SM4FPD Roys Nyhetsbrev v.6 2010-02-11

Det blir kanske lite mycket om D-STAR, jag skall försöka hålla igen lite. Men det finns stort intresse, särskilt bland yngre, experimenterande och nybakade radioamatörer. Faktum är att det knappast säljs kanalradio utan DV numera. Kortvåg är ett intressant ämne och vi får hoppas att det kvicknar till lite vad gäller konditionerna framöver.

Jaktradion blir digital, IDAS från ICOM på 155 MHz, läs mer idag.

Jo visst fanns det YL och XYL som läser det här brevet, har jag fått reda på. KUL!

Behöver vi extra lågpassfilter för 50 MHz, jag försöker svara på frågan idag. Hur funkar VFO:n? Det blir lite om IC-7600 dag, den är värd att berätta massor om. Hur många kondingar och motstånd det finns i en 7600 hör till viktig kunskap, det lär vi oss idag.

Och varför äter vi semlor? Och gör radioamatörer det? Mycket viktiga frågor just nu.

Nya priser på de stora ICOM stationerna

IC-7700 kostar nu 65 000 kr

IC-7800 kostar nu 95 000 kr

IC-V80E, en ny handapparat av lite enklare typ, ett band rejäl, lite större extra starkt ljud i högtalaren, kännetecknar den nya prylen. Handappraten med micgain.

Mer om IC-V80E i nästa brev.

Apparaterna täcker från fabrik upp till 7,2 MHz. Första intrycket är en mycket ljustark display. Som jag nämner nedan är bakgrundsbelysningen gjord med vita LED, istället för en plasmaljuskälla, (lysrör). Man får intrycket av en extremt ljusstyrka även i dagsljus eller starkt lokalljus. Genom att gå in i en meny kan man reglera ljusstyrkan och den går att ställa både ljusare och svagare än föregångarna. Ett annat bestående intryck är: fan vad snygg!!!! Vilken apparat!!! Hur kan dom göra så här snygga grejer? Man häpnar. De är fullständigt makalösa där borta i Japan på ICOM utvecklingsavdelningen. Ja nog skall den provas med det snaraste hemma. Vårt demoexemplar kommer att resa en del under 2010. Först ut blir Eskilstuna, sen SSA årsmöte.

IC-7600 har stora möjligheter att påverka både mottagarens och sändarens ljudkvalitet. Varje trafiksätt har separata tonkontroller i både Rx och TX. Vidare finns högpassfilter och lågpassfilter i varje trafiksätt RX och TX. Dvs till och mer fler möjligheter än IC-7800 att påverka både ljudet i såväl mottagaren som sändaren. Hög och lågpassfilter är en form av tonkontroller men dessa skär brant vid en viss frekvens, till skillnad mot bas och diskant som reglerar förstärkningen successivt från en viss brytfrekvens. Återigen, tjatar jag om att verkligen använda en rejäl bra högtalare för att kunna tillgodogöra sig detta fantastiska sätt att kunna anpassa ljudet för smak och tycke.

Dels finns autoamtisk Notch, detta plockar bort en eller fler piptoner från mottagningen, bekvämt och med få biverkningar. Givetvis kan man inte köra autonotch vid morsetelegrafimottagning, i CW, Då skulle ju den vackra tonen från telegrafisterna försvinna.

Då kan man ta till manuell Notch. Det manuella notchfiltret kan ta bort pip, avstämningar, interferenstoner, andra telegrafister och fjärrskriftstationer från din telefonimottagning, och även vid CQ. Det manuella notchfiltret dämpar mellan 70 och 90 dB. En otroligt stor dämpning, jämför med forna tiders analoga notchfilter med kristall där vi har en dämpning på 20 – 30 dB, "bara". Ett notchfilter är ett uppochnervänt filter. Det dämpar en viss frekvens istället för att som ett filter släppa igenom ett visst frekvensband. Det manuella Notchfiltret i IC-7600 går att ställa i tre olika bandbredder, från c:a 20 Hz till c:a 100 Hz. Trots så smal bandbredd är det lätt att ställa in filtret. Det tar bara någon sekund att hitta notchen manuellt.

Notcharna i IC-7600 framställs av programvara som får DSP att göra funktionen. Effekten är som en analog krets, men mycket mycket stabilare och lättare att ställa in. Inga problem med kristaller som driver, analoga avstämda kretsdar eller pottar som blir rassliga.

Ja vad betyder detta då? Jo helt enkelt att bildskärmen på IC-7600 går att se från olika vinklar. Från sidan från ovan eller från underifrån ifall du har riggen högt upp.

Man specificerar 180 grader vertikalt och horisontellt.

Den kommersiella varianten av IC-718. Ser lika ut men har raster på VFO ratten och är avsedd att ställas in per minne, men det finns VFO möjlighet.

För 6000 kr får du en helt ny HF radiostation, med 100 watt, CW, SSB, 1,6 – 30 MHz. Inbyggd elbugg. Med möjlighet att sätta in CW filter, 250 eller 500 Hz.

En fram och en bak. I den främre kan du köra ditt USB minne och spara inställningar och ljudfiler, i den bakre kan du ansluta dig till datorn och köra alla kommandon plus att få in och ut LF samt PTT.

Från enkelsuper via kvadrupelsuper är vi nu tillbaka med bara två blandningar, och två mellanfrekvenser. Betyder då detta att vi i framtiden återigen får se kvalitetsmottagare med en blandning, ger oss framtiden enkelsuprar igen? Bra fråga. Låt oss spekulera lite. Jag tror att vi i framtiden kommer att ha två mellanfrekvenser men där den andra MF:en kommer att bli högre än 36 kHz, detta sedan ännu kraftfullare DSP system konstruerats. Att en användbar DSP som funkar ända uppe vid 64 MHz skulle komma är nog inte troligt, i alla fall inte om mottagaren skall få plats i radiorummet, eller vara uppnåelig för en vanlig plånbok. Att enklare mottagare med så hög enda som första MF kan komma kan vara möjligt, men vi spekulerar nu om kvalitetsmottagare. Mjukvarudefinerade, mottagare då? De skall ju inte ha någon MF, men det lär dröja innan dessa är något annat än ett exempel på vad som går att bygga och att de skall bli en kvalitetsmottagare kommer att ta sina år. En DSP mottagare med blandning direkt till den låga MF:en där DSP kan jobba då? Kanske direkt med en blandning till 450 kHz eller kanske 200 kHz som första och enda MF. OK med då får vi problem med spegelfrekvensdämpningen, och det krävs mycket skarpa filter före mottagaren, eller en mycket avancerad preselektor. ICOM har en sådan preselektor, det som kallas digiselekt i IC-7800 och 7700, så kanske man funderar på en eventuell framtid. Men lokaloscillatorn då, med en låg första och enda MF krävs en frekvenssyntes med många fler oktaver i frekvensområde. Då skulle vi vara tillbaka i ruta ett när det gäller spektral renhet från oscillatorn. Ja vi måste inse att konstruktion av goda mottagare är ett dilemma, med användande av tidens utvecklade komponenter kommer man ändå framåt steg för steg.

Läs här om Johan, SM0TSC:s D-Star Hotspot nu QRV 145.3375 i JO99CF

http://www.ham.se/allmaent-om-amatoerradio/14096-d-star-hotspot-qrv-145-3375-jo99cf.html Här kan du få en föraning om hur det är att komma ut i vida världen på DV.

Dvs den tid det tar för uteffekten att uppnå full effekt vid Morse telegrafi efter att nyckeln tryckts ner. Med 2 – 10 ms stigtid kan du skapa hård eller mycket mjuk nyckling. Med mjuk nyckling får din Morsesignal ett personligt sound, och du alstrar minimala nyckelknäppar. Med 2 ms nyckling är kurvformen så optimal att du inte skapar onödiga nyckelknäppar men får en stuns som gör att du kommer att "slå igenom". Den här möjligheten finns på IC-756PROall, IC-7600, IC-7700, 7800, 7000.

Man kan kalla detta för den digitala tidsålderns kontrollerade nyckelfilter. Använder du sedan möjligheten att manuellt styra ut sändaren, med DRIVE kontrollen, och köra utan ALC så blir din signal den renaste av rena signaler. Se annan artikel: Köra utan ALC QTC 2010 nr1

Drive kontroll i CW har genom tiderna funnits på IC-761,765, 781, 775, 7800, 7700.

Apparaten har en HF klipper som talprocessor. Nu finns ju ingen mellanfrekvens med filter där man normalt processar en SSB signal. Man åstadkommer effekten av en HF klipper med programvara som gör att DSP skapar en signal, en SSB signal som processats som om den klippts i en MF med filter före och efter. Effekten blir en SSB signal med minimal bandbredd, med maximal kraft i talet, med minsta möjliga distorsion.

IC-718 kan användas med alla ICOM automatiska antenntuners.

AT-180 är en tuner avsedd för amatörbanden och den gör bara finavstämning.

AH-4 är en trådavstämmare som täcker hela kortvågen, den stämmer av exvis en spröt antenn, långvajer, eller ett akterstag på båten. AH-4 klarar inte 1.8 MHz eller gränsvågen. I praktiken dock ibland.

AT-130E är en tuner avsedd för proffsbruk och den klarar alla antenner och alla frekvenser på HF, 1.8 – 30 MHz.

Inställning av IC-718

Vid användning av AH-4, AH-2, AH-3, AT-120, AT-130, AT-140, AT-141 och E modellerna skall IC-718 ställas in för körning med AH-4 dvs läge 4 i "initial SET mode". Se manual IC-718.

Inkoppling:

Anslutningsplinten i E modellerna, som AT-120E och AT-130E, har invändigt två alternativ för inkoppling av jordledaren, jordledaren skall kopplas till "E" plinten.

Alternativet att koppla jordledaren till "ANTC" plinten gäller endast för marina HF stationer av typen M710GMDSS, IC-M801,802 etc.

För att köra med de äldre AT-100, AT-500 och AT-150 kan krävas tillverkning av manöversladd. AT-100 och 500 kan köras utan manöversladd då dessa har bandväljare för manuellt val.

Vad jag menar är att det man ser på spektrumpresentatören är mycket viktigt, kanske lika viktigt som det man hör, och ger därför en ny dimension till kortvågslyssnandet.

Läs mer om den fantastiska spektrumdisplayen, missade du mitt nyhetsbrev som handlade om spektrumpresentatören? Mejla mig och få det.

Att D-STAR börjar bli populärt inom amatörradion, och särskilt ute i vida världen vet jag, men att få 228 miljoner svar med att Googla på ordet D-STAR, det var överraskande.

I QTC nummer ett 2010 fann vi en översättning som SM5COP gjort från Norska. Jag har många gånger i de här nyhetsbreven påtalat detta med ALC systemet. Samt hur man gör för att köra ICOM riggar med liten eller ingen ALC. Med avsikt att köra med minsta möjliga oönskade bandbredd.

Det är vikigt att man vet hur sin radiostation är uppbyggd, och jag har beskrivit det för flera av ICOM:s riggar. Samt att de mer påkostade riggarna har DRIVE kran för att manuellt ställa in utstyrningen av slutsteget, utan att ALC behöver jobba. Drive finns på IC-781, 765, 775, 7800, 7700 och 7600. Men med lite knep finner vi att det går att göra motsvarande inställningar på fler ICOM riggar. Ser vi på den mycket populära IC-706all, finner vi att med COMP på, dvs speechprocessorn, så består den av en LF klipper, och efter den finns då micgainet. Med påslagen Comp blir då micgain en drivekontroll. Slå på comp, ställt trimmern för compnivå på halva utslaget, finns i ett hål på höger gavel. Välj ALC på instrumentomkopplaren, justera nu micgain tills ALC bara visar sporadiska utslag vid normalt tal. Graden av speechprocessing väljer du nu med talstyrkan eller talavståndet, och trimmern i hålet på sidan. Du hamnar nu med micgainet väldigt lågt, omkring eller under 1. Detta kan då synas underligt, men är normalt, ALC har reglerat bort all micgain tidigare då du kört med 5 eller 8 på micgainet. Riggar som IC-735, 726, 737, etc har samma princip. På en IC-735 hamnar micgainet bara några mm från botten.

Vill du läsa under hufven dokumentet på IC-7600? Det är på 12 sidor doc fil. Mejla mig då så får du lite att läsa. På våra utställningar kan du plocka utskrifter av de här under hufven dokumenten, dock tar de ofta slut fort.

Exvis något du funderar över i en ny rig som IC-7600. Något som jag inte tänkt på att informera om. Jag kan ju inte veta allt som andra vill veta. Fråga då. Ibland kan jag svara, ibland bara spekulera, ibland vet jag inte, men kanske kan ta reda på. Men bra frågor är till för att ställas och besvaras, kanske finns det andra som har glädje av sådana svar.

Som bekant är IC-703 utgången och tillverkas inte mera. IC-706MKIIG är snart slut, och det är osäkert om vi får in fler. Tillbehören däremot kommer att finnas i en tid, dock helt beroende på intresset för dem. Fundera om du behöver några tillbehör. Delningskablaget är en bra grej att ha minst en på lager. Tänk på att den behövs vid fjärrstyrning. Ett smalt SSB filter är inte dumt om du har mycket störningar eller funderar på att köra HF mobilt med 706:an. CW filter, ja då krävs att man är telegrafist. Du kan ju bli telegrafist, och då kanske det är för sent att köpa CW filter. Tänk på att ett CW filter går at få in även i RTTY eller SSB om du skall köra fjärrskift. Mobilfästen är billiga och bra att ha liggande. En reservmikrofon är inte så dumt att ha som reserv, dels har ju mikrofonen en förmåga att försvinna, dels kan de ge upp om man sagt för många fula ord i dem. DC sladd, handtag är snyggt på en 706 eller 703.

Huruvida det kommer att finnas tillbehör i ett eller två år till IC-706all och 703, eller kanske tio år vet ingen. Lagret uppdateras så länge det säljs. Samma gör ICOM i Japan, köper ingen slutar man tillverka eller skaffa hem delarna.

Jag har tidigare berättat om IC-2200H en liten kompakt enbandare för kanaltrafik på VHF.

IC-2200H är er apparat med mycket hög uteffekt, 65 Watt och slutsteget i en sådan brukar vara intressant att titta på. Det består av en sk RF POWER MODULE. En svart låda med ett ben för effekt in 100 mW, ett ben för DC BIAS 5,5 Volt till alla stegen, och ett ben för DC 13,8 Volt alla stegen, och ett fjärde ben för effekt ut. Chassit dvs höljet är RF och DC jord. En sådan här låda är 53 mm lång 22 mm bred och 10 mm hög. Uteffekten är upp till 90 Watt där 80 watt är typiskt.

IC-2200H ger 65 Watt och det finns då marginaler för försiktighet. Den tål 15 Amp och max 16,5 Volt. Det sista är viktigt då den går hädan på en bråkdel av en sekund vid försök med 24 Volt batteri i traktorn.

PA modulen kan köras inom 134 och 175 MHz. Förstärkningen är 32 dB !! En liten krutbox minsann. En sådan här PA modul klarar nästan total missanpassning, den är specad för VSWR LOAD 20:1 vid alla fasvinklar. Invändigt består en sådan här liten ask av tre steg. (Äldre typer med vanliga transistorer har vanligen bara två steg). Tre steg med MOS FET effekttransistorer, där sista steget består av två parallellkopplade MOS FETar. En imponerande liten låda, som kan ge så hög effekt. Att bygga själv med en sådan här sak är säkert ett kul projekt, men det krävs mycket goda jordpunkter för att den skall funka rätt.

Det går lätt att ladda hem ett datablad med applikation på nätet, bara att googla S-AV36.

Givetvis måste en sådan här dosa kylas rejält, i IC-2200H är den bultad i chassi som består av en enda stor kylfläns. Den tål att köras vid -30 till 100 Grader C!!!! Dvs den är specad för att köras med 90 watt ut vid max 100 grader C! den kan lagras i -40 till 110 grader C. Så det är inga leksaker det här minsann. Att många kör sin IC-220H på hög effekt och att den blir ganska varm är inga problem. Skall du steka ägg är det bättre att ta en paus och låta radion svalna och värma på pannan istället. Radion blir så kladdig annars. Hittills har jag inte sett någon sådan här PA modul som gått sönder.

IC-V80E, en ny handapparat av lite enklare typ, ett band, rejäl, lite större, extra starkt ljud i högtalaren, kännetecknar den nya prylen.

Mer om IC-V80E i nästa brev.

Inga dyra kristallfilter här inte, inga CW filter som måste köpas i efterhand. Med de DSP skapade filtren kan du när som helst "bygga" de filter du trivs bäst med. Exvis vid CW 50 Hz! Till 3600 Hz bandbredd. SSB med 50, 100, 1200 2400 eller 3600 Hz bandbredd, eller vilket 50 Hz steg däremellan du vill. Forna kristallfilter i all sin glans kunde stoltsera med en formfaktor på drygt 1:2,5 när de var som bäst, och några dB ojämnheter, samt en osymmetri som de flesta tycker är något fel när man idag lyssnar på de finaste kristallfiltren. Många tycker att filter är det viktigaste i en god mottagare, vilket med all rätt vi kan hålla med om. Så bra filter får man i ICOM:s DSP skapade filter. Formfaktorn ligger på c:a 1:1,15. Osymmetri och ojämnheter förekommer inte i ICOM:s DSP-filter. Formfaktorn säger förhållandet mellan bandbredderna vid – 6 dB och –60 dB. Snabbval av tre förinställda filter i varje trafiksätt gör det snabbt som en plätt att välja om filter.

Samt filterval i första mellanfrekvensen. I filterfabriken kan du välja form hos huvudfiltren mjuka kurvor eller skarpa kurvor. För många kan kontrasten mellan de otroligt branta filtren i en ICOM station jämfört med gamla kristallfilter vara stor, därför finns möjligheter att välja en filterkurva som är lite mjukare. En sådan mjukare filterkaraktär ger ett annat ljud. Detta är smaksaker för den verkligt erfarna radioamatören som vet vad han skall lyssna efter. Du kan även välja filter i första mellanfrekvensen där sitter kristallfilter och första MF är 64,455 MHz, dessa filter är givetvis inte lika branta som filter på lägre frekvenser och påverkar knappast ljudet, däremot är avsikten att de på ett tidigt stadium i mottagaren stänga ute starka störande stationer. Något som kräver att dessa har extremt rena sändare, detta är något vi inte har ännu, mer än om någon ligger exvis 5 kHz ifrån som granne med en IC-7800,7700 eller annan välbyggd ICOM station. Att få bort sidbandsbrus från närliggande stationer om dessa har dåliga sidbandsbrusegenskaper går givetvis inte med något som helst filter i en mottagare. Vid ARRL testen provas med signalgeneratorer som är extremt rena selektiviteten vid +- 2 kHz och då kan dessa filter ha verkan.

De som ibland kallas för roofingfilter. Vi talar om filtren efter första blandaren, där mellanfrekvensen är 64,455 MHz. Där har vi ärvt möjligheterna från IC-7800, IC-7700, och man kan välja på tre olika kristallfilter, 3, 6 och 15 kHz.

Nu har du möjligheten att testa, har smalt roofingfilter betydelse, blir det bättre med smalt filter i första MF, eller är det bar skitprat. Obs att vi här i ICOM:s riggar talar om riktiga kristallfilter, ICOM har haft kristallfiller i första MF sedan IC-701, dvs i över 30 år. Dock c:a 15 kHz breda, men det skall då jämföras med konkurrenternas keramiska filter, vilka kan vara flera hundra kHz breda. IC-7200 har ett 6 kHz kristallfiler i första MF, av samma typ som i IC-7600.

IC-V80E, en ny handapparat av lite enklare typ, ett band rejäl, lite större extra starkt ljud i högtalaren, kännetecknar den nya prylen.

Mer om IC-V80E i nästa brev.

På alla radioapparaterna, kan CI-V eller motsvarande uttag gå sönder i vissa fall. Jag vet inte varför, eller vad man gjort. Av alla vi sålt genom tiderna händer det ett par ggr per år. Man kan tänka sig att CI-V anslutits till fel sak, fått överspänning eller skadats av en statisk urladdning, en ESD (Eleketro Static Discharge). Det finns fall där det inte är något fel utan problemet kommer sig av den utrustning man kopplat till radion, dator, modem, eller något annat från tredje part. Det har hänt att man kopplat CI-V direkt till en dators serieport, dvs till RS-232. Den ger upp till plus och minus 24 Volt varvid man förstör radions CI-V kretsar. För att koppla CI-V till RS-232 krävs en ICOM CT-17 eller motsvarande TTL till RS-232 omvandlare. Lägger man 230 VAC på CI-V blir den kortlivad.

Hur kollar man då upp sin CI-V utgång, den är ju oxo en ingång. Med en Voltmeter kan du kolla att det ligger logiskt etta där, dvs c:a 5 Volt (4 – 5 Volt). Vrider du på VFO kommer det pulser och Voltmetern skall röra sig, rycka lite. Med ett oscilloskop ser du pulserna som skall vara av tid som motsvarar inställd datahastighet vid CI-V. det går att ställa in från 300 Bd, till 19200 Bd. Dvs pulser på 0,05 till 3 ms, välj 300 Bd om du vill testa med Voltmeter. Nästa steg kan vara att låna ihop en annan ICOM radio, kanske du själv har en annan ICOM, har den CI-V så kan du koppla ihop två sådana apparater. En ICOM rigg med trasig CI-V kan inte förstöra en hel ICOM rig. Med en sladd försedd med 3,5 mm plugg mono i båda ändar. Det kan vara en IC-706all till en IC-756all. Eller en IC-7000 till en PROIII. Ställ nu in samma CI-V adress i båda riggar och välj samma datahastighet i båda, väljer du 19200 Bd blir ju testet mest kritiskt. Den ena apparaten kan stå i AUTO Baud, på så vis testar du den funktionen. Rattar du nu på den ena radion, kommer den andra att följa efter, och tvärs om.

Vid inkoppling av CI-V anslutningarna skall givetvis riggarna vara avstängda. Och potentialutjämnade.

Funkar detta?

Ja då är radioapparaternas CI-V signalering riktig. Funkar det sen inte med ett visst datorprogram, ja då är felet utanför ICOM:s eller SRS makt att lösa.

CI-V signalen in och ut buffras innan de går in i riggens CPU, ofta med två till fyra transistorer, det skall åska till för att förstöra riggens CPU, men transistorerna kan bli förstörda. I en IC-706MKIIG är det lätt att komma åt dessa transistorer och att byta dem.

CI-V betyder Control Interface V = five, (romersk femma V). Detta är en industristandard som exvis Marconi använder sig av. CI-V är en sk TTL nivå, dvs etta och nolla är noll Volt respektive 5 Volt. Det går att köra data åt båda håll på en tråd CI-V. Det går att parallellkoppla flera ICOM riggar på CI-V. det görs ju i en CT-17 dit man kan koppla 4 st ICOM stationer.

Dessa regler var mycket viktiga förr vid sammankoppling av dator, med printer, keyboard, Mus, bildskärm etc.

Idag är det ju bara att köpa en ny dator om serieporten eller USB porten blir förstörd.

CI-V kan styra det mesta på ICOM riggar, längst bak i manualen finns tabeller. De flesta programvaror från tredje part kan ställa in respektive radiomodell, eller CI-V adressen direkt som hexkod. Alla ICOM riggar kan väljas till en default eller en egendefinierad adress. Om du skal styra två lika ICOM riggar separat måste du döpa om en av dem till ny CI-V adress.

1. Ställ in programmet till din radios CI-V adress

2. Ställ in din nya ICOM rigg till en CI-V adress som finns i programmet, exvis till samma som en äldre ICOM radio.

3. Önska dig en uppdaterad version av din programvara som har den nya riggens CI-V adress.

CI-V adressen är HEX kod, dvs fyra databitar lång, och med två siffror 0,1,2,3,4,5,6,7,8,9,A,B,C,D,E,F. Ex 58, 2F eller 5B. Läs mer om det Hexadecimala systemet här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hexadecimala_talsystemet  

Med CI-V styr du din ICOM radio. Man kan ställa in trafiksätt, frekvens, filter, minnen, läsa av S-meter etc. Du kan även läsa av radions inställningar, ta ut inställd frekvens till ett loggprogram. Med CI-V kan du inte "programmera" din ICOM radio, om man med programmera menar lägga in minnen i listor etc.

Tänk på provet med att koppla ihop två ICOM riggar som jag nämnde ovan, det ger bra träning och du inser lite av hur det hela funkar. Ett roligt experiment.

Förr stod det ju under specifikationer på en radio hur många elektronrör den hade, exvis "7 rörs super". Jag kommer ihåg likande saker på de första 27 MHz pytsarna, exvis "9 transistorer och 5 dioder". Hur många delar finns det då i dagens amatörradiostationer?

Jag gjorde ett enkelt överslag och räknade komponenter i reservdelslistan till en IC-7600.

38 sidor, med c:a 100 st per sida. Dvs runt 3800 komponenter, kondingar, motstånd, dioder, transistorer och IC. Till detta kommer då de mekaniska delarna, skruvar, plåtar, skärmar, rattar, pluggar, sladdar, pottar, strömbrytare, trycknappar, lampor, VFO och en massa fler. Låt oss uppskatta att det finns 500 – 1000 st mekaniska delar i en IC-7600.

Totalt skulle då en rig av typen IC-756all eller IC-7600 innehålla 4000 till 5000 delar. Grovt uppskattat. Man kan gissa att en IC-706all består av 2000 till 3000 delar. Med tanke på att det är extremt sällsynt att någon av dessa tusentals komponenter går sönder av sig själv måste vi inse att driftsäkerheten är enormt bra numera.

Själv är jag mycket imponerad av att det funkar så bra, och går sönder så lite av sig själv som det faktiskt gör, trots enorma antal delar. Tänk om någon människa skulle ha suttit och lött fast varje komponent manuellt. Vad skulle hända då? Man kan gissa, priset skulle vara tio ggr högre, felprocenten skulle vara en faktor 100 ggr fler på en radio, vi skulle aldrig kunna få så mycket funktioner och prestanda som med maskinbyggda apparater..

Skulle man som förr räkna ingående komponenter i de integrerade kretsarna får vi nog plussa på med en faktor 100.

Dvs små skärmar, koppartejp, EMC skumgummin, jordfjädrar, stickade EMC skärmar. Det kan skilja 100 st sådana delar mellan en EU och Asien version av en viss radio. Vi har ibland kravet från någon som köpt en USA version att vi skall modifiera den till en EU version, det kan i vissa fall krävas över 100 st EMC prylar. Givetvis kan vi inte åtaga oss detta krav. I en ASIEN version kan det skilja ännu mer. Dessutom skiljer det på RoHS, giftiga saker, och blyfritt lödtenn. Det är en omöjlig uppgift att byta lödtenn i en USA eller Asien radio för att den skall bli EU typad.

Först måste vi väl konstatera att förkortningen VFO är föråldrad, det betyder Variable Frequency Ochillator. Dvs steget över en kristallstyrd mottagare eller sändare. I det läget var VFO inte en stor ratt, utan själva oscillatorn, som då gick att ändra i frekvens. Idag är ju VFO ratten en frekvensinställningsratt, eller i vissa fall en inmatningsratt för inställningar. En VFO hade förr en vridkonding som då ändrade oscillatorns frekvens. Idag finner vi något som ser ut som en potentiometer bakom VFO ratten. Ja nog är det praktiskt att kalla den för VFO ratt, och det kommer vi säkert att fortsätta med. Med FIR vore väl ett bättre namn, FrekvensInställningsRatt. FIR är en encoder, den ger ett pulståg som med hjälp av logik i radion kan fås att stega fram frekvenssyntesen. En sådan kodare ger vanligen två pulståg. Exvis 0 och 5 Volt fyrkantvåg, där de två pulserna är 90 grader förskjutna. På detta vis kan logiken räkna ut åt vilket håll du vrider FIR. Varje flank ger en puls som räknar upp eller ner. Dvs pulserna från de två pulstågen används till att både beräkna riktning som du vrider åt, och att ge pulser som räknar upp eller ner. CPU:n i radion, ser till att skapa siffror till displayen som skall motsvara den frekvens som frekvenssyntesen skapar. Displayens siffror är således inte en frekvensräknare som det var i tidernas begynnelse. En av de allra första, för att inte säga den första med ett sådant här system av amatörradiostationer var IC-211, 245 och IC-701. De har en enkoder som syns väl, och genom att öppna bottenplattan kan man studera hur den funkar. En stor skiva med hål, två ljuskällor lyser genom hålen, och två fototransistorer ser ljuset. Idag finner vi en encoder, VFO eller FIR på de minsta handapparater. De alstrar pulserna rent mekaniskt. Likande inmatningshjul, (ännu ett nytt namn) finner vi på kameror, datormusen i vissa fall, och en massa elektroniska pryttlar.

Men för att hålla oss till ICOM amatörradio där vi använder FIR som en VFO, finner vi några olika system att alstra dessa pulståg. En av de mest påkostade kom med IC-735, en optisk sak, rejält mekaniskt stabil, den har en hålskiva och optik. Men den har en stillastående skiva med likande hål, dock med annan delning, på det viset får vi en form av interferens, hålen genom den rörliga skivan och den stillastående "blundar" ibland och med två sådana strålgångar får vi fram de 90 graderna förskjutning. Denna encoder fanns i riggar som IC-735, 275, 475, 761, 765. Senare kom lite enklare system, IC-725 till 738 hade en mekanisk sak, med rörliga kontakttungor som släpar över en skiva med kontakytor. Från IC-775 kom en modernare sak, den består av en skiva som liknar en liten diskett, med inspelade magnetiska fält, två små magnetsensorer, HALL-element, läser dessa magnetiska fält. Den blir liksom den optiska enkodrarna beröringsfri och är dessutom kapslad. De encoders vi idag finner bygger på denna metod, dvs i riggar som IC-706, 7000, 756all, 7700, 7600, 7800.

Att felsöka en sådan här pulsgivare, encoder, FIR, eller vad vi nu skall kalla den är enkelt med ett dubbelstråleoscilloskop. Vi ser då de två pulstågen och vi ser tydligt att de är 90 grader förskjutna. Finns brus eller otydiga pulser är encodern sliten. Det kan ske vid vissa ställen runt varvet, och vi får en skala som hoppar till, går åt fel håll eller inte räknar vid ett visst ställe på varvet. Vad gör vi om riggen är gammal? Det finns stora möjligheter att bygga om lite och använda en modernare encoder. Exvis den till PROIII, även till en gammal IC-737:a.

På en svarv, en fräs, en skogsmaskin eller på verkstadsrobotar kan det finnas kodare av den typ som utgör VFO i en radio. Den används för att styrlogiken skall veta var maskinen är inom sitt arbetsområde, för tillfället, den kan räkna mått, exvis 100 dels millimeter av en rörelse. Givetvis är en sådan encoder mekaniskt rejälare, och kapslad för att kunna funka i miljön.

Jag berättade förra gången om IC-E2820 och dess diversitymöjlighet, förmodligen den enda amatörradiostation någonsin som har riktig diversitymottagning.

IC-E2820 har en extra antennjack, i den kan du koppla en extra antenn, som fungerar i mottagning och med diversity påslaget kommer apparaten att välja den antenn som för ögonblicket ger bäst signal.

Men hur fungerar det?

Apparaten har ju två mottagare, och varje sådan mottagare har en mellanfrekvens krets. En FM detektor krets. Dessa kretsar har en utsignal som kallas RSSI. Det är en signalstyrkemätare, en likspänning som är proportionell mot inkommande signalstyrka. Dessa två RSSI spänningar läggs till apparatens CPU, i den kan man mjukvarutrimma så att de två signalstyrkemätarna blir exakt lika. Detta görs inom ett visst insignalsområde, c:a -120 till -90 dBm. Där -120 dBm är rätt brusiga signaler och -90 dBm är en brusfri signal. Med två antenner, två mottagare och Diversity inkopplat kan då CPU bestämma vilken av mottagarna som skall få släppa sitt LF ljud till högtalaren, i varje ögonblick. Vi slipper den mottagare som för ögonblicket levererar en brusig signal. Och får istället höra den mottagare som för tillfället levererar en brusfri signal. Många av oss har väl blivit stående vid rödljus, precis på en fläck där vi hör dåligt, det bara brusar, lyckas vi flytta fram bilen en halvmeter blir det bra. Med två antenner på bilen och Diversity med IC-E2820 sked detta automatiskt i varje ögonblick. Även när vi kör. Systemet blir mycket snabbt och vi hör inte när apparaten byter mottagare, vid fluttrande insignal kommer den kanske att byta mottagare 100 ggr eller oftare per sekund. Systemet gör detta vid alla nivåer, dvs med två mycket brusiga signaler väljer den bästa mottagare. Vid två mycket starka signaler väljer den starkaste. Diversity systemet fungerar vid både starka och svaga sigs. Och tar bort mobilfluttret, dramatiskt.

Har du en IC-E2820 prova detta!

Experimentera mera, så håller du dig frisk och skarptänkt.

http://www.icom.co.jp/world/support/download/firm/index.html  

Du kan exvis se att till IC-7600 kom den senaste uppdateringen 1.01 den 2009-03-05. Det är således ganska lugnt med mjukvarumodifieringar till IC-7600. Skönt är väl det. Så slipper vi krångla med sådant och kan koncentrera oss på att njuta av radion. Mjukvaruuppgraderingar, eller som jag föredrar att kallad det, modifieringar av radions logic, är inget självändamål, som det tyx vara bland andra produkter, ja till och med bland konkurerande amatörradiofabrikat. Frånvaron av modifieringar visar ju att din radio var färdig när du köpte den. De radioapparater vi säljer kommer från fabrik maximalt en månad efter produktion. Dvs vi har idag apparater som är så gamla att exemplet med 1.01 till 7600 inte finns. Det är heller inte självklart att man MÅSTE ha alla nya uppgraderingar. Läs vad de innebär innan du laddar hem dem. Att det kommer en uppgradering betyder inte att den gamla programvaran var felaktig. De radiostationer som kan uppgraderas är från ICOM, IC-7800, IC-7700 och IC-7600. Skall du göra en uppgradering, läs då först noga alla dokumentationer i ämnet som finns på hemsidan ovan. Det är vikigt at du verkligen förstår vad du gör.

USB drivers finns till några ICOM stationer. En USB driver är inte en uppgradering. Utan används till datorn så att den kan kommunicera med din radiostation.

Du kan utan problem köra en ICOM radio utan att ständigt uppgradera den. Exvis en IC-7800, med samma programvara som när den kom för fem år sedan funkar utmärkt. ICOM:s riggar slutar inte plötsligt att fungera, och kräver inte uppgradering utan föregående varning. ICOM:s radioapparater kräver inte uppgradering för att den blivit gammal, exvis 3 månader. ICOM specificerar vad som förändras med ny mjukvara, se ovanstående artikel med länk.

ICOM:s radiostationer behöver inte uppgraderas med ny programvara om du ställt om något i en meny. För ICOM är uppgradering av programvara som styr radiostationerna inte ett självändamål. Du behöver aldrig vara rädd för att plötsligt bli fast med en ICOM radio och tvingas uppgradera mjukvara för att kunna forstsätta att använda radion.

Uppgradering är hos ICOM inte ett sätt att väcka uppmärksamhet. ICOM väcker uppmärksamhet med sin driftsäkerhet, prestanda och design. Du kan knappa precis hur mycket du vill i menyerna på en ICOM radio utan att den hänger sig och måste uppgraderas. Har du knappat in saker som du inte bemästrar, är det bara att återställa med ett enkelt knapptryck. ICOM:s radiostationer beter sig inte som datorer, och kräver inte ständigt nya programvaror för att fungera. ICOM:s radiostationer fungerar som en radiostation. ICOM:s programvaror som styr radiostationerna åldras inte, och slits inte ut, och behöver inte bytas ut när de är "utslitna". ICOM:s programvaror har visat sig fullständigt stabila under alla år sådana använts i radiostationer, närmare 30 år. För ICOM är det inte ett självändamål att programvaror som styr radion måste bytas ut, närhelst man intet ont anande använder sin radio. ICOM:s programvaror bryts inte ner om du använder radion.

Jag missade denna del av brevet som handlade om spektrumpresentatörer på ICOM radio.

IC-R9500 är ju ICOM:s största och finaste mottagare genom tiderna. 100 kHz – 3 GHz, alla trafiksätt och lika goda storsignalegenskaper på VHF och UHF som på HF, +40 dBm IP3. IC-R9500 brukar synas på våra utställningar. Den sticker ut lite med andra färger, ljusblå grå. Då jag leveranstestade ett par i januari hade jag tillfälle att se lite mer på dess spektrumpresentatör. Denna spektrumpresentatör är något helt extra, och man kan nästan kallad en för en spektrumanalysator.

Den kan med god noggrannhet analysera en SSB sändning, vad sägs om ett span på +-2,5 kHz med resolution bandwitdh på 200 Hz. Dvs. den kan se på en SSB signal som då fyller halva bildskärmen, och med en egenbandbredd på 200 Hz. Man ser tydligt splattret. Det går även att bestämma svephastighet, själv. Den kopplar även svephastighet till val av bandbredd automatiskt om man så vill. Man har mycket stora möjligheter att påverka vad man vill se på mottagarens spektrumpresentatör. Givetvis är detta något man köper om man skaffar sig en IC-R9500. Smakar det så kostar det. Och en lös spektrumanalysator kostar ju mer, kanske två "basbelopp", (dvs 2 st IC-7800:or). Köper du en IC-R9500 så får du en mottagare av sällan skådad klass samt en spektrumanalysator av mycket hög klass.

IDAS är ICOM:s digitala modulation för yrkesbruk, liknar till en del D-STAR.

Den första digitalt modulerade Jaktradion är nu ett faktum.

I bandet 155 MHz finns normalt 7 frekvenser som används med FM, dessa ät inte tillståndspliktiga. Med IDAS får vi plats med 14 kanaler utan att störa FM. Frekvenser som får användas utan tillstånd.

Mer om detta framöver.

Man har borrat i väggen, fönsterramen etc

Det finns nu ett lättare sätt att få ut kabeln. Med Diamonds´s "Fönsterkabel" MGC-50.

Perfekt om du bor i lägenhet.

34049. Pris 790:-

Behövs det? Fler kör 50 MHz amatörband numera, och det finns enstaka fall där det uppkommer störningsproblem, övertonen från en 50 MHz sändare hamnar ju på FM bandet. Och 100 – 104 MHz kan bli stört. Nästa överton hamnar på 150 – 156 MHz. Hur stort problem är detta då? Ganska litet så vitt jag förstår nu, men jag har fått en och annan fråga och det är väl kanske bättre att vara ute i tid, så att ett störningsproblem inte överaskar. Och att man har en viss beredskap och kunskap i ämnet.

Hur stark är övertonen från en typisk radiostation då? Om vi läser specifikationerna för en IC-706MKIIG och en IC-756PROIII finner vi att undertryckningen av oönskade signaler, inklusive övertoner är -60 dB när vi kör den på 50 MHz. Hur mycket är det då? Ja jag har gjort fina dB listor i de här breven, och läser vi den finner vi att 60 dB handlar om en båkdel av en mWatt. Från vår hundra-Wattare. Trots det skulle övertonen kunna höras flera hundra meter på 100 MHz. Men på 100 MHz finns FM stationer som är jättestarka och risken att vi skall störa ut dessa är mikroskopisk. Men varför kan det störa ändå då? Problemet kan bero på flera olika saker.

1. Den starka 50 MHz signalen kan tränga sig in en bit i FM mottagaren på 100 MHz och överstyra dess första steg. Då bildas där övertoner av vår 50 MHz sändning. Dessutom kommer då detta steg att blockeras och vi kan få störningar över hela rundradiobandet, 88 – 108 MHz. Problemet i detta fall är otillräcklig förselektion på FM mottagaren och, eller för dålig dynamik i dess ingångsteg.

2. Övertoner från din 50 MHz radiostation, exvis din IC-756PROIII kan skapas på andra ställen. Till exempel i någon elektronik som finns i grannskapet, en gammal antennförstärkare till TV kan orsaka problemen.

3. Övertoner kan skapas vid punkter med dålig elektrisk kontakt i din radioanläggning, exvis kablaget och kontakterna och själva 50 MHz antennen. 100 watt är ganska mycket, och den minsta oxid vid matningspunkten på din 50 MHz antenn kan orsaka att övertoner bildas.

4. Intermodulation. Din rena och fina 50 MHz signal kan i annan utrustning, enligt punkt 1 och 2, blanda sig och samverka med andra starka radiosignaler, exvis TV sändare, flera FM stationer inom BC bandet (88-108), komradio.

Är problemen som i punkt 1 och 2 brukar det blir hela FM bandet som blir utstört. Blir det en massa nya ljud, musik, oljud etc över hela BC bandet har vi problem som i punkt 2, 3 och 4.

Men vad kan vi då göra om vi har sådana här problem då? Vi kör med några punkter igen då:

1. Se över din anläggning, dåliga anslutningar, kontakter, kablar, själva elementen i din antenn måste vara rena och ordentligt fastskruvade.

2. Prova med lägre effekt. Din överton, den som borde höras vid 100 – 104 MHz är ungefär lika stark oavsett hur du ställer in effekten på din sändare. Men förbättras störningen i FM mottagaren plötsligt vid en viss effektnivå, exvis mellan 5 och 15 Watt, ja då kan vi misstänka problem enligt punkt 1 ovan.

3. Se till att det bara är din antenn som strålar. Dvs använd balun, komplettera med strömbalun, kallas oxo mantelströmspärr etc. Linda koaxen till en strömbalun, exvis på ett plaströr med 30 – 50 mm diameter, linda 5 – 10 varav av din RG-58 eller RG-213. Linda en sådan drossel, vid antennen, någonstans på kabeln, eller vid riggen. Dra din koax mer symmetriskt från din 50 MHz antenn. Kör du en GP antenn, kan strömbaluner ge förbättringar.

4. Bygg ett extra lågpassfilter, den här punkten kommer allra sist, anledningen är att ett extra LP filter endast marginellt kan förbättra saken.

5. Bygg en stub endera som dämpar övertonen, eller som ger ett pass på signalfrekvensen. Dvs 50 MHz, eventuellt en stub på FM mottagaren som blir störd.

6. Kolla om du har störningar på din egen FM mottagare. Om bara grannens FM mottagning blir störd, så köper du en ny radio till grannen. Gå ut i bilen och lyssna, en bilradio är ofta en bättre mottagare och finns då inga störningar där, så är det inte övertoner från din sändare som är problemet.

Det finns två sätt här. Konstruera ett själv, jag rekommenderar då först 2 år på universitet för att fördjupa dina mattekunskaper. Men det har de flesta inte tid med utan vi får fuska och bygga något som redan är konstruerat.

Bara att söka på nätet så finner du flera byggbeskrivningar. Exvis den här:

http://www.realhamradio.com/DC_54_mhz_lowpass_filter.htm  

Här bygger man ett lågpassfilter för 1,8 – 50 MHz, detta är lite missvisande då det hela är ett filter som skall dämpa över just 54 MHz. Allt under skall ju passera. Men menar med rubriken att man kan köra hela HF delen plus 50 MHz. Just detta LP filter verkar seriöst, inte helt lätt att bygga. Men ett dåligt bygge lär knappast göra någon verkan. Skall du försöka förbättra en ICOM radiostation krävs något av högsta klass, byggt mycket seriöst av bästa råvaror.

Nej så enkelt är det inte, jordning är något som jag inte kunnat verifiera som en lösning på några som helst problem. Dessvärre jag har inga tips på hur man kan jorda bort störningar….. Däremot den anslutning på kontakter och antenner koaxar och baluner som kallas jord, den är viktig. Dra koaxialkontakterna, se till att skärmen är rätt och rejält ansluten till det vi då kallar jord, höljet.

Nej det där bruna, som huset står på, och som gräset växer i, har inte särskilt mycket med radio störningar och övertoner att göra.

Man kan göra roliga konster med koaxialkabel, en sådan är det man kallar för stub. En kvartsvågsbit av en koax kan endera kortsluta eller låta en viss våglängd, (frekvens) passera, man väljer genom att endera använda kortsluten eller öppen stub. Man kan använda halvågor som stub samt multiplar av dessa.

Man börjar med ett T kors av koaxialkontakten vid den apparat där man vill göra sin stub. Dvs du får då två antennuttag, en används till ordinarie antenn, den andra till STUB:en. Som funkar så här: En kvartsvåg lång stub av koax som kortsluts i den fira änden, blir ett bandpassfiller. Dvs om du klipper till en 985 mm lång koax, kortsluten i fria änden. (300 / 51 MHz x 0,67 /4) Kommer att släppa igenom just 51 MHz. Övertonerna kommer att dämpas.

En öppen kvartsvågs stub kommer att kortslutna den frekvens den är klippt för. Exvis med en öppen stub för 100 MHz, (300 / 100 x 0,67 /4) 500 mm med öppen ända, kommer att kortsluta övertonen. Med den här stubben på FM mottagarens antenningång får man en förbättrad för-selektivitet, då skall den vara kortsluten. Med en halvvåg blir kortsluten eller öppen funktionen omvänd. Tre kvartsvågor kan vara lättare att hantera och längdfelet blir mindre, och tre kvartsvågs stub beter sig som en kvarting.

Skall du labba med det här måste du givetvis vara försiktig och börja med låg effekt på radiosändaren, detta för att kunna bekräfta om du gjort rätt.

Att sätta en stub som föreselektivitet på en FM mottagare är inte så enkelt då sådana mottagare sällan har en koaxialingång, eller någon väl specificerad ingångsimpedans, dessutom läcker dessa mottagare så att signalen går direkt in på kretskorten oavsett vad man gör på antenningången. Längden på stubben skall kompenseras med våghastigheten för koaxialkabeln, dvs med RG-58 c:a 0,67.

I ARRL handboken för 1988 sidan 31-45, vid bygget av ett 144 MHz PA ser man en praktisk användning av stub som filter efter steget. Förmodligen finns denna beskrivning i flera av böckerna.

Försöker du söka på stub på nätet, får du massor av svar som visar att en stub idag är helt andra saker. Ordet har stulits.

Stub används till att matcha antenner oxo. Går att läsa om i alla ARRL handböckerna.

Jag brukar ju propagera för att använda en bra extra högtalare till amatörradiostationen.

Jag hörde på banden hur en radioamatör bad om rapport när han ändare sin sändarinställning, bytte mikrofon etc. I ena läget sände han med en fyllig basåtergivning av sin röst, i andra läget med kraftig basavskärning. En av de som skulle ge rapport hörde ingen direkt skillnad, den andra som gav rapport hörde stor skillnad. Själv hörde jag mycket stor skillnad, och använder två bra HiFi högtalare en på var sida om min radiostation. Ett annat fall, någon berättade att han hade haft många radiostationer genom tiderna, allt från HeatKit, Drake, Trio, Yaesu, ICOM och Kenwood. Men nog längtade han tillbaka till tiden med Draken. Den lät allt bäst. Hur kan detta komma sig då, varför lät den gamla 60 tals radion bäst? Jo på den tiden hade man stora och bra högtalare, den satt i nätagget och var c:a 175 x 150 mm stor. Idag jämför man "LJUDET" från riggar med 40 till 60 mm stora högtalare. Man kan då fråga sig varför det är så små högtalare i dagens riggar? Ja det är väl inte så konstigt, de är ju små och man vill ha små kompakta radiostationer. Köper du en IC-7800, jämförbar i pris med Draken på sin tid, så får du en bra högtalare och dessutom inbyggd. Nu finns det ju dom som tycker att en liten högtalare låter bra, skarpt, vasst, basfattigt, och "skär" igenom, ja den kanske till och med låter "kommunikativt". Absolut, typ………

Men för att få fullt ut av radiostationens (obs nu talar vi om ICOM) stora möjligheter till filter, notchar, passband, låga distorsion, goda AGC så krävs faktiskt en bättre högtalare. Och nog vill du väl höra allt som motstationen sänder i sitt passband? Kunna höra om han ökar basen i sin sändning. Så mitt råd är, prova med en riktigt bra högtalare. Jag har flera ggr skrivit om bygge av sådana. Med undertryck på återgivning utan resonanser. Låt sedan riggens filter göra jobbet, njut av en resonansfri återgivning av det som verkligen sänds.

Varför inte testa med ett par bra hörlurar, sådana behöver du i alla fall, och de kan ha bra ljud. Då hör du vad jag menar och kan fatta beslut om åtgärd på högtalarsidan själv.

Allt beror sedan givetvis på graden av hörselskada som vi nog alla har mer eller mindre.

Lär dig allt om Morse-telegrafin, på SCAG hemsida finns alla fakta. Bland annat vad förkortningen SCAG står för: Scandinavian CW Activity Group.

http://www.scag.se/prov/  

Historik: Till nybörjarna kan jag nämna att CW betyder Continuous Wave, dvs continuerlig bärvåg. En bärvåg som inte är modulerad, en bärvåg som är sinusformad och som inte har en gnistsändares breda spektra. Den fina nya sändaren som sände en ren sinusformad bärvåg kunde då användas till Morsesändning, genom att stängas av och på. Detta med en telegrafnyckel, som då är en strömbrytare.

Sålunda skulle en Morsesändning med en gnistsändare inte vara CW.

Varför då CW tycks betyda Morsetelegrafi är för mig en gåta. Jag översätter telegrafi med fjärrskrift, vilket ju en Morsesändning är, oavsett sändningslag, med bärvåg, med tonmodulerad bärvåg, med likströmspulser, eller med gnistsändare. Idag har vi mängder av olika telegrafisändningar, fjärrskriftsystem, som sänds på radio tråd eller fiber. De flesta på radio med bärvåg, dvs CW. Möjligen finns det andra förklaringar till vad CW betyder, som är mer logiskt i betydelsen Morse telegrafi.

Morsetelegrafin har en lång historia som man kan ta del av på SCAG hemsida.

Tyx det. Tonmodulerad Morse med Frekvensmodulering, Morsetelegrafi, exvis identifiering av en FM repeater. Sanningen är att då är det knappast CW i egenskapen Continuous Wave, utan helt enkelt Morsetelegrafi, dvs fjärrskrift med Morsekoden. Hur det kan bli så här är konstigt tycker jag. Särskilt som vi idag har mängder av olika fjärrskriftsystem. Men CW betyder inte Morse om man sänder med en gnistsändare, då "finns inte" CW. Sen är frågan om man kan "lära sig" CW??? Det är ju Morse koden man lär sig.

Göran skrev en mycket bra artikel om D-STAR redan 2008, den handlar om D-STAR och själva principen, modulationen, kodningen och bandbredden. Studera denna, och spar artikeln, den är mycket bra skriven.

http://www.sm5cki.se/QTC/qtc_0805_D-STAR_sm5cki_ver1.pdf  

Det tyckte G4ULF och skrev en artikel i RADCOM februari 2010.

Grunden i D-STAR repeatern är ett Kretskort, Node Adapter board, från Satoshi Yasuda, 7 M3TJZ/AD6GZ. Kostar tydligen bara 50 pund. Ett exempel på att flera tillverkare bygger och säljer D-STAR prylar. För att få ut på Internet använder man en liten mobilt bredbands moj.

Flera webb adresser finns i artikeln för den som vill studera tekniken vidare.

Ja så kan det heta, är detta då en helt ny antenntyp?

Nej, en antennartikel från 1971. Om vi försöker översätta: vertikal jordspegelantenn, eller vertikal jordspeglingsantenn. Vanligen kallar vi antennen för GP, eller vertikal. Antennen som står på ett jordplan. Den vertikala antennpinnen som "speglar" sig i ett jordplan. Kvartsvågspinnen på bilen speglar sig i bilplåten och blir en GP, eller en halvvågsdipol? De som kör DX på 3800 kHz använder en vertikal, den står på ett jordplan och speglar sig i dess glans.

Visst är det ett häftigt namn, The Ground-Image Vertikal Antenna. Med stor bokstav på varje ord till och med. Men namnet berättar lite mer än de gamla vanliga GP, eller vertikal, artiklarna, den säger som det är, nämligen att antennen speglar sig i jordplanet.

När jag såg artikeln, inskannad som ett pdf, tänkte jag att detta måste vara från 40 talet, men 1971. Kanske är det författaren som är lite äldre.

Om någon vill läsa finns artikeln här: http://www.arrl.org/tis/info/pdf/7107016.pdf  

Läs även SM5JAB, om vertikalantenner: http://www.isy.liu.se/~mj/HAM/ANT/vert.pdf  

Där finns mycket att lära sig.

Att vi har problem med störningar som radioamatörer är väl ganska känt. Ibland är det svårt att bedöma vad som orsakar störningarna.

Den här sajten ger dig möjlighet att lyssna på störningar från olika hemprodukter: http://www.arrl.org/tis/info/HTML/rfi-noise/appliances.html  

Genom att jämföra med din störning finns då chans att bedöma vilken hemelektronikprodukt som orsakar störningen. Observera att man kan lyssna på störningar från elektriska filtar. En produkt som mig veterligen inte är så vanlig i Sverige, trots att det kan vara kallt. Hur man kan komma på tanken att driva en elektrisk filt med ett hackat nättaggregat eller en termostat med elektronik som, stör i radio är en överraskning. Jag skulle gott kunna tänka mig att en sådan produkt skulle kunna drivas med ren 50 Hz och en mekanisk termostat. Men icke. Snart har vi även denna produkt i grannstugorna, och ännu en ny störning i vår amatörradiomottagare.

Lär mer i ämnet på HAM.SE och diskussionen om hur en laddare från BILTEMA störde ut hela kortvågen: http://www.ham.se/stoerningar/14270-batteriladdare-stoer-ut-hela-kortvagen.html  

Gå med i forumet och berätta om din störning, och kanske om hur du bekämpade din störning.

Det finns flera bra forum där radioteknik, frekvenser, teknik, etc diskuteras. Man kan ställa frågor, även "dumma frågor", vilka ju inte lär finnas. Det viktiga är att de som tycker frågan är simpel inser att skälet till att frågan ställs är att frågeställaren inte vet. Seriösa, och ödmjuka svar utvecklar alla parter.

http://radioforum.egensajt.se/forum/index.html  Radioforum, tar upp ganska mycket om frekvenser för annat än amatörradio, vi har ju många radioamatörer som lyssnar mycket, idag är det inte bara kortvågslyssning, utan man lyssnar även på komradio i VHF och UHF banden.

http://www.ham.se/  Ham punkt SE, tar upp många bra frågor, det finns många erfarna svarare.

http://qsy.se/phpBB3/index.php  QSY punkt SE, är lite lugnt just nu, det händer inte så mycket. Men det finns bra frågor och bra svar.

SSA medlemsforum: http://www.ssa.se/forum/index.php  kräver medlemskap i SSA för att deltaga. Men här finns diskussioner om tester och kunskapskrav för att bli radioamatör etc.

http://www.dstarforum.se/forum/index.php  D-STAR forum, är avsett för frågor omkring det nya digitala trafiksättet.

Det finns säkert fler diskussionsajter som passar vår hobby. Exvis finns diskussionsajter bland de som bygger elektronik, men inte är radioamatörer. Utnyttja nätet för att utveckla dina egna kunskaper. Har du en fundering om antenner, skall det vara så eller si, behövs balun, hur påverkar antennhöjden, duger det med stållina till dipolen, hur bygger man en kratta till 50 MHz?

Genom att vara seriös, tänka sig för innan du skriver, vara ödmjuk, artig, ja allmänt sådan som man vill bli bemött, försöka stava rätt, skriva med rätt enheter, och gärna SI standard, så funkar denna form av kunskapsutbyte fint. Varför en del forumsdeltagare försöker vara hemliga förstår jag inte, använd din anropssignal och riktiga namn. Så tycker jag i alla fall.

Varför finns det ingen avståndsinställning på dagens kameror?

Förr var det ju så viktigt att ställa in om det var 1,5 eller 12 meter till motivet, 5, 20 eller 100 fot. I vissa fall fanns symboler, en del av en gubbe, en hel gubbe ett litet hus och ett stiliserat landskap, ett berg med sol. Saken är den att avståndsinställning, skärpeinställning och fokusering är samma sak.

Förr fanns ju inte autofokusering och fotografen var tvungen att ställa in skärpan för avståndet till motivet, själv, manuellt. Det här med symboler var kanske ett sätt att nå de som inte vet vad meter eller fot är för något. På mer avancerade kameror som analoga systemkameror kunde man finna både meter och fot skalor. Några symboler med gubbar fanns det inte på dessa, man antog att den som köpte sig en systemkamera var lite mer hemma på måttenheter för avstånd. Och visst var det proffsigare med meter och fot, än små gubbar, hus och berg.

Efterhand kom avståndsmätare som skulle underlätta möjligheten att ställa in avståndet mer rätt, dvs fokusera. Med systemkamera, av typen spegelreflexkamera ser man skärpan i sökaren, och kan då fokusera tills det ser skarp ut. Det kom olika system som skulle hjälpa fotografen att ställa skärpan rätt, man kunde se i sökaren en snittbildmätare, eller en mikroprisma, dessa överdrev oskärpan och med hjälp av dessa optiska system kunde man ställa skärpan mycket noggrant, och inte minst snabbt.

Det fanns förr lösa avståndsmätare, optiska små tingestar som man kikade i. Ett litet prismasystem gav en dubbelbild och genom att vrida på en kran skulle dubbelbilderna sammanfalla, och man läste av avståndet, exvis till 3,7 meter, avståndet överfördes manuellt till kamerans objektiv som då hade en meterskala.

Mätsökarkameror. En mätsökare är en sökare på en mätsökarkamera. Den utmärker sig för att bl.a ha en avståndsmätare och ser ungefär samma bild som objektivet gör. Det förekommer att mätsökaren är avancerad och riktar sig till objektivets synfält beroende på vilket avstånd som är inställt. Mätsökaren har en prisma som gör att den med en dubbelbil kan mäta avstånd, vilket an då gör manuellt samtidigt som objektivets fokusering ställs. Mätsökaren är egentligen en "tittsökare", den kan vara kombinerad med olika ljusramar, som visar bildens storlek med olika objektiv som man monterar separat. En enklare "tittsökare", eller genomsiktsökare har inte mätsökarens funktioner, dels pga att fokusering idag sker med automatik. Dels för att men med enkel optik i sökaren kan åstadkomma effekten av Zoomning och objektivbyte. Det finns dock lite mer nostalgiska digitalkameror som avser likna dyra klassiska mätsökarkameror.

Det första jag tänker på är att ställa in skärpan. Vi fokuserar optiken på det föremål vi skall fotografera så att det blir maximal skärpa.

Men man kan fokusera på bildens budskap oxo. Vad vill du visa med bilden? Vad vill du säga med bilden? Hur vill du att betraktaren skall reagera på din bild? Tänk efter, /…/ visst är det svårt?

Tänker man så här så är nog tekniken det enklaste med fotografering.

http://www.fotosidan.se/articles.htm?_categories=120  

Det finns mycket att lära där.

Varför kallas det plåta? Dvs att ta, eller registrera bilder med en kamera.

Skälet är att de första ljuskänsliga materialen, de ljuskänsliga kemiska medlen, var målade på plåtbitar. Man satt en sådan plåt i kameran. Öppnade slutaren och räknade sekunder. Mörklade plåten och tog ur den för framkallning. En kemisk procedur av avancerat slag. Efter hand blev det glasskivor, med påmålade kemiska ljuskänsliga beläggningar. Därav heter det ibland "glasplåtar". Glasplåtar har använts flitigt och det förekommer att man än idag hittar gamla glasplåtar på vinden. Ett bättre ord vore väl glasnegativ. Jag känner radioamatörer som skannar in gamla bilder från glasplåtar, dvs digitaliserar glasplåtar. Så då blev ordet för att fotografera att plåta. Det roliga är att många gamla bilder, på glasplåtar exvis, än idag efter mer än hundra år fortfarande är brukbara. Frågan är hur länge våra digitala bilder håller? Med ett nytt operativsystem, nya lagringsmedia, eller nya filformat finns risk att tusentals bilder går hädan. Åtminstone vart tionde eller tjugonde år.

Till systemkameror kan man köra "digital" optik. Vad kan då det betyda? Linser kan väl inte bli digitala? Men ett objektiv till en systemkamera kan ha en inbyggd motor för fokuseringen, den kan styras av en CPU som får digital information från kameran. Då är det ett digitalt objektiv. Vidare kan objektivet vara avsett för en systemkamera med mindre bildsensor är motsvarande kamera för film. Men ha samma fattning som på de analoga systemkamerorna. Sätter man då ett digitalt objektiv på en äldre kamera för film får man inte med hela bilden. Då är det ett digitalt objektiv. Däremot kan de gamla "analoga" objektiven fungera på en digital kamera. Ett objektiv kan vara digitalt om det är avsett för en digitalkamera och har en egen fattning som gör att det inte passar en kamera för film. Det är klart att det här är en djungel av egenskaper som är svåra att överblicka och förstå. Nikon är nog den enda tillverkare där objektiv från 50 talet kan köras på moderna digitala systemkameror, men som kallar de nya objektiven digitala bara för att de inte ger en bild som täcker en sensor som är stor som filmen var. Men tvärs om går det oftast om man ställer in skärpan manuellt.

Ja sådana produkter kan man se erbjudas som tillbehör till systemkameror. Här är det för mig omöjligt att förklara hur samma sak kan kallas digital medan exakt samma pryl för 15 år sedan varken heter digital eller analog. En försättslins, ett UV-filter, eller ett filter för andra effekter, kan aldrig bli varken analoga eller digitala. Men ändå benämns de så. De är optiska tillbehör. Men fråga säljaren vad som är digitalt med ett förstorningsglas, dvs en makrolins. Jag har till och med sett digitala motljusskydd, dvs en plast eller plåttratt att sätta framför objektivet, som skall hindra ljuset från en stark lampa eller solen från att lysa direkt på linserna. Allt det här betyder att om du har gamla tillbehör till en systemkamera för film, så kan de vara bra tillbehör även för en modern systemkamera med bildsensor. Bara de passar rent fysiskt. Ofta går det att prova. Utan att det kostar film och framkallning.

MAKRO TUB, ett ganska nytt ord, som egentligen betyder mellanring. En mellanring sätts mellan kamera och objektiv och förlänger avståndet mellan objektivet och filplanet, (bildsensorn) avsikten med det är att kunna fokusera på närmare håll än objektivet egen fokusering klarar av. Mellanringar finns i satser där man kan välja olika förlängning genom att kombinera dessa. Exvis ett objektiv kan fokusera ner till 30 cm och med en mellanring kan man få skärpa vid 10 cm. Givetvis kan du inte få skärpa på längre avstånd med mellanringen installerad. Numera finns sk automatiska mellanringar, de har både mekanik och elektronik som förmedlar signaler till objektivet från kameran. Med sådana signaler börjar mellanringar att bli digitala…. Hur har de fått namnet makrotub? Nej det vet jag inte. Men den som uppfunnit mellanringen på nytt nu de sista fem åren då systemkameror återigen är på modet, han visste kanske inte att de fanns redan för 40 år sedan, och hade ett namn redan då. Till många moderna digitala systemkameror kan du faktiskt använda gamla passiva mellanringar. Men du får flera funktioner manuella då. Det är mycket vanligt med mellanringar av fabrikat från tredje part.

Liksom inom de flesta professioner finns massor av ord, jag har försökt förklara några i de här breven, som bländare akromat, slutare etc. På den här hemsidan finns fotord för den som vill veta mer: http://www.fotoord.se/wiki/Kategori:Svenska

Några exempel: lågdagerbild, dispersion, akriskop, endoskop, mattskiva, fixerbad, gråfilter och pannkaksobjektiv. Detta är bara några.

Ibland kan man träffa på lite underliga ord, det finns stor risk att man inte förstår, eller tycker att man kan för lite, att man saknar kunskap. Ofta är det inte så att din kunskap är dålig, utan att manualen till din fotopryl är dåligt översatt. Till och med extremt dåligt översatt. Så dåligt att det ibland blir helt omöjligt att lära sig använda sin kamera på ett seriöst sätt. Själv köpte jag i mellandagarna ett objektiv till min systemkamera. Ett sk makroobjektiv, som är optimerat för att kunna fokusera på små avstånd. Det heter AF-S Micro NIKKOR 60mm f/2.8G ED. Objektivet är av högsta klass, men manualens svenska del är urkass. Några exempel:

Utanpå manualen står det Nano Crystal Coat, vad betyder det då? En småkristall rock? Jo det följer med en mjuk påse att förvara objektivet i, ett sammetsliknande tyg, det är nog den de kallar för coat, dvs överrock. Tyget är förstås försett med nano kristaller för att stöta bort damm.

Nästa ord jag blev förundrad över var reproduktionsratio, reproduktionsration eller Reproduktionsratioskala, ja med stort R. Ordet och böjningen finns inte att lära sig någonstans.

Ratio är engelska för kvot eller förhållande. Vad man menar är att ett makroobjektiv kan användas så att motivet blir lika stort på filmplanet, sensorn som i verkligheten, eller till önskat förhållande, då är förhållandet (kvoten) 1 till 1. Dvs förhållandet (kvoten) motiv till bild. Man kan med avståndsinställningen bestämma förhållandet mellan motiv och storlek på bilden. Det svenska ordet heter avbildningskala. Och har så gjort i hundra år.

Läser man vidare i specifikationerna finner vi: "antal slutarblad: 9 st avrundade". Men slutaren finns ju i kameran, man menar förstås bländaren, dvs den man bestämmer hur mycket ljus som skall släppas igenom objektivet, med skalan 2,8 till 32 (minsta bländare är 32 i ett makroobjektiv). Man har blandat ihop slutare och bländare, men förr fanns slutare i objektiv som slöt och öppnade sig som en bländare, en sk centralslutare. Vi ser den i äldre bälgkameror.

Är det medvetet att man försöker ge sken av att produkten är mer avancerad än den är? Eller är det okunskap hos översättaren? Men varför reagerade inte den Svensktalande fotokunnige person som skulle korrekturläsa?

I Stycke 7 talar man om en lins för att erhålla extremt hög bildförstoring. Jaha tänker jag objektivet levereras med en extra försättslins för de extrema situationerna, när man behöver extremt hög förstoring, så jag letar igenom förpackningen en extra gång, nej någon lins finns inte med, helvete!!! den fattas.

Efter tio försök att tolka texten finner jag att de plötsligt har slutat kalla objektivet för objektiv och har övergått till att kalla objektivet för lins. Trots att det i specifikationerna noga framgår att det är ett objektiv med ett linsystem byggt med 13 linser.

Skärpedjupsskalan har fått det nya namnet "djupskala".

Det här med nanokristaller då? Det var en helt annan sak än ytterrocken, vissa linser i objektivet har en beläggning av nanokristaller vilka då utgör en form av avancerat antireflexbehandling.

En makalöst fin produkt, jag är mycket nöjd med objektivet, och kan använda det utan att läsa manualen. Men manualen som följer med översatt till någon form av svenska är mycket dålig och kommer att göra många användare helt ställda. Särskilt om kunskapen är lite mager skapar alla dessa konstiga fantasiord förvirring. Det är väldigt bra om man har lite allmänbildning i foto och optik för att tolka sådana texter. Trots att kameror säljs i antal som är en faktor 1000 till 10 000 jämfört med amatörradio så kan man inte kosta på en vettig manual. Anledningen till att jag skrev denna text under rubriken: "Foto för radioamatörer" är för att visa hur konfunderad man kan bli av dåliga texter. Och att visa att det man kanske kan om foto och optik ändå är vederhäftigt. Det är översättarna som gör fel. Eller översättningsprogrammet…. Korrekturläsaren är nog ingen fotokunnig svensktalade som ens finns. Nej det blir för dyrt. Det skulle ju kunna kosta 10 öre per produkt i de antalen.

Det betyder att du på en digital bild i datorn kan skapa något som liknar skärpa, man överdriver konturerna och bilden ser skarpare ut. Digital skärpning av bilder kan inte återskapa det du missat vid fokusering vid fototillfället, utan att det tillför annan distorsion.

Digital skärpa kan man lägga till om man minskat bildens digitala storlek kraftigt, för att exvis lägga upp den på nätet. Då är det ett sätt att få bilden tydligare, eller se tydligare ut, trots att den blivit med färre bildelement, pixlar. Här får man prova i datorn tills man se det man vill visa med bilden. Genom att överdriva digital skärpning ser man vad som händer och att det är tal om förvrängning. I kameran finns en automatisk digital skärpning som går att ställa in graden av, eller slå av. Fotograferar du i AUTO kommer kameran att lägga på digital skärpa. För att förstå detta måste du testa med och utan sådan. Att jobba med digital skärpning är ett sätt att manipulera bilder. Eller ett sätt att ge intryck av att bilderna från den enkla kameran är skarpare än de verkligen är, samt att göra ett dåligt objektiv "bättre". Något som kan diskuteras i oändlighet och som jag inte ger mig in på. Däremot vill man kanske göra en bild som man tycker om.

Eller hyperfocal distance.

Häftigt ord va? Men vad menas? Det är egentligen inte så konstigt som det låter. Jag har skrivit om skärpedjup, dvs att detaljer i bilden på olika avstånd blir skarpa eller oskarpa vid en viss bländare. Med liten bländare, exvis 11, 16 eller 22 blir skärpan skarp från exvis 1 till 3 meter. Med stor bländare 2,8 eller 5,6 blir det bara skarp vid 2,3 meter. Tänk dig att du vill fotografera ett landskap, dvs fokusera på oändligt. Men du har lite buskar, eller kanske en människa i förgrunden som du oxo vill ha skärpa på. Den finns på 2 meters avstånd. Du vill ha skärpedjup från 2 meter till oändligt. Du måste då blända ner kraftigt. Men om du nu är uppmärksam kan du ställa in objektivets avståndskala på 10 meter, dvs oändligt hamnar där det skulle bli oskarp. Gör du så här behöver du inte blända ner så mycket. Objektivets skärpedjup hamnar både närmare vid oändligt och närmare vid förgrunden. Har du ett objektiv med skalor finner du att det finns skärpedjupstabeller. Vid bländare 16, kan du ställa avståndskalans oändlighetstecken på 16 och då hamnar 1 meter vid 16 på andra sidan. Nu har du hyperfokuserat. Givetvis kräver detta en systemkamera, där du kan fokusera manuellt. Men med lite fantasi kan du hyperfokusera med en enklare kamera, du får kanske reda på vilken bländare kameran väljer, ha den i skallen, och sikta sedan på ett föremål i motivet som ligger på exvis 7 meters avstånd, fokusera genom att trycka lite på avtryckaren, hålla kvar fingern vid första trycket på avstyckaren och flytta kameran, nu är den låst på fokus på objektet vid 7 meter, och så klickar du med kameran flyttad. Den här metoden kräver förstås att du skaffar dig en viss erfarenhet av just din kompaktkamera, experimenterar provar och lär. Effekten är olika beroende på vilken brännvidd du ställt zoomobjektivet på. Det kan finnas fakta i manualen, men till de enklaste kamerorna får man inte lära sig något om sådant här.

Söker vi på nätet finns bilder om hyperfokusering som kan förklara saken tydligare än jag lyckas med: http://www.dofmaster.com/hyperfocal.html Här syns det rätt tydligt.

Äter radioamatörer semlor?

Jaaaaa!!!!

Säger alla och räcker upp handen. Några säger "absolut" som jakande svar på frågan, vilket då betyder att de äter semlor.

Frågan varför vi äter semlor är väl enkel att svara på idag, de är goda. Men hur blev det så här? Från början åts semlor endast på fettisdagen under fastan, senare när vi blev mer sekulära, (oreligiösa) började vi äta semlor lite då och då. Men varför skulle man fasta, dvs svälta sig före påsk förr? Knappast var det ett hälsoskäl, förr ansågs det ju hälsosammare att vara välgödd. Och varför betyder att svälta sig, dvs att fasta, att man äter särskilt energifull mat. Semlor har ju ett högt energi innehåll, och inte minst snabba kolhydrater. Högt GI. Visst är det frågan om symbolik.

Den 14 februari, (i år) nu till helgen, är den sk fastlagssöndagen, den betyder början på svältperioden, (fastan) den kristna svälten. Efter detta gäller 40 dagars självsvält, med en eller annan semla då på tisdagar. Till skillnad från i Islam, där de får äta när solen är nere, då heter det ramadan, och är i slutet av året. Men själva teorin bakom självsvälten har jag ändå inte förstått. Men maten kanske skulle sparas till höga makthavare, eller militären då för länge sen när man kom på detta. Och de ville ju ha hälsa och vara välgödda. En sorts matskatt.

Sen vid Påsk, när vi är trötta på semlor, gäller ägg, memma, påskmust, öl, skinka, skrämma påskkärringar, smälla raketer, busa och kanske en liten etanolhaltig liten en, och att fira helt andra saker. "Andra saker" att fira, är nog idag några dagar lediga från jobbet. Ja nog har vi en brokig förvanskning av seder och bruk, regler och religioner.

Skit samma, semlor är gött!!! Och jag är helt säker på att radioamatörer äter semlor, kanske till och med framför radion. Jo jag har sett kladd på insända radioapparaters VFO ratt, som kan tolkas vara intorkad grädde.

Låt mig fresta med en läckerhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:SemlaFlickr.jpg

Köpa semlor,

jaha……

Men energiinnehållet då? Här är en bra tabell: http://www.livsmedel.org/energitabell?order=title&sort=desc&page=3

Vi kan se att semlan innehåller 338 kCal, 2,4 gram protein och hela 37 gram kolhydrater (socker).

Med SI enheter är det lättare att förstå och räkna på energiinnehållet med. Semlan innehåller

1400 kJ. Hmmm med fyra semlor har du hela dagsbehovet av energi.

Hej!

Tack för ett gott skratt i slutet på veckobrevet.

Du snackar ju om ord. Ordens betydelse förändras när de går från "expertens" mun till "Svenssons" mun. Klassiska exemplet är väl "transistor" som ingen vanlig människa vet vad det är, utom att det är en liten radio. När jag jobbade försökte jag (förgäves) lära mina medarbetare skillnaden mellan "dator" och "hårddisk". Få tidningsreportrar vet skillnaden. Ett tag läste man ofta att tjuvarna stulit ett antal hårddiskar. Varför inte ta hela datorn när dom ändå var där?

Det jag stör mig mest på är "solskyddsfaktor". Har du köpt någon solskyddsfaktor till resan? Nej men lite sololja! Här har vän av ordning (jag alltså) försökt få ordning på språket inom familjen. Har jag lyckats? Nej. Smörj in dig med solskyddsfaktor!

Redan de gamla grekerna insåg: mot dumheten kämpar visheten förgäves. Det är synd om oss intellektuella :-)

De

SM4DDY Rolf

Jag försökte ju förklara vad PMR och LMR betyder, dvs komradio på ren svenska.

Så här skriver SM5GW:

SRS står för Swedish radio Supply, men är inte ett registrerat firmanamn. Trots det kallas Swedish Radio Supply för SRS i folkmun, amatörmun, vilket då inte är helt rätt. Men praktiskt. SRS är registrerat på bl.a. Swedish Railway Systems, vet inte om företaget finns ännu men de jobbade med export. Nej något kul busnamn på SRS vet jag inte. Möjligen "leksaksaffären i Karlstad".

Vad är det för fel på den här meningen då?

Skall det vara ett frågetecken efter meningen? Eller skall det vara ett Det före meningen?

Meningen är inte färdig som det står i rubriken, trots detta innehåller vårt språk idag massor av sådana här saker.

Det är en stor skillnad på:

Eller

Ett annat exempel:

Är det en fråga eller ett påstående?

Fattas ett frågetecken, eller ett det?

Vad gör vi åt detta då? Frågar författaren eller talaren vad han menar, eller missförstår?

Man kan missförstå utan att ha för avsikt att missförstå, och då kan saker gå åt helvete.

Man kan missförstå aktivt, för att lära talaren eller författaren en läxa, då blir man ansedd som petig, ordmärkare eller jävla språkpolis!

Jag kommer ihåg i min ungdom då vi testade om det var kräkmedel i öl. Efter tio öl hittade jag en som det var kräkmedel i...

Vad gör de snåla när det blir kallt?
Sätter sig runt ett ljus.

Vad gör de om det blir riktigt kallt?
Tänder ljuset.

Varför var Hitler världens sämsta golfspelare?
Han kom aldrig ur bunkern.

Vad sade den ena väggen till den andra?
Jag möter dig vid hörnet.

Vad är det första du sätter i ett rum?
Din fot.

Vem sover alltid med skorna på?
Hästen.

Vad är mannens syn på att hjälpa till i hemmet?
Att lyfta på benen när frun dammsuger.

Varför är alla blondin skämt så korta?
För att män ska förstå dom.

Vad heter en av världens tunnaste böcker?

De

dididitt dada dididididah dididaditt didadaditt dadidit

didaditt dadada dadidaditt