SM4FPD Roys Nyhetsbrev V.39 2009-09-23

RX RPT WRITE: Auto

Övriga inställningar av din D-STAR radio finner du på hemsidan.

Säger någon, som, inte tycker att amatörradion behöver något nytt.

Dvs en enrörs Morse sändare, och en BC-348 Duger.

D-STAR liknar inte AM som ju anses av vissa vara "riktig" amatörradio. D-STAR liknar ju inte riktig amatörradio som RTTY med Baudotkoden. D-STAR liknar ju inte min Drake Line. Men vad är då riktig amatörradio? Förmodligen är svaret på den frågan att riktig amatörradio är det som präglade mig eller dig som en av de fösta upplevelserna om radio. Min första mottagare, min första sändare, min kamp med Morseinlärningen, mitt besök hemma hos den gamle radioamatören. Det sitter sedan fast i skallen. För nästa generation blir då D-STAR "riktig amatörradio", och det där gamla skrotet med FM, AM och SSB är historia.

För oss lite äldre är FM riktig amatörradio, för den ännu äldre är Morse riktig amatörradio.

Amatörradio är vad du gör den till. I framkanten av den tekniska utvecklingen, eller som nostagisk person som gillar de gamla grejerna.

Bara att välja, ofta väljer man flera grenar av hobbyn och får då en bred erfarenhet av vad amatörradio egentligen är.

Frågar många. Vi är lite ute efter strömförbrukningen om man kör portabelt och med lägre effekter än 100 watt. Som bekant är ju verkningsgraden på ett 100Watt PA väldigt låg vid lägre effekt. Vi kan inte förvänta oss att spara särskilt mycket ström genom att gå ner till 5 eller 10 watt. Dvs som det alltid har varit på 100Watt radiostationer. En tiowattare som IC-703 går ju väldigt snålt, och drar då bara några Amp.

Jag har mätt upp strömmen på IC-7200 vid några typiska effektnivåer. Jag mätte på 14 MHz där strömmen oftast är högst, och ineffekten varierar en del på de olika frekvenserna.

CW, dvs bärvåg på 14 MHz:

100 Watt 20,1 Amp

50 watt 14,5 Amp

10 watt 8,7 Amp

5 Watt 7,5 Amp

Vid Morse sändning kan man räkna med nästan en halvering av medelströmmen. Vid full BK kör man snålast.

Vid SSB och PTT intryckt utan modulering drar den 4,8 Amp, detta är då BIAS till driv och slutstegen, dessa är byggda med Effekt MOS FET transistorer och dessa kräver högre viloströmmar än vanliga transistorer. Vid SSB sändning har jag mätt upp medelströmmen, vid tal i mikrofonen, det är medelströmmen som laddar ur portabelbatteriet och som man beräknar batterilivslängden på:

SSB 100Watt 11 Amp

SSB 50 Watt 9 Amp

SSB 10 watt 6,5 Amp

SSB 5 Watt 5,7 Amp

Kör vi VOX eller PTT VOX spar vi ström, då riggen sjunker till RX strömmen i talpauserna.

Observera att man måste tänka på batteriets inre motstånd när man kör en storförbrukare som en SSB eller CW sändare. Batterispänningen sjunker om vi har ett inre motst6ånd och det kan då hamna under den spänning radion kan arbeta på. Med ett 10 – 20 Ah gele blysyra batteri kan man de första timmarna köra 50 – 100 watt och resten av eftermiddagen 10 – 50 watt.

Vid mottagning drar en IC-7200 c:a 1,13 Amp, med mycket hög volym vill den ha lite mer förstås, och släcker man lyset drar den 1,05 Amp.

En del ström handlar det om, men genom att välja rätt beteende kan vi ända spara ström från portabelbatteriet.

ICOM har på begäran från sina agenter i EU och i världen gått med på att göra en produktion ytterligare av den populära IC-703.

Vi sålde slut på dem tidigt i sommar, många blev utan den IC-703 som skulle ha räddat semestern. Vi på SRS kommer att få hem ett antal IC-703 under sen höst. Dessa blir dock de absolut sista. Vill du vara säker på att kunna köpa en gör du klokast i att redan nu boka in en. Tala med Wolfgang, beställning är inte bindande, men ger dig möjlighet att köpa en när de kommer in i höst. IC-703 ser ut som en IC-706all, samma tillbehör, men har gul display. IC-703 har 10 Watt, endast HF och 50 MHz. IC-703 drar lite ström och lämpar sig väl att köras på ett 5 – 10 Ah batteri. IC-703 klarar 9 – 16 Volt. IC-703 har inbyggd antennavstämmare och stämmer likt en AH-4 av nästan vad som helst. IC-703 har plats för ett CW filter av hög klass, FL-52 och FL-53. IC-703 har inbyggd elbugg. IC-703 håller erkänt hög klass och rekommenderas verkligen. För den som vill veta mer om IC-703 så har jag et under huven dokument, broschyrer finns på hemsidan eller kan beställas i pappersform.

Filtren är något av det viktigaste vi har i en mottagare. Filter har funnits i en massa skepnader genom tiderna. LC filter, dvs bara spolar och kondingar, mekaniska filter och kristallfilter, inte att förglömma keramiska filter. Nu är det dags för DSP gjorda filter även i den lite enklare och billigare radiostationerna. IC-7200 har liksom IC-7800, 7700, 756PROall sådan filter och med filterfabriken kan vi skapa de filter vi behöver för det trafiksätt och den smak vi har. Filter tar bort QRM, filter tar bort brus, filter skapar den bandbredd vi behöver för respektive trafiksätt, filter är den viktigaste delen av signalbehandlingen. Med ICOM:s filterfabriker kan du göra allt som kan tänkas göras med just filter, med PB:erna kan du när som helst krana omkring i de skapade filtren. ICOM gör detta utan att hitta på konstiga namn och dåliga lösningar. ICOM:s filter är näst intill perfekta. ICOM försöker inte dupera lättrogna kunder med konstiga franska ord som "countour".

Filterfabriken i IC-7200 är lite enklare än i ICOMs större riggar. Men oxo enklare att använda. Det finns en stor tydlig knapp med texten FILTER, med den väljer du ett av tre snabbval på filter. W, M och N. dessa snabbval är fabriksinställda och dessa kallas för default. Trycker du länge på FILTER kommer filterfabriken upp. Nu är det bara att vrida VFO till du får den bandbredd du vill ha, exvis 1700 Hz vid SSB eller 350 Hz vid CW. Detta kan du göra för tre filterval i alla trafiksätt, även de sk DATA filtren som är ytterligare en filteruppsättning vid DATA, vilket betyder att man kör RTTY, PSK, Amtor etc vid SSB. Detta motsvara kristallfilter för tiotusen till tjugotusen kronor om det vore som förr. Du kan skapa filter från 50 Hz bandbredd i CW, och upp till 10 kHz i AM. Vid SSB är max bredd 3,6 kHz, då kan du "njuta" av ljudet, och de vackra rösterna från de som kör bred SSB, eller HiFi SSB. Du som lyssnar på AM, här är drömmen med vridet på en ratt skapar du exakt den bandbredd som krävs för att få en kompromiss mellan QRM och ljudkvalitet. På de högre frekvensernas BC band går det ibland att lyssna AM med upp till 10 kHz bandbredd. Du hör diskanten ända ner i halsen på de som talar, du hör diskanten från cymbalerna på ett sätt som du aldrig varit med om förr på AM.

Gå till den här sajten: http://www.icom.co.jp/world/support/download/firm/

Här kan du ladda hem en uppgradering som heter 1.11 till din IC-7700. Den är ny sedan sep 11. 2009. Ja det finns många sätt att skriva ett datum, internationell standard är 2009-09-11.

På denna sajt kan du även ladda hem uppgraderingar till andra ICOM stationer. Exvis IC-7800.

Lämpligt är att ladda hem uppgraderingen och spara den i en mapp i din dator. Sen kan man lägga över den på en USB stick, eller ett CF kort, och föra in den i radion. Var noga med att följa beskrivningen.

Två stycken DSP kretsar skapar allt som behövs för att få en fantastisk mottagare och en spektrumpresentatör med sällan skådad upplösning. Vad sägs om:

DSP för mottagare och sändare, den som skapar andra MF, AGC, Filtren Passbandtuningarna detektorerna hög och lågpassfiltren, detektorerna, modulationen och dess bandbredder i TX samt HF klippern och mycket annat. Består av kretsen TMS320C6726B vilken är en 32 Bitars DSP med intern klockfrekvens på 266 MHz! Denna DSP krets kan klara 1600 MFLOPS, (mått på beräkningskapacitet.)

DSP för Spektrumpresentatören är en 32 bitars TMS320C6720 med intern klockfrekvens på 200 MHz och den klarar 1200 MFLOPS.

För att jämföra med IC-756PROIII gäller att där är DSP klockfrekvensen 50 MHz och IC-756POIII DSP klarar bara 150 MFLOPS.

Ett mått på en dators förmåga att göra beräkningar. Dvs hur många flyttals operationer per tidsenhet, (sekund) den klarar av. Enheten används mest för att mäta och jämföra datorer som huvudsakligen används för amtematiska beräkningar. DSP i IC-7600 och de andra ICOM riggarna med DSP gör just matematiska beräkningar för att åstadkomma filter etc.

Du kan ju testa att knappa in små tal på räknedosan, exvis 1+2=3 och se hur många du klarar per sekund. Kanske blir det snabbare med huvudräkning. Men någon MFLOPS lär vi inte klara. Dock gör väl hjärnan hela tiden någon form av beräkningsarbete, den skall ju behandla allt vi ser hör och känner. Detta är nog inte så lite och säkert jämförbar med en DSP i klassen vi talar om.

Du se den oxo, och i synnerhet ser du spektrumpresentatören och vad som finns på frekvenser omkring din inställda frekvens. Du ser även en apparat som är utformad för att vara mycket snygg, otidsenlig, och den kommer att upplevas lika välbyggd, snygg och stilren även om många år. Likt ICOM genom tiderna har den en design som inte tappar mode.

Spektrumpresentatören dock, har du väl rattat ett tag är du såld, en sådan display är vanebildande.

Utskrivet består schemat till IC-7600 av 28 stycken!!! A3 sidor, fullskrivna med komponenter och linjer. A3 är dubbla A4 ark. Det är således inte gjort i en handvändning att hitta rätt i alla dessa kretsar, och att lära sig apparatens hela konstruktion.

Idag skall vi gå igenom den block för block, och det kan då tyckas se enkelt ut. Faktum är att det är en stor fördel om blockmässigheten är enkel och rätt fram, och avsikten är att få en mottagare med goda egenskaper. Dock döljer sig en massa detaljer i varje block, jag har några exempel där jag anger hur många komponenter som utgör vissa steg. Vi kan i en sådan här radio ha 10 ggr så många komponenter jämfört med en enklare konstruktion av annat fabrikat. Skall det smaka så kostar det, kan vi sammanfatta.

Låt oss då studera blockschemat på IC-7600, man ser att det är både enklare och merkomplicerat, med bara två blandare är det första intrycket att det är en enkel radio, men tänker man efter lite, inser man att funktionerna som görs av DSP är ytterst avancerade och syns inte som block. De viktiga saker som avgör skillnaden mellan en ren SDR radio och en apparat i 7600 klassen kräver banker med filter, analoga blandare med höga prestanda och en mycket god undertryckning av speglar och andra oönskade signaler.

Låt oss börja med mottagaren då:

Vi börjar med två antennjackar, vilka man kan välja med knappar från fronten, endera med minne per band eller helt manuellt. Man kan även välja en egen kontakt för mottagarantenn. Dvs man kan lyssna med en antenn och sända på en annan eller närhelst det behagar koppla om mellan dessa funktioner. Observera att antennanpassaren används för mottagarsignalen oxo. Nästa steg är två dämpsatser, även de in och urkopplingsbara med relän. 6 och 12 dB vilka då kan ge oss 6, 12 och 18 dB dämpning. Tänk på att med en sådan dämpsats inkopplad har vi en mottagare med väl specificerad antennanpassning, dvs vi får rättvisa värden vid mätning av signalstyrka från olika antenner. God anpassning antenn till mottagare är vikigt av flera skäl. Nästa steg är ett högpassfilter, det skär bort signaler under 1,6 MHz. Avsikten är att skydda mottagaren mot starka fält från lokala mellanvågsändare. Filtret är konstruerat för att ha god anpassning till stegen både före och efter. Allt för att slippa missanpassning mellan stegen som kan orsaka sämre selektivitet. Sen följer en bank med bandpassfilter. Dessa används även vid sändning. Vi ser 13 olika sådana filter. Dessa filter är byggda av relativt stora komponenter, inte de små ytmonterade sakerna vi ser i enklare radio. Avsikten med detta är att de skall tåla starka signaler på frekvenser där vi inte lyssnar, med avsikt att förbättra selektivheten, intermodulation och höja IMD. Visst kostar detta pengar, men vi är nu ute efter höga prestanda. Dessa filter kopplas in med dioder som arbetar som strömbrytare. (Sw dioder PIN dioder).

Sen är det dags för HF steget som numera kallas för PRE amp. Det finns två, inte att förväxla med historiens dubbla HF steg i exvis BC-348, utan man kan välja mellan två olika HF steg. Ett med måttlig förstärkning och med mycket bra data, och ett med hög förstärkning. Användaren avgör vilket han behöver, dock är det vanligaste att man kör en sådan här mottagare utan HF steg, åtminstone upp till 18 MHz. Efter PRE amp skall signalen delas upp i två grenar, det görs med en effektdelare. Fortfarande är det viktigt att hålla anpassning mellan stegen och ICOM har kostat på en riktig effektdelare här. Man kan då fråga sig om det verkligen finns effekt här? Vid mottagning? Ja ner till -120 dBm är en liten effekt. Vi mäter ju numera insignalen till en mottagare i dBm, effekt där 0 dBm är 1 mWatt.

Två lågpassfilter tar bort allt över 60 MHz, avsikten är att förbättra spegeldämpningen. Obs att fortfarande gäller att alla block har god anpassning vid 50 Ohm mot varandra. Nu följer två första blandare, det behövs då två frekvenssynteser. Avsikten är att vi skall kunna lyssna på två frekvenser oberoende av varandra. Efter dessa blandare har vi nu första mellanfrekvensen, 64,455 MHz. På första MF finns nu varsin PIN dioddämpare, de behövs för att vi skall kunna balansera nivån per mottagare, med vredet på fronten. Varsitt MF steg följer och signalerna skall nu kombineras till en mellanfrekvens, och nu följer kristallfiltren för första MF. Det finns tre att välj på precis som i IC-7800, 3,6 och 15 kHz. Dessa filter kan ibland kallas för roofingfilter. Nu är det dags för andra blandaren, en mycket avancerad blandare som ger os mellanfrekvensen 36 kHz. Dvs nedblandning i ett steg från 64 MHz till 36 kHz. Precis som i IC-7800. Många tycker då att det borde uppstå ett problem med spegelfrekvens här. Och det är rätt tänkt. Men denna blandare är av typen image rejection mixer. Dvs den undertrycker sin spegeln, dessutom har vi kristallfilter i första MF som oxo undertrycker spegeln. Den här blandare består av två dubbelt dubbelbalanserade blandare. Ja visst är det dyrt men det finns fördelar. Ja visst är det patenterat, och går inte att efterlikna i andra fabrikat. Sen följer ett MF steg på 36 kHz en limiter som klipper för eventuella för starka toppar. En AGC detektor, och sen rakt in i det digitala, after A till D omvandlig in i DSP kretsen.

Vi ser en mottagare med att absolut minimum av aktiva komponenter, ett maximum av goda kretslösningar som får kosta kulor. Vi ser en kompromisslös mottagaringång för maximal selektivitet, minsta möjliga Imd, och höga intercept siffror, ja 30 dBm.

I DSP alstras genom programvara förstärkning, av 36 kHz MF, filter, som är extremt välbyggda och snygga, bandpasstuning, notchar, mer förstärkning, AGC detektor av digital typ, detektorer för de trafiksätt som finns. I detta blockschema ser vi ingen noise blanker av gammal typ, utan hela NB sker i DSP med programvara. Vi får oxo en NB som är utan en helt ny dimension. Ut från DSP kommer en signal som skall bli analog igen och mata LF slutsteget. Den av DSP skapade AGC signalen, den som skall reglera mottagarens förstärkning, styr andra MF:ens förstärkarsteg, för övrigt sker AGC regleringen i DSP.

För att ta några exempel på stegen vi talat om, det HF steg som AGC styrs efter andra blandaren, detta består av tre transistorer en transformator c:a 35 småkomponenter och en OP. I en enklare mottagare kan detta ersättas med en transistor och fem komponenter. Återigen, skall det smaka så kostar det.

Efter effektdelningen till de två första blandarna har vi 60 MHz LP filter vart och ett av dessa innehåller 15 komponenter. Skall det smaka så kostar det.

De två första blandarna är byggda på vardera fyra FET två transformatorer, två trimmpottar, och vardera c:a 25 komponenter, blandare som i enklare byggen kan innehålla fyra dioder och tre motstånd…. Skall det smaka så kostar det. Och IC-7600 smakar verkligen mer. Att trimma pottarna i dessa blandare måste vi inse kräver avancerad utrustning, så skruva inte på trimrar.

Och inte en quadrupelsuper, med fyra, ja kanske fem mellanfrekvenser. Ett tag i historien ansåg det ju bli en bättre mottagare med fler MF:ar. Men på den tiden var då avsikten att kunna skapa en variabel MF bandbredd, att ha flera MF:ar med kristallfilter som skulle göra mottagaren mer selektiv. Idag går det att göra detta med en DSP, dvs det många kristallfilter gjorde. Något vi vet från ICOM:s riggar med filterfabrik. Idag är det en fördel om vi bygger en mottagare med så få MF:ar som möjligt. En hög första MF behövs för att få bort spegelfrekvensen, i IC-7600 talar vi om c:a 64 MHz. Med en sådan hög första MF blir frekvensområdet litet för frekvenssyntesen.

Att sedan bland sig ner till en så låg MF som DSP kräver är inte helt lätt. ICOM lärde sig detta i IC-7800, den första HF rigg där man lyckats med detta på ett bra sätt. Det kräver en andra blandare av särkskilt bra modell. Med två MF:ar behöver vi ju bara två lokaloscillatorer, sådana tillför bredbandigt brus och med bara hälften så många oscillatorer får vi ner det bredbandiga bruset i mottagaren. Detta märks särskilt vid smalbandiga signalers ljudkvalitet, Morse och SSB blir trevligare att lyssna på och man kan tillåta sig att ha mer bas med i ljudet. På större avstånd, exvis på +-100 kHz kan det bredbandiga bruset blanda sig med BC stationer, med oönskade oljud som följd.

Fördelarna med få MF är idag uppenbar, och de som lyssnat på en IC-7800, 7700 och nu en IC-7600 förstår vad jag menar, särskilt om man lyssnat lite mer aktivt och på djupet.

Får vi då enkelsupermottagare i framtiden? Kanske, men vi får oxo det som kallas SDR Software Defined Receivers. Men även de kräver en första blandare och en extremt kraftfull DSP som inte finns ännu. Med lägre ställda krav kan det vara ett kul experiment dock.

Färre MF:ar ger lägre bredbandigt brus, renare ton, färre oönskade falska frekvenser som speglar och spurrar. Men det kostar lite extra omsorg att konstruera och bygga en mottagare med färre MF:ar.

Och jag önskar bara lycka till vid nästa solfläcksmaximum.

Man kan använda sig av konceptet med få MF:ar för att bygga billigare mottagare och sändare. I ICOM:s fall är det dock högsta prestanda som hägrar.

De två HF steg som finns att välja bland efter bandpassfilterbanken. Dessa är byggda på ett eget kretskort. In och ut 50 Ohm med god noggrannhet, allt för att få bästa prestanda och inga missanpassningar mellan stegen. Två olika HF steg nämnde jag. Ett HFs teg med måttlig förstärkning och ett med hög förstärkning. Vilket av dessa kräver mest då? Det är lätt at tro att hög förstärkning kräver dyra och många komponenter, men det är tvärs om ett bredbandigt HF steg med måttlig förstärkning och den bästa av de bästa egenskaper vad gäller distorsion kräver i särklass mest komponenter. Såldes har PRE-AMP 1 c:a 45 komponenter. Två transistorer och fyra transformatorer. Byggd för att tåla extremt starka signaler från en stor del av frekvensområdet, och att samtidigt kunna arbeta med en mycket svag signal som vi vill lyssna på. Den skall även ge minimalt med egenbrus, och ha bra anpassning till kretsarna före och efter. Det låter som en omöjlig uppgift. Det kan det kanske vara men här har ICOM verkligen kostat på ett så i många ögon simpelt steg som ett HF steg. I andra konstruktioner kan man i bästa fall se två transistorer och fem komponenter.

Ser vi på PREAMP 2 så är den enklare, en transistor, och bara 29 komponenter. Ja nog har man även här kostat på lite mer än vanligt. Men här är det rå och hög förstärkning som gäller, vit ar till den här förstärkaren om vi vill ha hög förstärkning vid användandet av antenner med låg verkan. Magnetic loop, experiment med ferritstav, och inomhusloopar. På det här förstärkarkortet finns förbikopplingen, dvs man kan köra utan HF steg och mottagarsignalen går bara förbi på PRE-amp kortet. Förbikopplat använder vi upp till 18 MHz såvida du inte har en mycket klen antenn, eller att konditionerna är nära stendöda.

Och varför går det inte att köra båda HF steg samtidigt?

Under forntiden lärde vi ju oss att HF-steg var kvalitet, dyrt, och det som krävdes om man vill ha något bra, en mottagare med hög känslighet. Två HF steg efter varandra fanns i väldigt dyra och proffsiga mottagare. Skall det vara hög känslighet så kostade det. Och nu påstår den där Roy på SRS att man kör en IC-7600 utan HF steg överhuvudtaget, eller möjligen att man kan välja in ett av två olika HF steg.

Hur rimmar detta?

Läser ni mina texter om ICOM:s mottagare så kommer nog förklaringen fram.

Idag är känslighet inte ett problem, förr var känslighet dyrt och problematisk att göra. Nya kopplingar, nya konstruktioner, nya komponenter, men framför allt nya krav på selektivitet gör att man bör köra utan HF steg i moderna konstruktioner, eller man skall kanske säga att det är fullt möjligt, och nödvändigt att bygga mottagare med bra känslighet där vi inte behöver HF steg. För kunde två HF steg efter varandra bestå av upp till fyra avstämda steg, och avsikten var förutom att få hög känslighet att även undertrycka spegeln.

Består, som jag skrev, av dubbla dubbelbalanserade blandare. Som utvecklades för IC-7800. Och patenterades. En sådan här konstruktion undertrycker spegeln, likande hur man förr kunde alstra SSB från en sändare utan filter. Efter denna blandare körs signalen i OP förstärkare, vi har ju nu 36 kHz, dessa kan balanseras med trimpottar. Skruvar du på en sådan är det kört. Då kan du utan vidare förstöra 10 – 30 dB av riggens mottagarprestanda.

Ser vi lite djupare på andra blandaren ser vi att den matas med en lokaloscillatorsignal med fyrkantvåg! Dvs frekvenssyntesernas rena och övertonsrena signal skärps upp till fyrkantvåg, närmast perfekt fyrkantvåg krävs, uppdelade och fasvridna 90 grader per blandardel. Innan de matar blandarna. Blandarna fungerar mer eller mindre som switchar.

Vart plockar den sin signal?

Jo direkt efter en av de första blandarna, vid 64 MHz och före några som helst förstärkarsteg eller filter, den skall ju kunna "se" ett relativt brett frekvensområde. Oavsett vilket filter du valt i första MF och oavsett vilket filter du skapat i DSP. Vid ungefär samma ställe plockas en signal från sändaren till spektrumdisplayen. Det här betyder då att spektrumdisplayen behöver en ganska kraftfull DSP för att kunna se och mäta de svaga signaler som finns i denna punkt. Efter nerblandning, se mer om spekken nedan.

Men vill vi ha en spektrumdisplay av kvalitet utöver det vanlig så kostar det. Dock måste vi ändå konstatera att spektrumdisplayen inte har samma mottagarprestanda som huvudmottagaren.

Jag nämnde i blockschemat att vi kan med knappar på fronten koppla en egen antenn till mottagaren. I IC-7600 kan man även få en utgång för estern mottagare, dvs samma funktioner som på de gamla riggarna där man tog lös en sladdstump och fick en utgång till mottagare och en ingång för mottagarantenn. Allt valbart med knappar på den här riggen.

Låt oss börja vid mikrofonen. Den får sin sedvanliga phantommatning och LF-signalen matas in på en mikrofonförstärkare med förstärkningsreglering. En VCA. Voltage Controlled Amplifier, den styrs bl.a. av micgainet. Signalen går vidare till några omkopplare, där man väljer via meny om riggen skall moduleras av micken eller någon pinne i ACC kontakten. Lite mer förstärkning följer sen in i DSP för att bli digital. DSP gör sedan med hjälp av programvara en signal som motsvaras av valt trafiksätt. Dvs man skapar FM, AM eller SSB utan filter eller balanserade modulatorer. Ur DSP kommer sedan en 36 kHz signal med vald modulation. Den blandas upp till 455 kHz, observera nu att vid sändning så har vi tre mellanfrekvenser. Eftersom vi inte behöver den stora dynamik i sändning, som vid mottagning, kan vi klara oss med enklare blandare och då krävs tre blandare. Vid 455 kHz passerar sändarsignalen ett av två keramiska filter, 4 respektive 20 kHz breda. För FM respektive SSB. Mer förstärkning med en ALC reglerad transistor. Nästa blandare gör 64,455 MHz. Här kan vi se lite enklare blandare än i mottagaren, men, och detta är viktigt, man försöker fortfarande att hålla en god anpassning mellan blocken och det gör man genom att ha dämpsatser mellan stegen. Vid TX har vi råd att offra lite nivå till förmån för god anpassning och att då de olika stegen fungerar fint sinsemellan. Vår sändarsignal som nu är 64,455 MHz skall nu blandas upp till den frekvens vi vill sända på. Observera att vid TX behövs inget kristall filter på 64 MHz MF. Och en sista blandare behövs, den föregås av ytterligare ett förstärkarsteg som är ALC reglerat. Blandaren en diodkvartett ger oss den frekvens riggen är inställd på. Som lokaloscillator fungerar samma frekvenssyntes som blandare mottagaren i första steget. Fler förstärkarsteg med små dämpsatser och vidare till bandpassfilterbanken, den som mottagaren började med. Här tvättas alla oönskade blandningar bort och vi får en ren och fin sändarsignal som nu skall stärkas. Första stärkningen efter bandpassfiltren görs i en bredbandsförstärkare, en liten IC med god anpassning in och ut och stor bandbredd. Ger oss 20 dB över hela frekvensområdet. Nu har vi c:a 0 – 10 dBm, dvs 1 till 10 mWatt. Denna signal matas till PA kortet, där finns tre förstärkarsteg. Vi börjar på PA UNIT med en liten FET stackare som stärker upp till c:a 1 Watt, sen ett push pull par som ger c:a 10 watt oxo det med två lite större FET transistorer. Slutsteget består av två rejäla FET:ar, vid namna RD100HHF1C. hela PA har fyra impedanstranformerande transformatorer av ferrit typ. Oavstämt hela vägen. Alla tre steg har varsina BIAS justeringar med små trimpottar. Dvs det finns 5 st BIAS trimrar på PA unit. Skruvar du på dessa är du illa ute. Viloströmmen är relativt hög på FET slutsteg, driv och slutstegstransistorerna har varsin 1 Amp dvs 4 Amp går åt för att de skall gå linjärt. En massa komponenter åtgår för att göra slutsteget så bredbandigt som möjligt, att få så jämn förstärkning som möjligt över 1,8 – 54 MHz. Och det lyckas man med inom några dB.

På PA unit finns fläktstyrningen, den spänningsstyrs för att få en fart som behövs till respektive driftsätt och temperatur.

Efter slutsteget är det dags att filtrera igen, nu skall distorsion bort, dvs övertoner. En bank med 7 st lågpassfilter, av 5:e och 7 :e ordningen. Dvs även här lite mer påkostat än på "medelsvensson". Filtren väljs av relän per amatörband. Vidare går sändarsignalen genom en SWR mätare som ger oss värdet på uteffekt, reflekterad efekt och SWR på det inbyggda instrumentet. Dessa signaler används även, och med tillägg av fler detektorer, till den inbyggda antennavstämmaren. Sen är det snart dags för våra 100 watt att nå antennjacken, en först via relän som bestämmer om vi skall gå via antennavstämmaren, och relä som bestämmer till vilken antennjack vi skall sända.

Observera att antennanpassaren används för mottagarsignalen oxo. Ut ur antennjacken har vi en distorsionsfattig, övertonsfattig och ren snygg signal som vi inte behöver skämmas över, även om vi kör den via ett slutsteg på 2 kWatt.

Vilken mic skall man ha till en IC-7600. Rent praktiskt fungerar alla mickar till en sådan här sändare, mer eller mindre bra förståss. Inga prylar har mer olika egenskaper utom just mikrofoner, därmed är det oxo spännande att testa. Den har fantommatning till elektretmickar, ansluter man en dynamisk mic är det bra om an spärrar fantommatningen med en konding. En högOhmig mic är dock inte så lyckat då ju ingången är lågOhmig. Men prova skadar inte, har du en mick som du känner för att testa, gör det. Inget går sönder oavsett vad du kopplar in för mic. ICOM har snygga bordsmickar. Äldre bordsmickar av typen IC-SM6 är perfekt till en IC-7600. HEIL:s mickar, ja prova bara, det går säkert fint, observera dock att dessa inte tål likspänning så sätt in en konding i serie med pin 1 på den 8 poliga micjacken.

Det finns fyra olika driftlägen på fläkten i IC-7600.

Fläkt av, låg, mellan och hög fart. Det är CPU som med hjälp av flera input fattar beslut om lämplig fart. Den tar då hänsyn till om radion sänder eller tar emot, och vad temperaturer är vid olika mätpunkter, en mätpunkt finns vid sluttransistorerna. Man kan få intrycket att fläkten går lite hur som helst, men varvtalet är noga valt och beslutat av riggens logic. Dessa beslut kan inte överklagas. Men tänk på att det finns god marginal då IC-7600 är specad för att kunna köras vid 50 grader C omgivningstemp. Fläkten gör inte mycket väsen av sig och ventilerar både chassit som utgör kylare, och PA enhetens kretskort på både över och undersida. Den luftar oxo apparatens hela övriga innanmäte.

Riggen matas med 13,8 Volt som vanligt och med +-15 procent. Men olika kretar invändigt behöver andra spänningar. Exvis OP:ar behöver både plus och minus DC. En DC till DC enhet finns därför.

Denna skapar med järnlösa omvandlare 14 Volt, 3,3 Volt, 5 Volt 1,2 Volt, - 5Volt och -12 Volt. Detta kort har en egen säkring, vilket kan var bra att veta. Men löser den säkringen ut finns risk att andra fel har orsakat detta.

För övrigt finner vi ett rejält filter på inkommande DC ledning. Samma typ av filter som finns på den lösa DC sladden till mindre ICOM radiostationer. Avsikten med filtret är att ingen HF signal skall läcka ut eller in genom DC sladden. Det DC sladden minst av allt skall vara, är antenn. DC sladden är sedan ansluten på PA unit, nära sluttransistorerna. Detta för att förhindra att chassiet skall leda ström vid sändning.

Innan de röda ledaren från DC sladden når sluttransistorerna går den genom ett motstånd, på 0,01 Ohm. Detta är en strömshunt och spänningen som blir över detta motstånd är proportionell mot strömmen. Vi talar ju om runt 20 Amp här och spänningsfallet används till ALC systemet som då får del i inströmmen och kan skydda steget mot överström. Spänningsfallet över shunten används oxo till Ampre metern på displayen. Observera då at den mätaren mäter strömmen till endast slutsteget. Mäter du strömmen på ditt nätaggregat kommer det där att flyta c:a 3-4 Amp mer än riggens Amperemätare visar.

Observera att antennanpassaren används för mottagarsignalen oxo. Den kan kopplas in eller ut med knappar på fronten. Den inbyggda antennavstämmaren är avsedd att jämna ut missanpassning till antenner matade med koaxialkabel. Exvis om man vill köra på låga delen och antennen är klippt för höga delen på ett amatörband. Avsikten med antennavstämmaren är att låta slutsteget njuta av en till synes resistiv belastning. Avstämmaren gör antennen till något som liknar ett motstånd, dvs resistivt 50 Ohm och utan fasvridning. = låg SWR.

För att klara det här jobbet krävs ett helt batteri av kondensatorer och spolar som kan kopplas in. Detta finns oxo, med relän som kan koppla in dem på rätt sätt. Den sista och finaste trimningen sköts av två vridkondingar som drivs av små stegmotorer. För att få grepp om allt detta finns en CPU med programvara som gör att den kan fixa jobbet.

Det behövs förstås input till denna CPU, input med uppgifter om den aktuella antennens egenskaper. Och vi finner ett antal detektorer vars uppgift är att analysera antennen. Vår sändareffekt matas därför genom en vanlig SWR brygga, den omvandlar effekt framåt respektive reflekterad effekt till likspänningsnivåer, vidare förs vår sändareffekt genom en spänningsdetektor, en strömdetektor och en resistansdetektor. Genom ström och spänningens fasförhållande kan elektroniken analysera om antennen liknar en kondensator eller en spole. Dvs är induktiv eller kapacitiv. Med ledning av detta kopplas lämpliga kondingar och spolar in, sist vrids vridkondingarna tills nästan perfekt anpassning uppnåtts.

Nästan?????? Ja just det, perfekt anpassning finns knappast. Inte ens i labbet kan sådant förekomma.

Det första steget med SWR mätaren ger oxo info till Po och SWR mätaren som du själv kan se på displayen. Det mest fantastiska är att hela antennavstämmaren har bara en enda trimpunkt. Vrid inte på den för då har du problem. Det tar bara några sekunder att göra en antennavstämning och man förstår inte varför det finns manuella antennavstämmare.

Har du en antenn med större missanpassning används en yttre avstämmare typ AH-4.

Är av PLL typ. Dvs med faslåsta oscillatorer. En enda styrkristall ser genom frekvenssyntesen till att vi får en massa olika signaler. Vi behöver tå signaler till första blandaren, vi skall ju med en IC-7600 kunna lyssna på två frekvenser. Vi behöver därmed två stycken osc med 64,485 till 124,455 MHz. Dessa matar våra två första bandare. Dessa är viktigast då de utsätts för en stor bandbredd av signaler från antennen. Viktigast är att dessa signaler är rena och lågbrusiga. Signalerna kommer från PLL med vardera 4 st VCO:er. (spänningsstyrda osc) en ren DDS syntes duger inte i en topp station som IC-7600 är. Däremot används en DDS föra tt skapa de små stegen, 1 och 10 Hz stegen som därmed blir snabba.

Frekvenssyntesen skapar sedan signalen till andra blandaren, den med fyrkantvåg och dubbla balanserade blandare. En fast signal på 64 MHz. Vidare skapar frekvenssyntesen sändarens lokaloscillatorer, alla dessa låsta till referenskristallen.

Huvuduppgiften för en frekvenssyntes av det här slaget är att leverera kraftiga lokaloscillatorsignaler med låg distorsion och lågt brus, (C/N) detta över ett stor frekvensområde. C/N betyder Carrier to Noise ratio. Dvs brusundertryckning per frekvensavstånd.

VCO:erna strömförsörjs med väl filtrerad likspänning, här använder man en sk kondensatormultipler. VCO:erna använder sig av fyrdubbla kapacitansdioder i balanserad koppling, lågbrusiga FET:ar och svängningskretsar med mycket högt Q.

Något man verkligen lägger märke till är bildskärmens kraftiga ljustyrka, och färg briljans. En LCD med TFT för färgerna och som är bakgrundsbelyst med vita LED. Tidigare apparater som IC-756PROall hade ett litet lysrör vid sidan av LCD:en, och dess ljusstyrka var inte så kraftfull som den på IC-7600. Med vita LED kan an reglera ljusstyrkan över ett större område, du kan få både större ljusstyrka och svagare ljus. Lägg märke till displayen när du får se en IC-7600, exvis på kommande utställningar i Jordbro och Norrköping. Livslängden borde vara närmast oändlig på LED lyset bakom LCD och TFT på IC-7600. Någon livslängdsbegränsning på en LCD och TFT har jag aldrig hört talas om. Dock har vi ännu inte behövt byta något lysrör i de äldre riggarna, IC-775 var den första som hade ett lysrör, sen kom IC-746, 756, 7400,l 756PROall, alla med det lilla lysröret.

En stor del av bildskärmen används för att ge en stor tydlig, och rätt lång bild av spektrat omkring den frekvens du lyssnar på. Du kan se spektrat plus minus inställt avstånd eller du kan ställa in så att du ser ett vist frekvensområde på spektrumpresentatören. Exvis kan du välja att visa 14,000 till 14,060 MHz, aktuell frekvens visas som en röd visare som rör sig när du rattar. Du kan välja ett band inom vilket du avser köra radio, som i exemplet CW delen på 14 MHz. Den här funktionen har endast de stora riggarna hittills. 756PROall hade endast plus minus spektrat. Hur åstadkommer man då detta? Det är ingen hemlighet att en spektrumanalysator av det här slaget inte är gratis. Den kräver sitt. Och det är inga harmlösa kretslösningar i den här apparaten. Jag har tidigare berättat att DSP har tio ggr så kraftfulla egenskaper som den spek. som finns i IC-756PROall.

Jag har även varnat för att en sådan här sak är kraftigt vanebildande. Du vill helst inte se en transiver utan spektrumpresentatör, sedan du väl vant dig vid en sådan här radio. Det tar heller inte lång tid att fastna för IC-7600:ans spektrumpresentatör. Vi talar om nån timme. Sen är man såld.

Signalen till spekken plockas som jag nämnt direkt efter första blandaren, en av dem. Och börjar med en liten dämpsats, som kan ställas in manuellt från panelen. Ett LP filter, ett kristallfilter på 64,455 MHz med bandbredden 1 MHz. Större område kan du då inte se på spektrumpresentatören. Ett förstärkarsteg sen en blandare, den matas med 19,455 MHz +- 500 kHz. Och vi får en MF i spekken på 45 MHz, i denna MF finns förstärkare och kristallfilter, som nu kan vara smalare, c:a 20 kHz. Vidare en ytterligare blandare där vi blandar ner till 200 kHz. Varpå följer tre analoga förstärkare och en A till D omvandlare. Det är här DSP tar vid och finanalyserar signalen. För att efterhand bli en bild på displayen. En bild med vertikal skala i dB. Observera att svepet skapas av en första oscillator som just sveper, vi talar om den 19,455 MHz signal med +-500 kHz som jag nämnde, den skapas av en DDS frekvenssyntes som bara används till detta. Svepets storlek bestäms av det område operatören valt att vilja visa. Vi ser här att bara spekken är att likna vid en hel mottagare.

Observera dock att spektrumpresentatören inte är en lika bra mottagare som huvudmottagaren, dessutom har den egenheten att visa störningar som du med huvudmottagarens NB och NR tagit bort. (NB noise blanker, tar bort impulstörningar, NR tar bort brus på ett dynamiskt sätt) och så måste det ju vara. Visst skulle man kunna gör en fuskspekk som visar signalen från DSP MF:en, dvs för sent i mottagaren. Detta är en riktig spek som visar vad som finns ett steg från antennen.

Observera nu att alla signaler från oscillatorer i spekken är faslåsta till den referenskristall som styr huvud frekvenssyntesen. Den på 32 MHz.

Där du skapa tre snabbval av bandbredder för respektive trafiksätt, där även LSB-D och USB-D är egna trafiksätt. USB-D är när micken är bortkopplad från SSB sändaren och datorn inkopplad för att köra RTTY, PSK-31 kör man ju i SSB och med en smal bandbredd får du en välbehövlig förselektion till datorns PSK-31 demodulator. Vid AM kan du välja exvis 9 kHz bandbredd och få super HiFi ljud från BC stationer. Vill du DX:a och höra svaga ohörbara AM stationer kan du gå ner till 3kHz Bandbredd. Filterfabriken når man genom några tryck på knapparna under displayen och den är enkel att använda.

Inga dyra kristallfilter här inte, inga CW filter som måste köpas i efterhand. Med de DSP skapade filtren kan du när som helst "bygga" de filter du trivs bäst med. Exvis vid CW 50 Hz! Till 3600 Hz bandbredd. SSB med 50, 100, 1200 2400 eller 3600 Hz badbredd, eller vilket 50 Hz steg däremellan du vill. Forna kristallfilter i all sin glans kunde stoltsera med en formfaktor på drygt 1:2,5 när de var som bäst, och några dB ojämnheter, samt en osymmetri som de flesta tycker är något fel när man idag lyssnar på de finaste kristallfiltren. Många tycker att filter är det viktigaste i en god mottagare, vilket med all rätt vi kan hålla med om. Så bra filter får man i ICOM:s DSP skapade filter. Formfaktorn ligger på c:a 1:1,15. Osymmetri och ojämnheter förekommer inte i ICOM:s DSP-filter. Formfaktorn säger förhållandet mellan bandbredderna vid – 6 dB och –60 dB. Snabbval av tre förinställda filter i varje trafiksätt gör det snabbt som en plätt att välja om filter.

Samt filterval i första mellanfrekvensen. I filterfabriken kan du välja form hos huvudfiltren mjuka kurvor eller skarpa kurvor. För många kan kontrasten mellan de otroligt branta filtren i en ICOM station jämfört med gamla kristallfilter vara stor, därför finns möjligheter att välja en filterkurva som är lite mjukare. En sådan mjukare filterkaraktär ger ett annat ljud. Detta är smaksaker för den verkligt erfarna radioamatören som vet vad han skall lyssna efter. Du kan även välja filter i första mellanfrekvensen där sitter kristallfilter och första MF är 64,455 MHz, dessa filter är givetvis inte lika branta som filter på lägre frekvenser och påverkar knappast ljudet, däremot är avsikten att de på ett tidigt stadium i mottagaren stänga ute starka störande stationer. Något som kräver att dessa har extremt rena sändare, detta är något vi inte har ännu, mer än om någon ligger exvis 5 kHz ifrån som granne med en IC-7800,7700 eller annan välbyggd ICOM station. Att få bort sidbandsbrus från närliggande stationer om dessa har dåliga sidbandsbrusegenskaper går givetvis inte med något som helst filter i en mottagare. Vid ARRL testen provas med signalgeneratorer som är extremt rena selektiviteten vid +- 2 kHz och då kan dessa filter ha verkan.

Jag använder förkortningarna HF-steg LF-steg, etc.

Med HF steg menar jag det steg i en mottagare där dess signalfrekvens hanteras, dvs mottagarens första steg, eller steg med dess högsta frekvens där det då i en VHF mottagare HF kan vara ett VHF eller UHF förstärkarsteg. MF brukar jag skriva ut som mellanfrekvens, LF är låg frekvens, dvs ljudsignalen in i en TX eller ljudet ur en mottagare och ljudstegen mellan detektor och högtalare. MF kan dock i uppblandande mottagare vara en högre frekvens än dess HF steg arbetar på.

I engelsk litteratur betyder IF intermediate frequency, dvs mellanfrekvens. AF står för Audio Frequencies, dvs LF. HF sår för High Frequency eller mottagarens steg för de högsta frekvenserna.

När vi talar om frekvensspektrat betyder LF långvåg, MF mellanfrekventa frekvenser, HF kortvåg.

Och ni som tycker att jag skall analysera konkurerande radiostationer på det vis jag idag går igenom IC-7600, ni kan slänga er i väggen. Det borde ju vara ett jobb för dom. Inte hjälper jag konkurrenterna, även om det skulle betyda att jag stjälper dem, dvs talar om hur dåligt de kan vara byggda. SRS har som kultur att inte avslöja det dåliga vi vet om våra konkurrenter.

Ett skäl till att jag gör det med ICOM, är att jag inte skäms för hur ICOM bygger sina apparater. Och att jag tycker man skall titta i säcken innan köpet.

En mycket vanlig koaxialkontakt, som låses genom att man vrider den ett kvarts varv över två låspiggar. BNC kontakten är liten och snabb att koppla, nackdelen är att den slits vid upprepad användning, samt att förbindelsen inte blir helt stel. Det är inte helt enkelt att montera en BNC plugg på vanligen en RG-58 kabel. BNC används ofta på mätinstrument, som oscilloskop.

TNC pluggens styrka är att den sitter fast när den är kopplad, och en gummiantenn blir stelt monterad på en handapparat med TNC. Vi finner ofta TNC anslutna antenner på handapparater för yrkesbruk. Man använder TNC upp till 10 GHz.

Den här gubbarna Paul Neill jobbade på Bell Labs, och Carl Concelman jobbade på Amphenol. Dvs två riktiga kontaktknuttar, undrar vilken kontaktspray de använde?

SMA kontakter är de små som vi finner på de nyare små handapparaterna för antennen. Exvis på IC-E90, E7, E91, E92. SMA står för SubMiniature version A. SMA konakterna funkar upp till 18 GHz. De är små och gängade med dimensionen 0,25 tum och med 26 gängor per tum. Dvs en form av kvartums gänga. Man ser oftast SMA som är förgyllda. Snygga och proffsiga. Men tänk på att de egentligen inte är avsedda att användas, dvs skruvas isär och ihop ofta. Att dagligen skruva av antennen och sätta dit en koax sliter ut kontakten snart. I samband med noggranna system där man använder SMA skall de dras med momentnyckel. Att montera SMA är en liten vetenskap, som tur är finns bra Chrimp kontakter.

SMB är ännu mindre och förkortningen står för SubMinature version B.

De flesta koaxialdon är specade exvis DC till X GHz. Vem kör likström genom en sådan då?

Kanske inte så många men eftersom jag ofta får frågan så. På IC-2E var likström överlagrad BNC konakten, i andra system fantommatar man likström över koaxen till masttoppsförstärkare. Och då utsätter man ju koaxdonet för både VHF, UHF och likström. Det händer att man använder större koaxialkontakter av typ N, C eller en PL till anodspänningen till ett rör PA. Bra? Jo bara du inte förväxlar högspänningen och antenn sladden så. 3000 Volt 1 Amp är inte att leka med. Det blir en jävla smäll med 3000 Volt till antennen, om man kopplar fel.

Det förekommer att man i LF system använder BNC kontakter, praktiskt, men ger inte bättre ljudkvalitet än banankontakter. Instrument med BNC jackar kan vara signalgenerator som ger ner till 0,01 Hz nära likström…… Jag har sett system med ner till 0,001 Hz (1000 sekunder per period) och BNC! Neråt finns knappast gränser.

Jag brukar ju ha lite om astronomi i de här breven ibland. Inte minst försöker jag ha koll på meteorskurar, Aurora och andra fenomen, som vi kanske med kikare och blotta ögat ser.

Fullmånen har de flesta koll på och kan gå ut i den mörka natten och yla som en varg.

Nu handlar det om "stjärnan" vi ser i syd vid läggdags. Som inte är en stjärna utan planeten Jupiter. Den är mycket ljusstark jämfört med stjärnor och studerar man den med kikare finner vi en månliknande platts skiva, och inte en tindrande prick.

I ungefär sydlig riktning vid 22 – 24 tiden syns den fint, och går inte att ta fel på. ligger c:a 10 grader över horisonten.

Mig veterligen är det väl inget vi skall tänka på när Jupiter syns bra, vi behöver inte yla mot den, och jag har aldrig hört att man kan köra Jupterstuds. Att se den, och veta vad det är, utan att tro och gissa räcker ofta. Att försöka följa stjärnan, som i dom gamla myterna, och hitta en nyfödd transiver är dömt att misslyckas, det är ju ingen stjärna trots att den lyser som en särskilt ljusstark stjärna, utan en planet. Det är för långt bort även om du tar bilen.

Men kanske det står någon form av stjärnkikare där i garaget, som du köpte impulsivt en gång i tiden. Ta fram den och kika. Här finns fakta att läsa om Jupiter: http://sv.wikipedia.org/wiki/Jupiter

Dåliga konditioner, något vi får vänja oss vid? Ja det är frågan.

Ser vi på solfläcksutvecklingen är den minst sagt obefintlig: http://www.solen.info/solar/

Det är mycket länge sedan man kunde se en solfläckscykel som innebär så gott som inga solfläckar de första åren. Hur skall detta går?

Det spekuleras mycket om kommande solfläckscykel, men den kommer ju inte. Vi är snart två år in i den kommande cykel 24, utan resultat. Kan vi göra något? Nej solen kan vi inte påverka, även om de gamla soldyrkande kulturerna trodde det.

Bara att vänta och se, någon spekulerade i att nästa år blir det en dramatisk uppgång. Bara att vänta och se. Det spekuleras vilt om nästa maximum, dvs c:a 2011 – 2013. Man kan i vetenskapliga, eller snarare populärvetenskapliga tidskrifter, läsa om hur fruktansvärt starka solvindar, solstrålningar, och solpartikelstormar som kommer att träffa jorden då. Soleruptioner, stålning, magnetfält och partikelstormar som kommer att slå ut våra infrastrukturella system på jorden. Allt från järnvägar, kraftledningar, kraftverk, internet, telenät satteliter och datorer kommer att slås ut. Ja nästan som förra maximumet då? Fullt så dramatiskt blir det väl inte, men roligt vore förståss att få uppleva lite solaktivitet och vad det innebär med konditionerna på våra amatörband. Det finns flera sajter på nätet där man kan studera solens utveckling, gör det, var med du oxo och försök se och bedöm vad som är på gång. Händer det nästa år? Bara att vänta och se.

Jag skulle tro att vi har många "nyfödda" radioamatörer som aldrig har upplevt ett riktigt solfläcksmaximum. Hoppas ni inte tröttnar innan detta sker. Tänk på dubbla räckvidder, tänk på VHF och UHF, tänk på dagliga öppningar med five nine plus på 28 och 50 MHz, tänk på att dygnet runt kunna köra över atlanten på 18, 21, 24 MHz. Tänk på att när det dig behagar kunna köra andra världsdelar på 14 MHz med en enkelte dipol. Det är mycket roligt med ett solfläcksmaximum. Det är under ett solfläcksmaximum man lever ut som radioamatör. Det är ett solfläcksmaximum vi väntar på som radioamatör, det är därför vi lever, jo faktiskt…..

Det är under ett solfläcksmaximum jägarna hör italienare på sina komradioapparater på 27 till 31 MHz.

Det är under ett solfläcksmaximum taxi föraren kör DX på 80 MHz.

Det är under ett solfläcksmaximum vi hör polisradion från Texas på 40 – 50 MHz.

Det var under ett solfläcksmaximum man såg TV från hela världen.

Ibland hör man ett gäng radioamatörer som avser ut och köra portabelt en lördag, en utedag med radio, (fielday) man tar med sin 10, 16 eller 30 Ah bly acc, nyladdad, och inte använd sedan förra året.

Ändå funkar den inte, det blir katastrof man får plocka batteriet ur bilen. Utedagen blir en katastrof och man får grilla och äta korvarna och dricka kaffet utan att ha kört radio.

Accen som var så bra förra året, räckte hela lördagen för att driva IC-703:an eller IC-706:an. Men som nu är stendöd trots att den laddades på fredag.

Känns det igen? Jo, troligen allför väl.

En blyacc har förmågan att "gå hädan", "ge upp", "avlida", "lämna in" eller "dö" när helst det behagar den.

Dessa accumulatorbatterier har en begränsad livslängd, det kan vara 5 – 10 år, och den kan ha legat i lager på fabrik i Kina, under transport på båt, och legat i centrallager på Biltema, samt i butik i flera år innan du köper den. Det kanske bara är tre år kvar, och att den blir helkass sker på kort tid. Det är fullt normalt, och dessvärre ganska vanligt att en blyacc blir kass på kort tid. Och när den väl tas fram och skall användas är den kass. Den beter sig som den har fått ett inre motstånd på 100 Ohm. Ja hur gör man då? Köper en ny till varje portabeltest? Nja det finns väl något mittemellan. Man kan sköta sin acc, man kan testa den inför användandet. Först och främst tar man en spritpenna och skriver inköpsdatum på den. Du kommer att förvånas över hur fort tiden går och att den håller så länge.

Att sköta den är att se till att den aldrig blir urladdad, vilket i sin tur betyder att man laddar den mist varannan månad, med en laddare som håller konstant spänning över accen, och som då kan stå på hela året. Att inte ladda en tom acc direkt vid hemkonst är detsamma som att mörda accen. En blyacc blir fort förstörd genom att stå urladdad. Att testa accen innan bruk, går så till att man helt enkelt provar att köra radion på accen under veckan innan den skall användas. Att man laddar den och gör ett urladdningsprov, endera med en glödlampa på exvis 1 Amp, eller radion den skall driva i QSO drift. Funkar den inte måste du hinna köpa en ny och ladda den. Ett års oanvänd blysyra acc gör att du inte har en aning om dess kondition. Det finns olika sätt att rekonditionera blyaccar, men det är med tveksamt resultat. Så bäst är att sköta sin acc och räkna med c:a 5 år, under åren gör man några urladdningsprover.

http://www.pts.se/upload/Foreskrifter/Radio/ptsfs-2009-xx-undantagsforeskrifter-09-2316.pdf

Bland annat kan vi här se beslut om 50 MHz, där det inte krävs tillstånd för att sända, vi får sända med 200 Watt där. Här är amatörbanden och de regler från PTS, som gäller för amatörradio, som de ser ut idag, (efter 2009-09-16):

135,7–137,8 kHz 1 W
1 810–1 850 kHz 1 000 W
1 930–2 000 kHz 10 W
3 500–3 800 kHz 1 000 W
7 000–7 200 kHz 1 000 W
10 100–10 150 kHz 150 W
14 000–14 350 kHz 1 000 W
18 068–18 168 kHz 1 000 W
21 000–21 450 kHz 1 000 W
24 890–24 990 kHz 1 000 W
28 000–29 700 kHz 1 000 W
50–52 MHz 200 W
144–146 MHz 1 000 W
432–438 MHz 1 000 W
1 240–1 300 MHz 1 000 W
2 300–2 450 MHz 100 mW
5 650–5 850 MHz 1 000 W
10–10,5 GHz 1 000 W
24–24,25 GHz 1 000 W
47–47,2 GHz 1 000 W
75,5–81 GHz 1 000 W
122,25–123 GHz 1 000 W

134–141 GHz 1 000 W
241–250 GHz 1 000 W

Uteffekten på amatörradiosändare skall anpassas så att den inte stör användningen av andra radioanläggningar. Den som använder en amatörradiosändare skall ha ett amatörradiocertifikat. För ett amatörradiocertifikat krävs godkänt prov för amatörradiotrafik som visar − kunskaper i radioteknik − kännedom om trafikmetoder − kännedom om gällande bestämmelser. Den som använder en amatörradiosändare skall ha en egen anropssignal.

På SSA hemsida, http://www.ssa.se/ kan vi läsa att SSA redan planerar att ge sig i kast med nya förhandlingar med PTS om amatörbanden. Det talas om mer effekt på 50 MHz och att vi skall få delen mellan 1810 till 1850 och 1930 till 2000 kHz, gärna mer än 10 Watt på 1930 till 2000 kHz oxo.

Finns det något alternativ till SSA? Som förhandlar med PTS? Det finns ju ickemedlemmar, vad gör de för amatörbanden och i samarbete med PTS? Kanske de åker snålskjuts?

Titta på diskussionsforumet HAM.se http://www.ham.se/ovrigt/12824-kemi.html

Jag ställde frågan till forumet om någon visste vad man kan få rent ärjade batterikontakter med. Citronsyra var lösningen. Kolla så får du lära dig en del om kemin. Ett bad med citronsyra tar bort det mesta även rost och grönärjade batterifjädrar.

Förra gången länkade jag till en hemsida där man fick förklarat för sig hur en chef med psykopatiska egenskaper kan förstöra ditt liv, ja kanske till och med avsluta ditt liv.

Det var här: http://www.metro.se/2009/04/21/2568/psykopatiska-chefer-sa-hanterar-du-de/

Jag har från experten, den riktiga psykologen fått höra att man byter ord för den här åkomman. Idag kallar man personer med det som vi förknippar med psykopati för:

Personer med antisocial personlighetsstörning. Det låter väl lite snällt, då det ju inte är helt harmlösa saker vi talar om.

Anledningen är det folkliga bruket som luddat ut den riktiga betydelsen av psykopat, eller psykopati. Man kan idag kalla en kompis för: "du är väl en jävla psykopat", bara för att han glömt att ta med antennen. Så ordet psykopat har bytt betydelse och det saknas kunskap om betydelsen.

Komplicerat det här.

Vidare har vi den psykologiska termen depression, som ju är ett mycket alvarligt tillstånd, som ju faktiskt är en dödlig sjukdom. Idag kallar man sig deprimerad om man är tillfälligt lite ledsen. Eller idag är jag deppad. Ordet depression har tappat betydelsen och där finns oxo ett nytt begrepp hos yrkeskåren.

Vi ser här två fall av ordstöld.

Allan, SM6BMI, har bidragit med den här, skitkul och lite ovanlig tycker jag, en rikligt bra rolig historia, men förståss ganska verklig, är den för verklig? vi provar om du drar på mungiporna:

 En språklärare försökte förklara det här med tinget "kön" för sina elever. T ex, sa läraren, benämns båtar, flygplan och orkaner som "hon". En av eleverna undrade vilket kön i så fall en dator skulle vara. Läraren gjorde detta till en gruppuppgift och delade upp klassen i två grupper - killar för sig och tjejer för sig.                              

Uppgiften var att ge datorn ett kön och motivera varför.                  

Tjejerna kom fram till att en dator definitivt är en "han" eftersom:   

 1. Han kan en hel del, men vet sällan hur han ska använda sin talang utan att få instruktioner.
2. Det är meningen att han skall hjälpa till att lösa dina problem, men mer än hälften av tiden är han själv det största problemet.
3. För att få hans uppmärksamhet måste du först sätta på honom.
4. Så fort du skaffat dig en vet du att om du bara hade väntat litet längre skulle du kunna hittat en bättre modell.
Killarna, å andra sidan, ansåg att en dator är en "hon" eftersom:    

 1. Ingen, utom hennes skapare, kan förstå den inbyggda logiken.
2. Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.
3. Minsta lilla misstag lagras i ett långtidsminne och kommer att ställa till problem långt efteråt. 
4. Så fort du har fastnat för en, kommer du tvingas att spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.

En man sitter en fin höstdag utanför puben och njuter av en drink då en nunna kommer förbi och läxar upp honom om alkoholens fördärvlighet.
Hur kan du veta detta? frågar mannen. Ha du nånsin provat?
Självklart inte svara nunnan.
Ok låt mig då köpa en drink till dig, och om du efter den fortfarande tycker att alkohol är av ondo kommer jag aldrig att dricka en droppe till.
Men det förstår du väl att jag inte kan bli sedd med att dricka sprit.
Inga problem jag ber bartendern att hälla upp de ti en tekopp.
Mannen går in och beställer en Vodka i en tekopp.
Ånej, suckar bartendern, är det den där nunnan nu igen.

När fyller du år?
Den 28 februari
Vilket år?
Varje år
Den här medicinen du tar, påverkar det ditt minne?
Ja
På vilket sätt?
Jag glömmer saker
Kan du ge ett exempel på något du glömt?
Det kan ja inte komma ihåg

Bilkön
En man satt fast i mitten av en enorm bilkö som täckte hela motorvägen. Kön hade inte rört sig på över en halvtimme och mannen började surna till ordentligt. Plötsligt fick han se en pojke på en sparkcykel som kom åkande mellan bilarna. När pojken kom fram till hans bil stack han ut ansiktet genom fönstret och frågade: - Du killen, vet du varför kön inte rör sig?
- Jo, det ligger en galen advokat på vägen någon kilometer längre fram. svarade pojken. Han har dränkt in sig i bensin och hotar att tända eld på sig. Vi har startat en insamling åt honom. Vill du vara med?
- Hur mycket har du fått ihop hittills? frågade mannen.
- Tja, svarade pojken, ungefär trettio tändsticksaskar och tjugofyra tändare.

hade inrett sitt kontor mycket elegant, och bland det flottaste var guldtelefonen. Den första besökaren anmälde sig och för att imponera lät advokaten honom vänta en kvart.
Just när mannen steg in genom dörren avslutade advokaten ett telefonsamtal:
- Okay, då är överenskommelsen klar och mitt arvode blir 10.000 kronor!
Advokaten lade på luren, vände sig till besökaren och sade överlägset:
- Jaha, och vad vill ni, då?
- Jag är från Televerket och skall koppla in telefonen.

De

Roy, SM4FPD