|
|
SRS nyhetsbrev v.33 HAM 2007-08-16
Välkomna ni som är nya på min mejlingslista.
Kul att intresset är högt. Men det är flera som övergett sin mejadress utan att meddela.
Det gör att jag får en massa returer, när jag sänder veckobrevet.
Det är nästan mer jobb att administrera mejladresserna än att skriva breven.
Många meddelar i alla fall ordentligt när de byter adress.
Den som vill använda något av innehållet i dessa nyhetsbrev är fria att göra detta. Kul är det förstås om källan anges.
Den som tycker detta är skraep-post talar om det så tar jag bort dig från min lista.
Den som har något att berätta, eller kommentera, eller rätta mig, eller kanske inte förstår, han hoppas jag hör av sig.
Tiden går, det är nu andra brevet efter semestern.
Snart är det jul nyår och dags att vänta in nästa sommar.
Men först skall vi väl fynda på loppisarna, avnjuta SRS utställningar av de fina nya ICOM stationerna.
Kanske hinner vi se och handla en ny IC-7700 innan jul, blir den årets julklapp?
Kanske en och annan antenn kommer upp inför frosten.
Dagens tema: hur ser handapparaten ut inuti?
Jag utlovade att vi framöver skall se lite inuti våra små apparater, liksom vi under våren gjort med de stora riggarna.
För att komma en bit in i tekniken tänkte jag använda IC-2E som skolexempel, en gammal radio, men mycket modern en gång i tiden och ett verkligt gott skolexempel på hur man bygger en bra radio i fickformat med frekvenssyntes.
Hoppas ni inte ser det som att gå tillbaka i historien, men man måste ju börja på ett bra sätt.
IC-2E var en bra radio och vad är bättre än att lära sig den innanför skalet.
Den kunskapen har vi nytta av framåt i tiden.
Sen är vi i höst mogna att titta inuti IC-E90 och E91.
Vad är ett SRS nyhetsbrev utan en antennartikel? Idag en Skeleton Cone Antenna.
Skall bli jättekul att få kommenterar om antenntypen, vare sig det är positiva eller nedvärderande.
Men jag nämner antenntypen av skäl som att vi skall experimentera mera, få till en debatt i ämnet och visa att det även förr labbades med antenner.
Kalendern
Loppis hos SK4TL
2007 09 01 Lördag
Här finns mer att läsa om klubbens höstloppis:
Platsen är enligt vissa uppgifter som vanligt i Ölmbrotorp.
Dessvärre kan inte SRS närvara med utställning den här gången.
Vi har bara en uppsättning av demogrejer och kommer att ställa ut vid Tånga hed.
Telegrafiutställning i Eskilstuna nionde september
2007 09 08 kl 1300 – 1600 har man en sådan utställning i Eskilstuna.
Se mer på hemsidan:
Samtidigt fyller Eskilstuna radioamatörer 30 år.
Här kan man se alla de klassiska fina gamla telegrafnycklarna och remsskrivare.
Se historiken bland buggar. Semi automatiska mekaniska underverk.
Mässing glas och silver, makalöst vackra konstruktioner byggda i ädla material va duktiga hantverkare, en gång i tiden.
Passa på att uppdatera din kulturhistoriska kunskap.
Här är broschyren i pdf format:
http://goto.glocalnet.net/sk5lw/esa/senastenytt_2007/telegrafiutstallning.pdf
DISTRIKTSMÖTE FÖR 4:E DISTRIKTET
DL4 (SM4HBG) och SK4KR Karlskoga Radioklubb inbjuder till höstens distriktsmöte.
Tid 22 september 2007 med incheckning från kl: 09,00 mötet börjar kl: 10.00
Plats elektroniktillverkaren KITRONS:s matsal på Källmossevägen i Karlskoga
SSA:s ordförade SM0IMJ Hans kommer att medverka, med info från SSA
Välkomna
SK4KR och DL4 Rolf (SM4HBG)
Antennmöte i Västerås igen! 2007 09 08-09
Veckoslutet 8-9 september 2007 planerar Västerås Radioklubb, VRK, i samarbete med FRO att ordna ett antennmöte på Björnön utanför Västerås.
Denna gång kommer vi att hålla till på Södra Björnön, Västerås.
Stugor utrustade för självhushåll finns att hyra för en billig penning men det går även att tälta eller ställa upp en husvagn
Västerås Radioklubb
Mikael Sandberg SM5ZBJ
Loppisen i Norrköping
Återkommer med fakta
SRS kommer och ställer ut.
Loppisen i Jordbro, Handen
Återkommer med fakta
SRS kommer och ställer ut.
Nya prylar hos SRS
För den som hatar att löda koaxialkablar finns nu:
FÄRDIG KABEL RG-58
http://ham.srsab.se/graphics/cable/BNC-BNC.jpg
Längd 47 cm.
49059
Pris 119:- inkl moms
Fins under KABEL:
http://ham.srsab.se/ww/kabela.htm
Saxat från Wolfgangs nyhetsbrev (SRS info)
En gummiantenn för 50/144/432MHz. SMA-kontakt. Pris 295:-
http://ham.srsab.se/Diamond/SRHF940.html
67479 CX-4-78 En antenn för 78-83MHz. Typ 3/4 våglängd J-POLE. Längd 2.7m. Maströr 35-42mm. NYTT PRIS 935:-
http://ham.srsab.se/antennas/sirio/CX-479.htm
PL-hane till BNC-hona vinkel, pris 110:-
http://ham.srsab.se/graphics/contacts/PL-BNC.jpg
AIS live (se båtar, väderstationer räddningshelikoptrat, och kustbevakning).
http://www.goranpettersson.se/
http://www.coaa.co.uk/shipplotter.htm
Gratis PC kartplotterprogram SeaClear (du kan även göra egna kartor, användes bla av lotsar i Sverige).
http://www.sping.com/seaclear/index.htm
FÄRDIG KABEL RG-58
http://ham.srsab.se/graphics/cable/BNC-BNC.jpg
Längd 47 cm.
49059
Pris 119:-
Uppgradering till:
IC-R1500 , IC-PCR1500,
IC-R2500 , IC-PCR25002007-06-11
http://www.icom.co.jp/world/download/receiver.html
Live bilder på jorden
http://www.nasa.gov/multimedia/nasatv/live_tv.html
73 de
Wolfgang Wündsch
SM4JMY
Sales and web-manager HAM-radio
Intresserad att få information om nya produkter, webtips, weblänkar,
HAM-radiotips, hamlänkar, specialerbjudanden mm?
http://ham.srsab.se/ww/nyhetsbrev.htm
Blir IC-7700 en ny IC-765 ?
IC-765 kom 1989 och var en dyr radio, en sk prestigerig. Stor, fin, dyr och högpresterande.
Nu kommer IC-7700 som en prestigerig och den bör hamna i samma prisklass. (penningvärdet justerat)
Man kan inte jämföra IC-765 och 7700 rent tekniskt, men nivån och priset matchar.
1989 var IC-765 något av teknikens underverk, men vi hade en högsta nivå som utgjordes av IC-781. Nu har vi IC-7800 som utgör taket och IC-7700 som kommer att bli var mans rig.
Med tanke på detta bör IC-7700 bli en lika stor framgång som IC-765 en gång blev.
Det finns ganska många IC-765 i drift än i dag. Bl.a har jag berättat om IC-765an som går i Morokulien.
Priset på IC-7700 och när den finns att handla är ännu inte fastställt.
Observera oxo att specifikationerna ännu inte är fastlagda. Dvs det som idag sprids i from av förhandsinfo, rykten, säger, förhoppningar etc kommer kanske inte att bli den slutliga egenskapen hos riggen.
Låt oss vänta någon eller några månader så vet vi mer om dessa saker.
Antenntuner med IC-718
Riggen har uttag för yttre antenntuner, och kan ställas in för att hantera de som finns i ICOM sortimentet.
Exvis AH-4, AH2, AH3, AT-120, AT-130E. IC-718 kan ställas in för att hantera även AT-180, med AT-180 är avsedd att stämma av antenner som matas med koax och som ligger nära resonans. De andra avstämmarna stämmer av en järnsäng, eller en långtråd, (longwire).
När IC-718 körs med dessa antennavstämmare används ”TUNER” knappen och riggen lägger ut QRP bärvåg, 10 Watt som hamnar nollsvävat på en SSB station. Det tar inte många sekunder. Inställningar görs i initial set menyn.
I AT till AH avstämningsenheterna sker en dämpning med c:a 20 dB, en dämpsats ser till att göra de 10 Watt till en mycket låg signal, men framför allt för att göra en 50 Ohm på drivsidan om själva antennanalysen i avstämmaren.
Ut i lusten kommer bar 0,1 Watt vid användandet av en sådan avstämmare.
Trots detta kan du störa pågående trafik om du stämmer av där QSO pågår.
Det här med kostnadsförslag (kundrelationer)
När man lämnar in en bil eller apparat för reparation har man rätt att begära ett kostnadsförslag.
Och det är väl rimligt att få veta vad en reparation kommer att kosta.
Gå till verkstaden med din bil och klaga på att det låtar illa.
Det tar verkstaden 5 minuter att konstatera att det är rostskador på ljuddämparen.
Man har bytt ljuddämpare tusen gånger och vet exakt vad det kostar.
Du får ett kostnadsförslag exvis ny ljuddämpare 1800 kr arbete 1950 kronor.
Men lämna in en radio som du råkat koppla fel. Felpolariserat, och den kanske är 7 år gammal.
Vi har inte lagat en sådan de sista 5 åren, men kunden kräver kostnadsförslag på reparationen.
Det kan ta både en och fyra timmar att felsöka radion, laga den måste vi innan kostnaden kan bestämmas, då apparaten måste konrollmätas, kanske är det en HF station och bara att mäta igenom mottagare och sändare på alla frekvenser tar en timme till.
Till slut sitter vi där med en lagad, och genomkontrollerad radio och kan meddela kunden vad det kostar att laga den.
Kunden tycker det är för dyrt och vill inte gå vidare. Trots att vi ibland är mycket snälla och föreslår att han betalar för bara två timmars arbete.
Vi debiterar i så fall en felsökningsavgift som är en bråkdel av nedlagd tid. Vill kunden ha tillbaka radion måste vi nu förstöra den igen.
Flera timmar åt skogen. Vi har förlorat en massa arbetstid, kunden får betala och får en trasig radio ändå.
Kunden blir sur och köper någon annanstans en ny radio. Vi blir blåsta på hela konfekten. Så kan det bli om man är för snäll.
Vad gör man??? Detta är inte kul varken för oss eller kunden.
Man kan göra som andra företag, hugga till med att det kommer att kosta minst 8 tusen kronor, och inget göra, kanske inte ens öppna den trasiga radion.
Givetvis skippar kunden reparationen och kanske köper en ny radio på annat håll.
Hur man än vänder sig blir det stora kostnader och tidsåtgång.
Och kanske dåliga relationer mellan oss och kunden.
Visst finns det enstaka fall då vi vet vad som behöver göras och kan exakt med ledning av tidigare erfarenheter ge ett pris, men i radiosammanhang är det sällsynt.
Vanligen tar vi en prat med kunden och förklarar hur det ligger till och kan bli överens om att inte låta reparationen överstiga en viss summa som kan bedömas vara rimlig.
Om man kan ha en god relation och kommunikation med kunden kan man även göra en försäkrings sak av det hela.
Så var inte alltför ”stönig” och kräv vad konsument lagen säger blint. Det går att prata om saker.
Försäkringssak kan man göra om det gäller åska, överspänning, olycka, drulle fall, felpolarisering etc.
Med rätt kommunikation och lite ödmjukhet kommer man längst.
IC-7700 här på tisdag 2007 08 14
Under dagen har vi tillfälle att se det provexemplar ICOM har låtit oss låna förstlingen.
Jag berättade i förra brevet att den var i Norge på den Norska generalförsamlingens årsmöte i Kristiansand.
Vi finner att IC-7700 har samma format som IC-7800. Samma stora tydliga bildskärm med mycket tydliga informationer i färg.
Huvudskillnaden är att den ”bara” har en mottagare. Klart att den har A B VFO och möjlighet att köra split och semiduplex som ju måste finnas.
Det viktiga är att IC-7700 har 7800ans otroligt goda mottagare, digiselekt (field day filter) samma DSP MF med filterfabrik.
Själva utseende mässigt har man lagt till lite blankare knappar och reglage. En lite mer modern formgivning och smådetaljer.
Vi på SRS känner att detta blir en lika stor produkt som IC-756PROIII är, i framtiden.
Den har ju tiden för sig, jag menar att vid nästa solfläckscykel kommer vi att behöva dessa mycket goda mottagare. Den har tiden för sig även på prislappen för sig.
Något pris har vi inte än, men den kan jämföras i pris med IC-765 som kom för 15 år sedan.
Mer om IC-7700
Nu har vi fått broschyrer på den nya ICOM HF riggen IC-7700.
Några av sakerna man kan läsa i den är 40 dBm interceptpoint, det borgar för en mottagare som inte ställer till intermodulation i första taget. Vi har här siffror som på IC-7800.
IC-7700 har även den filter i första MF som är ner till 3 kHz, vi talar om första MF på 65 MHz som har kristallfilter, ibland kallar man dessa filter för roofingfilter.
Ordet kan lätt missbrukas om man nyttjar detta namn.
Exvis i enkelsupermottagare kan det första och enda filtret vara ett CW filter på 250 Hz, kallar man detta roofingfilter så blir jämförelsen lite sned.
Det är viktigt att förstå hur det funkar och hur olika mottagare är uppbyggda innan man pratar om roofingfilter hit och dit.
Därför väljer jag att kalla första mellanfrekvensens filter som jag gör.
Filtren på första mellanfrekvesen, 65 MHz, omfattar tre kristallfilter på 3, 6 och 15 kHz.
Det som vidare slår läsaren av broschyren är blockschemat som visar att IC-7700 har bara två mellanfrekvenser, likt IC-7800 endast en hög MF och sedan DSP på 36 kHz.
Det betyder en mindre oscillator än ex vis IC-756PROall, och två eller tre färre oscillatorer än en del konkurrenters riggar.
Detta bidrar i hög grad till en tonrenhet, och en mottagarkvalitet som saknar motstycke.
IC-7700 har 200 Watt uteffekt PA går på 48 Volt och riggen har inbyggt nätaggregat.
IC-770 har en digiselekt preselektor likt IC-7800, den gör det möjligt att samexistera med andra HF stationer vars antenner sitter mycket nära varandra, ex vis 20 meter isär.
Preselektorn i IC-7700 fungerar på alla band, behöver inte köpas som tillbehör, och har inga mekaniska detaljer som drivremmar, stegmotorer och rörlig mekanik. Dvs inget som kräver slitdelar efter några år och som då utgått.
IC-770 har en mycket stabil frekvensreferens som ligger +-0,005 ppm.
Ännu mer om IC-7700
IC-700 har två USB kontakter på panelen.
Till den ena kan du koppla in ett USB minne och lagra eller läsa el fil med alla inställningar.
Dvs du kan ha dina inställningar med till en klubbstation och på ett ögonblick förvandla riggen till den med dina personliga inställningar.
Eller du kan omvandla radion till en rig för söndags QSO på 3750 kHz och till en contest station med de inställningar som därvid krävs.
Du kan dela radion med ex vis sonen i huset som kör Morse, genom att ha respektive personliga inställningar på sin USB minnen.
Den andra USB jacken är avsedd för ett tangentbord. Liksom på IC-7800 kan man då göra en massa konster. Med detta kan du lyssna och sända i Baudot och PSK-31. (två typer av RTTY Radio Tele Type).
IC-7700 har samma stora LCD display som IC-7800 med en av dess S-mätare.
På baksidan av IC-7700 finns jackar för separat mottagarantenn, transverter, 10 MHz referens in och ut, samt RS-232, och anslutning för en vanlig datorskärm.
USB minnet kan även användas för att lagra QSO, med både mottagna och sända meddelanden från trafik med Baudot och PSK-31 trafik.
Morse med IC-718
Körs i riggens CW trafiksätt.
Man kan välja att installera några olika filter. Exvis FL-52 eller 53, 250 resp 500Hz bandbredd. Dessa filter är 455kHz filter och mycket branta o hög kvalitet. De är motsvarande dyra…. Med ett sådant filter, blir IC-718 en mycket god telegrafi station. Som tillfredställer de mest kritiska telegrafister.
Inbyggd elbugg, sidetone, (medhörning) som kan ställas att följa volymkontrollen eller vara fast i nivå, vilket ställs in i Initial set menyn. RF gain används givetvis av den mer erfarne telegrafisten. Elbugg, normal, reverse, straight och elbugg med U D knapparna på micken är möjligt. I sin enkelhet är IC-718 en dröm station för den inbitne telegrafisten som inte vill ha för många knappar. Man kan välja BFO frekvens, dvs. den tomhöjd man vill det skall höras i högtalaren när man centrerat en morse station. Det går att ställa 300 – 900Hz. Samma ton blir det på medhörningen, därför kan man sväva medhörningen mot en morse station man hör, och på så sätt komma inom någon Hz från hans frekvens. IC-718 har semibreak in.
IC-7700 har inbyggt nätaggregat
Givetvis då det är en stor rymlig rigg, med 200 Watt uteffekt.
Direkt 230 Volt kopplas till IC-7700.
Det kräver förstås att elsäkerhet ingår i CE märkningen.
Då det till största delen är lika nätdel som i IC-7800 är det inga problem.
Dessa riggar kan inte köras på 12Volt. Men vem släpar ut en 25 kg radio i bilen?
Förr släpade man ut 25 kg HF radio i bilen (historia)
En Drake line, en Drake transiver, en TS-515 elelr FT-101, FT-277 i bilen var förr helt normalt.
Jo den tog upp minst hela framsätet, så XYL fick sitta bak.
Strömförsörjningen bestod av en transistoriserad spänningsomvandlare. Den låg och sög en 10 Amp i RX och närmare 30 Amp vid TX.
Glödströmmen var en betydande del. Men gick på vissa riggar att stänga av vid lyssning.
Som vanligt bestod HF antennen på bilen av en jättestor sak som satt bak vid kroken.
IC-2E vad är då det? (teknik)
Ett skolexempel på en handapparat med bra prestanda och frekventsyntes.
Jag använder den som kunskaps skapare för hur små apparater för FM är uppbyggda.
Många har en IC-2E, många vårdar sin IC-2E trots att den är ganska gammal nu, IC-2E kom till världen redan 1980.
IC-2E tog amatörradiomarkanden med häpnad, alla skulle ha en.
Före IC-2E var det kristallstyrda kanaler som gällde, det fanns dock primitiva syntesapparater före och samtidigt med IC-2E från andra tillverkare än ICOM. Men de levde nog bara några år och var inte alls bra.
Idag tycker vi att IC-2E är stor och klumpig, men då det begav sig var den mycket smidig.
Efterhand kom IC-4E, en UHF variant av modellen.
Vi skall nöja oss med att examinera VHF modellen.
Efter hand kom IC-2E i yrkesversioner, dvs proffs komradio med tekniken i IC-2E som bas.
Vi sålde IC-H2, IC-M6, IC-H6, IC-H12, IC-M12, IC-U6, IC-U12 och kanske fler.
Idag kan man ibland hitta de kommersiella som surplus. De kan vara brukbara för att bygga exvis amatörradiorepeatrar, men då måste man kunna dem.
Vi på SRS har inte möjlighet att ge teknisk support i oändlighet på dessa.
IC-2E är med dagens mått lite stor, den har en större högtalare vilket är trevligt, den låter större, den har dessutom en väldigt bra mikrofon och låter bra i TX.
Men framför allt har IC-2E bra räckvidd, kanske bättre än dagens små modeller, skälet kan antagas vara att den utgör ju ett bättre jordplan till antennen.
Höljet av Polykarbonatplast innesluter ett metallchassi som utgör motvikt mot den förkortade kvartsvågspinnen.
Men det är själva tekniken vi skall avhandla för att klättra lite på kunskapens stege med avsikt att kunna tillgodogöra oss uppbyggnaden av de moderna små handapparaterna som jag avser beskriva under hösten.
Varför skall man kunna något om vad som finns i våra handapparater då?
Måste man verkligen motivera detta bland radioamatörer?
Nog är det väl en grundsten i hobbyn att kunna lite av tekniken.
För att kunna bedöma en radio som du avser att köpa, är det bra att veta vad man skall se på, och kanske tolka specifikationerna.
Visst är det roligt att veta mer.
Och nog är många nyfikna på hur det är möjligt att få in så mycket teknik i en liten fickradio.
Allt från 5 Watt sändare till heltäckande mottagare i ett litet paket som ryms i bröstfickan.
Tänk på att amatörradioprovet innebär att man skall kunna tolka några enkla blockscheman på mottagare och sändare.
Här har du chansen att lära dig mer om uppbyggnaden.
För den som vill gå vidare och kanske laga själv, eller bygga något själv är det viktigt att kunna så mycket som möjligt om hur en radiostation är uppbyggd.
Vi skall finna både FM demodulator och modulator, Preemphsais, Deemphasis när vi går in i handapparaterna.
Något som man bör kunna om man som nästa generation av radioamatörer skall ta hand om våra repeatrar.
Får du tag på en begagnad IC-2E
Se då till att den är i skapligt mekaniskt skick, dvs inte allför skitig och sliten.
Framför allt kan det vara värdefullt om du får med en batterilåda som rymmer 6 st R6 batterier.
Nya batterier till en 25 år gammal radio är ingen lagervara numera.
Dock det går att skruva isär accarna till en IC-2E och byta celler. Sådana celler kan man köpa hos ELFA.
Är den trasig finns vissa delar och komponenter hos SRS fortfarande. Dock kan det vara svårt för oss att ha tid med alltför djupgående service.
Man kan betala 500 kr för ett fungerande exemplar som ser skapligt ut.
För en trasig som kan utgöra reservdelar kan man ge några hundra.
Det vanligaste felen på en IC-2E
Var att trycknappen med vilken man sänder 1750 Hz låser sig.
Den är en tryckfunktion på volymkontrollen, fjädern kunde gå av på denna, på de första exemplaren.
Om då 1750 Hz knappen med avbruten fjäder lägger sig i slutet läge kommer radion att ligga i TX.
Sätter man då på radion kommer den att hamna i ett låst läge, den skall ju inte kunna sända innan PLL har låst, och PLL kan inte låsa i mutat läge.
Radio startar inte och man tror det är fel på strömförsörjningen eller högtalaren.
I det här läget känns 1750 knappen och volymkontrollen lite sladdrig.
Öppna och löd loss sladden så kanske radions startar igen.
Nya volympottar med denna strömbrytare finns fortfarande i lager men är lite klurig att byta.
OK radion gått i golvet flera gånger kan lödningarna vid antennjacken ha spruckit.
BNC jacken är lödd direkt mot chassi och kretskortets jord. Den lödningen kan spricka vid kraftigt yttre våld.
Symptomen blir att det knastrar vid sändning och ibland vid mottagning.
Ett annat fel kan vara att BNC jacken helt enkelt är utsliten, de små tapparna kan vara halvt nedslitna och stiftsockeln dvs för centerledaren kan vara utsliten eller till och med ha gått av.
Nya BNC jackar finns fortfarande som reservdelar.
För övrigt var det som idag, att man skadar sina apparater med felpolariseringar, överspänning och yttre våld, både mekaniskt och elektrisk. Ibland kanske omedvetet och pga av okunskap.
”Hemtrimming”, spräckta trimkärnor och modifieringar med kniv och gaffel har sänt många IC2´or i graven.
Den mekaniska uppbygganden av IC-2E (teknik)
Apparaten är byggd på två dubbelsidiga kretskort, med genompläteringar, av tunt glasfiberlaminat. Otroligt sega och långlivade kretskort som knappast finns i någon elektronik numera.
Praktiskt taget outslitligt.
En IC-2E kommer att ha nästan oändlig livslängd just pga av uppbyggnaden.
Kretskorten är fastlödda i ett metallram som gör att de hålls stilla och fast utan att flexa.
Varje komponent som är av hålmonterad typ är lödda genom korten och på båda sidor.
Vibrationer slag och långvarit användande är inga problem för elektronik byggda med denna metodik.
Har du en IC-2E och eller tillgång till schemat (teknik)
Se då till att ha det framme och följ med på schemat.
På den tiden då IC-2E såldes var det alltid ett schema med apparaterna, liksom kretskortslayout, ett grönt blad.
Även blockschemat är värdefullt att ha framför sig idag.
Det borde finnas tusentals sådana scheman ute i SM bland radioamatörerna.
Har du intresse av att lära dig om FM stationer nu så är det lämpligt att skaffa ett schema, det går säkert att få en kopia av en kompis eller ladda hem på nätet.
Nå, hur är då IC-2E uppbyggd? Mottagaren först (teknik)
Som jag nämnt använder jag IC-2E som skolexempel på en FM station, detta för att göra oss mogna att axla hur de moderna småriggarna är uppbyggda, ex. IC-E90 och 91 som jag kommer att beskriva i höst.
Signalen från antennen går via några PIN dioder som sitter för växling till sändaren, och börjar med ett avstämt HF steg, där vi finner ett steg med två transistorer. Avstämda dels före med en avstämd krets och med tre avstämda kretsar efter transistorerna.
Vi har en ganska kraftig förselektion som har till uppgift att undertrycka spegelfrekvensen effektivt, samt utestänga andra signaler från komradiobanden, TV och rundradio.
De fyra avstämda kretsarna trimmas mitt på bandet, 145 MHz.
Blandaren, en FET, matas med lokaloscillatorn, (LO) som ligger 10,695 MHz under i frekvens. Dvs för 145 MHz är den på 134,305 MHz.
Efter blandaren har vi ett avstämt filter och dubbla kristallfilter, två MF förstärkare och sen in på en IC som gör större delen av mottagaren.
Kristallfiltren har bandbredden 16 kHz. Avsedda att släppa igenom en FM signal modulerad med +-5 kHz deviation.
Nu kan vi beräkna spegelfrekvensen, och den blir ju då osc minus 10,695 MHz, dvs 123,610 MHz.
Mitt i flygbandet finns spegeln, dock väldigt kraftigt undertryckt pga det väl avstämda HF steget.
Jag har aldrig hört någon som klagat på att han hör flygradio på sin IC-2E.
IC-2E är en dubbelsuper och IC kretsen innehåller en andra blandare och en andra oscillator på 10,240 MHz samt filter på 455 kHz MF.
Filtet på 455 kHz sitter mellan två av benen på IC kretsen. Efter denna invändigt i ICn, finns limitern, som klipper ner signalen för att få konstant amplitud, vilket då tar bort amplitudsignaler.
FM detektorn är sista steget i IC´n och det är en quadrakturdetketor. Vilken är okänslig för AM men detekterar FM.
I IC kretsen finns även kretsar för brusspärren, man mäter helt enkelt brusnivån och låter det detekterade bruset stänga av eller på LF slutsteget. Genom detta spar man ström vid passning.
LF till LF slutsteget via volymkontrollen har deemphasis, dvs en diskantsänkning för att få en rak LF kurva från den av sändaren diskanthöjda signalen.
Sammanfattat då vad är bra i en sådan här mottagare?
Mycket smalt HF steg ger goda storsignalegenskaper, bra selektivitet, och hög dämpning av spegeln.
Ser vi noga på krestslösningen finner vi att man har gjort 50 Ohms anpassning till blandaren och dess LO (Lokal Oscillator) ingång, det är nämligen en liten koax från LO dit. Man har tänkt på allt.
Vi finner snart att det handlar om en dubbelsuper, 10,695 MHz och 455 kHz.
Första MF behöver vara så hög för att få ner spegeln, andra MF på 455 kHz behövs för att göra en tillräckligt smal FM detektor.
Allt klassiskt och har kopierats i åtskilliga radiostationer av massor av fabrikat på 80 talet.
IC-2E uppfyllde alla krav man kan tänka sig på en bra komradio med FM.
De modeller av typen för yrkesbruk gav även de fullvaluta.
Men sett så här verkar det vara en mycket enkel konstruktion. Dock krävs ju en LO och en sändare innan vi har en radiostation.
Kom nu ihåg detaljer i den här mottagaren när vi går på djupet av de moderna stationerna under hösten.
IC-2E är ju skolexemplet som vi skall utgå ifrån.
Varför 10,695 och inte 10,7 MHz MF? (teknik)
Bra fråga.......
Varför inte en enkelsuper för FM? (teknik)
En vanlig transistorradio har ju bara 10,7 MHz MF och låter ju skitbra. Liksom bilradion.
Att vi behöver en hög första MF med filter kommer vi ju inte ifrån, såvida vi inte kan fuska med spegelfrekvensdämpningen.
Så varför inte göra FM detektorn direkt på 10,7 MHz då?
Det förekom faktiskt att man gjorde detta ett tag på komradio, och amatörradio, detta var under det glada 70 talet.
En del hembyggen florerade med bara 10,7 MHz för smalbands-FM.
Men det är svårt att göra en FM detektor som är tillräckligt smal på 10,7 MHz, resultatet är att vi får mycket starkt brus och en svagt nyttosignal.
Ja många har väl försökt med WFM på våra radioapparater för att lyssna på komradio och inser då hur det blir.
Jag kommer särskilt ihåg en av Heatkit handapparater för 145 MHz FM som såldes i byggsats, den hade bara en MF och skulle gå på 145 MHz för smalbandig FM.
Den blev ingen höjdare. Ett mycket starkt brus och nyttosignalerna lät som andeviskningar.
Snart försvann metoden att göra komradio FM stationer med en MF.
Kanske skulle det gå att göra en FM detektor på 10,7 MHz så smal som krävs, men det blir billigare och bättre med en 455 kHz MF för detektionen.
På bilradion är ju deviationen minst tio ggr högre och då blir en 10,7 MHz FM detektor perfekt.
Framtiden kan ha en del spännande i sitt sköte dock.
En enda hög MF på exvis 10,7 eller 21,4 MHz. Och någon ny form av DSP FM detektor.
Sändaren i IC-2E (teknik)
Hur är då sändaren gjord i en handapparat av typen IC-2E.
Observera att det kommer att skilja mycket när vi sedan går igenom den nya små apparaterna. Det kan vara en oavstämt sändare som täcker 100 – 500 MHz på en enda gång i en modern handapparat.
(obs att jag inte använder det felaktiga ordet ”bredbandsavstämd” som myten kallar moderna sändare och mottagare).
Sändaren i en IC-2E liksom 4E är avstämd till den frekvens den skall jobba på. Så gjorde man alltid på den tiden och fram till början av 90 talet.
Sändaren börjar med en frekvensdubblare, obs att det finns även en dubblare innan PLL signalen blir LO till mottagaren. Det tar vi mer om under rubriken frekvenssyntesen.
(IC-4E har här tripplare)
Efter denna följer tre transistorsteg, avstämda till 145 MHz, och vips har vi 1-3 Watt från slutsteget som har en 2SC1947, en vanlig och mycket robust transistor.
Vid sändning kopplas effekten via en PIN diod till antennen, en annan PIN diod kortsluter mottagaren vid TX.
Sändaren har ganska många trimpunkter, tre spolar och två trimkondingar.
Spolarna trimmas till max effekt och slutstegets trimkondingar tills man hittat en bra kompromiss mellan effekt och minsta strömförbrukning. Man kan vinna mycket i strömförbrukning genom att offra en halv Watt av maxeffekten.
Spolarna har små ömtåliga ferritkärnor och är ofta spräckta i hemskruvade exemplar av IC-2E.
Hög och låg effekt kan ställas i sändaren genom att koppla in eller ur ett emittermotstånd i drivsteget. En liten knapp på baksidan fixar detta. Beroende på trimningen av slutsteget blir hög respektive låg effekt ganska olika på olika apparater. Vilket gör att olika exemplar har ganska olika effektvärden.
Sluttransistorns kylning uppnås genom att den helt enkelt är lödd i metallchassit. För att byta sluttransistorn måste man ha en rejäl lödkolv så att man kan värma upp den och chassit snabbt och mycket.
Är man snål här kommer sluttransistorn att bli överhettat vid TX.
Sädaren har ett LP filter som vanligt, det sänker halten av övertoner till mer än 50 dB under effekten.
Obs att det finns inga reglersystem för att hålla effekten konstant, ej heller något skyddsystem mot missanpassning. Trots detta går inte PA´t sönder, om man nu inte misshandlar riggen med överspänning eller felpolarisering.
Observera att slutsteget har BIAS, det behöver man ju inte på en FM sändare, som ju inte behöver vara linjär, men vid låg effekt kan det vara bra om slutsteget är något mer linjärt än om man skulle köra i ren klass C. Man får oxo lite mer förstärkning.
Sändarens tre sista transistorer körs på batterispänningen, dvs inte via spänningstabben. Men väl via strömbrytaren.
Även sändaren kan ses som mycket enkel. Dock har vi ju PLL som generar signalen och ersätter en kristalloscillator och dubblarsteg om det vore en kristallstyrd rigg.
Uppbyggnaden av en sådan här sändare är mycket kritiskt och kräver ett mycket noggrant arbete vid kretskorsdesignen. Får man det bra blir oxo sändaren robust, driftsäker, och går aldrig sönder, stör inte TV eller spyr ut övertoner och spurrar.
ICOM är, och har alltid varit bra på att göra kort och HF mässigt bra uppbyggnad.
Dålig HF mässighet här skulle ge oss en effektoscillator istället för en ren fin stabil sändare.
Detta är något som skiljer ut ICOM och de flesta andra tillverkare.
Vid sändning med IC-2E läggs en likspänning ut tillsammans med sändareffekten. 5 Volt kommer ut på antennen vid TX, via 15 kOhm, så det är helt OK om antennen är kortsluten.
Denna spänning används för att trigga ett slutsteg som fanns till apparaten.
Modulationen då?
Hur gör man FM på IC-2E sändaren?
Lugn, det gör man i PLL en, i frekvenssyntesen sker frekvensmoduleringen, sändaren är bara en förstärkare.
Så det får vi reda på under rubriken ”frekvenssyntesen”.
Det är en huvudskillnad mot kristallstyrda sändare för FM. Då kan man modulera kristellen, kristalloscillatorn blir då en VXO, (spänningstyrd osc.) Ostabilt, och finns mest på simplare kristallstyrda grejer. Man använder mer ofta ett fas moduleringssteg före dubblarna.
Men i IC-2E sker äkta frekvensmodulering i syntesen.
Man vinner att moduleringen blir distorsionsfri, och framför allt symmetrisk. Dvs man får en deviation som går lika mycket upp som ner i frekvens, dvs som det skall vara +-5 kHz.
Det är skälet till att en IC2E låter skitbra vid TX.
Frekvenssyntesen i IC-2E (teknik)
Är nog det som är svårast att förstå i en apparat av den här typen. PLL är viktig då det är den som förändrats mest i de nya apparaterna. Men grunden har vi här. Genom att ha en kunskapsbakgrund från en enklare PLL kan vi axla de nya och mer komplicerade frekvenssynteserna.
Vi har nu tillräcklig information från mottagare och sändare för att beräkna vilka frekvenser vår frekvenssyntes skall alstra.
Vid TX skall den om vi vill sända 144-146 MHz halva frekvensen, dvs 72 – 73 MHz.
När vi sänder mot en repeater skall sändaren gå 0,6 MHz ner och då skall syntesen levera
144-0,6/2 till 146-0,6/2 dvs 71,7 till 72,7 MHz
Det var ju en dubblare i sändarens början.
För mottagaren behöver vi då 144 – 10,695/2 till 146-10,695/2 dvs 66,6525 – 67,6525 MHz
Vidare krävs att synstens skall kunna ställas in med de kanaler som bandet är uppdelat i.
I IC2E fallet görs 10 kHz kanaler och med en särskild knapp kan vi göra ett 5 kHz steg.
På det viset kan radion klara 5,1 0, 15, 20, 25 och 50 kHz kanalsteg. En version klarar alla länder.
Men dagens 12,5 kHz kanaler fixar inte IC-2E.
I syntesen finns en VCO vilken är den den viktigaste blocket, det står för Voltage Conrolled Oscillator. En spänningstyrd oscillator. Med hjälp av c:a 1 – 5 Volt skall den täcka det område jag specade ovan, dvs för RX och TX totalt 66,6525 till 73 MHz.
En sådan VCO finns i alla moderna radiostationer.
Genom att mata den med ljudet från mikrofonsignalen via mikrofonförstärkaren, kan vi få VCO att flytta sig fram och tillbaka i frekvens i takt med ljudet, vi får helt enkelt en FM här.
Vid mottagning är mikrofonförstärkaren bortkopplad från VCO.
För att alstra den likspänning som skall ställa in rätt frekvens, det handlar ju om någon milliVolt hit och dit, behövs PLLen.
Nu finns ett problem, som var vanligt på den tiden IC-2E byggdes, vi behöver en räknare eller en frekvensdelare, som kan räkna ner frekvensen från VCO så att PLL vet vilken frekvens den står på.
Den aktuella delaren klarar max 5 till 10 MHz och vi tvingas nu använda en blandare för att få ner VCO frekvensen internt i PLL-systemet.
En kristallosc. så klart, den måste ju vara stabil.
Vi använder en för sändning en för sändning med -0,6 MHz och en för mottagaren.
Det finns sådana kristaller som då svänger på 70 vid TX, 69,7 vid TX -0,6 och 64,6525 MHz vid RX.
Ur blandaren kommer nu 2-4 MHz. Som är en avbild av VCO frekvensen men mycket lägre i frekvens.
Den signalen matar vi in i frekvensdelaren.
Den kan dela med 1 till 2000.
Om vi delar med 400 kommer våra 2 MHz att bli 5 kHz.
5 kHz skall nu jämföras med ytterligare en kristall, som är fast på 5 kHz.
Det är referenskristallen.
Om nu VCO inte är rätt i frekvens, det sker ju när vi sätter på radion, och när vi trycker PTT, uppstår en skillnad och denna omvandlas till en likspänning, som styr VCO frekvensen.
VCO drar sig rätt och efterhand behövs bara små faskillnader för att VCO skall justeras in exakt i frekvens.
PLL betyder ju Phase Locked Loop. Vi har slutit systemet. Vi har ett reglersystem. Som reglerar en frekvens med ledning av en referens, och med ledning av ett var från aktuell frekvens, som är ned blandad och nerdelad till 5 kHz.
5 kHz frågar sig den som hängt med nu. Jag skrev ju att vi har 10 kHz steg.
Ja men det var ju en dubblare efter VCO. (tripplare i IC-4E) Så vid signalfrekvens har vi nu 10 kHz kanaler på denna radio.
Smart va.
När vi trycker in PTT kopplas en annan kristall in och PLL skall hoppa från att vara LO med MF ifrån signalfrekvensen till sändarfrekvensen.
Vist låter det enkelt och ändå ganska krångligt.?
Tänk då på att HF stationerna som har 1 eller 10 Hz steg, och då 30 miljoner kanaler.........
Efter att vi jämfört 5 kHz referens och 5 kHz som VCO signalen har blivit omvandlad till behövs ett filter på den likspänning som skall styra VCO. Skulle rester av 5 kHz finnas där skulle vi ju frekvensmodulera riggen med 5 kHz. Oönskade spurrar skulle uppstå.
Vi behöver ett bra filter, vi kallar detta för Loopfilter.
Gör vi loopfiltret för bra tar radion lång tid på sig att flytta sig i frekvens. Gör vi det för dåligt får vi spurrar.
Loopfiltret måste var mycket väl konstruerat.
Den som tänker lite funderar vad som händer när vi modulerar VCO´n. Att frekvensmodulera VCO betyder ju att vi tvingar den att ändra sig i frekvens.
Då borde detta ju upptäckas av PLL-systemet. Och det skulle försöka kompensera vår frekvensmodulering.
Så sker oxo, särskilt om vi skulle försöka modulera med låga frekvenser, därför finns ett filter i mikrofonförstärkaren som filtrerar bort de ljud vår röst alstrar under 300 Hz.
Sen är det loopfiltrets egenskaper som bestämmer om variationer inom 300 – 3000 Hz skall få förekomma. Får de göra det uppstår en fin FM signal.
Delningstalet bestäms på IC-2E med att lägga in Binära tal på delaren, med hjälp av små omkopplare. Graderade i frekvens.
Observera nu tekniken, att med hjälp av kristallosc göra de stora frekvenshoppen och med hjälp av delningstal göra de små kanalstegen.
5 kHz steget görs analogt med VXO på kristalloscillatorerna.
Djupare går vi inte utan konstaterar att idag finns frekvensdelare som kan dela frekvens på en mycket högre frekvens, ja till och med direkt på UHF, utan att dra mycket ström och med en mycket större variation av delningstal.
Och inte minst, de kan dela med udda tal.
De här sista raderna är viktiga sen när vi ser på de moderna riggarna.
För att dela med en stor variation av frekvenser och delningstal går det ju åt en väldig massa ingångar på denna IC krets. Det har man då löst genom att mata in delningstalsinforamtionen seriellt.
Då behöver vi oxo en form av processor och en programvara i apparaten.
Med en sådan frekvensdelar behöver vi inte heller ha blandare och kristalloscillatorer i syntesen.
En referens behövs alltid och den är enda kristallen i moderna frekvenssynteser.
Mikrofonförstärkaren, modulatorn i IC-2E (teknik)
Mikrofonen en elektret mic, följer några steg, som dels skall förstärka, skära av basen under 300 Hz, höja diskanten med 6 dB per oktav, och begränsa nivån, limitern, för att slutligen skära av frekvenser över 3 kHz, sen bär det av till VCO via en trimpott. Det är denna trimpott man ställer in deviationen med.
Skruva inte på den det krävs en deviationsmätare i så fall.
I denna mikrofonförstärkare finns ingångar för CTCSS, subton, och den går in där vi inte har beskurit toner under 300 Hz. Vidare finns ingång för DTMF, och de går in efter limitern, liksom 1750 Hz tonen.
Höja diskanten med 6 dB per oktav nämnde jag.
Detta kallas preemphasis. I luften finns en diskanthöjd FM signal, som i mottagaren diskantsänks med deemphasis, till en rak frekvenskurva.
Dock beskuren under 300 Hz och över 3 kHz.
Genom preemphasis liknar FM signelen en fasmodulerad signal. En fasmodulerad sändare har inget preemphasis steg. Den ger den effekten i själva fasmoduleringen.
Så en FM sändare med preemphasis simulerar en PM sändare. (PM Phase Modulation)
Många av de gamla kristallstyrda sändarna som fortfarande existerar på amatörbanden är PM sändare.
Genom preemphasis gör vi en FM signal som har högre deviation ju högre modulationsfrekvens.
Vi har ett konstant modulationsindex på c:a 1, kvoten av deviation och modulationsfrekvens.
IC-2E och övriga FM stationer från ICOM gör de här sakerna med ganska hög noggrannhet, och låter därför bra på i etern.
Det är billigare att fuska lite med sådant här vilket givetvis görs både av okunnighet och konstandskäl i enklare fabrikat.
Ett skäl till att vi har konstant modulationsindex med preemphasis och deemphasis är att få ner bruset. Man utnyttjar bandbredden bäst så.
Strömförsörjningen och T R switchen i IC-2E (teknik)
Bygger på en 5 Volt stabilisator som är mycket klurigt uppbyggd.
Kravet är att stabben skall dra lite ström, och tillåta ett lågt spänningsfall. Detta för att batteriet skall kunna nyttjas tills det ligger mycket nära just 5 Volt.
Utöver själva stabben finns en omkopplare som fördelar 5 Volt till mottagare respektive sändaren.
PTT sker genom att man kopplar in mikrofonen. Micken dra någon milliampere och det räcker för att få riggen att sända.
Fördelen med detta är att man inte behöver någon extra tråd till extern mic för PTT knappen.
Riggen kan köras på 5,5 till 12,00 Volt.
Dvs redan i början på 80 talet kunde en ICOM station köras på ett mycket stort spänningsområde.
Och observera helt utan att den påverkas och får olika egenskaper över detta spänningsområde, förutom uteffekten. Mottagaren Bruspärren och Lf är exakt lika oavsett matningspänning.
Även det något som samtida konkurrenter inte fixade.
Att köra direkt på Bilbatteri, dvs upp till 14 Volt tål den däremot inte.
Hela transiverns drar bara 25 mA vid stby. Det kan man inte klara idagens handapparater, de har ju en CPU för att få fler finesser. De nya riggarna har däremot ”strömbesparare”. (jo jag skall beröra den saken senare)
Kan du laga en trasig IC-2E nu då? (teknik)
Min avsikt var ju att förbereda inträngandet i de moderna handapparaterna, men den som inte riktigt vågat, eller har viss kunskap borde efter detta kunna ge sig in i en gammal IC-2E.
Kanske oxo bygga om en av de kommersiella IC2orna till amatörbandet.
Tänk på att detta nog blir sista gången du får hjälp att gå in på djupet av en bärbar klassiker typ IC-2E.
Den är för gammal för att vara kommersiell att låta laga, eller ge support på.
För övrigt krävs handlag, lödkolv, schemat och några mätare. Givetvis rätt trimverktyg om du behöver skruva saker som hemtrimmats.
IC-2E är ett bra skolexempel och man kan lära sig mycket genom att mäta och trimma lite i en sådan.
Underhåll på en IC-2E är mest att trimma frekvensen i PLL. Någon annan trimning efter 27 år behövs inte. Rengöring och att peta ut snus ur mikrofonen är självklar.
Gummiantennen på en handapparat (antenner)
Är en kvartsvågs resonans vanligen.
Vi ser likande gummipinnar på de flesta VHF och UHF handapparater numera.
En kvartsvåg på 145 MHz är c:a 50 cm, genom att göra en spole av hela antennen, man kan ibland kalla den för helixlindad, kan man göra den mindre.
Sen är den klädd eller ingjuten i något gummilikande isolerande material för att bli mekaniskt
robust.
Gummipinnen på handapparater har en massa namn, rubber duck, antennsnopp, exvis.
På UHF är det ofta fråga om att den är en full kvartsvåg, dvs c:a 17 cm med ett flexibelt gummihölje.
Att förkorta en kvartsvåg på VHF från 50 cm till c:a 15 – 20 cm låter sig ofta göras utan särskilt stora förluster. Den 16 cm långa gummiantennen på IC-2E är mycket effektiv för sin storlek.
Man ser ibland hur folk lyfter sina apparater i gummiantennen, sitter och leker med den, drar i den böjer och misshandlar den. Råkar klämma den i dörrar och lådor.
Jo trots att dessa gummipinnar är mycket robusta, spolen kan vara lindad av pianotråd, och stenhård, kopparbelagd etc. Så går det tydligen med våld att dem formera den.
Givetvis försvinner deBena fort när så sker.
De mer komplicerade tvåbandsgummipinnar vi får med till IC-E90 och E91 funkar skapligt, (läs lite sämre) på både VHF och UHF. Man kan vinna några dB genom att ha flera antenner.
Dock uppstår då problemet att man tvingas montera av och på antennen ofta, vilket sliter ut antennjacken, en BNC eller SMA kontakt.
Gummipinnar finner vi på exvis Polisens och brandkårens 79 MHz handapparater, de har man ofta gjort lite större, där är kvartsvågen 90 cm och man gör gummipinnen en 30 cm för att få ut nån effekt.
Det förekommer massor av roliga trevliga, och i många fall alldeles utmärkta antenner till handapparaterna från en mängd tillverkare. Se SRS katalog. Från mycket små antenner till de som är lite större än original gummipinnen.
Vanliga gummipinnar för 145 MHz har en bandbredd på c:a 5 MHz och finns för komradiobanden i olika områden mellan 140 och 170 MHz.
Eftersom så gott som alla gummiantenner för handapparater är kvartsvågs, så kommer radions hölje att fungera som jordplan. Det kan då betyda att en liten apparat har ett sämre jordplan än en lite större, som IC-2E vi talar om idag. IC-2E har oxo sällsynt bra räckvidd.
IC-2E fanns som UHF station oxo (teknik)
IC-4E såg precis lika ut, hade snarlik uppbyggnad, så den behöver jag inte beskriva.
En skillnad dock är att dess MF är 21,4 MHz.
UHF modellen har en högre första MF. Dock med dubbla kristallfilter på 16 kHz bandbredd.
Avsikten med den högre MF är att få motsvarande lika bra spegeldämpning.
På UHF behövs högre första MF eftersom HF stegets bandbredd blir mindre vid UHF.
Ett sätt att komma över detta är då att ha högre första MF.
Alla tillbehör passade både IC-2E och 4E.
IC-4E hade en kvartsvågsantenn på c:a 16 cm utan spole.
Nya frekvenssynteser (teknik)
Kom i början på 80 talet, och man kan säga att IC-02E var ett genombrott.
Vi skall inte dra IC-02E som skolexempel, men den har en ny form av frekvensdelare som klarar UHF direkt utan att man gör en nerblandning.
Frekvensdelaren gjorde att man kunde utesluta de kristallosc, jag beskrivit i IC-2E, man slapp blandare och man slapp att dubbla VCO utsignalen.
Istället var det lite klurigare att mata in önskat delningstal i frekvensdelaren.
Det blev ju mycket stora tal och stora skillnadner vid PTT samtidigt som man ville ha fler och mindre kanaler. Man slapp och att göra de minsta kanalstegen analogt.
Delningstalet matades in seriellt och det behövdes någon form av CPU i radion.
CPU kunde då samtidigt användas till andra roliga funktioner, exvis driva en LCD display, scanner och tangentbord
Denna nya snabbare frekvensdelare är den som används i dagens moderna små handapparater, både för amatörradiobruk och yrkesbruk.
Så det mesta i en modern frekvenssyntes hänger på den programmerbara frekvensdelaren.
Frekvensdelare? (teknik)
Är en av de viktigaste delarna i en frekventsyntes, av PLL typ.
En krets som helt enkelt räknar till ett tal och återställs för att börja på ny kula.
Exvis den räknar till 10, med binära räkning, det går då åt fyra bitar, eller fyra vippor i kretsen och lite konstrollkretsar.
När den räknat till tio resettas den och börjar räkna igen.
Vid varje reset lämnar den en sk carry, som kan användas till nästa räknare.
Med ytterligare en tio räknare som räknar vid varje reset, den ”carry” signal som kommer får vi delningen 100.
de som byggt frekvensräknare delar ner referensoscillatorn med kanske 7490 kretsar som kunde räkna till tio. Med en lång radiosådana kunde man göra 1 Hz av en 10 MHz referenskristall.
Som nu många förstår är detta de första stapplande stegen i digitaltekniken.
Frekvensdelaren i IC-2E är en 20 pinnars DIL krets med en ingång och en utgång för den frekvens man vill dela ner.
Samt ingångar för önskat delningstal, 1,2,4,8,10,20,40 etc ända upp till 2000.
Vi ville ju ha ut 5 kHz i den PLL som finns i IC-2E.
Genom att ställa in Delnings talet 600, (400 och 200) måste insignalen från VCO justera sig till 3 MHz för att det skall bli 5 kHz ut.
De första PLL byggena som radioamatörer kunde göra var uppbyggda av en lång radio 10 delare, med omkopplare för att ställa in delningstalet.
IC-703 jämfört med IC-706all
Det finns behov att skilja på IC-703 och IC-706 har jag förstått.
IC-703 är en QRP version av IC-706. 703 har 10 Watt uteffekt och täcker bara HF till 50 MHz. IC-703 har inbyggd antenntuner. IC-706 däremot 100 Watt på HF och 50 Watt VHF och 20 Watt UHF men inte inbyggd antennavstämmare.
IC-703 är byggd för att vara strömsnål, det går att spara på lyset i displayen och komma ner till en total strömförbrukning på c:a 400 mA.
IC-706alla drar alltid c:a 1,3 Amp vid RX.
Sända med IC-703 gör man med 10 Watt bara man kan prestera 2,5 Amp.
IC-706alla vill ha minst 7 Amp vid lägsta effekt.
IC-703 lyser gult i displayen medan 706orna är gröna och sköna.
Alla tillbehör passar både IC-703 och 706alla. De är lika stora.
IC-703 är uppbyggd med hög MF och sedan 455 kHz, det betyder att de extra filtren är av högre kvalitet än för IC-706alla.
IC-706 har hög första MF och 9 MHz som andra och sista. Vid FM har dock 706orna 455 kHz.
Varför vill de unga inte lära sig gammalt, och varför vill inte de gamla lära sig ny teknik (philosofi)
Jo nog känner vi igen det hela.
Här försöker jag lära de unga hur en 25 år gammal radio funkar för att motivera möjligheten att lära sig de nya grejerna.
Kanske jag blir stämplad som bakåtsträvare?
Jag försöker dock motivera varför jag gör så. Förhoppningsvis finns det en grund att stå på när vi går in i de moderna grejerna.
Genom historien har ju många stora män sagt saker som att:
För att kunna blicka framåt måste man kunna sin historia, ju längre bakåt man kan, ju längre framåt kan man se.
Detta gäller också i högsta grad radiotekniken. Vars grunder är mycket gamla.
Men varför vill inte de unga lära sig det gamla?
Det finns nog med nytt att fylla sina hjärnceller med kanske.
Varför vill de gamla inte lära sig det nya, utan sitter med Plate och Load.
Pratar om gamla elektronrör.
Det här är väl saker som funnits i alla år, skulle tro att det funkade så här redan på medeltiden.
Något som vi har i oss människor sedan gammalt.
Nu måste jag nog ändå säga att vi har exempel på motsatsen oxo inom hobbyn.
Vi har massor av radioamatörer som nått pensionsålder och mer, som brinner av iver att få lära sig ny teknik.
Så kanske det inte alls är så som jag skrev i rubriken....
Bygg en Skeleton Cone Antenna (antennteknik)
Vad är det då???
En antenn som var mycket populär på 70 talet. Men varför försvann den?
Var den dålig? Hur funkade den?
Jag provade aldrig en sådan själv. Men vet att många gjorde det.
Ordet Skeleton Cone Antenna florerade ständigt, åtminstone bland stationerna på 3750 kHz.
Jag satt och bläddrade i gamla tidningar under semestern och hittade en beskrivning, det finns säkert varianter på antenntypen men här skall jag försöka beskriva den som beskrevs då.
Vi talar om en balanserat matad HF antenn.
En balanserad antenn, vilket är bra för dagens störnings kultur.
Antennen består av fyra trådar med en mittpunkt. Mittpunkten skall vara c:a 12 meter över marken.
Trådarna är 15 meter vardera.
Parvis skall trådarna dras åt olika håll.
Exvis ett par med en vinkel av c:a 33 grader mot öst, och ett par med vinklen 33 grader mot väst.
Varje par ansluts till en av parterna på matarstegen.
Trådana sluttar och avslutas c:a 5 meter över marken.
Man kan säga att den liknar en dubbel inverted Vee.
Klart att en sådan antenn bör passa rätt bra på en mindre villatomt med ett maströr på taket för mittpunkten där stegen och de fyra trådarna möts.
Sen ändarna mot tomtgränserna.
Tunna trådar syns lite.
Jag skulle tro att antennen går rätt bra på våglängder som är längre än antennlängden, dvs det blir en liten antenn som går skapligt på 1810 – 2000 kHz.
Med antennavstämmare kan den funka väl upp till minst 30 MHz.
Jag menar oxo att längder, höjder och vinklar mycket väl tål att varieras för att passa träd och skorstenar.
Man specar även matarstegens längd till 14 eller 21 meter, av 450 Ohms bandkabel.
Även här finns säkert möjlighet att kompromissa.
En alternativ lösning var på 70 talet att använda en balun 1:4 eller mer och sedan använda koax, som nedledning. Mycket hög SWR i balunen och koaxen talar mot den lösningen.
Det finns säkert att söka på Internet om antenntypen för den som vill läsa mer. Man kan hitta namnet på antenner som mer har en ”diamond” form.
Se det som ett experiment och en utmaning, ett tips för att experimentera mera.
Något ansvar för antenntypen och dess egenskaper tar inte jag, utan skriver detta som ett kulturhistoriskt dokument och tips.
Jo, det uppges siffror på förstärkning oxo, vid 3,7 MHz 2,1 dB över en dipol och på 7 MHz 6 dB. Givetvis måste man ta dessa siffror med en nypa deciBell.
För den som har ett ELNEC eller EZNEC går det givetvis att modellera en sådan antenn, så slipper man sätta upp den.
”En nypa dB” (måttenheter)
”En nypa deciBell” betyder +-3 dB, samt olika fenomen vad gäller strålningsdiagrammet där dessa dB fördelas.
Vid effektmätningar gäller att en nypa dB är +-1 dB.
Det har jag SM4FPD, vid mina sinnens fulla bruk bestämt. (lite på skoj)
En lite större antenn för 145 MHz FM mobilt (antenner)
Jag läste i en gammal ARRL bok, om mobil amatörradio, från 1955.
Med mobil menar man radio i bilar, som kan köras under färd. Idag är man oxo mobil med en handapparat i näven.
144 MHz mobilt var väl på den tiden boken skrevs inte så vanligt, Boken från 1955 beskriver dock en väldig massa fakta för mobila HF antenner.
Som ni vet brukar jag efterlysa ideer för att får fram helt nya och mycket bättre antenner.
Men det är svårt att komma fram i ämnet, de gamla vedertagna teknikerna, och för den delen myterna dominerar, och väldigt få experimenterar.
Den antenn jag läste om i boken är en vertikal halvågs antenn för bilmontage.
Den består av en mast, lik den man har som underdel på en HF antenn, ett 1, 5 till 2 meter långt rör, 10 – 15 mm tjockt.
Vid rörets topp börjar en koaxialdipol. Dit dras koaxialkabeln, inuti masten, och ett kvartsvågs spröt fortsätter upp från mittledaren vid den punkten.
Neråt är ett nytt rör, med större diameter, kanske 30 mm. En kvartsvåg långt som då sitter utanpå masten. Bara anslutet vid matningspunkten. Det hela blir en mittmatad halvvågsdipol på en 2 meter hög mast.
Klumpigt, men kan man få bättre verkan än en vanlig antennpinne på magnetfot eller skärmen så kan det vara mödan värt.
Min förhoppning är att detta skall bidra till inspiration så att någon testar. Någon som är full av experimentlust.
Kanske finns någon som redan testat en sådan sak?
Möjligen kan jag kanske skanna in byggbeskrivningen eller göra en kopia, men de flesta som bygger kan nog själv finna lämpliga material.
Blir en sådan här då bättre än en köpantenn?
Bra fråga, men funkar den som en riktig dipol får vi ju max effekt mot horisonten som ju inte är fallet med de flesta andra bilantenner.
Finns det möjlighet att göra en bättre mobil antenn för VHF?
Prova!
Detta är en ide att testa.
Experimentera mera !
AM testen 2007 08 04
Den lördagen var det test för trafiksättet AM på kortvåg.
Kl 09 -10 Svensk tid.
Kul att lyssna, själv är jag inte någon test knutte.
Hur lät det då?
Somliga lät skitbra anda lät pyton.
Men genomgående lite bättre än andra gånger tycker jag.
Att det låter pyton har ibland sin förklaring pga vågutbredningen. Mycket smal fading som helt enkelt fadar bort AM signalens bärvåg under en tid gör att den låter riktigt illa. Det beror ju inte på den som sänder eller hans sändare.
Vi måste därför tänka oss för innan vi ger rapporter på en AM signal.
En alldeles utmärkt AM signal kan bli helt förstörd periodvis pga av selektiv QSB.
Efter en stund kan man höra att det blir bra igen.
IC-706MKIIG hörde jag några som tydligen ställt in rätt, de lät mycket bra liksom IC-7000.
Vi hade några gamla riggar med rör i luften. Men vi måste tänka på att AM blir inte bra bara för att den sänds från en gammal rigg med elektronrör. Det har mer med konstruktionen och handhavandet att göra. Således kunde man höra gamla röriggar som lät riktigt bra medan andra lät rent ut sagt illa och hade alldeles för stor bandbredd.
IC-756PROIII lät mycket bra i AM, och har en väl begränsad bandbredd vilket inte de gamla röriggarna har.
Det är roligt att höra och uppleva den fantastiska entusiasm som en sådan här liten test föder bland utövarna.
Portabla stationer, hemma stationer och experiment.
Kul!
ICOM stationerna sänder AM med bärvåg och båda sidband (teknik)
AM testen förutsätter AM med bärvåg och båda sidband.
Det förekommer radiostationer där man generarar AM genom SSB filtret. Och att man därigenom gör en AM signal med bara ett sidband.
Det finns exvis sådan trafiksätt på Marina HF stationer.
ICOMs amatörradiostationer har alltid båda sidband med och full bärvåg. Trots att modulationen alstras på lågnivå med linjär förstärkare. Man använder den balanserade modulatorn och lägger Bias på den för att få bärvåg.
I de DSP skapade stationerna som IC-7000, 756PROall, IC-7800 och IC-7400 håller programvaran reda på hur AM signalen skall vara beskaffad. En sådan rig alstrar en i det närmaste perfekt AM.
Med programvaran kan man oxo hålla full koll på modulationsgraden utan hänsyn till micgainet och röststyrkan. Ingen risk för övermodulation således.
AM alstrad med balanserad modulator eller med DSP förutsätter förstärkning med linjärt PA, så sker oxo i de ICOM riggar jag nu talar om.
Givetvis ger detta PA en viss distorsion, vi vet jag att det bildas oönskade sidband, Imd vid SSB, så sker givetvis även vid AM i en linjär förstärkare. Så AM distorsionen kan ändå inte jämföras med en ”riktig” AM sändare avsedd för musik och rundradio. Men fullt OK för talkommunikation.
Andra klurigheter med AM (teknik)
Ibland har riggar olika LF styrka beroende på vilket trafiksätt man väljer. Det kan gör att man tycker att AM är för starkt eller för svagt modulerat om man jämför med exvis SSB.
Dvs lita inte på LF nivån vid jämförelser mellan olika trafiksätt.
Det skiljer mellan apparatmodeller och de olika fabrikaten. Liksom på riggarnas olika AGC system.
De ICOM riggar som har HF klipper som talprocessor, exvis IC-740,701,745,751,751A,761,765,781, skall köras utan comp då HF klippern givetvis klipper ner Amplitudmoduleringen annars.
I riggar med LF klipper, som IC-735,726,728,729,736-37, 706all, 746, 756, använder man klippern som modulationsregulator. Dvs Comp påslagen och med micgainet reglerar man modulationsgraden.
Det finns riggar där smalt AM filter fungerar i TX, ett sådant exempel är IC-751, smal AM ger även smal utsänd AM vilket kan bli lite väl smalt.
ALC reglerar vid AM endast bärvågnivån. Det finns inga riggar där ALC används för att reglera modulationsgraden vid AM. ALC skall då stå still vid AM.
Börjar man modulera för kraftigt kommer ALC systemmet att göra fel.
Drar du ner effekten, exvis till bara 10 Watt skall ALC visa ett större utslag i AM.
Varför låter då inte de gamla röriggarna med anodmodulering bra då?
Eller gör dom? En stor modulationstrafo som gör AM vid PA´ts anod. Det borde ju bli perfekt.
Lika katten låter dessa inte särskilt bra. Jo ibland då.
En del kan ha med feldimensionering att göra, det kostar och då fuskar man lätt.
En del har med felhandhavande att göra, man ställer in fel avstämmer fel och har ite justerat neutralisering.
Ibland förekommer parasitoscillationer i AM steget.
AM med IC-7000 (teknik)
Dagen före AM testen hade jag flera frågor om tips på att köra AM med IC-7000.
Så jag klämde ihop ett extra brev.
Texten gäller även för IC-7400, 756PROall och IC-7800.
Så här skrev jag:
HEJ!
Här kommer ett extra brev med anledning av morgondagens AM test.
Jag har fått frågan om tips på hur man kör AM med IC-7000.
Många har hört av sig med anledning av att jag bara skrev om AM med 706an.
Jag tog fram en IC-7000 och testade.
Detta är ju en hel-DSP radio, och modulationen framställs av den digitala signalprocessorn.
Frågan är då om Kompressorn skall vara på eller av, hur mycket kan man dra på Micgain etc.
Frågorna löser sig själva genom att det finns ingen Kompressor i AM, den funktionen försvinner vid val av AM.
Micgain då?
Jo den finns ju kvar.
Jag lyssnade på en annan mottagare och finner att AM med 50 % micgain låter bra, då med originalmicken.
Vad händer då om man drar på för mycket eller pratar för högt?
Inget farligt.
Så mitt råd är: kör AM med IC-7000 och använd 50 - 100 % micgain,beroende på om du talar svagt eller högt.
Det verkar inte gå att övermodulera IC-7000 det blir bara känsligare för svaga ljud i talet med mer micgain..
DSP skapar en rätt utmodulerad AM nästan oavsett insignalen.
Så det är mycket enkelt att köra AM av god klass med IC-7000.
Slår du sen över till SSB så finns Kompressorn och den visas i displayen om den var på.
Jag har provat med både Pep mätare och spektrumanalysator och finner att det inte går att få onödiga eller oönskade sidband vid AM.
Bärvågen är c:a 40 watt på IC-7000 i AM, när du modulerar rycker det lite i uteffekten, men Pep värdet blir dryga 100 Watt.
Det ser man inte utan en riktig Pep mätare.
Vald bandbredd i mottagaren påverkar inte sändarens bandbredd på IC-7000.
Lämplig bandbredd kan vara 4 kHz när det är lite trångt på bandet.
Jag föreslår att man med hjälp av filterfabriken i IC-7000 gör sig ett 3, 4 och 5 kHz filter som snabbval.
Möjligen kan det vara kul med ett brett, 10 kHz filter för att testa hur det kan låta med så stor banbredd.
Många stationer sänder ju en bandbredd i AM som är ofiltrerad, dvs de kan bli över 10 kHz breda.
Lycka till med AM testen och med IC-7000 !
Varför är då AM så känsligt för micgain och talstyrka? (mer AM teknik)
Så fort man höjer rösten blir det övermodulerat, så for man sänker rösten blir det undermodulerat.
I SSB kan man ju variera hur mycket som helst nästan....
givetvis är skälet att det inte finns något ALC system som håller koll på AM moduerlingsnivån.
Varierar du rösten 3 dB kommer moduleringen att ändras från 50 till 100 procent.
Nu fattaru varför jag föreslår att använda LF klippern i de ICOM riggar som har sådan.
Efter den är ju amplituden i det närmaste konstant, och går inte att få högre med högre röst.
Dessutom har en LF klipper vanligen ett LP filter på 3 kHz som då begränsar AM signalens bandbredd.
Vid SSB har vi ju ALC systemet som reglerar som den värsta kompressor. En HF styrd kompressor.
Det gör att modulationen kan varieras både 10 och 20 dB utan att man överstyr SSB sändaren.
I AM komradio av den typ vi har i flygplan finns en LF kompressor som håller styr på rösten och därmed modulationsgraden.
I 27 MHz AM radio, PR radio, kunde man se till att modulatorn inte var så stark att den förmådde övermodulera slutsteget.
Man kunde köra med överstyrd modulator och fick därmed en form av LF klipper den brutala vägen.
Jo, jag undrar oxo över hur dessa kunde bli typgodkända.....
Vid FM är det standard att ha en klipper för modulationsbegränsning.
Inget säger att man inte kan ha klipper vid AM.
Faktisk ett skäl till att en rätt inställd IC-706 all med comp påslagen ger bra AM.
Nya prylar hos SRS
För den som hatar att löda koaxialkablar finns nu:
FÄRDIG KABEL RG-58
http://ham.srsab.se/graphics/cable/BNC-BNC.jpg
Längd 47 cm.
49059
Pris 119:- inkl moms
Fins under KABEL:
http://ham.srsab.se/ww/kabela.htm
Persiderna, fotografera en meteorskur (Asronomi)
Jag brukar varna för meteorskurarna, med avsikt att man skall kunna vara med och lyssna efter meteorskatter.
Det missade jag denna gången, Persiderna och den kraftigaste delen var tiden 2007 08 11 - 13.
Men titta på den här bilden:
Han har fotograferat ett stjärnfall.
En fantastisk bild. Som visar många meteorspår, eller som man brukar kalla dem stjärnfall.
Genom att använda vidvinkelobjektiv och stativ, har han med öppen kamera under lång tid fångat bilden.
Mycket imponerande!
Om man har turen att se ett meteorspår, så ser de precis ut så här, och varar i en bråkdel av en sekund, precis så länge att man hinner se det. Bilden visar massor av sådana spår.
Så häng med ut i vinternatten när nästa meteorskur kommer i höst. Hoppas jag hinner varna om detta. Den som sitter inne skall ha igång sin 144 MHz CW mottagare och lyssna.
Många av oss radioamatörer har en systemkamera, varför inte prova en mörk stjärnklar natt. Med lång slutartid, 10 sek till flera minuter, kan du fånga saker på stjärnhimmeln som du inte kan se.
Det krävs stativ och att du läser manualen för att kunna ställa in kameran.
Vid långa tider krävs ett motordrivet stativ som vrider kameran, i samma fart som jorden snurrar.
Upp till 30 sek kan gå utan sådant.
Prova med olika bländare, olika känslighet på kameran och brusreduceringen etc.
Tänk på att digitalkameran inte har de reciproka effekter vid långa slutartider som film har.
Att experimentera med Astrofotografi är fullt möjligt även för den som bara har en enkel systemkamera. Typ NIKON D70, 50 eller 80.
Har du balans eller inte i din balanserade matarledning? (teknik)
Bränner du dig på riggen?
Har du S9 plus i störningar på de lägre HF banden?
Stör du grannens TV?
Jag vad kan inte dålig balans innebära.
Vi talar om balansen i antennen och matarledningen.
Jag tänkte rekommendera en utmärkt artikel i ämnet som finns på ESR hemsida:
Klicka sen på: ”antenner och matarledningar av SM0AKW”.
Här finns flera av Jan Gunmars artiklar.
Välj den som heter ” balanserad matning och feederstrålning 19 sidor”
Läs noga och försök begripa, du finner att balans i ett antennsystem för HF är mest en önskedröm. Men på slutet får vi ändå tröst då det inte är hela världen med lite obalans i alla fall.
Har du en viss uppfattning om vad det handlar om, kanske du kan förbättra ditt antennsystem. I bästa fall få bort en stor del av HF i chassit och därmed störningar från elnätet.
Sådana här teoretiska saker är förstås svåra att ta till sig om man inte är just teoretiker. Men Jan har skrivit rätt så lättbegripligt, utan svår matte, så jag tycker de flesta ändå borde kunna få ut mycket.
Jag misstänker att en del av kvoterna, dvs snedstreck har andra betydelser, man får tolka sig fram lite. Med exvis F/B betyder i alla fall som vanligt Fram Back förhållande, dvs en kvot.
Den slutliga lösningen, som knappast finns förespråkar i alla fall maximal symmetri på antennen och antenn mot matarledning. Liksom symmetri vid avstämmaren.
Lägg ner lite tid på artikeln. Varför inte försöka fråga Jan med ett mejl om det är något du inte fattar?
Annars är det bara att sätta upp trådarna och låta det bli som det blir. Kanske stå ut med S9 i bara brus, trots att det skulle kunna gå att göra något åt med lite kunskaper.
Sporadisk Trunksale (vårt dynamiska språk)
Läste detta ord i SK2HG annons i QTC om fieldday på Seskarö.
Vad kan det betyda då, någon form av sporadisk vågutbredning kanske.
Nja, det betyder att man kan när som helst öppna sin bagagelucka och sälja grejer, en form av bagageluckeloppis.
Kul ord, som i alla fall jag inte hört förr.
”Strukturellt bristfällig” (vårt dynamiska språk)
I förra brevet försökte jag reda ut vad ordet strukturellt, skrukturorganinsation, organisationstruktur, betyder.
Det gick inte så bra. Det är svåra ord.
Efter den svåra olyckan i USA där en större motorvägsbro kollapasade, (rasade ihop) hör vi nu att bron i fråga var ”strukturellt bristfällig”.
Vad är det för fel på bron, och varför föranledde inte domen ”strukturellt bristfällig”, myndigheterna att stänga bron.
Det lär finna massor av andra broar som är ”strukturellt bristfälliga” i USA. Kommer dessa att åtgärdas?
Med en strukturell åtgärd.
Klart att man kan skämta om detta språkbruk, men nu är det människoliv inblandade, och stor fara för fler människor.
Att använda ett sådant språk ser jag som en otroligt känslolös syn på människoliv.
Vad menar höga vederbörande när de säger så här? Var finns känslan för människoliv, när man missbrukar språket så?
Givetvis har man hittat på ordet, eller uttalandet för att dölja eventuellt verkliga problem med brotypen, underhållet eller ansvaret.
Man tycks hoppas att ingen begriper vad man säger. Eller?
Ordet strukturellt bristfällig citerades hela dagen, 2007 08 03, i nyheterna, angående bro olyckan.
En liten historia på slutet.
Denna gången tagen direkt från SM6DGR hårdisk, (hjärna)
Erik kommer ni väl ihåg från TV och tekniskt magasin.
SM6DGR och SM6-gänget brukar höras på kvällarna på 1847,5 kHz LSB.
(Jodå, jag brukar gnälla på den ringen att de skall flytta till 1847 kHz jämt, då finns det plats för en LSB station även på 1850 kHz. Men dom ligger där dom ligger, hi hi....)
Tänk vilka sköna minnen som finns i våra hjärnceller. Att det går att komma ihåg saker på det här viset, visst har vi en fantastisk hjärna.
Så här skriver Erik:
Ohoj Roy!
Roligt att få Dina utmärkta radiokrönikor igen.
Apropå antenner har jag en liten historia från Signalregementet.
Året var 1944 - det rasade världskrig och jag gjorde rekryten på S 1 i Solna. Vi skulle lära oss att rigga en antenn till den tyska 15 wattaren och hade därför kommenderats ut till norra sidan av S 1 där det fanns ett stort bestånd av ekar och andra grova träd.
Varje grupp tilldelades en spinnrulle, sådan man har i laxfiskei i Mörrumsån - Till denna rulle kom ett kastlod av bly i en läderstropp.
Men en kraftig armrörelse kastar man nu lodet upp över någon trädgren och sen kan man hissa upp antennen, sa vår furir.
Och det gjorde vi - men ingen kom över någon gren utan loden blev sittande uppe i trädkronan och gick inte att dra ner igen.
Furiren hade inga höga tankar om oss trots att bland manskapet fanns både studenter och civilingenjörer.
"Ni ska ha ner loden inom 2 timmar annars blir det ingen permission!"
Vi samlades för ett tystlåtet krigsråd. Vad göra? Jo vi ringer Brandkåren i Solna.
Sagt och gjort.
Ja sa jourhavande på Brandkåren det ska väl gå vi brukar ta 50 kronor för att ta ner en katt.
Efter en kvart hördes brandbilarnas sirener nere vid kasernvakten. Posterna där var utrustade med bl a handgranater och hade order: Släpp ingen jävel genom grinden.
Men två brandbilar rådde man inte på utan grindarna gick upp och in körde man.
10 minuter senare hade vi 6 lod levrerade av småleende brandmän.
Detta vållade stor uppståndelse på regementnivå. Vi blev uppkallade till översten (som var den minste översten i svenska armén).
Va i helvete har ni gjort?
Släppt in civila bilar på militärt område!
Det var det jävligaste...
Men så sänkte översten rösten och nästan viskande sa han:
Men pojkar - Det var jävligt bra gjort. Men för helvete gör inte om det.!!
Hej de Erik, SM6DGR
De
SM4FPD, Roy
ÄssÄmFyraFotPeDahl
Roy Nordqvist
Service manager
Swedish Radio Supply AB
Box 208
651 06 Karlstad
Sweden
tel -54 670500
SRS Hemsida www.srsab.se