|
|
SRS nyhetsbrev v.41 HAM 2007-10-11
Att vara nybörjare som radioamatör.
Det är inte lätt det inte.
Men många är det, det blir ju en och annan ny signal.
Visst hör man några nya SA signaler på våra frekvenser. En del anpassar sig bra, andra hörs inte så mycket.
Vi får se om det går att skriva något i ämnet.
Det är många saker en nybörjare inte förstår. Talprocessing exvis.
Eller varför frekvenser anges i meter, vad är det för skillnad på 17 och 18 bandet?
Till och med på 27 MHz anger man QRG i frekvens.
Eller varför heter det CW när det är Morse, och varför kallar man bara Baudot för RTTY och de andra RTTY moderna för digitala moder?
Visst är det konstigt, och att vara nybörjare i den här världen är inte lätt.
Min avsikt i alla de här nyhetsbreven är att förklara saker som både nybörjare och mer erfarna radioamatörer behöver veta.
Exvis varför ICOMs radioapparater är bättre än andra, eller varför de tål att skärskådas invändigt som jag brukar göra.
SRS tekniker har utbildats i blyfri lödning, inte bara en miljösak.
FM stationer från ICOM lämpliga för nybörjaren.
Sen har vi ju D-star som är på kommande.
D-Star kommer ni att få höra och läsa mycket om framöver.
Hur var det nu på loppisen i Jordbro? En liten rapport.
Det här med D-STAR är starkt på kommande.
Jag kommer att försöka förklara hur det funkar, både tekniskt och praktiskt framöver. Det gäller att få ett grepp om saken och förklara på ett sätt som många förstår.
SRS söker mer personal
Se vår hemsida http://www.srsab.se/c/c.nsf/w?OpenForm&site=1&id=4000DC69E64F4B56C125736F0046F833
Rapport från loppisen i Jordbro
Som vanligt var det bråttom att få alla grejer ur bilen och någotsånär upplockade på utställningsborden.
Men vi fick hjälp av flera bärare och på 45 minuter var utställningen klar.
Jag och Wolfgang brukar vara lite stressade innan utställningarna officiellt öppnar, och tvingas be flera att återkomma med frågor under dagen. Vi har ju lite begränsad tid trots att man åker hemifrån vid 0500.
Men klockan tio vid insläpp blev det smäckfullt med folk.
Unga och gamla radioamatörer från alla distrikt.
Nybörjare och erfarna radioamatörer.
Vet inte hur många som kom men det kanske vi får reda på efter hand.
Fullt var det, och varmt och svettigt blev det....
Men kul att träffa alla nya, blivande och gamla kunder.
Övriga utställare var loppisbord med garage rensningar, många fina gamla saker, böcker, antenner vridkondingar, ja allt kunde man fynda.
Jordbro loppisen är inte lika stor som Eskilstuna, men mycket trevlig i alla fall.
Jag rekommenderar alla att åka dit även nästa gång!
Ett stort tack till klubben, SK0QO, och alla eldskälar som återigen gjort ett stort jobb för att få allt att klaffa.
Väg skyltar är guld värt, när det gäller att inte köra fel tidigt på morgonen. Och visst var dessa ute när vi kom.
Jag fick väldigt mycket beröm för våra radiostationer, inte minst IC-7000 som upplevs som helt makalös.
Givetvis finns ett jätteintresse för IC-706MKIIG trots att den är såld i rekordmånga exemplar.
Jag upplever oxo att intresset för D-STAR är större än jag kunde tänka mig.
Dags att börja tänka om här och skriva mer om D-STAR, dags att lära mig själv mer om D-STAR.
Dags att få upp en D-STAR anläggning i Karlstad snart.
Jodå några prylar (läs, gammalt skrot) hamnade i min privata låda oxo......
Här finns bilder på evenemanget, bilder på deltagande amatörer och en massa god mat som serverades: http://www.sk0qo.se/
Klicka sen på bilder och sen på Loppisen 6 oktober.
Men vad heter det där borta i Jordbro egentligen?
Jordbro, Haninge, Handen, Södertörn eller Söderhaninge ????
Dessa ortsnamn där söder om Stockholm förbryllar....
Nu laddar vi för Norrköping den 2007 10 20.
ICOM D-Star nu typgodkänd i EU (ICOM grejer)
ICOMs D-Star repeatrar är nu CE märkta, R&TTE märkta och RoHs typade.
Nu ligger dessa dokument hos PTS för att notifieras. Sen kan vi sälja dem i SM land.
Inom snart får vi höra nya signaler på VHF och UHF banden.
Redan nu finns flera hundra D-Star försedda amatörradiostationer i SM.
Lyssna på 145,3375 MHz
Snart kommer VHF och UHF Digital Voice Repeater, ID-RP2000V och ID-RP4000V
D-Star är ett Digitalt system för amatörradio utvecklat av ICOM i samarbete med JARL.
IC-E91 kan köra både analog FM och Digitalt tal i D-Star (ICOM pryttlar)
Många har skaffat en IC-E91, och väntar på UT-121 Digitalenhet. En liten modul man stoppar in i radion och får därmed tillgång till delar av D-Star.
Vi kommer att få höra nya signaler på banden.
Många kommer att få vara med om introduktionen av nya trafiksätt på amatörradiobanden.
Den som inte vill slipper, men bör inse att amatörradio tillåter och skall uppmuntra till experiment.
Och skall då se till att inte hindra trafik med D-Star.
Det är ju faktiskt upp till varje radioamatör att veta vad som sker på de frekvenser han nyttjar och att inte störa dessa. Oavsett om det låter som en störning.
Det kan ju bli en del frustration, när man inte kan höra vad som sägs på frekvenserna.
IC-V85 en handapparat för ett band (ICOM grejer)
En handapaprat för ett band, lite okänd kanske, men alla vill ju inte ha tvåbandare.
IC-V85 kan D-Star, med UT-181 insatt kör den Digital amatörradio.
IC-V85 har en kraftig sändare och kan ge 7 watt från ett LiION batteri på 1700 mAh.
IC-V85 är en värdig efterföljare till 2E serien.
Lagom storlek, lite mer att ta i, med 56 x 110 x 34 mm.
Lätt att handha med tangentbord.
Kan köras både analogt och digitalt direkt eller via D-Star repeatrar.
Vad är då D-STAR ? (ICOM)
det första man gör under en sådan fråga är att översätta förkortningen.
D-STAR står för Digital Smart Technologies for Amateur Radio
”Smart digital teknik för amatörradio” på svenska.
Visst kommer jag att skriva mer i ämnet framöver.
Andra förkortningar i D-STAR förekommer, det är bästa att lära in dessa redan nu.
DV står för Digital Voice, dvs digital röstöverföring, eller digital telefoni.
DD står fär Digital Data, digital dataöverföring, det innebär många saker i D-STAR konceptet. Exvis kortmeddelanden och ända upp till Internetuppkoppling via amatörradio.
Med DD och DV, dvs digital telefoni i kombination med Internet kan man få något som liknar Echo link, men av en helt annan klass.
D-STAR är utvecklad av ICOM och JARL, (Japanska motsvarigheten till SSA)
D-STAR är därmed ett trafiksätt utvecklat av radioamatörer, för radioamatörer och framtiden.
D-STAR är en lika självklar framtid som SSB var när AM kördes.
Mera bilder på ICOM nyheter
Se här: http://aobajoke.no-ip.org/~ja7ude/TokyoHamFair2007/icom/index.html
Här kan man se IC-7700, 7200 etc.
Vilka ICOM stationer kan köra D-STAR ?
ICOMs riggar som kommet de senaste året kan med en liten tillsats köra D-STAR.
IC-E91 kan med UT-121 köra i D-STAR systemet på VHF och UHF, vi får då DV och DD.
IC-V82 och U82 med UT-118 kan köra i D-STAR systemet på VHF respektive UHF, och vi får då DV och DD
IC-2200H med UT-118 kan köra D-STAR på VHF, DV och DD
IC-E2820 med UT-123 kör DV och DD på VHF och UHF, med GPS mottagaren UT-123 kan den mer D-STAR funktioner som resvägsföljning, en APRS liknande funktion.
Dessa riggar kan köra via D-STAR repeatrarna, ID-RP2000V och ID-RP4000V och reläar DV.
Det går inte att sätta in D-STAR modulerna i andra riggar.
Nya riggar som kommer är i de flesta fall avsedda föra tt kunna montera D-STAR modul.
En D-STAR repeater regenererar signalen (teknik)
Till skillnad från en FM repeater som ju faktiskt sänder ut en lika brusig signal som den hör på sin infrekvens.
Om D-STAR repeatern hör en fjärran och svag signal, men läser den, dvs avkodar dess digitala modulation, kommer den att modulera sin sändare med en helt brusfri signal.
Vi får därmed två steg, in på repeatern och in på den mobila stationens mottagare, där signalen kan vara svagare än in på en FM mottagare.
Två steg där vi kan köra med svagare signaler.
Därmed bör räckvidden förlängas i två steg jämfört med en analog repeater.
Utan att man ens hör något brus överhuvudtaget.
Störningar som flutter, brus, motorstörningar blir ett minne blott i framtidens digitala amatörradiuo.
Mitt första QSO (nybörjare)
Själv kommer jag nog inte riktigt ihåg första QSO, men det var i trafiksättet Morse i alla fall.
Med en hembyggd sändare på c:a 1 Watt och kristall fick jag QSO på 3530 kHz.
Vist var det kul, visst var det spännande.
Men vad betyder CUAGN, CUL, OM eller DROM?
Då jag lärde mig Morse själv och inga krav på att kunna förkortningarna för Morse trafik fanns kunde jag inte dessa.
DROM ???
Snart fattade jag att DROM betyder Dear Old Man. Eller som man på 27 MHz säger ”my friend”.
CUAGN då Cee You Again. Vi hörs igen... Så enkelt var det.
Visst gjorde man bort sig, men vad gjorde det, bara att köra på och försöka utveckla sig.
En gång fick jag svar av en som sände väldigt dålig Morsetelegrafi, det var inte kul, jag kunde nästan inte läsa överhuvudtaget vad hans sände.
Det höll på att kosta hobbyn, det var inte kul på flera veckor att köra radio igen.
En annan gång fick jag svar från en som hade slarvat bort knappen för speed på sin elbugg, svårt, inte kul alls, förbannad och ingen radio på veckor.
Vad jag vill säga är att en dålig motstation kan förstöra intresset för hobbyn.
Men det är ju svårt att veta hur någon reagerar, Eller om man talar med en nybörjare.
Men det finns enkla regler, svara alltid på den hastighet som den du svarar.
Räkna alltid med att den du har QSO med kanske kan vara oerfaren.
Hur gör man tal digitalt och har koll på bandbredden (D-STAR och tekniken)
Kommer ni ihåg hur jag för en tid sedan försökte berätta hur man omvandlar analoga signaler till digitala.
Detta är ett sätt att försöka förklara lite av den moderna D-STAR tekniken, det kommer fler försök framöver.
A till D omvandling.
Digitaliserat ljud är ju vanligt numera, musik finns i forma av filter, men med olika typer av packning för att inte få för stor bandbredd.
Först och främst måste vi inse att all form av digitalisering av ljud, tel eller musik, får en större bandbredd än det analoga ljudet. Det kommer vi aldrig ifrån.
Man kan fuska med digitaliseringen för att få en skapligt liten bandbredd.
Alla har väl hört en GSM telefon, där hörs tydligt en ny form av distorsion som ibland gör talet lite svårtolkat.
En musik CD är ganska noggrant digitaliserad, den har en stor bandbredd och kräver mycket datautrymme för att sparas.
Trots detta påstår sig en del ljudexperter att CD låter sämre än analogt ljud....
Vad jag vill försöka säga är att varje form av digitalisering, av ljud eller bild måste processas på ett sätt som gör mindre bandbredd.
Det kallas att komprimera. Men nu skall vi inte blanda ihop en analog kompressor eller HF klipper, med att komprimera digitala filer. Det är två helt olika saker.
Att komprimera en digital fil är att gör en kod som talar om det fullständiga dataordet.
Ett enkelt exempel, du skall komprimera 101010 och det kan då bli 1011, vilket då betyder ett noll kommer 3 ggr.
Detta går att driva olika hårt, och resultatet är att man skadar originalfilen på ett sätt som man hoppas att användaren inte störs av.
Ett annat sätt att minska bandbredden är att inte digitalisera så noga, man gör det med bara 4 eller 8 bitars upplösning. Då uppstår distorsion och brus, kvantiseringsbrus, som man förstås kan filtrera bort. Resultatet är ett konstigt ljud.
I vissa datorprogram för ljudregistrering och återgivning kan man välja hur många bitar ljudets skall återges med. På så vis kan man höra hur det låter.
För D-STAR är det aktuellt att återkomma med detta.
Vi står inför ett dilemma där.
Bättre ljudkvalitet ger större bandbredd och sämre räckvidd.
Sämre ljud blir det med sämre digitalisering, och smartare kompression, men vi får smalare bandbredd och längre räckvidd.
Koden för komprimering av det digitala filen som sänds måste vara smart, för att det dels skall låta skapligt dels för att det skall få en måttlig bandbredd.
Sen skall det moduleras på sändaren oxo, ett oändligt långt pulståg med ettor och nollor.
Det gäller att göra en smart modulationsmetod av det.
Även här bestäms bandbredden till stor del.
Allt för smart modulation av det digitala kan få till följd av att det går dåligt vid svaga signaler.
Snart var det dags för första SSB QSO på HF (den lilla nybörjaren)
Vist hade alla Morse QSOn gjort att man kände sig lite mer mogen, lite säkrare.
Det gick rätt bra med SSB QSOna.
Det var kul att ropa in på de som hördes bra, de som lät trevliga och det blev en del QSO.
En gång råkade jag ropa in på samma station som dagen före, och fick minsann reda på att vi talades ju vid igår och det räcker väl.......
Det verkade som han bara ville ha QSO med sina kompisar och tyckte den där nybörjaren var tölig som ropade in igen....
Jaha, då är det bäst att hålla reda på vilka man talat med då....
Lite besviken blev man allt....
En gång svarade en OZ station, språket var svårt, så jag föreslog engelska.....det var inte så populärt han kunde minsann förstå svenska.
Den Norska radioamatören berättade att han heter ”Brynjulf”, (inte Brynjylf) jag var oerfaren, och det var ett lustigt namn, svårt att hålla sig för skratt.
Ber om ursäkt till alla som heter så i LA land, men för mig var det då ett lustigt namn och det var svårt att genomföra QSOet.
Efter hand vågade man ropa in på de riktigt stora gubbarna på 3770 kHz, de som tydligen kunde allt om radio, byggde, modifierade och höll på med avancerade experiment, de som pratade om korsmodulation, intermodulation, selektivitet, sidbandsbrus och andra häftiga ord.
Visst var det kul att efterhand bli accepterad.
Vad jag vill säga är att även vid telefoni QSO bör man vid kontakt med en ny okänd signal räkna med att det är en nybörjare och tala sakta tydligt och berätta namn, QTH och ge rapport.
Det är inte så lämpligt att försöka köra VOX med en nybörjare Eller en motstation man inte känner.
Nybörjaren vill ofta lära sig mer (den lille nybörjaren)
Således får man som gammal amatör vara beredd på frågor, som erfaren radioamatör förväntas man ha stor kunskap och erfarenhet.
Föresten varför skriver jag ”den lille nybörjaren” i rubrikerna?
Jo visst är det så att man känner sig liten som nybörjare, oavsett kroppsvikt och längd.
Man är liten och oerfaren, dör ute i eterhavet. (eter finns inte)
Det är dags att visa vad man kan som gammal erfaren radioamatör nu.
Stora krav att ställa på de som varit med ett tag.
Klart att alla inte kan svara på nybörjarens frågor. Vist hör man detta på banden.
Men när man hör den erfarne radioamatören ljuga till med nåt troende, när han inte vet, är dålig stil.
Säg hellre då sanningen, att du inte kan detta. Exvis min styrka ligger i Morse, eller test trafik.
Inget att skämmas för då hobbyn ju är väldigt bred.
En nybörjare som vill lära sig något, frågar om antenner, riggen, micgain, slutsteget, talprocessning, konditioner, eller vad som sker på andra band, och är en person, som om han får rätt svar, och rätt stimulans, kommer att bli en mycket bra och erfaren radioamatör själv.
Tänk på att du själv kan lära dig mycket genom att ta frågor seriöst.
Vad skall nybörjaren skaffa sig för radio då? (den lille nybörjaren)
Mycket beror ju på vad han har för möjligheter och vilka förväntningar han har som nybliven radioamatör.
Många vill ut på HF så fort som möjligt, men det vanligaste är nog att man börjar lite lätt med en handapparat för FM på VHF och UHF.
En liten IC-E91 är mycket vanligt att man börjar med.
Nästa steg kan bli en bättre antenn, på taket, eller en radio i bilen.
IC-706all är mycket vanlig som första rigg.
Nybörjaren får då väldigt mycket radio för pengarna.
En bra HF station, plus 50 MHz 145 och 432 MHz alla trafiksätt.
Kan man börja bättre?
Nej men det går att börja sämre, vi får ofta höra att nybörjare köpt en alltför dålig radio, då är det inte roligt att vara radioamatör.
Många nybörjare blir ofta rekommenderade att köpa något riktigt gammalt, varför kan man fråga sig.
Kanske ett nostalgiskt minne från den lite äldre radioamatören som kommer ihåg sina första stapplande steg.
En IC-706MKIIG kostar i stort sett vad en HW-101 i byggsats kostade på 70 talet.
Till denna fick man då lov att satsa 20 kvällars arbete, något som visserligen var kul, men som knappast är möjligt att lägga idag på en hobby.
En stor procent av byggarna fick betala ännu mer i form av hjälp att felsöka och få igång bygget.
Med 706 får man alla band och trafiksätt, samt prestanda som inte kan mäta sig med 70 tals riggen.
Efterhand blir den nya radioamatören mer och mer varse om vad han tänker satsa på, vad intresset hamnar inom hobbyn.
Ibland blir det HF och han vill ha en stor fin HF station med många stora fina antenner.
Köper han en lätt beg rigg kan han med lite tur komma undan billigt, och ha radio i många år.
Men inte är det väl alltid en fråga om kostnad?
Att det var så förr är ingen tvekan om.
En Drake line kostade som jag nämnde sist runt 130 tusen med dagens pengar, detta beräknat från 1976 års priser. Det är Mycket det, och visst var det på den gamla goda tiden en fråga om att ha råd.
Idag är det en relativt billig hobby vi håller på med.
En mobilstation av typen IC-2200H Eller en IC-2725E ger oxo möjligheter att köra nya trafiksätt som D-Star. Något som givetvis lockar den färska amatören.
IC-7400 har:
Tonkontroller i både sändare och mottagare.
Mottagarljudet kan justeras i basen o diskanten separat för de olika trafiksätten, man kan exvis ha smalt och ljust ljud i SSB, och lite mer BAS o Hi Fi ljud i AM , och mittemellan i FM. Ett bra sätt att anpassa ljudet både för sin individuella smak som för att kompensera mindre hörselskador.
För sändarens del finns samma uppsättning tonkontroller, även där separata för resp. trafiksätt. Förutom tonkontrollerna i sändning finns tre bandbredder i SSB sändning. Man kan således styra den maximala Pep effekten till det frekvensområde den gör bäst nytta vid varje rösttyp.
Givetvis gör en extern högtalare av god kvalitet dessa funktioner mer rättvisa, än den inbyggda kontrollhögtalaren. Apparaten tål alla förekommande högtalare 2 – 600 Ohm. Normalt är 8 Ohm.
En IC-756PROIII får du för c:a 30 kkr
Du slipper alla former av kristallfilter.
Det är idag snudd på tjänstefel att köpa en High End Rig med kristallfilter.
Du kan ställa in alla filter mellan 50 Hz och 3.6 kHz med hjälp av den kraftfulla DSP som ersätter den vanliga analoga MFen.
Bestäm dig på Loppisen i Norrköping eller Jordbro och du får en modern HF station utan bedrägliga kristallfilter, till ett bra mässpris och fraktfritt.
Ibland är nybörjaren mycket erfaren och gammal i gården (den nygamle nybörjaren)
Jag talar om radioamatörer som varit ifrån hobbyn en längre tid.
Han kanske var aktiv på 60 och 70 talet, men saker har förändrats i livet, barn, nya jobb eller flytt gjorde att han tillfälligt fick sluta med hobbyn.
Men som pensionär kommer lusten sakta tillbaka, och det är ganska vanligt att man återkommer till ”brottsplatsen”.
Vi har radioamatörer som börjar igen efter 10, 20 eller 30 års uppehåll.
Då det har förändrats en del, kommer denne att känna sig lite nykommen ut på banden.
Liksom utrustning och antenner verkar vara nyheter.
Den där riggen från 1967 kanske inte är vad man vill köra med idag och var finns TUNE och LOAD på de nya riggarna.
Han har både ett tekniksteg att övervinna och ett trafiktekniskt språng att övervinna.
Och var har alla de där Ryska och Amerikanska störningssändarna tagit vägen...
Ofta blir det ett spännande återseende av hobbyn med många positiva erfarenheter.
Exvis att träffa gamla vänner, efter alla dessa år...
Nya grejer är spännande, och visst blir det en IC-756PROIII för den här kategorin.
För att förstå varandra är det viktigt att hålla QSOen formella i början, så att den nygamle radioamatören känner sig välkommen och förstådd på banden.
Här har vi faktiskt ett ömsesidigt ansvar, både som vanliga erfarna, nybörjare i ordets rätta mening och den återkomna amatören för att göra sig förstådda och ge varandra en respekt för de olika ingångarna till hobbyn.
Varför inte låta sig informeras om hur det lät på banden förr av den nygamle amatören, han har ju en massa erfarenhet att berätta.
Många nyblivna radioamatörer tycker att det räcker med 10 Watt på HF.
Och ser på en IC-703.
Men är det rätt att satsa på QRP som nybliven?
Det är en svår fråga.
Visst blir man förvånad över hur bra det ändå går med bara 10 watt.
Men en 100 Wattare av typ IC-718 är inte fel heller, särskilt om man inte har för avsikt att köra Morse eller fjärrskrift, med tanke på att de trafiksätten går bra med låg effekt.
Min åsikt är nog att det skall vara kul med hobbyn, och det blir det garanterat om man har 100 Watt.
Om sedan intresset lutar mot att kunna köra med låg effekt, om det är vad man tycker är sporten i hobbyn, eller om man vill köra mycket portabelt, fjällvandra med HF i ryggan, ja då är det en helt annan sak.
Så jag tycker nog att man skall fundera lite noggrannare innan man satsar på QRP som nybliven amatör.
En hundra Watt station går ju att dra ner till 10 Watt för att testa.
Att det sedan finns de som tycker att en nybörjare inte behöver höras så bra är nog lite fel tänk...
Nybörjaren och en bra FM station
Mycket vanligt val blir en IC-2200H eller en IC-E208
IC-2200H är en mycket robust och stabil högeffektstation för ett band VHF 144-146 MHz.
Den kan alla kanalsteg, och våra 12,5 och 25 kHz med smal eller bred FM.
Obs att den här riggarna har olika filter i mottagaren för de två bandbredder som gäller.
IC-2200H har två olika bandbredder i sändaren, vilket görs genom att den har två val av bandbredd med derivationen +-2,5 eller +-5 kHz.
Sändaren ger 65 Watt och har lågeffektlägen, 5, 10, 25 och 65 Watt.
IC-2200H kan köra D-Star, dvs ICOM och JARL digitala system.
Den kan köra över de digitala repeaters som kommer att poppa upp i SM snart.
Bestäm dig för en IC-2000H på Loppisen i Jordbro eller i Norrköping i höst, SRS kommer att ställa ut och erbjuda goda marknadspriser.
Mottagaren kan användas 118 – 174 MHz och du kan lyssna på flygradio, marin VHF, jaktradio och mycket mer.
IC-2200H kan skanna frekvenser enligt mycket avancerade system.
Vänta till jag kommer att skärskåda IC-2200H, vi kommer att gå igenom dess schema, PLL och mellanfrekvenser.
IC-2200H har en kul brusspärr, den är kombinerad med en dämpare för känsligheten. Genom att dra brusspärren till ett läge lägre med urs än där minsta brus gäller, övergår brusspärren till att vara dämpare, (attenuator) detta gör att man kan spärra signalstyrkor över ett större dynamiskt område än en ren brusmätande brusspärr.
Högsta känslighet för brusspärren är att den öppnar vid c:a -124 dBm
Lägsta känslighet för brusmätande brusspärr är c:a -120 dBm
Lägsta känslighet med brusspärr plus automatisk dämpare blir -97 dBm.
IC-2200H har en LF kompressor
Normalt bygger modulatorn i en IC-2200H på mickförstärkare, limiter, LP filter och FM modulator, som klassiskt är för en FM station.
Den har dessutom hög mikrofonkänslighet så det är lätt att uppnå max tillåten deviation.
Man kan emellertid i IC-2200H slå till en LF kompressor i modulatorn.
Det gör att den har en mickförstärkare som liknar den i en professionell flygradio för AM.
Men inget hindrar ju att maxdeviationen håll på rätt nivå med hjälp av en ALC eller kompressorkrets.
Skillnaden är att man får ett renare ljud, med limiter får vi en distorsion när man talar högt, med en LF kompressor får vi ingen sådan utan oavsett talstyrka eller mikrofonavstånd ett distorsionsfritt FM ljud.
IC-2200H ger därmed nästan konstant deviation med mikrofonavstånd 5 – 30 cm.
Bra för den som slösnackar, och inte håller reda på micken.
Bra för den som vill experimentera lite med olika modulationsystem även vid FM.
Givetvis ger IC-2200H preemphasis oavsett klipper eller kompressor.
Givetvis funkar båda modulationssystem både för smal och bred FM, dvs för devaitionen +-2,5 eller +-5 kHz.
Nybörjaren och D-Star
Klart att det lockar för nybörjaren att vara med om introduktionen av nya trafiksätt.
SRS finner att det är stort intresse bland nybörjare och köpare av sin första radiostation att kunna vara med på de nya trafiksätten.
Är då inte detta positivt då?
Att våra nybörjare som det gnälls så mycket på att de inte bygger, att de inte kan något.
Att de nu visar stort intresse för amatörradions framtida trafiksätt.
Vad skall vi ha D-STAR till?
Klart att många klubbar har visat intresse, särskilt sådana som sysslar med samband, vid Rally, och andra tävlingar.
Men tänk lite nu, vad skall vi ha FM till, vad skall vi ha SSB till, vad har vi Morse till, och alla de andra nya trafiksätten.
Helt klart är det så att amatörradion måste gå fram med nya sätt att köra radio. Amatörradion kan ju inte stagnera med FM och SSB.
Vi behöver D-STAR för att komma ett steg framåt i hobbyn.
Hur skall vi annars kunna imponera på grannen?
Amatörradio blir ju häftigare med D-STAR.
Med en liten handapparat, IC-E91, kommer man att kunna köra hela världen helt störningsfritt och utan en mass oljud som DTMF. Bara att koppla upp bättre ljud är komradio, bättre ljud än mobiltelefon. Störningsfrihet, längre räckvidd.
Helt klart att vi måste ha D-STAR.
Utan det tekniksprång som D-STAR kommer att utgöra, skulle amatörradion stagnera.
Nybörjaren och allt det där gamla (den lille nybörjaren)
Hela tiden kommer nya saker, nya trafiksätt, och mer och mer av det gamla blir mer eller mindre avglömt.
Många nybörjare kommer att direkt hamna på D-STAR.
Han får aldrig lära sig allt om FM.
Många nybörjare kommer direkt in på SSB och får aldrig lära sig något om AM.
Många nybörjare kommer aldrig i närheten av elektronrör.
Många nybörjare kommer aldrig i närheten av Morsetelegrafi utan går direkt på RTTY, med alla nya mode, som PSK-31 etc.
Men så här har det ju alltid varit, så vari ligger problemet?
Det kommer alltid och har alltid varit så att nybörjare hoppar över allt det där gamla, som vi gamla radioamatörer tycker är så viktigt att kunna.
Ett fenomen som vi ser i alla olika hobbys, inte kommer älgjägarnas nybörjare att skjuta älg med mynningsladdare, nej de köper sig den nyaste datorstyrda GPS försedda bössan.
Inte måste en Golfare som nybörjare gå igenom och lära sig allt det gamla, nej igång med nyaste tekniken bara.
Skit i historien. Ha kul och utveckla dig.
Njut av tidens teknik.
Men nog finns det väl nybörjare som efterhand börjar se lite på historiken, för visst är det kul att veta lite om hur man byggde radio förr, och vilka metoder man använde, och framför allt tekniken bakom hur den blev till, och hur det har utvecklats.
Så här har det väl varit i alla tider?
I alla fall i de 40 år jag har varit intresserad av teknik, radio och elektronik.
Nybörjaren och begagnade radiostationer (den lille nybörjaren)
Det är ofta så att nybörjaren försöker hitta en beg radiostation, kanske för att komma ner lite i pris.
Vad de ofta inte tänker på är att inom hobbyn förekommer extremt gamla grejer.
Det är som om tiden står still när det gäller amatörradio.
Man kan betala flera tusen för en radio som är 15 till 25 år gammal.
Vem gör det om det gäller en bil, en TV, en video, en kamera, en dator.
Hr på SRS har vi ofta bedrövade nybörjare som köpt en så gammal radio, och nu vill ha hjälp.
SRS åtar sig numera bara ICOM stationer om de är måttligt gamla.
Köper man någon av ICOMs klassiker kan man vara rätt säker på att ha gjort en god affär i alla fall.
Men en sak är att många av de gamla radiostationer har bytt ägare flera gånger, de har skruvats och ”lagats”, och kan vara ett mycket dåligt köp.
Kanske går det att få se inköpskvittot, av någon anledning är det ofta borta för länge sedan.
Lite konstigt då man tänker sig livslång livslängd på en amatörradio, då borde man väl spara kvittot hela livet oxo.....Och manualen varför är den alltid borta?
Dock finns det ändå många exempel på hur nybörjare fått tag på en bra radio, (läs ICOM) och kunna köra radio. Men till vilka beg. priser trots 15 – 30 år på nacken.....
Nybörjaren och CW (den lille nybörjaren)
Om CW står för Continuous Carrier, är det ett bra sätt att lägga ut bärvåg för att stämma av HF stationen till antennen.
Från tidernas begynnelse var CW en bärvåg som inte var modulerad.
Att man idag hackar bärvågen och på det viset sänder fjärrskrift med manuell Morse vet jag inte hur det har blivit.
Dock har det stått CW på modeomkopplaren i alla år på amatörradiostationer och det är med det man kör just Morse.
Men det är inte självklart att man kör Morse med bärvåg, det förekommer Morse med frekvensskift, exvis kan man höra fyrar på 28 MHz.
Då är frågan om det oxo är CW fast den är frekvensskiftnycklad?
Morse är ett av många sätt att sända fjärrskrift, (RTTY) och koden bör kallas vid sitt namn.
Men för nybörjaren kan det heta: ”Du måste lära dig CW nu när du har fått en anropsignal”.
Jo nog vet de flesta att man då menar Morse, men det kan bli konfunderade miner. Vem som helst kan ju lägga ut en bärvåg, (CW).
Hur funkar detta med speech processing. (teknik för nybörjaren)
Något som det alltid finns frågor kring, och missuppfattningar omkring.
Men det är klart att när det började bli populärt med talprocessing HF klipper etc så fanns ju inte dags nybörjare.
Idag är det bara en knapp på riggen, förr var det teknik och en stor fråga om vad som var bäst.
HF-klipper, LF-klipper, LF-kompression, ALC, ALC kompression, HF-kompression, mikförstärkare, preamp, High Boost, comp, ja det finns hur mycket som helst i ämnet.
Kan man då reda ut detta kort tro?
Jag har försökt förr i de här breven. Och gör det när jag presenterar en ICOM radio.
Låt oss börja se på det mänskliga talet.
Det består av en grundton som är rätt övertonsrik, runt 300 Hz med massor av övertoner, upp till kanske 10 kHz är vad våra stämband alstrar. Säg AAAAAH så får du höra.
Sägg AAAAAAh och forma munnen olika så blir det olika ljud, vi har med munhålan en resonator vi kan påverka ljudet med, vi gör resonans på ett vist frekvensområde och släpper ut ljud som består av ett framfiltrerat band av det ljud som stämbanden alstrar.
Vidare har vi ssss och fffff ljud som är en form av blåsljud.
Genom att använda oss av 300 – 3000 Hz kan vi göra oss förstådda, det bredare området behövs inte, utan är frekvenser vi bara hör vid direktkontakter med varandra.
Nu har vi grundton, olika band av övertonerna, och ssssss och fffff ljuden.
Några sätt som ingår i talet.
En sak till styrkan, styrkeförhållandet mellan de olika ljuden är en mycket viktig del av vår röst och vårt tal. Amplituden av talet är nog bland det viktigaste.
Men det har ett mycket stort förhållande mellan svaga och starka ljud.
Det kan vara så stora skillnader som 30 dB om vi ändå försöker tala med jämn styrka.
En SSB sändare skulle ge ett pep värde på 1 – 100 Watt av en normal röst.
Så är det oxo, och de starkaste delarna av talet är ganska starka och kortvariga.
Har du ett oscilloskop koppla då in en mikrofon och ställ detta på 1mV per ruta och 1 ms i tidbas.
Du ser en väldigt taggig bild.
De där höga topparna kan man klippa ner och det går att klippa ner 20 dB utan vidare. Nu har vi bara 20 dB kvar av talets styrkedynamik.
Vi får ut 10 – 100 watt Pep från vår SSB sändare.
En LF klipper gör detta genom att mikrofonförstärkaren helt enkelt överstyrs. Ut kommer fyrkantvåg av de starkaste delarna av talet.
Det blir förstås distorsion, övertoner alstras av klippningen vilka manfiltrerar bort med ett lp filter på 3000 Hz. Men toner av talet som ligger lägre, exvis 300 Hz 700 Hz eller 1200 Hz kommer att få övertoner som hörs.
I viss fall fyller dessa ut talet så det låter kraftfullare, Eller mustigare, men andra röster kan bli dåliga, grötiga av LF klippning. LF klippning måst vara måttlig.
En HF klipper funkar så att klippningen sker i sändarens MF. Man klipper på exvis 455 kHz Eller 9 MHz. Distorsionen hamnar då på 900 kHz Eller 18 MHz, och är lätt att få bort.
En HF klipper är mycket mycket dyrare, och finns endast i transivrar i övre prisklassen, som har flera Mfar med filter i varje. HF klippning kan göra mycket mer än LF klippning, och ger en renare röst trots kraftig klippning.
Medeluteffekten blir hög, en vanlig effektmätare kan visa upp mot 50 Watt från en HF klippt SSB sändare.
En kompressor, är en LF förstärkare som har en automatisk volymkontroll.
Den klipper inte utan justera förstärkningen, talar du svagt drar den upp och tvärs om.
Kompressor finns i PA anläggningar på flygplatser, den finns i hörande hörselskydd som jägaren använder.
HF klippern är överlägsen när det gäller att öka läsbarheten.
LF klippern kommer som god tvåa.
LF kompressorn som dålig trea.
Professionella SSB stationer har ofta ”bara” en LF kompressor.
Egentligen borde vi gradera in rösten oxo, man kan säga att en kraftfull, och väl artikulerad röst är mycket viktig och kommer någonstans mellan etta och tvåan.
En dålig LF klipper borde inte finnas, men den kan finnas och följs av ett billigt LP filter, det som skall ta bort övertonerna ovanför 3000 Hz, genom att bygga ett sådant med dålig branthet och lägga det vid 2000 Hz får man tillräcklig dämpning av bandbredden, men det kommer att låta mörkt luddigt och klent från en sådan sändare. Vi hör ofta sådana exempel på banden.
Dvs med en låg budget går det att få den enklaste LF klipper att bli dålig.
Men så gör inte ICOM.
IC-706all är ju verkligen känd för att låta bra, med alla röster, den har en välgjord LF klipper.
För mycket klippning tar bort talets dynamik som ju behövs för att det skall vara läsbart. Men upp till en viss del kan man öka läsbarheten, särskilt om det föreligger mycket brus och begränsade bandbredder.
Således finns det ett ideal läge på klippninggraden, (kallas ibland kompressiongraden) dvs det är inte ett linjärt förhållande med klippningsgraden och läsbarheten.
Lagom är bäst gäller faktiskt här.
ALC är oxo en form av talprocessing (teknik)
Eller, den används som sådan.
Man kan säga att ALC är ett system som skiljer sig ganska mycket åt i olika typer av SSB sändare.
Olika fabrikat och tidsåldrar.
Avsikten med ALC är att förhindra att sändarens slutsteg överstyrs.
ALC systemet består av en uteffektdetektor, som mäter aktuell uteffekt i varje ögonblick. Den mäter Pep värdet.
När man börjar uppnå 100 Watt, (om vi nu talar om en hundrawattare) lämnar detektorn en spänning som används för att dra ner sändarens förstärkning.
Det kan göras i mikrofonförstärkaren eller i sändarens MF.
När rösten sjunker i nivå, minskar spänningen från detektorn och sändarens förstärkning ökas.
En effektregulator helt enkelt.
Kör vi AM, FM eller CW kommer ALC att hålla en konstant uteffekt, ALC spänningen står då still i sändaren. Nycklar vi CW sändaren till Morsesignaler kommer ALC att reglera hela tiden. Men till samma värde vid varje teckendel.
Vi får något vid SSB som liknar en automatisk förstärkningreglering med ALC systemet. En form av kompressor. Som drar ner för starka ord och meningar, och drar upp lite när du pratar svagt.
Givetvis har en ALC krets en tidskonstant. Den kan vara snabb och kommer då att dra upp och ner förstärkningen för variationer i talet som föreligger mellan ljuden i talet.
Den kan vara långsam så att den reglerar bara för styrkeskillander i talet, eller varierande avstånd till mikrofonen.
En mycket snabb ALC kan reglera med 0,1 till 1 msekunds tidskonstant.
Men tänker vi efter lite är ju detta en amplitudmodulering av SSB signalen. Vi får sidband av ALC systemets reglering. Om den är så snabb som 0,1 ms, kommer vi att få sidband vid 0 till +-10 kHz.
En snabb ALC kan ge en SSB sändare med bra ljud, men den kan då i värsta fall ge oljud på grannkanalerna.
Vi talar förstås om splatter.
En långsam ALC ger en mindre bandbredd på modulationen. Mindre splatter.
Jag har tidigare talat om en populär 5 Watt portabelstation som låter ganska mycket +- 10 – +- 20 kHz omkring sig, men låter mycket och bra på den frekvens den kör på.
Man har en snabb ALC som funkar som en HF styrd kompressor. Riggen låter ”mycket trots” 5 Watt, och bör absolut inte köras med PA.
En 100 Wattare med ett rätt utformat ALC system splattrar mindre och har ofta en HF klipper för att förbättra läsbarheten. Den låter oxo ”stort” men är lite dyrare.
Sen har vi alla varianter därimellan.
ICOM har bra koll på sina ALC system och brukar hålla sig bra inom en vettig bandbredd, dvs ha lågt spaltter.
Kan man sedan konsten att köra sin rigg med måttligt ALC så blir oönskade bandbredden mindre.
ALC utslaget på riggen är ett mått på att det automatiska reglersystemet jobbar, och att du har tillräckligt med micgain, och att du hela tiden uppnår inställd effekt.
ALC med PA (teknik)
Nu när vi vet vad ALC systemets tidskonstanter kan göra med bandbredden, dvs orsaka splatter,
är det dags att fundera på vad som händer med ett ALC system ytterligare, det från PA.
Behöver jag säga mer än att jag inte rekommenderar att använda ALC med PA.
Styr istället ur PAt med riggens effektreglering till önskad nivå.
Med riggens LF klipper, eller HF klipper inkopplad kan man med de flesta ICOM stationer ställa uteffekten, med DRIVE, i vissa fall med Micgain, och som sista alternativ med RF power ratten.
Med flera tidskonstanter i reglersystem blir det ännu mer splatter.
Med ett ALC system i riggen som orsakar splatter blir det starkare med ett PA.
Oavsett hur rent och fint PA man har.....
Är då det här med HF eller LF klipper och ALC nybörjar frågor?
Ja minst sagt.
De måste liksom mer erfarna radioamatörer behärska sina sändare.
Det är trots allt en stort ansvar att ge sig ut med 100 Watt eller mer på banden.
Med en radiostation med massor av rattar och funktioner som de aldrig sett maken till förr.
Hur funkar då IC-706all i de här fallen? (teknik)
IC-706 all har en LF klipper.
IC-706all är ju verkligen välkänd att låta bra, med alla röster, den har en välkonstruerad LF klipper.
Den kopplas in med COMP, det står sedan COMP i dispalyen.
Jag rekommenderar att alltid använda COMP tillslaget.
Med COMP trimmern på sidan kan du reglera hur mycket du vill klippa din röst.
Sätt den på kl 12 och prata 5 cm från micken till att börja med.
När COMP är påslagen fungerar micgainet som en drivningskontroll på dessa riggar.
Du ställer micgain tills ALC bara rör sig lite lite.
Vi du nu ha mer krut ut gäller COMP trimmern.
Nu kör du utan ALC och måste justera om micgain för de olika banden då sändaren har lite olika förstärkning per frekvens.
Med ett PA är micgainet nu effektreglaget du styr ut detta med.
Gör du så här kommer du att ha mindre splatter trots ett enkelt PA, än många har med riggar som har dålig ALC och dyra PA.
Samma gäller för IC-718, 703.
Hur skall du göra med alla de andra ICOM riggarna då?
Skriv och fråga mig, jag känner alla ICOM HF sändare och hur man kan ställa in dem.
Vad gör de andra nybörjarna då? (den lille nybörjaren)
De som inte hörs av.
Jag är ganska säker på att de håller på med sin nya hobby på ett eller annat sätt.
Det finns ju så mycket man kan göra.
RTTY, APRS, Eccolink, FM.
Eller sitter dom och gruvar sig för att trycka in micken och börja prata?
Det förekommer en febril aktivitet, bland nybörjarna, ett bra exempel är radiofjärrskrift, packet-radio, Eccolink.
Det finns de nybörjare som bygger, ja det är sant att vi har nyblivna radioamatörer som bygger för att framöver komma igång.
De bygger antenner, radiorum, nätaggregat, och till och med mottagare och sändare.
Dessa märker vi inte mycket av, men vi måste inse att alla kan inta vara intresserade av att köra på 3750 kHz, eller av SSA och föreningsfrågor.
(obs inget ont sagt om SSA, och den största respekt för de som hänger sig till föreningsfrågor).
Så visst pysslas det där ute.
I amatörradiohobbyns namn.
Faktum är att idag kan man göra så mycket mer än förr med hobbyn, men kanske inte vill prata i en mic, man vill kombinera amatörradio med dator.
Hör och häpna men det finns nyblivna radioamatörer som vidareutbildar sig, exvis med att lära Morse.
Eller som vill gå kursen en gång till trots att de klarat provet.
Andra erfarna nybörjare som lyssnat i hela sitt liv (den lille nybörjaren)
Vi har radioamatörer som lyssnat på amatörradio, kortvåg och VHF i hela sitt liv. Som nu äntligen fått ur fingret och tagit ett certifikat.
Hela sitt liv, kan innebära att han lyssnat på kortvåg sedan 40 talet och är idag 70 – 80 år gammal, men nu får börja sända själv.
Det måste var en fantastisk känsla.
En sådan radioamatör är både nybörjare, men även ganska erfaren efter att ha lyssnat mycket.
Tänk vad mycket han vet, och varit med om.
Ändå är han en nybörjare med mikrofonen.
SRS Radiotekniker har nu utbildning i mjuklödning med blyfritt lod (SRS)
Som jag tidigare berättat finns något som heter RoHs, det betyder bla att elektronik inte får innehålla bly i lödtennet.
Modern elektronik måste vara lödd med blyfritt lödtenn, lod.
Låt oss kalla lödtennet för ”lod” som är det riktiga namnet.
En lödning med tennlegerat lod är ett exempel mjuklödning.
Blyfritt lod är en legering (legering = kemisk förening av metallblandning) som man fått fram genom att blanda in bl.a. koppar.
Det gamla blyade lodet, innehöll c:a hälften bly och hälften tenn, det blev en låg och bekväm smälttemperatur, lodet gav snygga lödningar, som var flexibla och lätta att göra med en lödkolv, eller med våglödningsmaskiner och ytmonteringsteknik.
Det nya blyfria lodet, kan i vissa fall innehålla silver, men är då avsett för specialbruk.
Reglerna om blyfria lödningar kom för drygt ett år sedan. ICOM är mycket noga med att uppfylla kraven.
Blyfritt lod kräver lite högre temperatur på lödkolven, och lödugnarna. Vid hand lödning ligger man runt 350 – 400 grader på lödkolven. Men det finns olika blyfria lod.
Fabriktillverkningen har utvecklats till att ge bra lödningar, men det kan vara lite svårare att utföra reparationer. Det kan till och med vara så att om man inte är beredd på att man ger sig på en lödning med blyfritt lod, att man då förstör mer än man gör nytta.
Det ställs större krav på både teknikern och verktygen för att göra bra lödningar eller reparationer i apparater som har blyfria lödningar.
Det krävs en helt annan teknik med lödkolven.
Risk för att dels förstöra kretskortet, dels att helt enkelt förstöra lodet finns om man gör fel.
Genom att SRS tekniker utbildats är det en trygghet för våra kunder att eventuella reparationer och ingrepp inte försämrar apparaternas kvalitet.
Äldre elektronik med bly lod, får lagas modifieras och lödas med ”gammalt” lödtenn med bly.
Nya apparater med RoHs skall lagas med blyfritt.
Som enskild radioamatör har du själv ansvaret om du ändå blandar in ”gammalt” lod med bly.
Att blanda bly lod med blyfritt är inga problem, dock bör man se till att få bort det gamla tennet oavsett om det är med bly eller blyfritt innan ny lödning sker.
Det går inte, eller är inte tillrådigt att ”kladda” lika mycket med blyfritt lod. Dvs om man med lödkolven försöker snygga till en lödning, lägga på mer, eller att få det att väta bättre, risk finns att lodet helt enkelt förstörs av upprepade uppvärmingar.
Väta? Man kallar det att tennet ”väter”, när det smälter ut och till synes ”limmar” sig fast på ett snyggt sätt i kortet.
Ett förstört lod har helt andra egenskaper än ett nytt oförstört lod. Egenskaper som kan försämra radions hållbarhet mot slag och åldring såväl som väderbeständighet.
Det finns andra legeringar av blyfritt lod som inte är godkänt inom EU. Exvis med inblandning av metaller som Vismut och andra konstiga metaller.
Att ge sig på en Amerikansk radio med vårat, i EU RoHs godkända lödtenn kan då ger resultat som är svåra att förstå, exvis åldringseffekter.
Givetvis skall en Amerikansk radio som är CE märkt, vara RoHs märkt, och då innehålla blyfritt lod med EU krav.
Hur detta blir i verkligheten är inte så svårt att inse.
Givetvis blir man lurad.....livslängd, problem vi reparationer, giftigheter.....
Andra problem som kan inträffa vid lödning med blyfritt lod är att man värmer upp kretskortet för mycket, kortmaterialen är ofta specade för att tåla temperatur som ligger mycket nära den smälttemperatur som gäller för det blyfria lodet.
Man kan åstadkomma sk delaminering av kortet, dvs att det delar sig i skikt.
Kretskort där det finns striplines, exvis i VHF, UHF apparater och nära PA och ingångskretsar är då särskilt ömtåliga.
En delaminering av kortet vid en stripline kan förstöra ett helt kort som kan innebära att en hel radio blir skrot.
Det är således mycket viktigt att man vet vad man gör innan man går in med lödkolven numera.
Utvecklingen pågår, och komponenter som tål högre lödtemperatur kommer efterhand, och har redan kommit, kretskortlaminat för högre temperatur är på gång, även nya lod kommer att utvecklas.
Blyfria lödningar kan se ”fulare” ut. Det är normalt, och något vi måste acceptera, även de kvalitetstandarder som finns bygger på att blyfria lödningar är lite gryninga eller grå och kan se lite fulare ut.
Åldring av blyfria lödningar, det finns här en del skräckscenario, men jag tycker nog man kan vara ganska lugn. Men vi kan bara kostaera att det finns produktkategorier där man fått dispens för att fortsätta med blyat lod. Exvis försvarsmaterial och medicinsk material.
Skall vi då vara livrädda för att löda själv?
Måste vi köpa en lödstation för 3000 – 6000 kronor för att kunna gå in och löda i amatörradiostationen?
Måste vi ha utbildning i blyfri lödning som radioamatör?
Svaret är JA!
Du måste i alla fall tänka på allt detta.
Men i verkliga livet blir det säkert många lödningar som görs i alla fall.
Rent praktiskt kommer nog de flesta att nyttja gammalt blyat lod, och om man bara vet lite om saken klarar man sig väldigt bra.
Den punkt som jag nog menar är viktigast är ändå lödstationen, försök inte med en oreglerad lödkolv mer i ytmonterade grejer.
Skall du löda i ytmonterad radio, då åker du på att skaffa en bra lödstation med temperaturreglering.
Se till att kunna hålla riktig koll på temperaturen.
Träning, och åter träning är det som kommer i andra hand.
Skaffa lite blyfritt lod, och lite gamla kretskort att prova på. INNAN du går in i nya IC-706an.
Skall du löda sladdar med konakter, exvis dator till transiver, headset etc, så säger ju lagen att det skall göras med blyfritt lod. Du behöver många fler kontakter att smälta sönder innan du lyckas. Du måste få in en helt ny teknik med uppvärmning och tillförsel av lod. Du kommer att finna det blyfria lodets förmåga att suga in sig, kappiläreffekt, är sämre.
Skall du löda PL 259 med RG-213 behöver du 150 – 200 Watts lödkolv, och en vattenburk att kyla ner med om du lyckas med lödningen. Det kan vara nödvändigt att du filar vid hålen i PL 259 pluggen så att mässingen kommer i dagen.
Det här med kontaktlödning verkar ju inte kul.
Jag vill inte uppmana till lagbrott, men var rädd om din rulle med gammalt hederligt blyat lödtenn....
En sak till om blyfri lödning, det nya blyfria lodet innehåller flussmedel, samma typ som i det gamla, ett harts material. (tallkåda).
Det funkar bra och smälter vid 125 grader och förångas vid 315 grader.
Med den högre lödtemperaturen med blyfritt kommer således flussmedlet att försvinna fortare. Det kan vara nödvändigt att ha separat flussmedel i en flaska och ta till, det är godkänt. När flusset är flytande dvs mellan temperaturintervallen har det en renande effekt på lödytorna.
Flussmedelet, hartsen tvättas bort med sprit, (T-sprit är OK).
Skall man då ställa krav på att teknikerna har utbildning i blyfri lödning, om man lämnar in en apparat för reparation?
Ja, lämnar du in en bil, en dator, en stereo, en TV, en video, en mobiltelefon, en DVD, eller en amatörradiostation till något ställe, ja då bör du nog veta om de har folk som klarar detta och vet vad som kan hända.
Visserligen är dagens elektronik så kortlivad, det är mer en modesak idag, att lödkvaliteten knappast sätts på prov innan grejen slängs.
En riktigt dålig lödning kan dock försämra en apparats livslängd mycket kraftigt.
Nej inte en bil, för den har dispens så att dess elektronik kan lödas med blyat lod.
Sen finns det ju 20 kg bly i batteriet där oxo.
Jo jägarna får sprida bly oxo, men inte via lödningar utan ammunition, de kan stå och pumpa ut 10 kg hagel en lördag förmiddag över ett skogsområde. Där gäller inte blyfritt.
Man kan då fråga sig vad de ynka grammen bly i en radio betyder, den slängs ju inte ens i naturen.
Så det är en politisk ideologisk sak då?
Det här med bly fria lödningar i elektronik.
Kanske omsorg om de som skall återvinna ditt elektronikskrot?
Vad gör jag med elektronik med blyat lod när den skall slängas? (miljö)
1. Leverantören har skyldighet att ta emot och skrota skrotad elektronik kostnadsfritt. SRS skall ta emot sådant. Av någon anledning har vi aldrig varit med om att nån vill att vi skall återta, av miljöskäl, en äldre radiostation och skrota den....
2. Man kan lämna grejerna vid elektronikåtervinningen på sopstationen. SRS och andra leverantörer betalar varje år för att detta skall fungera. Det är inte en kommunal sak att återvinna elektronik. Men de sköter det praktiska.
Visst är bly giftigt (miljö)
Det kan vi nog alla hålla med om.
Skitgiftigt och kanske farligare än vi någonsin trott.
Alla som blivit sjuka av Blyad bensin, får vi nog aldrig reda på.
Men kom ihåg vad jag skrev nu, för i framtiden kommer många många länder som fortfarande kör med Blyad bensin att få upp ögat för alla mänskliga tragedier.
Men när man fick igenom att blya bensinen i USA, i förra århundradets första år, var det väldigt många sjudomsfall.
Att man lyckades få igenom bly istället för att med Etanol reglera oktantalet, som ju var det första sättet att reglera oktantalet i bensinen, är en gåta.
Nu är det återigen Etanol som gäller för att reglera oktantalet, (knackningstalet), för bensin.
Så nog får vi vara tacksamma att vi slipper bly i möjligaste mån, men när vi plockar vi blåbär kan de vara saltade eller gödslade av kilovis med blyhagel.....
Så sluta att slänga alla amatörradiostationer i naturen (miljö)
Alla ni som brukar slänga transivrar i naturen sluta nu med detta, särskilt om de innehåller flera gram bly i lödningarna.
Tio slängda IC-2E, eller en HW-101a i naturen skitar ner lika mycket som en hel hagelpatron.
Givetvis är jag lite ironisk, det händer ju inte att en radioamatör slänger en radiostation i naturen.
Det har aldrig hänt vare sig det fanns regler eller inte.
Men är din gamla radio skrot finns ju återvinningen som alla elektronikleverantörer betalar för att den skall finnas och fungera.
Blyfria lödningar för radioamatörer, sammanfattning (miljö)
Sammanfattningsvis skulle jag nog säga att lödkolven, en bra temperaturreglerad lödstation, är det vi som radioamatörer skall satsa på.
Men se till att den är på minst 50 watt och gärna 80 till 100 Watt, och har en spets på c:a 2 mm.
Det är helt förkastligt att försöka med 15 Watt och nåltunna spetsar. Då får du aldrig aldrig aldrig en blyfri lödning att fungera.
Riktiga verktyg är en av de viktigaste sakerna.
Träning i lödning med blyfritt lod är nästa steg.
Kunskap om att det existerar bly fria lödningar som har helt andra egenskaper, och att man kan bli överaskad vid ingrepp i nya radion måste vi vara beredda på.
Skall du löda mycket , en timme eller mer, och, eller per dag, ja då krävs utsugning.
Ställ krav på den som skall hjälpa dig att löda, om du själv inte har verktygen, erfarenheten och kunnandet. Vare sig det är en amatörkollega eller en firma där du lämnar in din elektronik för rep.
Köper du Amerikanska byggsatser eller radiostationer (RoHs)
Se till att de har RoHs godkännande och är tillverkade med EU godkänt blyfritt lod.
Tänk på att om du blandar med blyat lod och icke EU godkänt blyfritt, kan saker ske som man inte har koll på.
Om det följer med blyfritt lod, måste du ifrågasätta om det är blyfritt och RoHs godkänt i EU eller ej.
Läser du en test av en radiostation som är tillverkad i en världsdel där man har andra klasser på blyfritt lod, bör det framgå om exportmodellerna är RoHs godkända och har EU godkända lod.
Överhuvudtaget bör en test eller presentation i en tidning, exvis QTC, innehålla information om apparaten är CE märkt, R&TTE -typad, RoHs godkänd och notifierad hos PTS.
Löd aldrig på förgyllda kontakter och ytor (lödteknik och glappkontakter)
De flesta vet att man inte löder på guld, eller förgyllda kontaktytor.
Med blyfritt lödtenn är det ännu sämre.
Varför finns det förgyllda kontakter då? PL-259, RCA pluggar för lödning, telefonproppar för hörlurar i guldskimmrande ytförande.
Så säger den där FPD att man inte skall löda i guld.
Vad jag menar är att man inte gör det med ten bly lod, och absolut inte med blyfritt tennlod.
Får du tag på förgyllda PL-259 se då till att fila rent där du skall löda. Det finns förmodligen mässing under. Är det järn under guldet, då gäller soptunnan.....
De kommer att rosta då guldet är mycket tunt.
Man såg förr byggen med förgyllda kretskort, där man lött in komponenter. Okunskap helt enkelt.
Men visst är de snygga de där guldkontakterna, och när det gäller så grova saker som PL, RCA och telefonproppar, så kan man väl acceptera lite glappisar mot att de är snygga.
Billiga förgyllda saker är ännu sämre än proffsgrejer med guld.
På exvis PL-259 pluggar med en mikrometer guld kan det helt enkelt släppa från underlaget, och man sitter där med okontakt.
Säkert har många erfarit hur otroligt glappa förgyllda telefonpropps adapterar är. Dvs 3,5 mm stereo till ¼ tums stereo.
Metallurgin kring det här har jag förträngt, men rent praktiskt är det ingen tvekan om saken, guld kan vara ett dåligt val och löd inte på förgyllda saker.
Jo visst gäller detta förnicklade och förkromade kontakter oxo.
Förr byggde man själv genom Heatkit byggsatser (nybörjaren och amatörradiohistorik)
En nybörjaraktivitet som verkligen inte var liten på sin tid.
HEATKIT har väl alla hört tals om, transivrar som HW101, PA och tillbehör.
Man byggde sin amatörradiostation, då, när det var förr, och allt var bättre....
Klart att man kan ifrågasätta om det var att bygga på riktigt.
Löda skulle man kunna hjälpligt.
Men annars var det väldigt noga beskrivet hur man satt dit ett motstånd och en konding, prickade av, att det var gjort, man fick en bild på den sak som skulle dit, och slutligen skulle det lödas, och man prickade av.
Egentligen behövde man inte kunna ens vad en konding eller ett motstånd var för något för att bygga.
Efter bygget skulle det trimmas, verktyg fanns i satsen och man gjorde exakt som det stog i boka.
HEATKIT hade ett brett sortiment av byggsatser, instrument, som voltmetrar, oscilloskop, SWR mätare, HiFi grejer som både rör och transistoriserade stereo förstärkare.
Så nog byggdes det lika mycket bland icke radioamatörer. Vilket då visar att mankunde få igång något utan någon som helst kunskap om radioteknik.
I SM fanns en Heatkit agent, de hade förstås en avdelning som felsökte och fick igång saker som kunden misslyckats med, trots allt misslyckats med.....
Att bygga en radiostation på det här viset var förstås inte billigt. Men med tanke på att en radiostation ju var mest manuellt arbete, så gjorde man det då skälv och kunde komma undan med ett lägre pris än en färdigbyggd.
Vad det kostade har jag inga minnen av. Men en byggsats till en HF transiver kostade nog bortåt det som idag motsvarar 15 000 kr.
HEATKIT-eran var nog som störst under 60 och 70 talet.
Snart kunde inte byggsatser konkurera med färdigbyggda grejer som ju började göras med maskiner.
Det är förstås väldigt svårt för dagens unga, såväl radioamatörer som icke radioamatörer att tänka sig att man skulle bygga sina grejer själv då.
Att lägga ner kanske 20 – 50 kvällar i eget arbete för att bygga en stereo. Något som man idag får för en summa motsvarande en matkasse.
För de som byggde på den gamla goda tiden, var det förstås en fantastisk upplevelse.
Själv byggde jag ingen Heatkit, jag hade nog med att hjälpa kompisarna att få igång deras byggen.
Hade man för bråttom så blev det förstås fel, och då behövde man hjälp.
Min hjälp kunde i vissa fall bestå av att jag sade till byggaren att börja om från början, kontrollera varenda sak och pricka av med en annan penna. Det kunde då spara mig åtskilliga kvällars arbete. Även om den olyckliga byggaren fick lägga ner 10 – 20 kvällar en gång till.
En del Heatkit grejer var dåliga. Andra var riktigt bra och funkade i många år.
Än idag finner vi att det säljs och köps begagnade HF stationer typ HW-101.
Då handlar det förstås om en stor nypa nostalgi, eller något att sätta tänderna, eller lödkolven i och renovera upp till brukskick.
Idag frågas det ibland om byggsatser till amatörradioprylar, det finns knappast något i den vägen numera. Tiderna har förändrats.
Idag bygger en maskin en radiostation mycket billigare än det skulle kosta att sammanställa en byggsats.
Möjligen kanske det finns satser med färdig gjorda kort som skall skruvas in i en låda.
Ett kul undantag är dock QROlle stationen. Som många har byggt med stor behållning.
Det lär ju oxo var en ny version på gång.
Löder man QROlle med blyfritt lod?
Det är en fråga om tid oxo, har man tid att lägga många kvällars arbete för att bygga sig något,
det är TV som måste ha sina timmar av tittande varje kväll, det är datorn som måste igång och jävlas med, och hundra andra prylar som man måste aktivera och använda, laga och underhålla.
Det är nästan en omöjlig tanke att tänka sig att man lade ner 20 – 30 kvällars jobb ”bara” för att bygga sin HF station själv.......hade dom inget annat för sig förr?
En spännande epok var det i alla fall, och idag finns en hemsidor för de som av nostalgiska skäl tycker det är roligt att bevara dessa Heatkit grejer.
Mer om Operationsförstärkare (teknik)
Karls Arne SM0AOM har skrivit lite mer om ursprunget till OP.
En intressant historik som ger oss bra kunskap.
Observera hur han går lite längre bak i tiden, och nämner mekaniska operationsmaskiner, ja nu hittade jag på ett nytt ord, mekaniska analogimaskiner eller beräkningsmaskiner heter det nog.
Jag vet att jag såg en mekanisk analogimaskin på Science Museum i London en gång. Man kunde gå inne i den bland kugghjul och mekanismer.
KA nämner att en av de sista analogimaskinerna är autopiloten, jag vill nog mena att den analiga autopiloten finns även i dag, se på din segelbåt bara... en enkel sådan dock som är helt analog och reglerar kursen.
Hastighetsregulatorn i bilen, (kallas ”farthållare”) var länge en analog autopilot....Förmodligen är den än idag det i viss bilar.
Många har idag kvar analoga temperatur regulator er (kallas ej ”temperturhållare”) i sin villa.
Enigma var däremot inte en analogimaskin....eller?
Lägg märke till KA formulering, ”tillgång till en (1 st) analogimaskin”. Det skulle vara bra för landet att ha en sådan.
Idag har vi fler datorer än folk....
Så här skriver KA:
Om operationsförstärkare
Innan det fanns digitala datorer med tillräcklig ordlängd och processorkraft
för att kunna göra beräkningar inom rimlig tid och med rimlig noggrannhet
på "analoga förlopp", så var analogimaskinen det som
stod till buds för att lösa åtskilliga tekniska och vetenskapliga beräkningsuppgifter.
De första analogimaskinerna var mekaniska, och innehöll kuggväxlar samt integratorer.
Kuggväxlarna gav multiplikation och invertering, och genom integratorer kunde summering
och medelvärdesbildning göras.
Analogimaskinerna tilltalade de som sysslade med kontinuerliga förlopp,
som t.ex. projektilbanor, reglerteknik och fluidmekanik, och "makthavarna" ansåg tillgången till
en analogimaskin så viktig att professor Stig Ekelöf på Chalmers fick bygga en mycket avancerad mekanisk "differentialanalysator" i början av 1950-talet (läs t.ex. http://www.datasaab.se/Medlemsbladet/mbl_04_2.PDF ).
Mekaniska analogimaskiner har sina begränsningar, så när man lyckades konstruera "operationsförstärkare", först med elektronrör och sedan med halvledare blev dessa snabbt förhärskande. En av de mekaniska analogimaskiner som levde kvar längst var dock autopiloten.
Operationsförstärkaren medger elektroniska motsvarigheter till alla komponenter som fanns i de mekaniska analogimaskinerna, motkopplade förstärkare motsvarar kuggväxlarna, och när man lägger in en kondensator i återkopplingsnätet så får man integratorn.
Med dessa grundblock kan man göra alla behövliga "operationer" på en insignal, och det går att göra elektroniska motsvarigheter till alla mekaniska förlopp.
Ett "aktivt filter" är inget annat än en elektronisk motsvarighet till pendeln eller den fjäderupphängda vikten i fysikundervisningen. Samma differentialekvationer överförda till den elektroniska motsvarigheten beskriver anordningens uppträdande i tidsdomänen.
De flesta reglertekniska förlopp går att modellera och simulera med fullt tillräcklig noggrannhet med en handfull operationsförstärkare, och jag erinrar mig lektor P-G Hofvenschiölds (med reglerteknikbakgrund från SAAB) betraktelse om att göra realiserbara styrsystem:
"Aerodynamikerna kommer och påstår att styrlagarna för deras flygplan måste beskrivas som 8-ordningens differensekvationer. Då gäller det att hålla med dem, men så fort som de har gått så 'sparkar man' på ekvationerna så att de blir 2-ordningens, för sådant går att realisera. Men det talar man inte om för aerodynamikerna".
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Varför gå på djupet om våra små IC som kallas OP? (Filosofi)
Varför bry sig om ursprunget, varför hålla på med historik om nåt så simpelt som en förstärkare som går att motkoppla?
Är det inte bara att koppla dem som det står i ELFA och njuta av dess förstärkning?
Nu gör jag lite tvärs om och utmanar läsarna att komma med svar på de här frågorna.
Finns det skäl, och i så fall vilka, att lära sig saker från början, eller åtminstone en bit bakåt?
Eller är det bara nostalgi?
??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Kristallmikrofoner (inköpstips)
Har jag skrivit om för ett tag sedan.
Det är emellertid svårt att få tag på sådana och många jagar efter de äldre modellerna som förekommer.
Kristallmikrofoner används av de som vill skaffa sig ett ljust, krispigt, metalliskt ljud från sin SSB sändare.
Men sådana mikrofoner behöver en impedansomvandling, men det är enkelt, en FET transistor, MPF-102 eller liknande. Ett par motstånd och en konding.
Man bygger den för att matas med riggens fantomatade spänning som vanligen matar elektretmickar.
Ett mycket enkelt bygge.
Jag såg att Kjell o Co har två sorters kristallmikrofonelement. De kallar det ena för keramiskt.
Då sådana mickar är på utdöende föreslår jag att ni tar detta som ett tips att skaffa en eller två sådana, vare sig den kommer att ligga i lager, (i junkboxen) eller byggs en mick av.
Den ena de har är rund, den andra som en sockerbit. De är så billiga att man mycket väl kan köpa ett par av varje för för framtida experiment.
Eller varför inte som en investering, man kan säkert få det dubbla för dem om tio år.....på loppisen i Jordbro år 2017.
Att anpassa en kristallmikrofon (teknik)
Sådana mickar är mycket högOhmiga, det betyder att de lämnar en hög utspänning, men kan inte belastas.
Sändarens impedans på mickingången måste vara på minst en MOhm eller mer.
Kopplar man in den direkt kommer dess utspänning att i princip kortslutas. Visst låter det men med mycket låg känslighet. Ljudkvaliteten blir oxo förvrängd.
Obs att en kristallmik som belastas fel, inte låter som den är tänkt att låta.
Dessutom låter den inte bra med för hög ljudnivå, dvs om du talar nära den och talar högt blir det fel ljud.
Med en liten förstärkare, eller en impedansomvandlare blir utnivån mycket hög och man kan tala i den från 5 till 15 cm avstånd.
Att använda en mikrofontransformator brukar inte vara så lyckat, det finns visserligen sådana som har 200 Ohm till 100 kOhm, och att vända en sådan baklänges skulle kunna tänkas gå. Men det är ändå för låg impedans, dessutom transformeras spänningen ner allt för mycket.
ICOM mikrofoningångar håller en impedans på c:a 1 kOhm, och har fantomatad spänning. Som gjort för att bygga en FET förstärkare.
Det kan vara bra att sätta någon form av dämpmaterial framför en kristallmic, den är lite känslig för blåsljud. Ett tjockt tyg, eller minst 5 mm skumplast.
Alla kristallmikrofoner, (ja nästan) är rundtagande. Dvs de hör från alla håll, de mäter ju luftens tryckvariationer. Men visst kan det ändå blir lite olika ljud beroende på vilken sida man talar, särskilt om man talar nära micken.
Så här bygger du en impedansföljare, eller förförstärkare till din gamla kristallmikrofon (teknik)
Nu skall vi se om det går att ”skriva” ett kopplingschema.
Vi tar en vanlig FET transistor, exvis en MPF-102 som finns i min junkbox.
Det finns flera BF typer som går bra oxo.
En FET har till skillanad mot människor tre ben, Drain Source och Gate. De måste du identifiera på din FET.
Koppla D, (Drain) till stift ett på mikingången på radions sjupoliga kontakt.
Sätt en 1000 pF konding mellan Drain och jord på bygget, jord kopplas sen till stift 7 (skärm) på mikrofonkontakten. En HF avkoppling.
Source på FET kopplar du till jord via 2,2 kOhm, den bestämmer transistorns ström och arbetspunkt.
Så har vi Gate, den måste till jord för att det skall bli en negativ Bias, vi jordar den med ett 1 MOhms motstånd.
Negativ Bias??? det finns ju ingen negativ spänning här??? Frågar sig någon.
Tänk lite, vi har ju höjt upp Sourcen med 2,2 kOhm, så Source får en positiv potential, därmed blir ju den jordade Gaten negativ.
En Mega Ohm är att betrakta som ett mycket litet motstånd för den högOhmiga Gaten.
En Mega Ohm är lagom för våran kristallmikrofon, men det går bra med 4,7 Mega Ohm oxo, ifall din kristallmik är så högOhmig.
Sen är det bara att koppla in kristallmicken till Gaten, mickens jord till jord på kopplingen.
Någon kopplingskondensator behövs inte då kristallmicken inte leder likström. Men har du en kristallmik eller en annan högOhmig mikrofon som har resistans kan det behövas 0,01 till 0,1 uF i serie med mik till Gate.
Nu är det dags att provlyssna.
Blir det lite klen förstärkning, kan du avkoppla 2,2 kOhms motståndet med en konding. Dvs parallellt med 2,2 kOhm från Source till jord sätter du en konding. 0,1 till 10 mikroFarad. Mindre konding ger lägre förstärkning i basregistret. Plus på kondingen till Source.
Blir det brum?
Misströsta ej, det brukar bli bättre när allt blir inbyggt i ett mikrofonhölje, använd korta ledningar från mikrofon till förstärkare, eller bygg den direkt på mikrofonkapseln..
Optimera din lilla förstärkare (mer teknik)
Du kanske behöver mer förstärkning, eller så låter den inte riktigt bra.
Du måste kanske justera Bias och transistorns ström.
Så då är det bara att ta fram datablad på den använda transistorn, eller prova en annan typ.
I databladen finner du alla matematik för att beräkna DC parametrarna för den aktuella transistorn.
Svårt? Ja nog är det....du behöver en räknedosa med många knappar.
Ett annat sätt för den mer praktiska byggaren, sätt en trimpot istället för 2,2 kOhms motståndet.
Ta en på 5 eller 10 kOhm. Prova att justera trimmern medan du lyssnar på ljudet, blir du nöjd vid en viss inställning av potten. Då är det bara att mäta upp trimmern och ersätta med ett fast motstånd.
Du har nu fintrimmat den enkla kretsen. Utan att kunna tolka data på transistorn.
Att göra detta med en mer komplicerad krets går oxo, exvis på en koppling med en vanlig transistor, du kan behöva två pottar och trimma tills den låter som du vill.
Får du för hög förstärkning med kondingen över 2,2 kOhm, och för lite utan den kondingen, sätt då ett motstånd i serie med kondingen....prova även det med en trimmpot.
Vill du ha mer diskant sätt då en liten konding, (1000 pF till 10 nF) direkt från Source till jord parallellt över 2,2 kOhm och konding med motstånd.
Som du nu förstår är det viktigt att skilja på likströmmen och växelströmmen i en sådan här koppling.
Liknar inte det här vad vi finner i en Elektretmikrofon ?
Jo precis, du har förstått det hela.
Elektret mikrofonen är oxo den mycket högOhmig, och behöver en sådan här förstärkare, den är inbyggd i den lilla elektretkapseln, och visar den ibland som schema på databladen till eleketretmikarna.
En stor skillnad är att elektretmickarna har en mer rak frekvenskurva, den är ofta mycket rak och dessa mickar är ofta en HiFi mic.
Skälet att använda en kristallmik är dess ljusa metalliska och krispiga ljudkvalitet.
Men en operationsförstärkare då?
Går den inte att använda till kristallmikrofonen?
Jo visst gör den, jag beskrev ju den som en förstärkare som går att göra nästan allt med.
Oändligt högOhmig in, oändlig förstärkning och oändlig bandbredd.
Men i det här fallet blir det ju mindre, billigare och färre komponenter att bara nyttja en FET och två motstånd.
Rundradiolyssning med HF riggen
Det finns som många har märkt en väldig massa rundradio på kortvåg.
Jag har skrivit om detta, och angett exvis banden för rundradio.
Än finns flera stationer som sänder på Svenska.
Förr fanns fler men tiderna har ju förändrats, förr sände Sverige på en väldig massa språk till ”världen”. (läs propaganda)
Moskva sänder på Svenska, kolla 1494, 5950 och 6175 kHz AM Måndag, Onsdag och Fredagar.
kl 1830.
Japan sänder på Svenska ! Det trodde ni inte va? Två ggr per dag, kl 0545 och 1045.
Kolla 11970, 21820
Radio Roma sänder på Svenska Måndag, Onsdag och Fredagar kl 2000 på 6045 och 9760 kHz
Även påven är i farten med Vatikanradion på svenska, bl.a. på 1611 kHz där det förekommer DRM sändningar oxo. Brusar....
Är dessa något att höra på då?
Ja ibland faktiskt, men det är spännande att höra vad de säger om Sverige och vad de har för synpunkter på ditt och datt.
Radiomässigt är det oxo spännande att höra hur det låter.
Tryck in AM knappen och lyssna, och öka ditt värdsliga kunnande.
Det handlar om korta sändningar så det gäller att passa tiden.
Radio Sweden sänder fortfarande på en massa språk, kolla på 1179 kHz.
Katalysator (vårt dynamiska språk)
Jag använder ordet ibland.
Och vad är då en katalysator?
En plåtburk under en bil som är dyr och renar avgaserna, säger många.
Njae....
En katalysator är något i en kemisk förening som påskyndar, möjliggör eller aktiverar en kemisk reaktion.
I bilens avgasrening finns en katalysator, och det är bl.a platina som finns i avgasreningsburken, den som man kallar för katalysatorn.
Det är således Platinan i avgasreningsburken som är den verkliga katalysatorn.
Den åstadkommer en kemisk reaktion så att farliga ämnen i avgaserna omvandlas till andra ämnen.
Ibland använder man ordet för att beskriva hur man aktiverar exvis en människa, eller en klubb av radioamatörer för att bli inspirerade och få lust att göra något, exvis bygga små sändare under höstkvällar.
Katalysatorn är då en människa som tänder upp ett intresse.
För att aktivera kemiska reaktioner av många andra slag används ett tredje ämne som då agerar katalysator.
Nog kan vi då kalla den lilla tuben för katalysator när vi blandar till Plastic Padding.
Den innehåller nåt som får smeten att börja härda, påbörjar en kemisk reaktion.
Det lustiga är att katalysatorn i bilens avgasrenare inte förbrukas nämnvärt.
Men det gör ju inte den mänskliga katalysatorn som får igång gubbarna med någon aktivitet heller.
Han lever vidare och kanske kan göra en katalys igen.
Nog är väl bommulsveken en katalysator som får stearinet att brinna så fint i juleljusen. Den förbrukas ju inte heller, förrän den kommer upp ovanför lågan och får med syret att göra.
Nobelpriset för katalysatorns kemi....
Ja nu får jag höra detta, en månad efter att jag skrev den här texten.
Så n vet man hur katalysatorn funkar i teorin oxo, väl värt ett Nobelpris.
Erik SM6DGR har trampat omkring på tangenterna igen, och minns en del radiorelaterat.
Läs och njut, men håll klaffen.....
Ohoj Roy ! Long tine no see.
Vad sägs om en liten historia igen?
Jag tror jag nämnt i tidigare krönikor att jag sökte mig till Signalregementet, främst därför att jag hade lärt mig telegrafi redan när jag var 12 år.
Vi skulle alltså utbildas till radiotelegrafister , men för det mesta blev det vanlig infanteriharvning med exercis och skjutning med mausergevär . Militärledningen i Sverige hade nämligen inte något större förtroende för radio som förbindelelsemedel - radion kallades föraktligt för reservsignal medel...
Först och främst kom telefonarna, trots att vi som klarat av telefgrafiprovet ansåg oss höra till eliten.
Telefonare blev man när man inte kunde lära sig telegrafi. Men även vi som lyckades hålla oss kvar på radioplutonen, skulle utbildas i telefontjänst. Därför fick vi cykla ut till Roslagen till telefonstationen i Närtuna, där militären brukade hålla till och koppla in sig på telefonnätet.
Med kabelskor går man likt en kameleont uppför en stolpe medtagandes en fälttelefon, en bit telefonledning och litet verktyg. Väl uppe i stolpen fick vi lära oss hur man skulle skruva fast de bägge ledningstamparna. Sen vevar man på fälttelefonen och då ska enligt soldatinstruktionen två personer svara:
1. abonnenten
2. telefonisten.
Till abonnenten som i allmänhet utgjordes av någon darrande gumröst säger man barskt men vänligt:"Det här är en militär inkoppling. Lägg på luren!"
Fast det verkade aldrig som om någon riktigt fattade vad det var frågan om. - Sen skulle telefonisten svara.
Men det gjorde hon aldrig för antingen pratade hon med några väninnor eller också kokade hon kaffe. Telefonisterna ute i Roslagen var synnerligen manuella - kände alla och envar och visste mer om sina abonnenter än både polis och texeringsmyndigheter.
Vi gjorde upprepade försök att konakta telefonfröken men nix. -- Så vi tänkte ut ett litet tjyvtricks. Någon äntrade upp med en telefonkabel som vi skruvade fast i telefontrådarna uppe i stolpen
och nertill i ett tändstift på vår militärbil.
Så startades motorn och med en strömstöt på 17000 volt lär alla telefonklaffar ha ramlat i hela Roslagen.
I Gottröra trodde man att åskan hade slagit ner och det spreds ett rykte att tyska fallskärmjägare hade angripit telefonnätet. Detta skedde ju under andra världskriget och Norge och Danmark var ockuperade av tyskarna
Men gåtan löstes aldrig. Hela tiden höll vi obrottsligt klaffen.
Erik Bergsten
SM6DGR
Klaffar???
Vad är en klaff i en telefonväxel? Hur kan man ”hålla” klaffen?
När telefonväxeln utsätts för ringsignaler, när abbonenten vevar sin telefon, kommer en liten elektromagnet som är såpass högOhmig att den drar för högspänningen från veven, 100 Volt eller så, och släpper ner en sk klaff.
Klaffen är en sorts mekaniskt minne som gör att telefonisten ser att abonnent X har vevat.
Kan vara bra då kaffekokningen omöjligjorde ständig passning.
Så är det då bara att ta kontakt med honom och höra vart han vill bli kopplad.
Efter samtalet fälls klaffen upp manuellt.
Att hålla klaffen var förmodligen ett sätt att manipulera växeln, endera för att tjuvlyssna eller för att småjäklas med abonnenterna.
Idag betyder det håll käft.... det där var väl lite väl grovt, håll truten betyder det....
En liten rolig en på slutet
En bankrånare kommer in på en bank och skjuter ett skott i luften och skriker:
Detta är ett rån, Lägg er på golvet!
Alla dyker på golvet utan en man som står kvar.
Lägg dig, skriker rånaren igen!
Nej, svarar mannen, jag är special-agent!
Lägg dig ner! skriker rånaren igen och kommer närmare.
Nej, säger mannen, jag är special-agent sa jag!
Då sätter rånaren pistolen mot mannens tinning och hotar att trycka av
mannen står kvar och tittar rånaren i ögonen.
Nej, jag är special-agent!
Under tiden har en kassörska hunnit trycka på larmknappen, och polisen infinner sig.
De avväpnar rånaren och för bort honom.
Alla reser sig från golvet, däribland mannens fru, som säger:
Men Runar, du är ju inte special-agent, du är senil dement!
De
SM4FPD, Roy
Roy Nordqvist
Service manager
Swedish Radio Supply AB
Box 208
651 06 Karlstad
Sweden
tel -54 670500
SRS Hemsida www.srsab.se