och ibland sämre.
Dvs ibland får ägaren en ny radio av sitt försäkringsbolag om det är svårt eller omöjligt att laga, ibland kanske det inte finns försäkring som täcker skadan.
Hör med ditt försäkringsbolag.
Tänk på att åskan förstör även om den slår ner på flera km avstånd.
Tänk på att flera anslutningar till en radiostation ger skillnadsspänningar som är vanligaste orsaken till skador.
Exvis två jordningar med 50 eller 100 meters avstånd kan skada mer än det gör nytta.
Tänk på att det kan bildas spänningskillnader som kan förstöra, mellan antenn och jord, mellan elnät och telefonnät, mellan jord och elnät, mellan jord och jord, mellan jord och telefon.
Först när endast en enda anslutning finns kvar är radion skyddad.
Direktnedslag går nästan inte att skydda sig mot, men är dessbättre sällsynt.
Dessvärre är marken idag full med ledningar numera som ger oss spänningskillnader vid åsknedslag på avstånd som kan skada.
En bra möjlighet är att förstå vad som händer, återigen kunskap är det som kan hjälpa dig.
Ingen annan kommer med sin kunskap och hjälper dig, du måste själv.
Nog kunde väl staten hjälpa oss mot åska.... (ironi.)
Men försäkringsbolagen borde ju, liksom att de kräver brandvarnare oxo ha experter som kan utreda vad man skall göra för att skydda sig mot åsknedslagen.
Men nej detta får man göra själv.
IC-7800 och vägen från antenn till högtalare.
Vi kommer att finna att den här stationen har ganska mycket mer saker redan i början av mottagaren.Det första är att den har fyra antennjackar, vilka väljs med relän. Relän av hög kvalitet med flera parallellkopplade kontaktgrupper.
Avsikten är att hålla undan alla aktiva komponenter så långt som möjligt, allt för att få så liten distorsion som möjligt av det som kommer från antennen, dvs en miljon starka signaler och en liten miljon svaga signaler, samt några jättesvaga som vi vill lyssna på.
Efter antennvalet finns kretsar som skall detektera farliga in nivåer på mottagaren, dvs skydda ifall någon sänder in i den. Även här finns relän som skall koppla ur om sådan risk föreligger.
Nu följer en splitter, IC-7800 har ju två mottagare och antennsignalen måste delas i två lika stora delar. Man använder en passiv effektdelare, vi talar nu om ”50 Ohms byggklossar”, som jag nämnt förr.
Vi pratar givetvis om mycket svaga effekter som kommer från en antenn, men pep värdet av allt som kommer ur en kortvågsantenn närmar sig milliWatt.
Effektdelningen gör att vi tappar 3 dB, eftersom båda mottagare vill ha halva effekten. Vi kan inte tillåta oss någon förstärkning ännu, och får acceptera detta. Förlusten tas upp i mycket lågbrusiga kretsar när förstärkningen börjar senare i mottagaren.
Efter effektdelningen följer så de olika dämpningstegen, attenuator, 3, 6, 12 och 18 dB. Även dessa kopplas in och ur med relän av hög kvalitet.
Nu är det dags för förselektionen, vi kallar dessa för bandpassfilter. Filter som skall släppa in ett frekvensområde åt gången. Givetvis finns dubbla uppsättningar sådana, då respektive mottagare skall kunna lyssna på vilka band som helst.
Dessa bandpassfilter är 12 st per mottagare. Dvs totalt 24 bandpassfilter. Alla kopplas in med relän. Fortfarande inga aktiva komponenter i mottagaren.
Efter bandpassfiltren finns en mängd komponenter, bl.a de olika HF stegen, eller PRA amparna.
Vi har PREAMP 1 som är en mycket avancerad sak, lik den jag beskrev i IC-756PROIIIan tidigare i år.
Fortfarande är allt mycket väl anpassat till 50 Ohm och välkonstruerat, allt för att få hög dynamik och låg distorsion.
PREAMparna behöver ju inte ta hand om hela kortvågen eftersom de har bandpassfiltren framför.
Men är ändå mycket avancerade.
Observera nu att den här stationen nu inte behöver en ny combiner, då den har två mellanfrekvenser.
IC-756PROIII hade först en splitter och sedan en combiner, vi tappade totalt 6 dB där.
Vi spar 3 dB på detta och de 3 dB läggs till dynamiken.
Efter bandpassfiltren, men före PRE Amp finns relä som kan koppla in och ur den sk digiselekt.
Låt oss återkomma till denna, högnivå och supersmala presleketor.
Efter diverse hög och lågpassfilter, vilkas avsikt är att bl.a dämpa spegelfrekvensen extra, kommer vi så till första blandaren.
Även här talar vi om strikt 50 Ohms teknik, ju bättre anpassning ju mer specificerad anpassning ju större möjligheter att uppnå höga specifikationer har man.
Observera nu att 50 MHz bandet har en egen blandare optimerad för den frekvensen, 50 MHz har även egna HF steg, PREAMPs.
Blandaren för HF respektive den för 50 MHz är dubbelbalanserade blandare byggda av flera transistorer och matas med mycket hög oscillatornivå.
Allt för att få så lite oönskade signaler som möjligt, samt så låg distorsion som möjligt.
Dessa blandare används inte vid TX utan den har egna blandare. Man vill hålla mottagaren så ren som möjligt.
Efter blandarna ett relä som väljer vilken av de två blandarna som skall låta sin MF gå vidare så har vi ett nytt LP filter.
Nu kommer de beryktade filtren i första mellanfrekvensen. De som man ibland kallar roofingfilter.
Här finns tre stycken kristallfilter som väljs med relän, 3, 6 och 15 kHz breda.
Nu har vi plötsligt fått fram en huvudselektivitet som gör att vi bara hör ett par stationer, fortfarande relän och inga aktiva komponenter som PIN dioder.
In till ett förstärkarsteg, först nu kommer förstärkning i den här mottagaren, detta steg har AGC styrning, dvs det kan regleras av AGC systemet.
Tänk på att vissa fabrikat nöjer sig med keramiska filter, vi ligger ju på 65 MHz och man kan ha bandbredder på 100 kHz i det här steget med sådana.
ICOM har alltid använd riktiga kristallfilter i första MF, numera smalare sådana.
Vi har nu en första MF, på c:a 64 MHz, respektive mottagare har lite olika frekvens på första MF:
Skulle vi ha samma MF finns risk för överhörning. (första MF är 64,455 och 64,555 MHz).
Redan nu är det dags för andra blandaren, denna blandare består av dubbla dubbelbalanserade blandare vilka matas med 90 graders förskjuten oscillatorsignal. Vi får en blandare som undertrycker de oönskade produkterna. Den liknar en fasad SSB generator, men har mycket högre dynamik och lägre distorsion.
Andra blandaren är den som vi ställer största kraven på i en mottagare. Den får ju en starkare signal än första. Den skall även blanda ner till 36 kHz vilket är ett mycket stort steg. Det kräver en väldigt speciell konstruktion.
Utsignalen från dessa dubbla dubbelbalanserade blandare kombineras till en mellanfrekvens och förstärkning följer innan signalen skall in i DSP och bli digital.
Obs att allt det här är dubblerat, dvs en uppsättning för respektive mottgare.
Efter första blandaren tar man ut en signal som används till spektrumanalysatorn.
Det görs före kristallfiltren. Detta för att spektrumet skall kunna visa ett större band än valt filter i första MF ger, (3, 6 eller 15 kHz).
En speciell sak är att före sista mellanfrekvensförstärakaren finns en AGC detektor. IC-7800 har ju ett dubbelt AGC system, den kan reglera tidigt i mottagaren och det handlar ju om förstärkarsteget före andra blandaren som kan styras om det föreligger mycket starka signaler inom första mellanfrekvensfiltrets bandbredd, (3, 6 eller 15 kHz).
Det är förstås mycket sällan den AGC måste träda in. AGC systemet kan på så vis ”flytta” förstärkningen från tidig mottagare till sen MF, allt med hänsyn till rådende förhållanden.
DSP fattar beslut om AGC skall regleras i själva DSP på digital väg eller om förstärkningen skall dras ner tidigt i mottagaren.
Det här var väl inte så märkvärdigt va?
Tungt att läsa och förstå, men för den som vill fördjupa sig är det mycket intressant och man inser vad konstruktören har tänkt.
Den här genomgången visar att man inte har sparat på något krut i den här konstruktionen.
Avsikten är att få en mottagare med hög känslighet och en förmåga att läsa svaga signaler trots att den där miljonen starka signaler gör vad de kan för att tränga in i mottagaren och förstöra allt.
Något, som om det skall bli bättre än det mesta annat i mottgarväg måste göras med största omsorg.
Digiselekt
Ja vad är det.
Funktionen finns på IC-7800 och kommer att finnas även på IC-7700.
Det handlar om en extra smal och brant förselektion, som kan hjälpa bandpassfiltren med jobbet att hindra de där miljonerna starka signaler att nå in i mottagaren.
Något som egentligen inte behövs i den här klassen av mottagare, men som kan nyttjas om man kör fieldday med IC-7800, eller har en granne med IC-7800.
Om vi har nån på varje band som matar ut hög effekt och med antennerna nära, kanske 10 – 20 meter isär.
Vi kan få 20 – 40 dB dämpning mellan amatörbanden extra för att klara detta.
När digiselekt är på, är PRE AMP spärrad.
Man kan finjustera Disgislekten med ett vred på panelen, men normalt stämmer den av sig själv och följer således inställd frekvens helt automatiskt.
Du som har en 7800, lyssna noga på chassit när du vrider på digiselekt skall du hör att massor av små relän knattrar.
När vi kommer upp i nästa solfläcksmaxima, kommer BC banden att bli oerhört starka, i enklare mottagare kan det bli ett enda brus från 10 MHz och uppåt, som ett resultat av intermodulation från BC banden.
IC-7800 kommer att klara pressen även utan att koppla in digiselekt, men har man grannar på nära avstånd kan den vara bra att ta till.
Digiselekten består av enbart passiva kretsar, inga dioder eller transistorer i signalvägen.
Inga motorer, drivremmar, skruvsystem eller mekanik.
Inget som ruttnar, åldras eller måste bytas och servas efter en tid.
Allt kopplas in och ur med små relän av hög klass.
Effektdelaren i början
Som jag nyss skrev om, den som ger respektive mottagare halva effekten från antennen, kopplas bort om man lyssnar med en mottagare.
Man vinner således 3 dB om man bara kör en mottagare.
En sådan effektdelare kommer vi inte ifrån, men om man kör respektive mottagare med varsin antenn behöver givetvis inte de 3 dB förloras.
Rent praktiskt har man sällan något nytta av de där sista 3 dB, bruset från antennen är ofta mycket starkare än mottagarens egenbrus trots 3 dB förlust.
Effekten från antennen?
Kommer det verkligen effekt från antennen och in i mottagaren?
Är det inte mikroVolt som kommer?
Frågar sig någon.
Vi talar om 50 Ohms teknik. Jag har nämnt det tidigare och brukar noga tala om hur viktigt det är med anpassning mellan stegen internt i en mottagare.
Klart att det behövs en viss spänning för att åstadkomma en viss effekt till mottagaren från antennen.
Men genom att mäta och räkna med effekt, i dBm, blir allt så mycket enklare.
Och att ha konstant impedans.
Alla vet ju hur viktigt det är att hålla rätt anpassning efter sändaren, som ju likt antennen levererar en viss effekt över 50 Ohm. Dock lite större effekt.
100 watt är 50 dBm, en mycket svag effekt som går att läsa i en mottagare är på – 120 dBm.
0d Bm är 1 mWatt.
En handapparat lämnar 30dBm (1 Watt).
Går vi till historien så var mottagarna högOhmiga på antenningången och det var spänningen man talade om.
Den höga ingångsimpedansen var inte konstant utan varierade med inställd frekvens och med bandomkopplarens.
Fördelen med detta var att nästan vilken trådstump som helst fungerade som mottagar antenn, man kan säga att de gamla mottagarna fungerade som dagens aktiva antenner.
Idag är det nödvändigt att hålla anpassning, och då talar vi om effekt istället.
dBm, där noll dBm är en milliWatt över 50 Ohm. -120 dBm som är en mycket svag signal är en otroligt liten effekt. Men ändå en sådan.
Idag är det nödvändigt att mata sin antenn med någon form av matarledning som inte strålar, koaxialkabel är ett sådant exempel. En anledning är att antennen skall lyssna och stråla där uppe i träden och inte direkt från antennjacken, där alla störningar finns. Förr fanns ju inga störningar.
Redan mycket tidigt blev de gamla mottagarna med lågOhmg in impedans, till skillnad mot familjens träradio.
Det här gör att ibland får jag frågan om att den nya IC-756PROIII verkar vara mycket okänslig, man hör nästan ingen med en testsladd i antennjacken, men det gör man med den gamla BC-348an.
Jag hoppas att det här ger förklaringen till detta fenomen.
Hur mycket är då -120 dBm? (Teknik)
Väldigt lite, en mycket låg effekt.
För den som inte vill räkna skall vi försöka reda ut det hela.
Jag har nämnt -120dBm som en typiskt svag signal som vi kan tänkas lyssna på.
Det är på S-metern c:a S1. (noga räknat är S1 -122dBm)
Men i Watt räknat blir det några nollor att hålla reda på.
-120 dBm är 120 dB under 0dBm, (0 dBm var ju 1mWatt och det vi relaterar till).
-120 dBm är 0,000 000 000 01 milli Watt.
-120 dBm är 0,000 000 000 000 01 Watt !
-120 dBm kan oxo skrivas som 1 fWatt. ( f står för fiko, och är ett prefix liksom kil, Mega, mikro, nano, piko etc.)
Du kan ge rapporten att: ”din signastyrka är 1 fikoWatt in i min mottagare”.
Nu kan du räkna ut faktorn för dämpningen under resan från sändaren till mottagaren. Dvs sändaren ger 50 dBm och i mottagaränden har vi kvar -120 dBm
Faktorn blir då 100 / 0,000 000 000 000 01 nej det är omöjligt att räkna med sådan här tal.
Låt oss hålla oss till våra fina deciBell i stället.
Under resan försvann 170 dB av de 100 Watt som utsändes.
I en radiomottagare hanterar vi väldigt låga effekter, men likväl effekt, och genom att hålla god anpassning mellan mottagarens steg kan vi oxo få utdelning i form av goda egenskaper hos mottagaren, men det är lite dyrare, än att bygga mottagare på måfå, men man får vad man betalar för.
dB i amatörradioprovet (amatörradioprovet)
Det förekommer minst en fråga i amatörradioprovet om dB.
Man måste kunna lite om dB, ex.vis hur mycket effekt man får från en 10 watt sändare om kabeln dämpar 3 dB och antennen ger 10 dB.
Frågan kan oxo handla om dB vid spänning eller ström.
Jag har ett äldre nyhetsbrev som handlade om dB, den som är intresserad kan få det, bara ett mejla mig. Dvs 20 sidor om dB.
dB på längden, tvären, rakt och snett, uppåt och neråt, med tabeller och matten.
IC-7800 kan köra med två antenner på respektive mottagare samtidigt
Man kan då lyssna på samma frekvens med två antenner och få en antenn i respektive öra.
Det låter häftigt det minsann.
Hjärnan kommer att fungera som en diversety processor, eller IQ demodulator.
Den olika vågutbredningen som finns på de två antennerna kommer att höra mellanöronen mitt i skallen.
DSP tar över vid andra mellanfrekvensen
Två DSP, till och med, en för varje mottagare.
Det som nu sker är att 36 kHz MF skall göras om från en analog signal till en digital, den kvantiseras, eller man ”försiffrar” den. Givetvis måste det går undan och man måste ha väldigt hög upplösning. Mycket högre än på en CD skiva för att inget digitalt oljud skall höras.
Den digitaliserade signalen genom går arbete med programvara som matematiskt gör det som en vanlig MF gör, men mycket bättre, med större noggrannhet, lägre distorsion och med mycket bättre egenskaper.
Digitalt görs MF förstärkning, filter, notchar, mer förstärkning, detektorer, passbandstuningar, och slutligen skall det omvandlas till en analog signal igen.
Efter den digitala behandlingen är det dags att omvandla till analog signal igen, noggrann filtrering för att få bort oljud av det digitala, så har vi en snygg perfekt LF signal.
Dessa, de är ju två från två DSP och två mottagare, matas till LF slutsteg via volymkontroller.
LF slutsteg som är separata till hörtelefonjacken, dvs vi har separata LF slutsteg som är optimerade för bästa anpassning till lurar och hörseln. Inte det enklare sättet att bara dämpa till lurarna.
Jag har tidigare skrivit i ämnet om att anpassa lurarna till riggen och öronen och hörseln.
LF slutstegen matas varsin högtalarutgång, inbyggt finns bara en högtalare, och då blandas de båda LF signalerna.
Den inbyggda högtalaren är en sluten HI FI högtalare i egen sluten dämpad låda som sitter bakom höljet i IC-7800, den bidrar till att en sådan här transiver låter så bra utan oljud från högtalarresonanser.
Det hela låter enkelt, det här med digital signalbehandling, digitalt framställda filter, PBT, notchar etc. Men är mycket avancerat, dock kan vi inte fördjupa oss särskilt mycket i själva programmeringen för att åstadkomma detta.
Vi får acceptera att ICOM gjort en mycket bra programvara som gör de här jobben bättre än analog teknik någonsin kan göra.
Vi måste oxo inse att de analoga kretsarna är de som ändå bestämmer en stor del av riggens storsignalegenskaper och minskar oönskade signaler brus och Imd till det absolut minimala.
Vad gör då att IC-7800 är så bra och oslagen i sin klass?
Det borde ha framgått av ovanstående texter.
Jag vill dock understryka några saker som är unika.
Absolut anpassning till de olika stegen i ingången, med välkonstruerade 50 Ohms block, såsom bandpassfilter, LP och HP filter, preampar, effektdelare, och blandare.
Liksom mycket noggrant anpassade kristallfilter i första MF. Detta är mycket viktiga saker för att få den otroligt höga under tryckning av oönskade signaler.
Vidare har vi fullständig avsaknad av aktiva komponenter i mottagarens steg ända fram till sista MF.
Reläer låter kanske lite gammalmodigt, men är den enda möjligeten om vi skall nå upp till de prestanda som IC-7800 har.
ICOM har använd relän av absolut högsta kvalitet och kopplad dem med dubbla konakter där det är möjligt.
Programvaran och DSP bidrar sedan till de smått otroliga prestanda och kvalitet som en IC-7800 har.
Givetvis går det att kalla en transiver för DSP med mycket dåliga programvaror som man har gjort med låg budget.
Vad jag menar är att DSP kan vara mycket olika beroende på vad man köper.
Läs och fundera oxo på det jag skrev om de dubbla AGC systemet, en AGC i mottagarens första delar.
Sändaren då?
IC-7800 har en sändare där trafiksättet skapas med en DSP, i princip omvänt mot mottagaren.
Mikrofonen matas in för digitalisering, (kvantisering) i ytterligare en DSP.
Ut kommer en SSB eller AM signal som skall blandas upp till signalfrekvens.
Låt oss följa signalvägen snabbt.
DSP levererar en 36 kHz signal som har den modulering man valt, denna blandas upp till 455 kHz där enkla keramiska filter finns, inte för att filtrera fram ett sidband, det gör ju DSP i skapandet av signalen, utan för att få bort oönskade delar, speglar vid blandningen exvis.
Vid en här punkten plockar man signalen som skall bli monitorsignalen, eller medhörningen, det betyder att man verkligen lyssnar på en av sändaren skapad SSB signal.
Nu blandar vi upp signalen till 64 MHz och tredje sändarblandaren ger sedan den frekvens sändarens skall sända på.
Efter denna följer ett batteri av bandpassfilter, liknande de som finns i mottagarens ingång. Men i detta fall är de diodswitchade. Här har vi ju inga krav på extremt låg Imd som i mottagaren.
Före dessa bandpassfilter plockas signalen som skall bli transverterutgång. Den är nu c:a 0dBm.
Nu är det bara förstärkning som gäller, men det finns en och annan dämpare mellan stegen. Dessa sitter där för att förbättra anpassningen mellan de olika stegen i sändaren. Särskilt som signalen skall överföras till slutstegskortet med koax är det nödvändigt att ha god anpassning till 50 Ohm.
Man kan nog säga att man fuskar lite i sändaren med anpassningen, och använder dämpare istället för omsorgsfullt konstruerade steg som håller anpassningen utan dämpare. Men här har vi ju ”råd” med detta utan att det gör något med prestanda.
Med koax till slutstegsenheten börjar man med en dämpare igen. Koaxen blir korrekt anpassad.
Slutsteget har fyra steg, en liten stackare och en större, sen ett drivsteg och slutligen slutsteget som skall ge oss 200 Watt ut.
Driv och slutsteget i enheten drivs med 48 Volt, och det går åt runt 10 Amp.
Alla transistorer är effekt FET. Driv och slutsteget har separata individuella justeringar för bias.
På slutstegskortet finns strömshunt, man vill ju kunna mäta strömmen och ett 0,03 Ohms motstånd ger tillräckligt spänningsfall för detta ändamål. Strömvärdet används sedan för transivers mätinstrument och för ALC systemet, som skyddar mot överström.
Vidare finns temperatursensorer, som mäter värmen och visar på apparatens instrument och reglerar fläkten.
Ut från PA till lågpassfiltren bär det så iväg med våra 200 Watt.
Ett batteri med kraftiga LP filter skall se till att övertonerna från sändaren hamnar på en låg nivå.
Övertonerna är dämpade med 60 – 70 dB.
Lågpassfiltren kopplas in med relän. Att nyttja jättestora PIN dioder är inte aktuellt, de finns knappast att köpa och skulle kunna vara känsliga för åska.
Från LP till antennavstämmaren och vidare ut till antennen.
Bra anpassning även till filtren, och en varning för att trimma sådant själv
Jag har skrivit om hur viktigt det är att hålla god anpassning mellan blocken, de olika stegen, i mottagarens ingång, blandare filter och HF steg.
Men även nämnt anpassning till kristallfilter, och i dagens sammanhang filtren i första MF.
Där sitter ju i IC-7800 liksom i andra ICOM stationer 64 MHz kristallfilter.
I de flesta ICOM stationer finns transformatorer för att anpassa kristallfiltren till övriga kretsars impedans. Trimbara sådana.
Så även i IC-7800.
Att skruva på en sådan trafo kan vara förödande. Det ser på schemat ut som om den bara skall maxas, dvs trimmas så att S-metern visar mest.
Många har provat och man ser ibland ingen tydlig topp på S-metern.
Vad man inte vet när man trimmar en sådan trafo är att den anpassar ju till kristallfiltret.
Man har nu förstört anpassningen till kristallfiltret, (roofingfiltret).
Men det man inte vet har man inte ont av.
Det är ett jäkla skitjobb att trimma det rätt igen.
Låt detta bli en varning för att trimma på saker som du inte är 100 procent säker på vad du gör.
Med fel anpassning till dessa filter får vi oönskad dämpning, vi får en ojämn frekvenskurva samt olinjaritet och fasfel som kan orsaka distorsion med falska stationer som hörs i värsta fall.
Visst finns det riggar där man gjort anpassningen resistivt, dvs det behövs ingen trimning.
Billigt, både i produktion som fabrikstrimning.
Men sämre slutresultat för kunden.
Men det är ju bara en prisfråga, man får vad man betalar för.
Skall man bygga och köpa en radiostation som är bättre än det mesta och har topprestanda ja då är det komplicerade saker.
Många har gamla myter om att saker skall trimmas med jämna mellanrum.
Jo det var förr det.
Numera sker ingen åldring av betydelse, det håller sig ju förhållandevis svalt i moderna riggar, samt solstommar är gjorda av moderna material som inte åldras.
Så skruva inte på trimbara grejer i ICOM riggarna. Det kan nästan bara bli sämre.
Typiska exempel är i SSB kristallfiltrens barndom, riggarna på 60 och 70 tal hade trimbara trafos före och efter kristallfiltret, dvs det filter som utgör SSB filtret.
Jag hör än i dag ljudet av förstörd anpassning av dessa filter, man har trimmat och inte kommit rätt.
Filtrets egenskaper har förstörs.
Särskilt typiskt var detta under tiden som IC-211 var en populär 144 MHz station för låga delen trafik.
Trimning av spolburkarna före och efter SSB filtret gav ”konstigt” ljud....i SSB och CW samt väldigt olika ljud på USB respektive LSB.
För att komma rätt krävs sveputrustning.
Det hade ju fabriken och sen skall dessa inte röras.
Låt oss som exempel säga att om du trimmar så kan du skruva tre varv på trimrarna för att se lite utslag på S-metern, men för att ligga rätt gäller att trimma 10 grader på trimskruven.
Dvs man har inte en chans att trimma detta på måfå.
Antennavstämmaren i IC-7800
Liknar de som vi tidigare talat om i IC-756PRO bl.a.
Men är lite kraftigare eftersom den skall tåla 200 Watt.
Vad som finns att nämna är att den ena eller båda mottagare kan köras via antennavstämmaren, det gör att om man lyssnar den vägen, och med mottagare två på ett helt annat band, så kommer vi att få en dämpning pga av att antennavstämmaren har en selektivitet.
En antennanalysator ger CPU fakta om den anslutna antennens egenskaper, det görs genom att mäta SWR, ström spänning och deras fasförhållande, samt antennens resistans.
Till detta används 4 st detektorer.
CPU kan nu välja spolar och kondensatorer samt vrida på vridkondingarna tills antennen verkar vara som ett 50 Ohms motstånd för sändaren.
Till skillnad mot de avstämmare vi finner i enklare radiostationer avslutas denna avstämmare med en strömdetektor, dvs vi mäter antennströmmen och avstämningen kan optimeras ytterligare med både max antennström och minsta SWR mot PA.
Antennavstämmaren har en egen fläkt.
Det är typsikt att en antennavstämmare kan ha 1 dB förlust i sämsta fall.
Det kan motsvara 50 Watt i förluster vilka då bör fläktas ut.
Sen är det bara att gå via antennväljaren och komma till något av de fyra antennjackar som finns.
Därmed har vi gått in via en av de fyra antennkonakterna genom mottagaren till högtalaren, vänt och via micken gått genom sändaren och ut i samma antennkontakter.
Schemat till IC-7800
Omfattar över 50 sidor i A4 format, tätritade med komponenter.
Detta följer med i riggens manual, och den som vill fördjupa sig i sin drömtransiver har här möjligheter att lära sig mycket.
Men man kan oxo komma väldigt lång genom att studera blockschemat. Följ gärna med på blockschemat medan du läser dagens brev.
Nätdelen i IC-7800, effektfaktorkorrigerad
Den är en enhet som man låter tillverka hos annan tillverkare, det finns företag som bara gör nätdelar.
Sådana är ju väldigt vanliga i all dagens elektronik, inte minst i datorer.
Som de flesta redan inser handlar det om ett switchat nätaggregat. Det handlar ju om nästan 800 Watt in, vid full gas på en sådan här rigg.
Men när det gäller så stora nätaggregat krävs det effektfaktorkorrigering.
Dvs nätagget måste dra ström i fas med spänningen, från elnätet.
Så gör inte en transformator eller ett lysrör, inte heller en motor. Nästan inga elektriska apparater förutom glödlampor och värmeelement drar ström och spänning i fas.
Hur effektfaktorkorrigeringen går till är en vetenskap för sig, som vi få ta en annan gång.
Den som är uppmärksam kan upptäcka att blinkandet i lyset i huset inte riktigt sker i fas med nycklingen. Vilket då visar att apparaten är effektfaktorkorrigerad.
Även nätdelen har en liten fläkt, denna går sakta hela tiden.
På nätdelen baktill finns huvudströmbrytare och automatsäkringar.
Med den nätströmbrytaren påslagen finns standby spänning till radion.
För drift av riggen klocka finns ett litet litium batteri som är lätt att byta.
Nätdelen levererar -15 Volt, 15 Volt och 48 Volt.
PLL enhet, frekvenssyntesen på IC-7800
Det finns två sådana men båda styrs av samma referenskristall.
Vi kan kalla enheten för frekvenssyntes, vilket ju är vad den är, och med hjälp av en PLL åstadkommer man detta. Därmed sagt att det finns andra sätt att göra frekvenssynteser.
En ugnskontrollerad kristall med hög noggrannhet styr båda PLLer.
Båda PLL er skall leverera en absolut ren oscillatorsignal till första och andra blandaren i respektive mottagare samt tre till sändaren.
Så frekventsyntesens uppgift är att leverera en oscillatorsignal till mottagarnas båda blandare och sändarens tre blandare, en signal som är så ren som möjligt, som saknar brus övertoner och andra falska frekvenser.
Hur gör man detta då?
Jag har skrivit en del om saken förr.
Enklare apparater kan byggas med en enda VCO, (Spänningstyrd oscillator), andra med fyra sådana
IC-7800 är kompromisslös här, och en av PLLerna är byggd med 6 st VCOer som delar på frekvensområdet den skall kunna ge.
Vi behöver ju 64,485 till 124,455 MHz till första blandaren.
En VCO är en oscillator som kan ändras i frekvens med en spänning.
Voltage Controlled Oscillator.
För att den skall bli ren, och få en snygg utsignal, krävs att den frekvensbestämmande kretssen har mycket goda egenskaper, vi behöver spolar och kondingar av högsta kvalitet.
I ICOMs VCO har vi en luftlindad spole som får högsta Q-värde, en lågbrusig FET som inte belastas och matas med optimal ström för att gå renast.
Kapacitansdioder är löst kopplade till den avstämda kretsen och gör jobbet som forna vridkondingar förr gjorde i VFOer.
Den VCO som behövs beroende på aktuellt inställd frekvens kopplas in av CPU. Dessutom kopplas det in lämpliga LP filter, något som inte finns i enklare stationer.
Kommer ni ihåg i ett äldre nyhetsbrev där jag hade temat blandare, och hur jag beräknade antalet falska frekvenser från och in i en blandare, och med hänsyn till övertoner på oscillatorn.
Att det finns flera LP filter efter både VCO, och dess olika förstärkarsteg och buffert steg är just för att minska sådana saker.
I IC-7800 har vi inte råd att förlora prestanda om det skulle finnas en överton på oscillatorn.
Filter som man inte har råd med i enklare radioapparater, där får man acceptera dåliga prestanda.
Förstärkarsteg med perfekt anpassning är viktig även här, slutligen innan signalen skall iväg i koax till första blandaren finns en liten dämpare.
VCO banken strömförsörjs av en lågbrusig stab på 5 Volt och varje VCO har ett passivt filter med drossel, motstånd och några kondingar.
Varje brus eller orenhet på VCO strömförsörjning skulle ju annars modulera dem med orenhet som följd.
Det som är viktigt är även kontrollspänningen till VCOerna.
Den spänning som ställer in rätt frekvens, och som alstras efter faslåsningen.
Det är mycket viktigt att denna inte innehåller några rester av frekvenser från de kretsar som gör själva fas och frekvensjämförelserna mot referenskristallen.
Genom att faslåsningen sker på 1000 kHz är det lätt att filtrera bort sådana rester.
I enklare radiostationer och de för bara FM kan faslåsningen ske på 6,25 eller 12,5 kHz varvid det kan uppstå falska frekvenser med sådana frekvensavstånd.
Det vore helt oacceptabelt på en HF rig.
Även med ett mycket brant och välgjort sådant filter kommer frekvensändringar att bli så snabba som man önskar sig vid rattning av VFOn.
Av just det skäl att faslåsningen sker på 1000 kHz.
Den som lyssnar märker inte att det är en PLL han rattar. Utan för varje 1 Hz eller 10 Hz steg som PLL ger känns det som en analog VFO. Vilket är konstruktörens avsikt.
Vad jag menar är det sk loopfiltret i PLLen.
I IC-7800 är detta loopfilter uppbyggt som ett aktivt filter med hela 16 komponenter!
I de enklaste radiostationer, av icke ICOM fabrikat, kan loopfiltret bestå av två kondingar och några motstånd...
Men det är ju vad man betalar för....
Andra viktiga saker för att få en ren oscillator är att bygga upp mekaniken kring VCO och faslåsningen mycket stabilt.
Men det allra viktigaste är ändå jord...... Denna gamla hederliga jorden.
Vi talar om att alla punkter i PLL som skall vara på nollpotential, och även de som skall ha likspänning skall vara jord, och inte vilken jord som helst utan en jord som om den vore en enda punkt i hela apparaten.
Det går förstås inte, utan man måste ha en jordyta på kretskorten som är större.
Det handlar om en kunskap hos konstruktören som är helt unik hos ICOM, att bygga ett kort för analog elektronik med en jord som verkligen är vad man förväntar sig av en jord.
En nollpotential för likspänning, och som funkar på likström till växelström upp till flera hundra MHz.
Jord är nog den svåraste konstruktionsutmaningen överhuvudtaget i en sådan här konstruktion.
Frekvenssyntesen är bland det mest välbyggda man kan skåda, dessutom finns två sådana i en IC-7800.
Jag har tidigare berättat om konstruktioner som ser nästan lika ut på schemat, men har helt olika egenskaper i verkligheten. Något som skiljer dåliga och bra konstruktioner är kretskorten och jordbehandlingen.
Eller som jag brukar säga, kretskortet är en av apparatens viktigaste komponenter.
”Man får vad man betalar för”
Jag har använt uttrycket då och då i texterna om innanmätet av IC-7800.
Det är inte bara för att propagera för ICOM, utan för att understryka vad som krävs för att få några dB bättre mottagare här och där i kretsarna.
Ett simpelt slentrianuttryck som faktiskt har potential i dessa riggar.
Det är helt enkelt så att några extra komponenter både här och där kostar pengar på slutet.
Det är oxo så att om man skall göra en toppradio så har man inte råd med dåliga kretslösningar utan man måste kosta på.
Så se det inte bara som en klyscha utan inse att det ändå handlar om seriös teknik som jag försöker motivera idag.
Jag försöker visa vad man spar på i billigare radioapparater, och vad man kan räkna med för sämre egenskaper om man inte kostar på.
Vad betyder CQ ? (trafikteknik)
Uttala det skall du se, ”seekyou”, söker dig.Vi använder förkortningen som allmänt anrop vid telegrafi, såväl vid Morse som maskintelegrafi.
Ibland hör man att radioamatörer säger ”See Ku” vid telefonianrop.
Där kan man kanske tycka att ”allmänt anrop” låter bättre vid telefoni, men man vill gärna variera sig lite.
Reflexmottagare (historik)
Det har vi väl läst om och hört talas om genom tiderna.Men vad är det?
En rak mottagare, en regenerativ, eller en superheterodyn, kanske en dubbelsuper?
Svaret är ja, reflexmottagaren kan vara allihopa.
Det som utmärker en reflexmottagare är att man använder komponenterna flera gånger.
Sålunda kan ett elektronrör, som ju var väldigt dyrt på sin tid, både jobba som HF steg och LF steg, på samma gång.
Ungefär som en flod kan användas för att transportera både vatten och båtar.
Avsikten med reflexkopplingen var att spara pengar och använda färre komponenter.
I transistorns barndom fanns reflexkopplingar även med sådana.
Vanligast var ändå enkla raka eller regenerativa konstruktioner.
Genom att först låta HF signalen matas till röret, med lämpligt valda komponenter, sedan detektera signalen och låta LF gå genom samma rör en gång till kunde man uppnå denna besparing.
Rätt gjord var det inga större problem med kopplingen.
Dock lite svårt att begripa sig på och läsa schemat.
Idag är det tvärs om och man gödslar konstruktionerna med aktiva komponenter som transistorer och IC.
De kostar ju inget.
På den gamla tiden när man började bygga mottagare och sändare kunde ett elektronrör kosta 5 tusen kronor med dagens pengar. Inte så konstigt att man försökte bygga med så få sådana delar som möjligt.
Våra TV apparater från 50 tal till i alla fall 90 talet hade flera reflexkopplingar.
Jo, reflexkopplingar kan nyttjas till annat än mottagare.
Lukten av gammal radio (Nostalgi)
Vi som varit med sedan unga år och grejat med radio känner ofta igen lukten av gammal radio.Vi har lukten av bränt damm från elektronrör som glöder, vi har även lukten av någon form av lack som användes i radioapparater, samt av aluminium lackat på nåt sätt i gröna radiostationer, fastbränt i generna.
På något vis har lukten fastnat i någon av hjärncellerna och ger en underlig känsla av nostalgi om man får känna den.
Kanske vi är miljöskadade?
Kanske gav det ett mycket bestående intryck när man var i 13 – 15 års åldern och mekade med radio.
Härligt nostalgiskt är det i alla fall att öppna, eller värma upp nån grön eller svart plåtradio.
IC-7400 och antennavstämmare typ AH-4 (ICOM finesser)
Jag fick en bra fråga och fann saker som jag inte visste med denna kombination.Efter att ha tagit reda på, provkört och gett ett svar till frågeställaren, blir det en text i nyhetsbrevet här.
Frågeställaren hade två antenner. En 3 bands Beam och en vertikal som stämdes av med en utomhus avstämmare typ AH-4. Som satt vid antennen.
3 band Beamen stäms lätt av med den inbyggda avstämmaren, dvs det lilla missanpassning som blir i bandändarna.
Vertikalen som närmast kan liknas vid en vertikal långvajer skall stämmas av med en AH-4 som skall sitta ute vid masten.
Hur sköter då riggen detta?
Mycket smart, AH-4 kopplas med ant 1 och till den 4 poliga jacken bak på IC-7400.
Ant 2 används till den antenn som stäms av med den inbyggda avstämmaren.
Riggen känner av att det finns en yttre avstämmare och hanterar då automatisk denna på ant 1 och förbikopplar den inbyggda.
När man väljer ant 2 körs den inbyggda.
Allt helt automatisk och man behöver inte ställa om några saker i menyer.
Dessutom kommer texten EXT (External) upp vid antennomkopplaren i displayen på riggen.
Så funkar det även på IC-756PROIII som ju har både inbyggd avstämmare och två antennjackar liksom uttag för AH-4.
De första halvledardioderna (teknikhistoria)
Kom redan 1928.Man kallade dem kopparlikriktare, dessa bestod av kopparplattor med ett oxidskikt som var halvledande.
Genom att koppla ihop flera sådana kopparplåtar, ofta travade på en lång skruv, fick man en likriktarbro.
Numera använder man andra metalloxider för att göra sådana komponenter.
På den tiden använde man även en kristall och petade på med en liten tråd, och fick fram en diod, som kunde användas som AM detektor. En sådan diod kunde givetvis inte användas för likriktning av högre strömmar.
Före kopparlikriktaren fick man lov att använda dioder i form av elektronrör. Vilket var dyrt och krävde glödström.
Varför man inte har hört mer om kopparlikriktaren kan bero på att den inte var så säker, eller att den ersattes av andra bättre likriktare.
Framöver kom ju selenlikriktaren, som ju många kommer ihåg. Det var samma princip.
De första kiseldioderna som kunde användas för kraftlikriktning kom så vitt jag förstår i mitten av 50 talet.
Det var av stor vikt att kunna likrikta ström både till glöd och anodspänning på den tiden, eftersom det var dyrt med ackumulatorer, och att få dem laddade. Man kunde även ladda sin accar själv med en kopparlikriktare.
Att något som idag är så enkelt var en vetenskap förr och kostade skjortan.
Nog har vi det bra numera, ett komplett nätagg med likriktare och allt för stabbad 13,8 Volt och 20 Amp kostar en bråkdel av vad en av de första dioderna, kopparlikriktaren, kostade, som ändå bara klarade några hundra millAmpere....
Har man en bättre mottagare om man ger 59 till alla? (Trafikteknik)
Det verkar så ibland, dvs om S-metern visar mycket har man bra mottagare, och kan ge goda rapporter. Bara att sätta på PREAMP2 och se S-meter skjuta i höjden.Med den här texten vill jag både påminna om att inte ha PRE amp påslagen om den inte behövs, som att ge riktiga rapporter.
Jag vill i alla fall veta hur jag hörs hos motstationen, om jag skall prata långsamt och tydligt och repetera namn flera ggr, eller om jag är R5 och kan slappna av och stänga kompressorn.
Så läsbarheten i rapporten är viktigast, inte att få så högt S-meter utslag som möjligt, särskilt inte ett som är högt pga PRE AMP.
Men ibland får man uppfattningen om att den som ger lägre signalstyrka är rädd för att uppfattas ha en dålig mottagare, som ”bara” visar S5 eller S7.
PRE Amp på ICOM riggarna behöver på sin höjd kopplas in på frekvenser över 15 MHz. Pre Amp 2 möjligen på 50 MHz eller om man har en väldigt liten antenn.
Tänk på att läsbarheten skall graderas i fem steg, R1-5 och Signalstyrkan i 9 steg.
Så det måste finnas något som heter 29, eller 37. Inte bara 59, utan att man kan läsa något.
Att ha fräscha batterier i hörapparaten kan hjälpa ibland.....
Egentligen kunde man ju låta bli att titta på mätaren och säga fem nio plus i alla fall.
Varför tål mottagaren inte 100 watt?
Vi får ofta in radiostationer som utsatts för en sändare.
Man har råkat koppla in en transiver till en annan och sänder på den ena och matar in 100 Watt i en mottagare.
Varför gör de på dette viset då?
Olycka i arbetet förstås.
Men det ger ibland svåra skador på riggarna.
Inte alls kul att laga då det ibland kan bränna fula hål i kretskorten.
Men varför tål inte en mottagare 100 Watt?
Titta på en konstantenn för 100 Watt, den är ju som en halv mottagare stor och blir ändå varm.
Vem skulle dimensionera en mottagare med komponenter som tål detta? Ingen har någonsin gjort detta, och ingen tillverkare kommer någonsin att bygga en mottagare som tål en sändare direkt.
Säkringar då?
Varför inte en liten säkring, bara en liten en, jo man skulle kunna tänka sig en 50 mA säkring i mottagaringången.
Det har funnits i riggar, men när den gått sönder, och det gör den ju om åskan lurar bakom nästa krön, så vidtar ju ”komplicerade reparationer med trimning och allt”. (ironi)
Resultatet är en radio som både är söndertrimmad uppbränd och med säkringen trasig.
Det bästa är nog att ha lite ordning på sina sladdar och tänka efter lite både före och efter omkopplingar.
Varför inte lyssna innan du startar sändaren?
Finns det inget brus, finns nog ingen antenn och då skall man ju inte sända.
På de dyraste apparaterna som IC-7800, IC-R9500 finns ”reverse power protection”.
En detektor mäter vad som kommer in i mottagaren, överstiger detta en viss gräns drar ett relä och bryter bort mottagaren.
Jag berättade om detta i ovanstående artikel om 7800an.
Men jag tror ingen skulle betala för den finessen i en IC-706a. Där måste man prioritera pris och finesser före eventuella skyddskretsar.
Ibland hör jag någon på banden som berättar att riggen bara gick sönder och är nu i Karlstad för service. Att berätta misstaget gör man inte utan vi på SRS får bära hundhuvudet och skulden för att riggen gick sönder, ”av sig själv”. Ibland får man hör att det är skit med de moderna riggarna.
Lite tråkigt då man faktiskt måste lägga ner avsevärt mer tid än som går att debitera för en sådan smäll.
Säkringar på VHF och UHF mottagaringång
I mottagaringången är inte så bra, de har vanligen dåliga HF egenskaper och skulle förstöra mottagarens känslighet och anpassning till antennen.
Det finns dock säkringar avsedda för ändamålet.
I signalgeneratorer kan sådana finnas, problemet är att de är mycket dyra.
Jag har själv en signalgenerator på verkstaden på SRS, en säkring som sitter i koaxutgången, som skall skydda mot att man råkar sända in i generatorn, kostar 1200 kronor......per styck.
Det är inte kul om man råka bränna den.
Varför får hobbyn inte kosta något?
I alla fall tycks det vara så att många anser att allt skall vara gratis för en radioamatör, har man ingen gratis tråd blir det heller ingen antenn, har man ingen bok kan man inte lära sig något om varken radio, antenner eller teknikNu är det väl så att många ändå köper det som behövs för att bygga upp en bra radiostation, transiver, master, beamar, koaxialkabel etc.
Men på något vis finns den där mentaliteten att det måste vara gratis, skrot eller surplus som man hittar på sopstation för att utveckla hobbyn.
I många fall blir det då stagnation.
Kanske är det så att radiomaterial en gång var mycket mycket dyrt, man fick skaffa nåt gammalt från WWII för att komma igång, man fick leta i containern för att hitta en konding eller ett elektronrör.
Idag är det material vi behöver för att utveckla oss själva och hobbyn mycket billigt.
Ta ett paket FK, 100 meter 1.5 mm2 kabel att bygga trådantenner med, några hundralappar.
Hobbyn är inte värd att stagnera för att det inte ligger en gammal trådstump gratis i garaget.
Köp det som behövs, kabel, hyllor, konsoller, baluner, isolatorer, kontakter och verktyg.
Detta material har aldrig varit billigare än i dag.
Ser vi på oss själva hör man ibland den som beklagar sig att han inte kan något om antenner och därför inte kan sätta upp en deltaloop, men köp en bok då och läs den under vintern, så upp i träden och prova labba experimentera.
Boken ger en kunskap som är helt ovärderlig, och kan inte fås på annat sätt än att läsa lite. Kostar kanske en femhundring, det är det värt i synnerhet som den är modern i minst 20 år framåt.
Stagnera inte utan experimentera mera och investera lite i hobbyn.
Obs att jag skriver inte detta för att få er att köpa mer baluner och isolatorer av oss på SRS, utan med omsorg över de som stagnerar pga att inte våga investera det allra minsta i material.
Givetvis kan det vara kul att göra något häftigt experiment som inte kostar något, och visst ser vi artiklar i QST och likande om 1 dollars antenn etc.
Men detta är en annan sak då utvecklar man en helt ny sida av sig själv nämligen fantasi att bygga små enkla saker av ingenting.
Visst är det en kul sida av hobbyn.
Vad jag reagerar för är att bara lägga sig ner och dö bara för att det inte ligger en gammal rutten sladd som går att skarva ihop gratis till en ny dipol.
Sen har vi ju detta med kvaliteten på det vi bygger, vist är det bra om vi slipper upp i träden efter varje blåsväder, skaffa bra material och bygg ordentliga grejer.
Du är själv värd vartenda öre du kan investera i amatörradiohobbyn.
Ingen annan ger dig detta, du måste själv.
Särskilt om det handlar om en ynka balun, några ringar sladd och en plastbit att göra isolator av och en bit flagglina.
För en dryg tusenlapp kan du bygga en dipol som håller, och sitter uppe i 25 år.
Nya SARTG
Scandinavian Amateur Radio Teletype GroupDet har hänt en del med organisationen som skall tillvarata intresset från de radioamatörer som vill köra RTTY, (fjärrskrift).
Jag brukar ju hänvisa till SARTG hemsida för att få information om vad som behövs för att bli aktiv på fjärrskrift. Hemsidan ger mer info:
Nya ordföranden, SM4RGD Charlie skriver så här:
Jag vill bara komma med information angående SARTG.
Detta har hänt sedan kongressen i Handen. SARTG har under en längre tid stagnerat och behovet av en förening i dess gamla form har minskat betydligt sedan Internet kom till. Under kongressen i Handen var valet därför att vinna eller försvinna.....
Nu överlevde SARTG som tur var, men kommer att kraftigt omarbetas.
Den nya styrelsen är den att jag själv (SM4RGD Charlie) numera är ordförande. Ewe SM7BHM kassör och Jan SM5FUG sekreterare samt att Tommy SM4XIG står kvar som revisor.
Den närvarande församlingen bestod av 18 personer som enhälligt godkände beslut om att SARTG övergår som en ren contestförening.
Det är därav vi contestfunktionärer taget över föreningen och har som mål att förenkla den till att passa den nya verksamheten.
Utåt har SARTG länge mest varet känd för sin 2 tester årligen. SARTG WW RTTY den tredje helgen i Augusti samt den mindre nyårstesten på nyårsdagen.
Båda testerna har kraftigt expanderat under de år vi jobbat med loggarna. Vi är nu bland de 5 största RTTY-testerna i världen. Inte så illa av lilla SARTG.
Tidningen kommer därav att upphöra, och har ju redan gjort det sedan över ett år tillbaka.
Vi i den nya styrelsen är valda som en sk. interimstyrelse. En ny slutgiltig styrelse kommer att utses under nästa år, då även en del regeländringar i föreningen kommer genomföras för att anpassas till den nya verksamheten.
Vi kommer göra vårt bästa för att SARTG kommer att synas utåt även i framtiden. I förgår (tisdags) hade vi den nya styrelsen vårt första styrelsemöte här hemma hos mig. Ewe 7BHM kom redan i måndags eftermiddag och sov självklart över här hos mig. Jan 5FUG kom på tisdag eftermiddagen. Så ligger det till med SARTG just nu Roy. Testerna och diplomverksamheten de digitala trafiksätten blommar som aldrig förr, mycket tack vare fina DSP-rigar från ICOM.
De SM4RGD Charlie
Amatörradio i bilen, och HF i synnerhet
Många vill prova på, men drar sig för de stora fula antennerna för HF.Att ha ett litet VHF och UHF spröt på bilen är Ok, men en pinne med stor spole för 3750 kHz kan vara en gräns.
Att prova på HF i bilen är dock en fantastisk upplevelse som jag verkligen rekommenderar att prova på i sommar.
De flesta har en IC-706 eller IC-700 so blir den som skall få åka bil.
För de som har en större transiver kan ett experiment med mobil HF bli ett experiment vid en viss resa eller helgövning. Installationen blir ju densamma men en större rig kommer att stå på ett säte, medan 706 kan monteras fast i delat utförande.
Strömförsörjning och antennjordning har jag tjatat om förr, låt oss sätta upp några viktiga punkter:
1. Dra alltid både plus och minus direkt till batteriet, använd aldrig bilens plåt som återledare för strömmen till en radiostation.
2. Se alltid till att det finns en säkring på plusledningen vid batteriets pluspol, den skyddar sladden från att brinna om ledningen skadas på väg in till radion.
3. Det finns två säkringar på DC sladden som följer med riggen. Polväder man skall den på minussladden lösa ut om man ansluter sig radio.
4. Koppla inte in riggen förrän du dubbelkollat polariteten på DC pluggen, gör det med en Voltmeter, direkt i kontakthylsorna. Allt för att inte riskera felpolarisering.
5. Någon särskild jordning av radion behövs inte, utan jordningen är, och skall vara en HF jord vid antennen.
6. Antennen om den sitter på bilplåten skall monteras så att det blir mycket bra jordkonakt med skärmen just vid antennfotens placering. Är det dålig jord vid antennfoten kan man dra ledningar mot större plåtdelar i bilen nära antennfoten.
7. En HF antenn sitter ibland på dragkroken, den kan man se som en god jordpunkt, med det skadar ändå inte att dra en kort jordsladd till närmaste större plåt del i bilen.
8. Har du en antenntuner i bilen skall den sitta nära HF antennen, exvis i bagageluckan. Den skall monteras och jordas väl i bilen plåt.
9. Ledningen från antennavstämmaren till HF antennen skall vara kort och man måste se den som del i antennen från isolatorn och ut till sprötet.
Att välja band är en stor fråga. Många lockas av att prova på 3750 kHz, visst är det spännande att kunna köra hela SM från bilen.
Kanske är det ett av de roligaste banden, därför är nog 80 meter det man vill prova i första hand.
Väljer vi 7 MHz så har vi avsevärt större verkningsgrad på mobilantennen och vi får mycket bättre signalstyrkor, det är nästan som att sitta hemma och köra på en dipol. Mycket imponerande. Men dessvärre lite dåligt med SM och SA stationer där.
Ser vi på de högre banden så vet jag att under förra maximat (solfläcks) så kunde man köra väldigt bra på 18 MHz. Men idag får man väl i så fall satsa på 14 MHz.
Går vi upp i frekvens så hoppar vi till 28 och 29 MHz. Där finns ju sporadiska utbredningsfenomen, men även en del markvåg. Som kan vara kul att prova på.
29 MHz FM är en grej för sig. Det finns repeatrar på 29,6 – 29,7 MHz med -100 kHz duplex.
Men med dagens konditioner kan det bli ganska långa tysta perioder.
Den som är en duktig telegrafist har stor glädje av att köra Morse medan man kör, och då kommer man ut bra på alla band.
Att köra mobilt på 1,8 – 2 MHz då?
Här blir antennerna väldigt stora eller får mycket låg verkningsgrad.
Sist hörde jag en SM6 som körde på 1935 kHz mobilt, det gick rätt bra faktiskt.
Tänk på att de första av polisens radiobilar i USA körde på de här låga frekvenserna. Men man hade då en jättestor basstation med vertikal antenn, och fick ut en del markvåg. Dessutom fick man ha en telegrafist med i bilen.....
Att som radioamatör prova på 160 meter mobilt är ganska speciellt, roligt lärorikt men kräver nog en del av den som försöker sig på.
Låt oss sätta på en Mobilantenn för 3750 kHz då.
Den är 2,5 till 5 meter lång. Det är hembyggen som kan uppnå den största längden.
Att bygga en sådan antenn är ett mycket intressant projekt.
De flesta överaskas av den otrolig smala bandbredden.
Många finner inte överhuvudtaget någon resonans i sin köpta mobilantenn. De som bygger kan ha lite besvär med att hitta rätt.
Oändlig stående våg bara 50 kHz från önskad frekvens, och kanske resonansfrekvensen ligger utanför bandet. Kan vara lite klurigt att trimma in en sådan antenn.
Den som har en Grid Dippa har möjligheter att finna resonansen.
När man väl börjar hitta fram gäller att trimma in centimeter för centimeter på mobilantennen.
Det går att lyssna på max brus och på så vis finna eventuell resonans utanför amatörbandet.
Det gäller att ta till vara allt på en så låg frekvens, därför har vi inte råd med någon antennavstämmare som dämpar en dB. Vi måste få antennen i resonans.
Sen är då frågan var på bilen man sätter sin mobilantenn. Rent praktiskt blir det ofta på dragkroken.
Jag har hört mobila stationer som har satt den på taket. Men jag finner att det knappast är nån större skillnad var den sitter.
En skillnad kan vara att en större bil, buss, eller husbil brukar ge bättre signaler från en mobil HF antenn på så låg frekvens.
Förr var mobila antenner för HF och i synnerhet för 3750 kHz stora bamsingar, exvis med en spole som var 60 x 300 mm. Det är bara att konstatera att dessa är bättre än en liten modern diskret antenn. Så finner du en beg. Sådan på en loppis, köp den!
Hur funkar det då med 3750 kHz i bilen?
Går det att köra något?
Det första man märker är att det är ganska olika signalstyrka på olika stationer man hör, hemma märker man inte det på samma sätt.
Man kommer oxo att upptäcka hur bra eller dåligt motstationerna hör, en del hör dig inte ens om du hör honom med 59 plus. Andra går att köra med signalstyrkor på under S5.
Förmodligen beror det på att många har höga störnivåer hemma.
Själv har jag kört mobil till mobil Karlstad till Stockholm, så inget är omöjligt.
Att inte kunna flytta sig i frekvens kan vara ett handikapp, men man får nöja sig med att lyssna lite runt, och koncentra sändningarna på avstämd frekvens plus minus 10 kHz.
Man märker även att signatyrkorna, eller konditionerna är ganska olika under dygnet, och givetvis årstiderna. Nya erfarenheter av radio helt enkelt.
Ibland hör man inte ett ljud, nästa gång är det fullt av starka stationer.
Man kommer att erfara hur dåligt med markvåg det är i en radioförbindelse på 3750 kHz, inte många km faktiskt, sen är det en skipzon och så börjar rymdvågen.
Som hemma station finns en del att tänka på
När det kan tänkas finnas mobila stationer igång.
I första hand att förstå hur det är att vara en mobil HF station, och hur kul det kan vara för denna att bli hörd och få igenom ett QSO.
Ligger du på 3750 kHz kan det vara kul att låta även de mobila stationerna göra sig hörda.
Sätt dig in i vad den radioamatör håller på med och hur spännande han tycker det är att prova på HF i bilen.
Förr var ju 3750 kHz reserverad för mobila stationer. Idag är det inte många som täcker på detta.
Som basstation, kan det vara kul att lyssna lite även på de svaga. Köra mobilstationerna som vill testa och experimentera med HF i bilen. Det är ju faktiskt det som är amatörradio, att köra point to point med 1 kWatt vet vi ju att det går.
Sen har man väl sin egen radiomiljö att tänka på hemma. Att försöka ordna antenner och störningsförhållandena så bra att man kan höra en mobil station.
När det gäller att köra mobila HF stationer på frekvenser över c:a 10 MHz kan det vara kul att uppleva markvåg och se hur långt den hörs på dessa frekvenser.
På 3,7 och 7 MHz kan man glömma markvågen.
Men på 14 till 29 MHz är det intressant, och då går det ju att med vertikala antenner hemma få ut lite av effekten på marken.
Då är det bra med vertikala antenner att byta mellan.
Så varför inte sätta upp en pinne för 29 MHz.
Elsäkerhet och sladdar
Förra gången skrev jag om sladdar med Europadon på.Dvs de små platta stickproppar som finns numera.
Att köpa en sådan skarvsladd ger oss en sladd som kan bytas ut på en befintlig apparat till en som är längre, eller att använda den som sladd till ett bygge.
Kjell, PB3SM – SM6CPI bad mig påpeka att det finns saker att tänka på när det gäller just Europadon.
Dessa passar ju både i jordade och ojordade uttag. Det betyder att de är avsedda för apparater med dubbelisolering.
Men sätter du en sådan sladd på ett bygge, och sticker in den i ett jordat vägguttag i tvättstugan finns risk att det kan bli fel.
Ditt bygge måste då vara byggt med tanke på att vara just dubbelisolerat.
Att byta sladd på en gammal apparat som hade rund stickpropp, och som då inte kan stickas in i ett jordad uttag, kan oxo bli fel om man sätter en EU propp på den.
Då går det plötsligt att köra den apparaten i garaget, och det är ju inte meningen.
Skall du modernisera en gammal apparat med ny sladd är det då viktigt att tänka på detta.
Det blir då en jordad sladd med jordad propp, vi höjer därmed elsäkerheten.
Trots detta blir det ju inte helt rätt. Den jordade proppen kan ändå stick as in i ett ojordat uttag uppe i lägenheten, det är dock ok o apparaten före ingreppet skulle kunna köras ojordad.
Det finns ju inte runda stickproppar numera och ingen sån vill man ju ha.
Däremot blir det mer rätt om den släpas in i tvättstugan och kopplas till ett jordat uttag.
Ja nog har vi som radioamatör ett mycket stort ansvar då vi förutsätts kunna allt detta om elsäkerhet.
Att byta ut en för kort sladd med EU don mot en längre är dock ok.
Det är bättre än att ha lös skarvsladd.
Vårt dynamiska språk
Idag kunde man höra på vetenskapsradion på P1 följande:”Wattstarka batterier ger oss nya möjligheter”.
Det handlar om elbilar och miljö.
Vad betyder då ”Wattstarka”?
Ett nytt ord?
Tänk om vi på SRS skulle kalla en ny transiver för Wattstark. ”Den nya IC-7700 är Wattstark”, Då skulle vi bli utskrattade för att inte vara seriösa.
Vårt dynamiska språk och fula ord.
Ibland måste man ju dra till med ett kraftuttryck.
Det gör ju alla, ibland i text kan det stå: ”nej nu jä...lar”.
Det hjälper ju inte att utelämna några bokstäver, det är ju ett kraftuttryck i alla fall, ett fult ord.
Rekommendationen från språkvårdare är att skriva ut hela det fula ordet.
I svenskan handlar svordomarna mest om religion och avföring.
Och det är ur det förstnämnda som betydelsen som fult språk har utvecklats, nämligen om att tillkalla religiösa namn som satan, helvete, djävulen och fan.
De icke religiösa fula orden, dvs de som handlar om avföring, tycker jag är äckliga och de kan vi låta vara.
Men ord som ”skitgrejer” är ju ändå ganska harmlösa.
Frågan är varför det inte finns ”kraftuttryck” som är användbara utan att vara fula i religionens ögon, och ändå inte äckliga.
Borgerliga eller neutrala kraftuttryck kanske man kan kalla dem.
Jag har nämnt detta om nyord som kommit till språket vid nyår, men det är aldrig några nya svärord eller kraftuttryck med.
Ja man kan vara lite ironisk om sådant här, nån gång då och då får ni tåla ett kraftuttryck.
Att härma efter de amerikanska fula orden tycker jag inte är kul, nog borde vi kunna ha egna användbara kraftuttryck i SM.
Det här med ordet ”Galore”
Som Erik startade upp och som fick förklaringar i förra brevet.
KA har oxo mer att tillägga och har tydligen sett filmen.
Så här skriver han:
”Whisky Galore” är filmen (1949, regi Alexander Mackendrick) som berättar den något förbättrade historien
om S/S ”Politicians” grundstötning 1941 utanför en liten ö i skotska Hebriderna.
Fartyget var bl.a. lastat med 24000 lådor exportwhisky, vilka bärgades av en törstig lokalbefolkning.
Filmen, som hette ”Massor av whisky” på svenska, blev en publiksuccé och långskörare.
Den blev också den skotske skådespelaren Gordon Jacksons (”Herrskap och tjänstefolk” mm.) genombrottsroll.
73 de
Karl-Arne
SM0AOM
Saxat från Wolfgangs mejlingslista
IC-7700, ICOM nya HF transceiver. Du hittar en förhandsbroschyr här PDF 312kB:
http://ham.srsab.se/pdf/ICOMleaflets/7700BROCHURE_507low.pdf
OBS! detta är en förhandsbroschyr. Innan produktionen startar kan vissa förändringar troligtvis ske.
Tips från SM0TSC.
CI-V Cat.program/Memory Manager for the ICOM IC-7000 / 746PRO / 756PRO3
http://www.tellina.nl/software/
Ytterligare en sida för foto & kameraintresserade:
http://kamerabild.mkf.se/kdb_kameraguiden.asp
Visste du att 1 g microfiber innehåller tråd som motsvarar 1000 m!
Petlink, gps för hundar:
http://www.djurmagazinet.se/dm/index.php?option=com_content&task=view&id=5&Itemid=1
Vi har 3 st nya väskor för tufft användande. Priser 375:-, 750:- och 1.000:-
http://ham.srsab.se/ww/accemisc.htm
ICOM´s nya hamkatalog. PDF 8.7MB
pdf/kataloger/ICOM-HAM_catalog_2007.pdf
PreFind, Prefix, DXCC och Locator program för Windows
http://users.belgacom.net/hamradio/prefind.htm
TinyLocator, ett konverteringsprogram för konvertering av Maidenhead-positioner:
http://users.belgacom.net/hamradio/tinylocator.htm
MU-locator, för lokalisering av en station:
http://users.belgacom.net/hamradio/mulocator.htm
Vänliga hälsningar
Wolfgang Wündsch
SM4JMY
Salesmanager HAM-radio
Kabeln från avstämmaren
Till antennen, som kan vara ett spröt eller ett akterstag på en båt,eller en tråd i ett träd.Inget spekuleras det mer om än den trådstumpen.
Vi talar om avstämmare som AH-4, eller de äldre AH-2, AH-3, eller AT-120, 130, 140.
Utgången på dessa består av en porslinsisolator där antennen skall anslutas via lämplig kabel.
Vad man inte tänker på är att antennen helt enkelt börjar vid denna isolator.
Så kabeln från isolatorn till akterstaget eller sprötet på bilen ingår i antennen.
Vad du än använder för ledare så blir den en del av antennens nedersta del.
Det finns spekulationer att denna kabel måste var koax, RG-58, eller måste vara RG-213, i vissa fall ”måste” det var en speciell kabel som bara finns hos SRS.
I andra fall ”måste” det vara tändstiftkabel.
Låt oss tänka lite först.
Vad händer om vi kör en koaxialkabel från avstämmaren till antenntråden, akterstaget eller sprötet.
Vi vet ju att en sådan antenn vi talar om kan ha nästan vilken impedans som helst, det är ju därför vi har en antennavstämmare.
Man kan då försöka få 1250 Ohm genom en 50 Ohms koax, vi får mycket hög SWR och med den förluster.
Koax efter en trådavstämmare går inte, eller skall endast i nödfall användas.
Nödfall är om man kan ha den mycket kort, och om den skall igenom utrymmen med plåtväggar. Exvis någon meter ut ur bagageluckan till sprötet.
Vad är det då för krav på ledningen?
Att den skall leda ström helt enkelt. Vi kan ta en 0,75 mm2 FK, tar vi kraftigare håller den att trampa på, ex vis 2,5 mm2 FK eller RK. Man kan ta 10 mm2 FK om man vill ha en rejäl sak som håller och går att dra genom en förskruvning i akterdäcket.
Var kommer då det här med tändkabel ifrån?
Jo tändkabel är kraftig rent mekaniskt, har c:a 1 mm2 area, vilket räcker, och ar en tjock isolation som kan förhindra överslag ex vis om man tar i den när sändaren går. Den blir tjock och kan drar genomen förskruvning. Så tändkabel är utmärkt. Men 6 mm 2 FK är helt OK.
Somliga skalar av skärmen på en RG-213, vi får då en ledning som är lik tändkabeln, men ännu kraftigare och med stor isolation. Dock är den vit och kan åldras av solljuset.
Vad jag vill komma fram till är att kabeln från avstämmaren till antennen är del i antennen och att det är ganska odramatiskt vad man använder för kabel.
Tänk på att tändkabel till bilar kan vara en sk kolkabel, den består av ett snöre med kolpulver, eller i vissa fall lindad som en lång spole av mycket tunn tråd.
Detta för att bidraga till avstörningen av tändsystemet.
Skall vi ha tändkabel till antennen skall det vara den som finns i metervara och är gjord med koppartråd.
Det finns dock fall där man kan köra koax från AH-4
Du kan använda den (AH-4), och dess bröder som inomhus avstämmare. Med koax till antennen. Men då talar vi om nästan avstämda antenner. Liksom vi gör med den avstämmare som finns i riggarna.
Det är då bara att koppla skärmen till jordskruven och mittledaren till porslinsisolatorn.
Man kan sätta en koaxialkontakt istället för porslinet. Eller borra ett hål bredvid.
Man kopplar koaxialkontaktens mittanslutning parallellt med den tråd som går till porslinet.
Jord från koaxialkontakten skall anslutas till samma jordplatta där koaxialkontakten för inkommande koax, med en kort grov tråd. En sådan här konstrukion ger möjlighet att köra utanför en Yagi antenns bandgränser.
En repris om UV strålning kan vara på plats nu inför sommaren
Ultravioletta strålar är elektromagnetiska strålar som har en våglängd mellan 100 och 400 nm, i våglängdsspektrat mellan synligt ljus (400-700 nm) och röntgenstrålning (<100 nm).Ultravioletta strålar är osynliga och klassificeras vanligen i tre band.
Solarielysrör, UV lampor för radering av PROM etc syns dock, det beror på att de ger ett bredbandigt spektra där delar av spektrat är synliga. Man måste dock observera att den största delen av strålningen är osynlig och mycket intensiv, det är därför skadligt att titta på en UV lampa som till synes bara lyser lite med ett tunt violett sken.
I solens strålar ingår bl.a. UV strålning, (Ultra Violett).
UV delas in i tre huvudband, UV A, UV B och UV C.
Våglängdsområdena är:
UV A, 315 – 400 uF
UV B, 280 – 315 nm
UV C, 100 – 280 nm
nm betyder nanometer, och är en mycket liten längd, 1 nm är 1/1000 000 millimeter. En miljondels millimeter. Eller en miljarddels meter.
Jämför röntgenstrålning som har en våglängd kortare än 100 nm.
Jordens atmosfär skyddar oss mot UV C.
UV C strålningen används inom sjukvård, på laboratorier, i reningsverk, i villadammar för att döda bakterier och mögelsvamp.
Sollampor och solarierör ger UV A och UV B, dessa skadar huden och ger solbränna.
UV B är det som sannolikt ger oss hudcancer.
I reningsverk används UV lampor eller lysrör med våglängden 254 nm, (UV C) för att döda bakterier.
Effekten för en UV reningsanläggning i en prydnadsdamm är c:a 30 Watt.
Det gör att en UV LED knappast har effekten för att döda bakterier och mögelangrepp.
Tänk oxo på att solens strålar under vackra sommardagar inte är harmlös. I synner het om du har oskyddade ögon och ljus hud utan skyddande kläder.
Det vore kul att mäta dessa strålningsfenomen, men hittills har jag inga tips på hur man gör en mätare som ex vis visar nivån av de olika delspektrana av UV strålningen.
Ev måste man dela upp spektrat med optik och sedan ha olika sensorer.
Numera finns UV LED, dvs lysdioder som ger UV ljus, rätt bredbandigt, och inte så starkt, men ändå kul att labba med.
Strålningen aktiverar ex vis självlysande färg effektiv. Sådan som man finner på klockvisare och skyltar för utrymmning.
Självlysande färg finns på hobby affärer, exvis PANDURO.
En liten rolig en på slutet:
FrukostsamtalEtt par från Malmö satt och åt frukost på ett hotell, och där satt också ett par från England och ett par från USA. De hörde först engelsmannen säga:
-Can you pass me the sugar, sugar!?
Det var fyndigt tänkte skåningen. Sen hörde de amerikanen säga:
-Can you give me the honey, honey!?
Skåningen tänkte att detta var genialt. Han försökte tänka ut något liknande att säga till sin fru. Till slut kom det:
-Kan du ge mig mjölken, kossa!?
Snabbygge
En turist från USA åkte taxi i Stockholm. Denna turist satt och skröt när han såg byggnader i stan, han sa bl.a. :
” i USA bygger vi byggnader på en dag”.
Han pekade på en byggnad och sade han att en sådan byggnad kunde vi bygga på 12 timmar.
Så såg han slottet, och frågade: ”vad är detta” ?
Taxi chaffören sa:
”vet inte det var inte där i morse”.
Svarta pengar
Vittnet
Snickare Andersson var instämd till tinget som vittne.
När allt var klart frågade domaren hur mycket vittnet yrkade som ersättning.
Ja, herr domare, svarade snickaren, det beror ju på om det ska vara med eller utan kvitto.....
De
Roy, SM4FPD
Roy Nordqvist
Service manager
Swedish Radio Supply AB
Box 208
651 06 Karlstad
Sweden
tel -54 670500
SRS Hemsida www.srsab.se