SM4FPD Roys Nyhetsbrev V.39 2007-09-27

155,425 155,475 155,500 155,525 och 156,000 MHz.
30.930, 31.040, 31.050, 31.060, 31.070, 31.140, 31.150, 31.160, 31.250, 31.260, 31.270, 31.330, 31.340, 31.570 31.080, 31.090, 31.100, 31.110, 31.120, 31.180, 31.190, 31.200, 31.210, 31.220.  MHz


Behöver man då en ny amatörradiostation? (filosofi)
Klart man gör säger säljaren.
Klart man behöver säger mannen med lite fetare plånbok.
Klart man behöver en ny IC-756PROIII säger han som inte skäms för att köpa med avbetalning.
Klart att alla då köper sig en ny HF station som en IC-7400 eller drar till med en IC-756PROIII.
Men nu frågade ju rubriken om man behöver en ny amatörradiostation.
Svaret är även då, JA!
Den gamla är ju till åren, faktiskt 25 – 40 år gammal, den driver, den är ful, den kan vara av annat fabrikat än ICOM, den har blivit repig, dammig och blek, man kan vilja uppleva något nytt, man är helt enkelt sugen, den gamla är till och med lite glappig, den driver, den är skitig.
Den gamla klarar inte Pactor, och PSK31.
Ja visst finns det argument som säger att man måste köpa sig, och verkligen behöver en ny radiostation, en IC-756PROII eller en IC-7400.
Kanske en IC-7700 är en bra julklapp år 2007.


”Jag skulle vilja köpa ett filter på 137 MHz som är 30 kHz brett” (teknik)
Vi får frågor av denna typ ibland.
Visst vore det praktiskt om sådana filter fanns.
Visst vore det kul om man kunde bli trodd, efter att ha förklarat att sådana inte finns.
Kunden vet minsann att så smala filter finns, har sett ett på 10,7 MHz så det borde ju finnas på 137 eller 145 MHz.
Vad han inte vet är att filter blir bredare ju högre frekvens de har.
Eller kanske det inte är så??
Den kanske är lika breda på alla frekvenser men mätt i procent av bandbredden.
Då stämmer det plötsligt bättre.
Låt oss prova med räknedosan, ett filter på 10 MHz, med spolar och kondingar, som är avsett för WFM rundradio, är 200 kHz brett. (vi avrundar siffrorna lite nu)
Då är ju det 2 procent av frekvensen i bandbredd.
Vad blir då bandbredden och vi gör ett lika smalt filter på 145 MHz ?
2 procent av 145 MHz,  jo det blir 2,9 MHz brett, trots att det är ”lika smalt” som det på 10 MHz.
Det är så det funkar, och därför går det ju inte att få ett filter som är så smalt som rubriken frågar sig.
Rent praktiskt är detta exemplets siffror realistiska.
För kristallfilter blir det delar av promille i bandbredd av frekvensen.
Eller 3 kHz bandbredd på ett första MF filter i en IC-7800 som då är på 60 MHz.
Men sådana kristallfilter på högre frekvenser kan vara kluriga att tillverka, så på VHF får vi nöja oss med LC filter, resonatorer, kaviteter etc, och minst 1 procent av frekvensen i bandbredd.
Dessutom finns ju inte kristallfilter till alla de frekvenser som man kunde önska sig, det skulle ju bli ett enormt lager av filter.
Så därför får vi nöja oss med superheterodynen där filtren sitter efter en blandare i en MF.


Operations förstärkare (teknik)
Vad är det nu då?
Var min första tanke när jag läste tidningen Radio & Television, (numera Bild och ljud) under 60 talet. Som ung och oerfaren  var det kryptiskt, hade det med operationer att göra, dvs kirurgi,
näääej....
Så i ett nummer av tidningen fanns en produktinformation med bild och allt, en operationsförstärkare, ett litet järnchassi med en bunt elektronrör, allt mycket kompakt byggt, en kub, kanske 10 - 15 cm i sida, med en kontakt så att hela grejen kunde jackas in i en en rack .
OK detta var då en operationsförstärkare, men vad är det då???
Frågan kvarstod, trots produktinformationen och bilden. Inte fanns det Internet att söka kunskap på då.
Kanske var det något för Stereo Hi Fi knuttar?
Var det jag som inget visste, (läs dum), eller var det produktinformationen som var ofullständig?
Det var nog avsett för ”experter”, och de visste väl vad en operationsförstärkare var.
Ser man på namnet lite närmare så heter det Operational Amplifier, vilket blivit operationsförstärkare på Svenska. OP duger bra tycker jag, och jag skriver OP i fortsättningen.

Inte förrän man skulle bygga den första RTTY demodulatorn, beskriven av SM6AEN i tidningen Radio & Television, kom man närmare begreppet operationsförstärkare, nu heter dom 709 eller 741 och var en liten 8 bens IC krets.
Detta var i slutet av 60 talet eller början av 70 talet.
Ett järnchassi med en massa elektronrör var nu en 8 pinnars DIL  IC. Det var två sådana i den RTTY Baudot dekoder, som skulle byggas.
Så nu måste man lära sig lite mer om dessa operationsförstärkare.
Varför dom heter så vet jag i dag, se i slutet av texterna om OP.
Idag byggs mycket med sådana, de är billiga, enkla att nyttja, säkra, stabila, bredbandiga, och oömma.
Men vad är det?
Jo helt enkelt en förstärkare som går från likspänning till växelspänning upp till bortåt en MHz.
(Det finns dock mycket snabbare special OP)
Dvs den kunde nyttjas som likspänningsförstärkare, mikrofonförstärkare och limiter i RTTY demodulatorn.
Snart kunde man bygga filter av OP förstärkare. Aktiva sådana, man ersatt transistorerna och det blev enklare att beräkna filtren. Så fick man ju sälja OP förstärkare oxo.
Men vad är då en OP?
En förstärkare som matas med både plus och minus, men det finns undantag.
En förstärkare med mycket låg utgångs impedans, drömmen vore om den vore oändligt låg, men vi får vara mycket nöjda med ner mot 100 Ohm.
En förstärkare med oändligt hög förstärkning, inte illa va? Vi kan i praktiken nöja oss väl med en miljon ggr i förstärkning.
En förstärkare med oändligt stor bandbredd, i praktiken får vi nöja oss med DC till 100 kHz eller något mer.
En förstärkare med oändligt hög in impedans. I praktiken får vi nöja oss med kanske 100 MOhm, inte illa det heller.
En förstärkare som måste motkopplas för att kunna nyttjas till något praktiskt.
Inte konstigt att det behövdes en massa elektronrör en gång i tiden.
Avsikten med OP var redan då att göra en komponent som med några få yttre motstånd och kondingar kunde bli nästan vad som helst.
Lågnivåförstärkare, DC förstärkare, Aktivt filter, Integrator, derivator.
Visst måste rör OPen varit dyr, men den sparade ju en väldigt massa konstruktionsarbete för de som ville bygga, exvis laboratorieutrustning.
Men är då inte vertikal förstärkaren i ett oscilloskop en OP? Jo nog är den det. Och där nyttjar man ju hög in impedans, programmerbar förstärkning och en hög utspänning, som är nästan lika hög som matningsspänningarna.
Vertikalförstärkaren i osc, behöver vara mycket snabb med bandbredd upp till VHF.
Det är ingen universal OP, men nästan.
En OP bör ha en annan egenskap oxo, den skall vara snabb, på nästan ingen tid alls skall utspänningen kunna hoppa från minsta, exvis -10 Volt till max exvis10 Volt. I praktiken talar vi om en tid på milli eller mikrosekunder. Man kallar det slew rate. Ju snabbare ju bättre resultat efter motkoppling.

Idag jobbar vi med IC som är OP, nästan ideala sådana, som kan underlätta väldigt mycket för oss, det är lätt att bygga saker, instrumentförstärkare för DC, mikrofonförstärkare, aktiva filter, hörlurs förstärkare, tittar vi i våra riggar finns flera OP, AGC förstärkare, mic, S-meter förstärkare, CW filter, LP filter för LF, regulator i nätaggregat. Ja överallt finner vi OP.

Om vi går tillbaka till RTTY demodulatorn då, en OP som var förstärkare, den tog upp LF från mottagaren till c:a +-10 Volt topp till topp, dvs till nästan matningspänningen.
Ett enda steg med en OP och några motstånd gör allt detta som skulle krävts en grabbnäve transistorer och två grabbnävar motstånd och kondingar till.
Nästa OP var en limiter, dvs den helt enkelt överstyrdes och ut kom en fyrkantvåg som alltid hade samma nivå oavsett signalstyrkan i mottagaren. Sen följde två LC filter som plockade fram de båda toner som skulle ge noll och ett från den digitala RTTY signalen. (Baudot koden).
Bara efter några år kom RTTY dekodrar med OP i filtren och fler steg.

Gå till ESR hemsida :
Klicka sedan på:  ”Experimentera med elektronik av SM7MCD ”
Studera  SM7MCD artiklar och experiment så kan du lära dig mer om OP och vad man kan bygga med dem.
Gör gärna så att du skaffar några och gör experimenten, det är mycket lärorikt och du kan få fina ideer att bygga saker som kan vara till både nytta och vidare experiment.

Exvis en DC förstärkare som utökar känsligheten på en Voltmeter.

Idag är OP mycket vanliga och man funderar inte länge utan nyttjar dem för att slippa bygga med en näve transistorer.

Det har byggts väldigt mycket med OP som man glömt att HF avkoppla, som jag nämnde har de stor bandbredd och kan lätt störas av HF. Det gäller att med kondingar sänka bandbredden till en som lämpar sig för ändamålet.

Många har väl byggt Aktiva filter för CW, AM och SSB med OP enligt artiklar i tidningar.
Exvis en 741 och några kondingar så har man ett LP filter på 3000 Hz.
En mikrofonförstärkare där man med ett motstånd anpassar förstärkningen inom vida områden.
Eller om man behöver lite högra nivå ur mottagarens detektorutgång, en OP bara så har vi lätt 1 Volt vid 600 Ohm till modem etc.

OP förstärkarens mest fantastiska egenskaper har nog ändå varit dess förmåga att förstärka och jobba med DC nivåer och att göra det med god stabilitet.
Att förstärka likspänningar har alltid varit svårt och sådana förstärkare har ofta drivit.
Men en enkel OP är det idag möjligt att göra en god Voltmeter med en OP.
Massor av industriella applikationer i exvis regulatorer har sett dagens ljus med OP.
Särskilt då det är lätt att bygga deriverade och integrerande steg som förekommer inom reglertekniken. Dvs man har med tiden som en parameter i kretslösningarna.

OP som switch. Eller som jämförare, komparator.
OP jämför helt enkelt två spänningar, exvis en inställd spänning och en från ex vis en termosensor när temperaturen gått upp blir spänningen från den lite lite över den inställda spänningen och OP slår över och man får en tydlig utsignal som talar om att något har skett.
Man kan sänka förstärkningen på komparatorn och få en utspänning som är proportionell mot skillnaden mellan insignalerna. Vi kan bygga en proportionell regulator.
Ex vis en AGC, eller en ALC, i en mottagare.

Visst finns det OP i ett nätaggregat. Jodå ett sådant är ju en regulator och det är perfekt att nyttja en OP för att mäta utspänningen och jämföra den mot en spänningsreferens som kan vara en Zener. Skillnaden mellan spänningarna styr slutsteget i nätagget.
Även särskilda regulatorkretsar innehåller en OP utan att man direkt ser det på kretsschemat.

Man kan utnyttja OP höga in impedans och låga ut dito för att göra ett buffertsteg.
Då kör man OP med förstärkningen 1.
Val av motstånd kan ge den förstärkningen.
Man kan nu belasta ex vis en Zenerspänning olika efter OP och den ligger still på Zenerspänningen.
I en batteribaddare sker jämförelse av spänningar för att detektera när batteriet är uppladdat, en OP förstås.

Men varför heter det operationsförstärkare?


Idag finns flera olika typer av OP att köpa (teknik)
Ingen kan ha alla önskade egenskaper, men man kan köpa en som är optimerad för den oändliga in impedansen, eller en annan typ som verkligen har nästan den oändligt låga ut impedansen.
En tredje drar väldigt lite ström, medan en annan är särskilt stabil och lämpar sig för precisionkopplingar med likspänningsförstärkning.
De är billiga, och gör väldigt god nytta.
Det finns OP som skall matas med endast en spänning, man kan då fråga sig om den gör skäl för namnet då.
Andra typer har hög bandbredd och kan funka i HF området, som ex vis drivsteg i HF sändare, eller i video kretsar, dvs 5 – 10 MHz.
ELFA har ett förnämligt sortiment och man kan se applikationer vid varje typ av OP.
Köper men sig en grabbnäve 741or så kan man labba mycket.
Vill man ha bästa ljudkvalitet, ex vis i Hi Fi Stereo duger ofta inte 741an.
För amatörradio duger dock 741 mycket väl. Det finns dubbla eller fyrdubbla OP i samma kapsel.
Det finns extremt lågbrusiga OP, ex vis en som heter OP07. Den duger för HiFi och kan vara kul om man vill ha ett mycket lågbrusigt steg för sin fina dynamiska mikrofon som lämnar låg utspänning.
Eller som första LF-steg i en direktblandad mottagare.
Det är dock nödvändigt att veta lite mer på djupet om dimensionering av OP kretsar om man vill ha ut superdata.
Vissa av de finaste Hi FI Stereo förstärkarna har OP förstärkare uppbyggda med lösa transistorer och motstånd på egna små kort. Man har inte funnit tillräckligt bra integrerade OP utan byggt dem med lösvirke.
Slutsteget i dylika apparater, ex vis med 100 watt ut kan vara en jätte OP byggd av lösvirke.
Experimentera mera !
Men varför heter det operationsförstärkare?


En OP har två ingångar och en utgång (teknik)
En ingång som inverterar och en som ger samma polaritet på utspänningen som den man matar in.
Koppla exvis en OP för 10 ggr förstärkning.
Lägg en Volt på den inverterande ingången så har du -10 Volt ut.
Med  en Volt på den icke inverterande ingången har du 10 Volt ut.
Med -1 Volt på den icke inverterande ingången har du -10 Volt ut.
Ta nu utspänningen och dela dem med 10 i en spänningsdelare med två motstånd och mata in den på den inverterande ingången.
Lägg en Volt på den icke inverterande ingången, utgången vill nu bli 10 Volt men en del av den spänningen kommer ju tillbaka till den inverterande och drar på så vis åt motsatt håll.
Vi har nu gjort en förstärkare med förstärkningen 10.
Så enkelt är det i grunden.
Lägger du en konding från utgången till den inverterande ingången sker en minskning av förstärkningen på högre frekvenser, likspänningsförstärkningen är kvar.
Så är det bar att fortsätta koppla.
Tar du en stor konding kommer tiden att börja spela roll i det hela, vi har gjort en integrator.
En liten spänning in på OP kommer att ge en utspänning som stiger ända tills inspänningen går till noll, utspänningen stannar dock på den sista spänningen, en lägre eller negativ spänning får utspänningen att sjunka. En större negativ spänning får utspänningen att sjunka fortare.
Jo för katten det finns OP med fler ben,ingångar för fintrimning av likspänningsegenskaper exvis.

Men varför heter dom operationsförstärkare?


Lösvirke? (teknik)
Ett nytt ord jag kom på i texten om OP.
Med det menar jag alternativet till integrerade kretsar. Exvis en förstärkare kan byggas av ex vis 10 transistorer och en massa motstånd och kondingar. Då talar vi om bygge med lösvirke.
Samma förstärkare kan byggas av en IC, en OP.
En mikrofonförstärkare med en transistor, fyra motstånd och tre kondingar är byggd på lösvirke.


Bygg dig ett dubbelt nätagg för experiment med OP (teknik)
Enklast möjliga är att nyttja två stabbkretsar, en 7812 och en 7912. de stabbar 12 Volt respektive minus 12 Volt.
En trafo med mittuttag och likriktare med två elektrolyter.
Andra nyttjar två lika nätaggregat, eller ett färdigt med dubbla spänningar som förekommer.
Inte minst går det att fynda ett sådant på loppisarna ofta.
Ett bra stabilt nätagg med dubbla spänningar ger din OP möjlighet att jobba mycket exakt.
Dock har OP den goda egenheten att den är ganska oberoende av matningspänningarna.
Experimentera mera


Titta på schemat över riggen (teknik)
Så finner du kretslösningar som du nu kan känna igen.
Kretsar som man kan kopiera och bygga små steg av.
Visst är mikrofonförstärkaren byggd med en OP.
Eller ett LP filter i LF kedjan, det bör ligga på c:a 3 kHz.
Lätt att veta vilka komponenter man skall ändra för att ex vis sänka LP till 2,5 kHz, eller sänka LF kedjans förstärkning.
I ICOMs HF riggar finner du en strömshunt, 0,012 Ohm och en OP som mäter spänningsfallet över den, vi får en spänning ur OP som är proportionell mot strömmen. Exvis 0-20 Amp blir 0-2 Volt. Spänningen används för överströmskyddet, i ALC kretsen.
För att åstad komma en negativ spänning till de OP som finns i våra riggar nyttjar man ofta en DC till DC omvandlare.
Vi finner sådana i de flesta riggar. Den kan vara byggd ev en osc. med en trafo, eller järnlöst med en 555.
Ett typsikt fel på äldre riggar kan vara att DC till DC omvandlaren åldrats, eller rättare sagt dess kondingar, de har ju fått jobba hårt med hög frekvens och mycket rippel under många år.
Byt kondingar omkring en sådan DC till DC omvandlare.
Kolla likspänningar är ett bra tips för den som vill felsöka, men det kan behöva göras med ett oscilloskop.


Behöver man då kunna något om OP för att klara provet för att bli radioamatör? (amatörradioprovet)
Nej, tyvärr ingår inte denna teknik.
Det är modern teknik som används mycket, dessutom relativt enkel teknik som skulle kunna användas att experimentera mycket med.
OP har väl inte så mycket med själva radiotekniken att göra och att köra radio, men är en viktig del av modern teknik.
Så det är bara att lära sig själv då, om man skall kunna hänga med i experimenterandet.
Men provet innebär lite matematik, och det ingår ju i enkla formler för att göra OP bestyckade saker med.
Men, idag finns OP som funkar väl upp till Videobandbredder, dvs närmare 10 MHz.
En OP skulle kunna vara en utmärkt exiter till en sändare, på MF eller upp till c:a 10 MHz.
Så med lite vilja, (läs kunskap) är ändå OP tekniken radioteknik.


Blir då riggarna bättre om de innehåller OP ? (teknik)
Ja, skulle jag svara på den frågan.
Det finns än idag radiostationer där man för att förbilliga maximalt använt sig av gamla kretslösningar med få transistorer.
Det handlar dels om att slippa utvecklingsarbete, det är ju dyrt, och att man då använder gamla transistorkopplingar. Dels är ju faktiskt en OP lite dyrare än en eller två transistorer.
Men skillnaden i prestanda kan vara mycket stor, en OP lösning ger oss mycket stabilare kretsar, de tål större temperaturintervall, blir noggrannare, och man kan med en OP kosta på ett filter lite mer och det blir brantare. Få lägre distorsion.
En OP som ersätter ett par tre transistorer i ett nätaggregat blir stabilare, både långtid och kortid, samt för de olika belastningsfallen.
Men det går alldeles utmärkt att göra bra  kretslösningar med bara transistorer. Men skall de bli lika bra som med OP blir det med ens dyrare.
I ICOM riggarna finner du OP i S-meterkretsar, AGC, ALC och regulator kretsar.
Man använder dem även som förstärkare och framför allt som aktiva filter.
Brusspärren är ett mycket bra typexempel på en kretslösning där OP har revolutionerat apparaterna.
Brusspärren innehåller aktiva filter och ofta en DC förstärkare eller DC komparator.
Enkelt uttryckt blir brusspärren känsligare, driver mindre, eller inte alls, och den bryr sig inte om modulationen på den signal du lyssnar på. Om den är seriöst uppbyggd med OP.
Så visst blir det bättre riggar med många OP i kretsarna.
Men är man ute för att spara ström finns det fall där en transistor, även om kretsen med den driver lite, kan bli strömsnålare.
Det finns dock OP med låg ström och som funkar med låga spänningar.


Nå, varför heter de operationsförstärkare nu då? (teknik)
Det handlar om att de i tidiga analogimaskiner kunde utföra räkneoperationer.
Man kunde få dem att summera eller subtrahera spänningar, och även andra matematiska operationer med spänningar.
Invertera, ta ut kvoten och produkter, och ta ut skillnader.
Analoga datorer fanns faktiskt förr. Eller beräkningsmaskiner är ett bättre namn.
Det kunde helt enkelt vara så att man med noggranna potentiometrar, ofta tiovarvs, med noggranna skalor kunder  ställa in noll till 999 av en spänning.
Den motsvarade då en insignal, exvis 235, på en annan pot ställde man in 279, och ut kom då spänningen, efter att OP hade summerat spänningen, 514 i form av 514 milliVolt, som man då kunde läsa av på en analog eller siffervisande Voltmeter.
Denna spänning kunde sedan gå till en subtraherare och ett annat tal i form av exvis -23 milli Volt fån en pot som drogs ifrån.
En yttre signal från en termometer, kunde vara en annan input.
Jag minns faktiskt en sådan maskin från mitt förra jobb, i Hagfors Järnverk, man hade en analog beräkningsmaskin för att beräkna legeringar.
Den hade en massa 10 varvs pottar där man ställde in de olika legeringsämnena, det kunde vara 20 st olika, i ner till 0,01 procent av totalvikten på chargen, (smältan, som kunde vara på 80 ton).
Maskinen kunde tala om hur många kg krom som skulle tillsättas för att få rätt kvalitet på stålet.
Efter en tid blev pottarna - som pottar alltid blir -  glappa, sen var det inte lika kul att nyttja maskinen.
Men i mitten på 60 talet kom räknedosor och räddade saken.
Jag har redan beskrivit hur en OP kan integrera, och det är ju ändå en matematisk operation.
Även en invertering av en spänning är en matematisk operation. Men idag pratar vi kanske inte om att de utför matematiska operationer som på det här sättet, vi ser dem mer som förstärkare.
Men.
När man använder OP i en mikrofonmixer summerar den helt enkelt spänningarna från flera mikrofoner. Ut kommer sången summerad med gitarren....
Kan då en OP göra division då?
Det borde ni kunna tänka ut själv nu.
Visst kan den, en division är ju ett förhållande, en kvot, en spänning på den inverterande ingången förhåller sig till en annan spänning på den icke inverterande ingången och ut kommer kvoten som en spänning.
OPn gör operationen av ett snedstreck......
En OP kan fatta ett beslut, vilket ju är en matematisk operation, den kan tala om ifall inspänningen är över eller under ett visst värde. Då kallas kopplingen för komparator. Applikationer för detta kan vara en termostat, eller i en VOX.
Lägg märke till att vi kan utföra alla fyra räknesätt med bara plus och minus. Precis som vid digital matte....
Så fick vi ett gott slut på historien om OP-ampar.
Och må de leva lyckliga i alla sina dagar som förstärkare.

(Läs: jag hoppas att de inte ersätts av något digitalt skit)

Jo en sak till, här kan du läsa om hur man med OP löser differentialekvationer.
Så nog kunde dom förr, och kan nu, med analog teknik. Men detta är lite överkurs....
dhttp://www.teorfys.lu.se/FFF155/Analog_dator1.pdf


Nu kör dom digital amatörradio på 145,3375 MHz i SM4, dalarna (amatörradio)
Jag har fått informationen från killar i Mora, Orsa, Ludvika trakterna att man kör digital radio.
Den frekvens man valt är 145,3375 MHz
Man har dygnet runt passning, så det skall inte vara omöjligt att få QSO om man skaffar sig ett digitalkort till någon av de ICOM stationer som har denna möjlighet.
På VHF, 145 MHz kör vi den del av D-star, ICOMS digitala amatörradio, som håller en smal bandbredd. Framöver kommer även VHF och UHF repeatrar för detta mode.


HF i chassit kan förstöra den snyggaste Morsesignal (teknik)
Jag har många gånger tidigare skrivit om HF i chassit. Någon man kan få om man slarvar med sin balun, eller kör med obalanserade antenner.
Vad som kan hända är svårt att förutse, men vi har rykten om de som kör kortvåg med obalanserade antenner och bränner sig på HF i nyckeln.
Har du mycket HF att du bränner dig i nyckeln, ja då skall du sluta sända och göra något åt saken.
Givetvis kommer HF från chassit att ledas in via nycken, eller manipulatorns heta ledningar till nycklingskretsarna i riggen, och förstöra deras funktion.
Detta är ett stort skäl till att många kör med onödig bandbredd vid Morse.
Detta är oxo ett stort skäl att det skall vara balun i en dipol.


Det är inte säkert att de här tipsen fungerar på andra fabrikat (teknik)
Jag förmedlar kunskap som gör att ICOM ägaren kan tillgodogöra sig sin radiostation på bästa sätt.
Exvis genom att nyttja DRIVE enligt annan rubrik.
Men jag kan inte de andra fabrikatens konstruktion, och det är därför inte alls självklart att en DRIVE kran på ett annat fabrikat har en helt annan funktion. Det kan  kräva att man förstår sin rigg för att få någon effekt av funktionen. Det kan till och med bli motvänd verkan om man inte vet vad man gör.
Så översätt inte dessa mina tips att köra och ställa in ICOM riggarna till andra fabrikat utan att förstå hur de är uppbyggda.
En ratt som heter DRIVE på ICOM behöver inte ha samma verkan på annat fabrikat bara för att de kan vara samma märkta på panelen.


Störningar (störningar)
Är ett stort problem för oss radioamatörer.
Skälet är att vi försöker lyssna på svagare signaler, lägre frekvenser och har större antenner.
Men jag såg en störning på digital TV faktiskt, i går kväll.
Satt och kollade text TV nyheterna, på SVTEXT. Så stannade plötsligt bilden, pixlade till sig, kom tillbaka, stannade fladdrade och spökade.
Samtidigt såg jag en prydnadslampa i ett fönster som blinkade.
Det var glapp i lampans sockel och den blinkade och gnistorna störde TV, trots att det var digital TV som sänds på UHF.
Så visst kan man råka ut för störningar även på kommersiella sändningar, inta bara på amatörradiomottagning.
Men nu gällde det störningar som gör livet som radioamatör så tråkigt.
Det talas mycket om detta, det klagas, gnälls, och många har problem.
Se på SSA hemsida så har SSAs störningsfunktionär, SM3KYH, Lars en del aktiviteter.
Kolla här :
Det är väldigt roligt att det händer saker i ämnet.
Jag tycker att de som har möjlighet att gå dit bör göra det, varken man har störningar eller inte.
Det kan vara en tidsfråga innan även du har störningar.
Se även här:
Lär dig mer om störningar, störningsbekämpning, metoder för att hitta och avhjälpa störningar.
De tär faktiskt en plikt för en radioamatör att vara insatt i ämnet.
Att vi får vårt tillstånd att köra radio beror ju på att vi anses som sakkunniga, har utbildning och inte minst genomgått ett prov i teknik.
Det är därför viktigt att försöka sätta sig in i problematiken.
Ibland kan det vara mycket enkelt att bli av med en störning, ibland svårt och det kan behövas hjälp av vänner.
Med mer kunskap, mer praktik, mer erfarenheter kan det bli lite enklare att få bukt med störningsproblem.


Att köra amatörradiostationer mot gröna radioapparater (teknik)
Det förekommer att man vill köra en IC-706all, 7400, 756all eller en IC-E90 mot de gröna radiostationerna typ RA-145, 146, 420, 422 etc.
Obs, läs oxo sista raderna i denna text.
Alla typer har ju FM och det borde inte vara några problem. Men det finns en del att tänka på.
De gröna radiostationerna har ju 50 kHz kanalavstånd, och en bandbredd därefter.
De har en deviation på +-15 kHz och en mottagare som är bred som en ladugårdsdörr, dvs runt 30 – 50 kHz bred.
De nämnda gröna radioapparaterna utvecklades och byggdes ju på tidigt 60 tal. De är inte särskilt stabila utan man får räkna med +-3-5 kHz i frekvensonoggrannhet. Känsligheten är ofta 20 dB lägre än nämnda amatörradiostationer.
Det är grannkanaldämpningen man prioriterat.
Men det är ju bara att tala lite lägre i den gröna radion och sätta amatörradion på bredaste, dvs 15 kHz filter. I den gröna radion får man öka volymen lite för att kompensera för den lägre deviationen från ICOM stationen.
Att nyttja subtonsystemet kan däremot bli lite problematiskt.
Dels för att de gamla gröna radioapparaterna använde 150 Hz som subton, eller som man kallar det tonstyrd brusspärr, ny brusspärr eller något annat.
Bland dagens standardiserade subtoner finns inte 150 Hz med, utan en ton nära 150 Hz.
Det  går inte att modifiera en amatörradiostation för att få 150 Hz.
Skulle detta göras måste även deviationen ökas från +-0,5 kHz till +-2 kHz som de gröna radioapparaterna kräver.
I de gröna apparaterna var subtonskretsarna analoga och kan säkert ligga +-5 Hz fel.
Att subton inte funkar med moderna radiostationer beror dels på att det är fel deviation dels för att de gamla kan ligga flera Hz fel i frekvens.
Dvs glöm möjligheten att köra subtone med 60 talets gröna radio mot moderna FM stationer.

Att lyssna mellan 30 och 60 MHz FM går ju bra med de flesta moderna ICOM stationer.
Man kan ibland höra ett rätt kraftigt brum från de ”gröna”. Det är subtonen, CTCSS som ligger på c:a 150 Hz och är modulerat mycket kraftigare än dagens standard säger.
Hemvärnet kör mycket med dessa gamla gröna radiostationer.

Sist men inte minst skall jag påpeka att en amatörradiostation är typgodkänd just som sådan.
En amatörradiostation får därmed endast användas på de band den är avsedd för, och av en person som har tillstånd till detta.
Att släppa sändaren på en amatörradio är i och för sig tillåtet, men handlingen att sända med den på frekvenser utanför amatörbanden är inte tillåtet.
Amatörradiostationen är ju inte typgodkänd för annat än amatörradio.
Hela ansvaret ligger därmed på personen som utför gärningen.


Nuvistorer (teknikhistoria)
Nuvistor, är ett av de senast utvecklade elektronrören.
Som under 60 talet blev utkonkurrerat av transistorerna.
En Nuvistor är c:a 20 mm hög och 10 – 12 mm i diameter.
Helt i metall till skillnad mot de vanliga elektronrören som var av glas och mycket större.
RCA (Radio Corporation of Amerika) var de som först lanserade Nuvistorn c:a 1959.

Några typiska Nuvistorer kunde heta: 7586, 7587, 8056 lågspännings triod, 8058 UHF rör, 7895, eller 6CW4, 6DS5, 6DV4 UHF rör som kunde vara förgyllt

Nuvistorn ansågs av många vara de elektronrör som hade allra bästa egenskaperna och specifikationer. Men så var de ju en produkt av 50 år utveckling.
Nuvistorns död var ganska abrupt då transistorerna kom snabbt.
Rören var som sagt helt i metall och hade små stift undertill som passade i särskilda socklar.
I ARRL handboken så sent som i slutet av 60 talet kunde man se byggprojekt med Nuvistorer, det var då VHF och UHF konvertrar.

Det lär förekomma äldre kommunikationsmottgare med Nuvistorer.
Man kan även hitta Nuvistorer i äldre gröna radiostationer från försvaret.
Den som köpt ett äldre oscilloskop av lite finare fabrikat, finner massor av Nuvistorer i detta.
Idag är de ett minne blott, rykten säger att de hade mycket god livslängd, bättre än de vanliga glasrören. Huruvida detta är sant vet jag inte, men man kan misstänka att de inte blev så varma och att glappkontakter i sockeln var ett mindre problem.
Som bekant var en stor del av rörfelen glapp i, av värme oxiderade rörhållare, under rörens glanstid. Men nya rör var dyra och gav goda pengar till TV reparatören.
Hittar du en Nuvistor så kan det ju vara kul att spara den för teknikhistorians skull, den tar ju liten plats och det går säker att få tag på datablad. Dessutom är det få som vet vad det är, och man kan briljera med kunskap....

Själv har jag inte jobbat med Nuvistorer, så frågan som snurrar i min skalle är om Nuvistorn var ett glasrör, evakuerat och försett med plåtkåpa, eller om det var metallhöljet som var lufttätt?
Bra fråga va?


Det här med kanalstegen, hur räknar man egentligen? (frekvensplanen)
På 145 MHz har vi sedan länge 25 kHz kanaler, men skall numera använda 12,5 kHz kanaler.
På 432 MHz har vi bara 25 kHz kanaler.
På PMR 446 bandet är det konstiga kanaler, så här ser de ut: 446.00625, 446.01875, 446.03125, 446.04375, 446.05625, 446.06875, 446.08125, och 446.09375 MHz.
Fem decimaler ! Inte illa va?
Med hjälp av Räknedosan är det lätt att göra sin egen tabell och beräkna kanalavstånden.
Låt oss se kanalavståndet på PMR446, knappa in 446,05625 – 446,04375 = 0,0125 MHz.
Där har vi det, kanalstegen är 12,5 kHz trots att man har 6,25 kHz som decimaler.
Man kan säga att vi har kanaler mellan ordinarie kanaler.

För att räkna det här behöver vi se lite på det här med decimaler först.
1MHz är  1000 kHz.
0,1 MHz är  100 kHz
0,01 MHz är 10 kHz  
0,001 MHz är 1 kHz.
0,0001 MHz är 100 Hz
0,00001 MHz är 10 Hz
0,000001 MHz är 1 Hz

Såldes kan vi lätt räkna om 12,5 kHz till MHz, det blir då 0,0125 MHz
25 kHz kanaler har 0,025 MHz kanalsteg.
6,25 kHz kanaler skulle i MHz se ut så här 0,00625 MHz dvs 5 decimaler.

Vi har andra komradioband där man har fem decimaler men 12,5 kHz kanalavstånd.
Det finns oxo band med 25 kHz kanaler men med 4 decimaler. Exvis 157, 0125, 157,0375 etc.
Lägg till 0,025 för varje kanal.

På 145 MHz FM blir dagens kanalsystem  med 12,5 kHz kanaler, så här:
145,500 + 0,0125 = 145,5125
145,5125 + 0,0125 = 145,525

Så kan man med hjälp av räknedosan göra sin frekvenslista.

Till det här kan vi sedan analysera vilken noggrannhet som krävs för en FM kanal.
Som vi nu vet är en FM kanal mellan 8 och 16 kHz bred.
Det finns några kHz marginal i mottagarens bandbredd, det finns även en viss marginal för att köra snett och eller med för hög deviation.
Man kan säga att vid 12,5 kHz kanalsteg och 8 – 10 kHz bandbredd, det som ICOM stationerna har om man väljer smal FM, tillåts då att riggen ligger c:a +-1,5 kHz i frekvens utan att det låter illa.
Vid 25 kHz kanaler och med 20 kHz bandbredd i mottagaren kan man lätt tillåta +-3 kHz utan att det låter illa.
Som vi då har sett är tredje decimalen kHz, dvs +-3 kHz är +- 0,003 MHz.
Den där fjärde och femte decimalen på kanalerna är således inte särskilt viktig om man skall lyssna.
Därför kan man om vi vill lyssna, mycket väl runda av både femte och fjärde decimalen.

På flygbandet är det 25 kHz kanaler och vi ökar med 0,025 MHz för varje kanal.
Dock finns numera 8,33 MHz kanaler, man har gjort tre kanaler av varje 25 kHz kanal.
Man har avrundat till två decimaler.
Mottagaren i en AM flygradio är normalt alldeles för bred, 15 – 20 kHz och tål därför 8,33 kHz fel i frekvens, man kommer därför att höra grannkanalerna.
En flygradio med 8,33 MHz kanaler har därför ett smalare filter.
För att lyssna med en amatörradiomottagare, är det ju inga problem. IC-7400 eller 706 kan ju ställas in på 1 Hz till 100 MHz kanaler. (8,33 kHz är i MHz 0,00833 MHz)

Vill du lyssna på marina VHF bandet är det 25 kHz kanaler som gäller, dvs addera 0,025 MHz för varje kanal. Där gäller bandbredden 16 kHz.

På 79 MHz gamla polisbandet är det fyra decimaler, men 25 MHz mellan kanalerna.
Exvis 79,5375 + 0,025 = 79,5625 + 0,025 = 79,5875   etc.....

Har du nu en gammal amatörradiostation som bara har 25 kHz kanaler, eller möjligen 5 kHz kanaler.
Så kan en 25 kHz radio inte köra på 12,5 kHz kanalerna.
Men det fanns förr ibland 5 kHz kanalsteg, avsikten med det är att kunna göra 10 och 15 kHz kanaler som förekommer i vissa länder.
5 kHz är då 0,005 MHz.
Låt oss då räkna, 145,500 + 0.005 = 145,505 + 0,005 = 145,510 vi kommer att hamna -2,5 kHz ifrån  145,5125 MHz.
Ett fel på -2,5 kHz vilket gör att det hjälpligt går att köra, eller höra på 12,5 kHz kanaler med en gammradio.
Bandbredden är dock fel, mottagaren blir lite bred, och man bör justera sin deviation eller prata lite lägre.

För länge sedan var det 50 kHz kanaler
Läs även dagens text om ”grön radio”.
Ett exempel där tekniken stannat är försvarets gröna radiostationer, jo de har en del moderna oxo...
RA-422, RA-145, 146 har 50 kHz kanaler i området 30 – 70 MHz.
Således:  40,05,    40,10,    40,15,   40,20 MHz.
50 kHz är lika med 0,05 MHz, så här är det enkelt att räkna fram kanalfrekvenser.

På FM bandet, där vi finner P1, P2 och P3 etc gäller 100 kHz kanaler, trots att många radioapparater har 50 kHz kanaler. Men det är för att man i vissa länder har 50 kHz kanaler på rundradiobandet.
Bara att stega fram två steg då, och se till att det bara finns två decimaler när du hör en FM station mellan 88 och 108 MHz.


G4FGQ beräkningsprogram (teknik och beräkningar)
Besök sajten:
För att ladda hem de små beräkningsprogrammen som jag ofta hänvisar till.
Här kan du ladda hem programmen helt fritt.
Program för att beräkna spolar, baluner, filter, antenner, PA kretsar, ja det mesta som kan behövas inom hobbyn för att själv konstruera och bygga saker.
Sajten är en  Memorial to G4FGQ, som ju tyvärr har lämnat oss.
På hemsidan finns även annat matnyttigt.
Klicka på: ”click on INDEX now” och sedan ”download from here”, så kommer listan med de små programmen upp.
Lär dig att nyttja de här små programmen, små därför att de går i DOS och trots 50 kb gör ett mycket gott arbete.
Ladda hem dem och samla programmen i en mapp.
Tänk på att använda punkt som decimal bara. Exvis 3.75 MHz, 4.7 uH, eller 3.3 pF.
Komma funkar inte som decimal, men kan ibland användas som åtskillnad eller listor.
Exvis om du skall mata in ett område, ex: 3.0,3.5    Dvs 3 till 3,5.
Varje program har en informations text som berättar hur det funkar och vad programmet ger dig.


Bygg mer antenner (antennteknik)
Sugen på att bygga en kul antenn?
Skäms inte för det, andra blir oxo sugna på antennbyggen den här årstiden.
Börja planera nu så hinner du lagom till isen ligger blank och fin på taket, eller att du får blåfrusna fingrar som värmer så skönt när du kommer in i stugvärmen.
Gå då till den här sajten:
Hittar du inget antennbygge som passar här, ja då vet i katten vad för slags radioamatör du är.


Att bygga sig en mottagare som nybörjare (teknik)
Ofta förekommer det nybörjare, som är intresserade av tekniken som får för sig att vilja bygga något.
En vanlig sak man då vill bygga är en mottagare, men bara en enkel en. Exvis en för 0,1 till 300 MHz SSB och med bra känslighet och selektivitet.
Finns det någon som har ett schema på en enkel mottagare för en nybörjare som vill bli radioamatör?
Frågan förekommer både här och där.
Vi på SRS brukar få mejl och telefonsamtal från de som vill börja bygga, och vill ha underlag och kunskap för att bygga en radiomottagare.
Jag brukar reagera på att den som aldrig byggt något förr vill ge sig på just en mottagare.
Faktum är att det är ett av det svåraste projektet som nybörjare.
Varför inte börja med en Voltmeter?
Eller en antenn.
Kanske försöka få en LED att lysa och förstår hur den funkar.
Nästa projekt kan vara att ladda accar, eller mäta upp egenskaperna på en diod eller transistor.
Att bygga en liten sändare för Morse på ett HF band är enkelt, mycket enklare än en mottagare.
Men kräver kunskap i Morse.
Att bygga en enkel mottagare kan vara en möjlighet, då det endast i bästa fall kan höras saker på den.
Men enkla mottagare kan då bli en regenerativ sak som är svår att använda och att höra något på.
Det finns då stor risk att man tröttnar och lägger av.
Så här låter det då:
”Det var inte kul med amatörradio,  det hördes inget på den där mottagaren jag byggde, bara pip och tjut och brus”…

Så var det med den hobbyn.
Så nog kan det vara en kritisk tid att börja med elektronikbyggen.
Det var kanske enklare förr då man kunde börja med en kristallmottagare, men idag vill ingen börja med ett byggprojekt av den typen, man kan ju bara höra mellanvåg. Nej en enkel mottagare för polisradio, eller P3 skall det vara, eller för att höra radioamatörer från hela välden. Helst skall den vara selektiv, och bättre än en köpt mottagare, den skall oxo vara mycket känslig så att man hör mer än på en köpt sak.
En ganska så svårt projekt för den som skall lära sig om avstämda kretsar, veta hur en transistor funkar, eller lära sig göra kretskort och lära sig löda.
Man måste nog börja med lite lägre ambitioner.


Bygg en ”SLINKY” antenn för HF banden (ovetenskapliga antenner)
Vad katten är det?
Ja du finner projektet i länken ovan.
En Slinky, är en sån där fjäder som klättrar i trappor, en leksak, som många säkert fått eller givit bort i present.
En fjäder med diameter på c:a 80 mm och som går att dra ut till åtskilliga meter.
Genom att dra ut den blir det en spole som kan användas till antenner, bara att dra ut för olika band.
Spolen som den utgör, kommer att förlänga antennen och du gör förminskade kortvågsantenner av en Slinky.
Ligger det inte en sån där Slinky i lådorna med gamla leksaker, där i källaren?
Kanske den kan komma till nytta.
Faktum är att jag läst Slinky beskrivningar i många år, ja kanske i 20 år.
Men aldrig hört någon i luften.
Kanske funkar den inte, kanske är jag för oaktiv på banden, kanske inte informationen om Slinky antenner nått ut.

För övrigt är en Slinkyn ett perfekt redskap för att  visa vågrörelser, reflektion etc.
Lägg ut den på golvet och snärta till så ser man en våg gå fram i fjädern för att försvinna ut i ”etern”.
Sätt fast den i andra änden, då sker en reflektion, vågen kommer tillbaka, reflekterats till sändaren, (din hand). Vi har visad vad SWR är för något på ett fullt synligt sätt men vid lite lägre frekvens än radio.


En luftlindad balun (teknik)
Jag lovade ju återkomma med ett exempel på luftlindade balunen.
Idag tar vi ett sådant, det enklaste, det kommer fler sen.
Det blir en strömbalun.
Jag har tidigare skrivit om att göra en strömbalun bara genom att linda en rulle koaxialkabel direkt efter mittisolatorn på en dipol.
Den blir förstås 1 till 1 i omsättning.
Ibland kan det vara trevligare att göra en mer kompakt och snyggare strömbalun av den här typen.
Ta ett 50 mm elektriker rör.
Ja ett sådant har du ju köpt för att linda spolar på.
Linda 10 varav RG-58. Ängden blir då 50 mm med med lite luft som det ändå blir mellan varven går det nog åt 60 mm och sen behövs ju lite av spolstommen före och efter lindningen. Kapa därför c:a 100 mm av röret.
Borra små hål så du kan fixera spolen med bytband.
Ena änden skalas upp så att skärm och mittledare blir lagom att ansluta till den symmetriska dipolen. Den andra änden är obalanserad och koaxen dras in till riggen.
Så enkel är en strömbalun utan kärna, utan toroid och som gör ett gott jobb utan förluster vid en dipols mittmatning.
De 10 varven klarar en dipol för 14 – 50 MHz.
Lindar du 20 varv på ett längre rör, eller tar ett grövre kan du få en luftlindad strömbalun som går ner till 1,8 MHz.
Men tänk på att med många varv, så blir det en del kapacitans mellan varven och balunen får en egenresonans, den blir en spärrkrets istället och vi kan få andra egenskaper.
Har du koll på egenresonansen kan du göra en avstämd strömbalun, det funkar förstås bara på ett band då.
Det är nu man tar till ferritkärnan, färre varv ger verkan som om det vore fler varv, färre varv sänker resonansen då det blir mindre kapacitans i spolen.

Det är nu du tränger den där Grid Dippan.  Håll ögat öppet efter en sån på höstens loppisar.
Som jag tidigare nämnt går det att göra luftlindade spänningsbaluner oxo, det återkommer vi till.
En sådan strömbalun vi idag lindad har nackdelen att inte vara kortsluten, den skyddar därför inte mot statiska urladdningar, åska etc.
Kortsluten dipol bör man nog ha om antennen är större, exvis för frekvenser under 10 MHz.

Linda spolar och var en ”riktig” radioamatör.
Förr lindade man spolar, gör det nu du oxo.
Det är mysigt att linda spolar. Snygga blir dom oxo.

Behöver du en QRO balun, och tvingas linda med RG-213, ja då behöver du oxo större rör, exvis 100 mm diameter och 10 – 20 varv.


Hur verifierar jag att den här hembyggda balunen fungerar då? (teknik)
Det är klurigare.
Jag har tidigare beskrivit hur man kan skaffa sig olika konstlaster av motstånd, balanserade sådana och med olika resistans för att testa Baluner med eller utan omsättning.
Jag återkommer till detta.
Men ibland märker man direkt skillnad med en balun, man slipper bränna sig på nyckeln, micken, eller riggens chassi.
Man får bättre rapporter vid SSB, ingen HF i micken.
Man hör bättre, nästan som att spola öronen, brusnivån och störningarna minskar.
Upplever du de här sakerna kan du vara nöjd med din balun.

Nej stopp där nu !!!!!!!
En radioamatör är aldrig nöjd förrän han med bestämdhet vet att det han gjort är det bästa och inte går att göra bättre.
Du bör bli tänd att gå vidare och prova om du kan förbättra ytterligare.
Prova andra varvtal på balunen, prova ferritbaluner, prova spänningsbalun, prova dubbla baluner....


För att kapa elektrikerröret rakt (snickerboa)
Ett 50 mm rör är inte lätt att kapa snyggt och rakt.
Smalare rör kan kapas med en röravskärare, en sån där grej man kapar kopparrör med, en sån med en tunn skiva som rullar runt röret.
Jag brukar ta en bred tejp, exvis 30 – 50 mm maskeringstejp, eller packtejp.
Genom att linda den runt röret och hålla tejpen vinkelrätt mot röret kan man få det att ligga snyggt och rakt runt röret.  Blir det snett är det bara att ta bort och försöka igen.
Sen är det bara att kapa utmed tejpkanten med bågfil eller annan fintandad såg.
Med morakniven fasar man bort fnaset som blir av sågningen.
Beräkna hur lång lindningen blir, lägg till exvis 30 mm i var ända av spolen för att ha som fäste på röret. Såga till alla rör exakt lika långa innan du börjar linda spolar och baluner.
Vill du ha kraftigare plaströr, till dina spolingar kan du nyttja avloppsrör. Det finns grå sådana i varuhus och järnhandeln, olika längder, billigast är att köpa ett långt och kapa själv.



”Stigmatisera”, vårt dynamiska språk (ord och språk med lätt ironi)
Man hör ordet ibland, men ännu är det inte lika populärt bland politiker och direktörer, kanske har det inte ännu kommit på modet, eller är det svenskt, och man kan ju inte använda ett svenskt ord som nytt modeord, engelskt måste det ju vara.
Det vore ju för töntigt.
Men vad betyder det att stigmatisera då? Kan amatörradion, eller radioamatören, bli stigmatiserad?
Vi får titta i ordboken:

”Stigmatisering räknas som en form av hysteri. I vissa fall kan den stigmatiserade själv ha tillfogat sig såren (medvetet eller omedvetet, det är också möjligt att hudförändringarna kan inträda p.g.a. hypnos eller självsuggestion”.

Men det finns en ytterligare beskrivning, inom samhällsvetenskaperna är stigmatisering en term för social stämpling.

”Stämplingsteori, socialpsykologisk  teori som behandlar sambandet mellan avvikande beteende och det omgivande samhällets reaktion. Enligt denna teori är det främst det etablerade samhällets stämpling eller stigmatisering av avvikaren som orsakar dennes fortsatta utveckling mot en avvikande identitet”.

Ja, då vet vi alla vad det betyder när någon på TV nyheterna säger ”stigmatisering”.
Bra att det finns enkla, ingenjörsmässigt och  entydiga förklaringar till allt, som är enkla att förstå och otvetydiga.

Men nog kan man säga att radioamatörer är stigmatiserade, en form av hysteri, eller en form av social stämpling, avvikande beteende, visst är vi stigmatiserade, vi radioknuttar.
Eller nog är de andra radioamatörerna stigmatiserade, inte jag….

Just nu hör jag på radion en barnläkare som säger att barnens intelligens är stigmatiserande.
Tydligt och lättbegripligt.....
Det är ju bra att veta för alla som har små barn att uppfostra.
Typ....


Varför bry sig om ord?
Varför bry sig om vad stigmatiserad betyder, eller varför bry sig om folk som slarvar med infinitivattributen.
Varför har jag med rubriken ”vårt dynamisk språk”?
Det handlar lite om nyfikenhet, och forskaranda.
Nog är det egenskaper en radioamatör bör ha.
För att förstå hur radion funkar måste man ta reda på en massa om elektronik, för att kunna läsa texter, eller förstå vad folk säger måste man kunna en massa av språkets ord.
Annars blir man ju lurad.
Att ta reda på vad ord betyder, varför de används, eller varför och hur ord byter betydelse är därför naturligt och en strävan i samma riktning som att försöka lära sig mer om radio, antenner, teknik etc.
Att sitta och se på TV, lyssna på politiker, eller läsa tidningar där man använder konstiga ord, och att sedan försöka ta reda på vad det betyder, är därför lika självklart som att försöka förstår vad som står, menas med, och vad man vill säga med en teknisk artikel, exvis ett antennbygge i QTC.
Ett skäl är att inte låta sig luras av dåligt, eller manipulativt skrivna annonser, artiklar, eller låta sig luras av vad politikern säger när han brukar ord som varken han eller du fattar....
Detta är några skäl till att jag har med min rubrik ”vårt dynamiska språk”.
En förhoppning är att det smittar av sig så att även andra ifrågasätter och tar reda på saker som är svåra, inte bara ord utan tekniska saker.
Vi har ju Internet där man kan ta reda på det mesta faktiskt.
Dock finns visa saker som ändå inte går att få svar på.
Exvis varför ”jobbavdraget” sägs ge 1000 kronor mer i månaden efter 1 januari, men i verkligen gäller det summan av 2007 och 2008 års jobbavdrag. Dvs år 2008 ger bara några hundra kronor i mer i fickan.
Men kanske det beror på att man inte förstår ordet ”jobbavdrag”, som ju verkar vara ett nytt ord. Eller nyttjar man språket för att manipulera oss?
”Eller hur”, ”typ”, ”absolut”  ....


Lite smått att skratta åt

Varför finns det inte brusspärr på ”brus”
På Norska heter läsk brus, varför är väl inte så konstigt, lyssna så skall du höra att det brusar när du öppnat flaskan eller burken.
Så varför finns inte brus med inbyggd brusspärr?
Kanske egenbruset är lite för lågt för en brusspärr?


Varför har inte brusfåtöljen brusspärr
Jag menar den där stolen man sitter på ett tag, och sedan drar i handtaget. Ett våldsamt bredbandigt LF brus uppstår.
Varför finns inte dessa stolar med brusspärr.
Något för den händige med lödkolv att bygga kanske, eller snacka med Gustavsberg.


Falska sedlar
Vet du hur en norrman kontrollerar om en svensk tusenlapp är äkta?
Svar: Han viker den fyrdubbel och bankar på den med en hammare. Sedan ser han efter om Gustav Vasa har fått några blåmärken.


Norske Trafiksekkerhetsverket
Vet du varför norrmän åker motorcykel iförd toppluva i stället för hjälm?
Svar: Därför att Norske Trafiksekkerhetsverket gjorde ett test, de släppte en hjälm och en toppluva från ett höghus — och hjälmen sprack.


Fisketuren
En norrman och en svensk var ute och fiskade tillsammans. Plötsligt drog svensken upp en kraftig gädda.
Hur ska vi ta död på fisken? Sa svensken.
Jag vet, sa norrmannen efter en stunds funderande, vi dränker den


Operabiljetten
Radioamatören Nisse, SM9ÅÄÖ, med fru,  hade under julen fått ett brev som innehöll två operabiljetter till premiären på Don Juan. Avsändarens namn saknades och de undrade av vem de fått en sådan fin gåva.
Under föreställningen ser vi säkert vem givaren är, funderade de.
Men när kvällen för operabesöket var inne och de kom till operan kunde de inte upptäcka en enda bekant.
Efter föreställningen åkte herrskapet hemåt. På långt håll såg de att de hade haft inbrott. Rummen var gapande tomma, även den nya IC-78a nollnollan var borta.
På golvet låg en lapp:  God Jul, nu vet ni vem som köpte biljetterna.


De Roy SM4FPD



Roy Nordqvist   Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Service manager
Swedish Radio Supply AB
Box 208
651 06 Karlstad
Sweden
tel  -54 670500
SRS Hemsida    www.srsab.se