|
|
SRS nyhetsbrev v.48 HAM 2007-11-28
HEJ Mejlinslistan!
Och särskilt hej och välkomna alla nya som anmält sitt intresse för det här nyhetsbrevet denna vecka. Tror det är närmare tio nya.
Roligt att det finns intresse!
Min avsikt är att väcka intresse för tekniken inom hobbyn, samt förstås att tala om ICOM stationernas egenskaper och kvalitet, nyheter och vad vi kan förvänta oss av dem. Under rubriken ”Teknik”, finns det en massa rubriker som handlar om just det tekniska.
Tekniken som jag försöker beskriva på ett sätt så att flera kan ta till sig om, och att vi oxo kan avliva en massa myter. Teknik för att kanske förstå hur det funkar och varför kretsarna ser ut som de gör. Teknik för att kanske någon tänder på något och utvecklar sin kunskap i ämnet.
Jag försöker hålla ett tema varje gång, idag temat tre små motstånd som finns både här och där. Kunskapen om dämpsatsen har vi nytta av när jag på djupet försöker berätta om hur en ICOM station är uppbyggd. En del av ämnena kommer sig av att jag får många tekniska frågor, och genom att försöka reda ut ”hur det funkar” kanske jag slipper många fler sådana frågor. Många av de ämnen jag tar upp har ett samband och när mer kommer fram över, kan det vara bra att ha studerat ett visst ämne. Exvis idag kan det ha varit kul att ha tagit åt sig ett brev som bara handlade om dB. Varje enskild sak som jag berättar om i de här breven kan var och en fördjupa sig i vidare, ja man kan nästan säga att varje ämne räcker till ett livslångt lärande.
Nästa gång blir temat talbehandling, (speech processing), och vi går från den mänskliga rösten genom klipprar mickförstärkare, preemphasis och ut i antenn.
Något så enkelt som en dämpsats, kan man orda om den? Tre motstånd formar en av radioteknikens viktigaste kretsar, som kan mäta förstärkning noga, förbättra anpassningen, och har en viss historik, men som även gör det möjligt att höra något i en dålig mottagare.
En så oansenlig sak som en dämpare, tre ynkliga motstånd, en dämpsats, och den är så viktig inom radiotekniken.
Jag vet att många sparar saker ur de här nyhetsbreven, tabeller, fakta, dämpsatsens motstånd, tips etc. Sådant kommer man inte ihåg och det är därför bra att kunna spara sådana fakta.
Det är enkelt att hantera sådant med datorns hjälp.
Först klistrar du in hela mejlets text i din ordbehandlare, exvis Word. Markera allt i mejlet, tryck Ctrl C. Byt program och börja ett ny fill i Word, tryck nu Ctrl V och vips r du hela texten i Word. Nu kan du göra vad du vill, byta font, öka storleken på tecknen, och spara de delar du vill ha. Exvis attenuator tabellen, markera den, och Ctrl C igen, nu öppnar du ett nytt dokumenten och klistrar in med Ctrl V, detta dokument kan du kalla för formler. Så här gör man vidare med antenntips, IC-706 saker. När det sedan kommer något nytt som du vill spara om IC-706 tar du fram 706 filen och klistrar in nya texter där.
Jag har inga som helst krav på copyright utan du får göra vad du vill med mina texter. Det är dock kul om källan anges. Vill du ändra något skall det förstås anges: källa SM4FPD ändrat och redigerat av SM15XYZ.
Ibland skriver jag namn på program, exvis idag matchpad.exe… För att slippa eventuella krångel där datorn får för sig att tolka ordet och vidtaga nån åtgärd om den känner igen ordet som ett program, skriver jag dit någon extra punkt efter exe…. Skall du leta och söka efter programmet skall det givetvis inte var några punkter efter.
Jag har för avsikt att sända nyhetsbrevet som bifogad fil, i framtiden, istället för text direkt i mejlet.
Men det är ett stort antal mottagare, jag har delat upp i fem olika grupper. Samt det är väldigt många mottagare som har bytt adress och inte finns mera. Jag ber er därför, var och en att svara och vilja bli flyttad till grupp 4 och få en doc fil. På så vis kan jag göra en övergång mer successivt. Efter hand kommer då grupp 1, 2, 3 och 5 att krympa för att till slut försvinna. Grupp 4 med bifogad fil blir större och idag kan mejlen svälja stora grupper. På det här viset får jag veta om det finns liv bakom alla adresser. Och kan städa bort de som inte finns mer, dvs har bytt adress utan att meddela. Det blir ett jobb som kommer att ta sin tid, men stora jobb kan man dra ut på….
Vill du testa med en bifogad fil är det bara du mejlar och ber om sista brevet som bifogad fil i testsyfte. Dvs, skriv och be att få breven som doc fil om du kan acceptera det.
Att köpa ny rig till jul
Är det många som tänker sig, eller att ge bort en rig i julklapp.
Med SRS räntefria system kan du dela upp betalningen till tiden efter jul. Upp till 36 månader, och upp till priset av c:a en IC-7700, (IC-7700 är ännu ej prissatt).
På vår hemsida, eller bak på våra kataloger finner du beräkningsunderlag för ett avbetalningskontrakt. Annars tar du luren och tar en prat med vår HAM försäljare, Wolfgang.
Att fullfölja en avbetalningsaffär går så till att du får ett dokument att fylla i, med posten, det sänder du tillbaka, tillsammans med själva ordern. Vi gör en kreditvärderingskontroll och skickar sedan radiogrejerna. Det tar bara några dagar.
Många drar sig för att göra en avbetalning, vi är ju uppfostrade till att vara sparsamma, ärliga, att inte sätta sig i skuld, åtminstone var det så fram till mitten av 60 talet. Idag är det ju konsumtionen som driver samhället. Att köpa på avbetalning idag är en helt accepterad företeelse. Ditt avbetalningskontrakt drabbar ju ingen, du betalar i en takt så att inflationen ger dig fördelar. Men viktigast av allt, du får dina radiogrejer när du är sugen.
Alternativet att spara till en fin radiogrej är idag inget alternativ, under den långa tiden kommer andra frestelser att ta kål på ditt sparkapital, dessutom får man inte ens ränta på besparingarna så det täcker inflationen.
Så varför inte skaffa en IC-910 du oxo. Riggen har de flesta år vid den här tiden varit den populäraste julklappsradion, tillsammans med IC-756PROIII.
Tänk oxo på IC-7400 som jag beskriver lite mer idag. En HF och VHF rigg som har det mesta.
LF delarna på IC-7400 (ICOM)
IC-7400 har tonkontroller i både sändare och mottagare. Mottagarljudet kan justeras i basen och diskanten separat för de olika trafiksätten, man kan exvis ha smalt och ljust ljud i SSB, och lite mer BAS och Hi Fi ljud i AM , och mittemellan i FM. Ett bra sätt att anpassa ljudet både för sin individuella smak eller för att kompensera mindre hörselskador.
För sändarens del finns samma uppsättning tonkontroller, även där separata för resp. trafiksätt. Förutom tonkontrollerna i sändning finns tre bandbredder i SSB sändning. Man kan således styra den maximala Pep effekten till det frekvensområde den gör bäst nytta vid varje rösttyp.
Givetvis gör en extern högtalare av god kvalitet dessa funktioner mer rättvisa, än den inbyggda kontrollhögtalaren. Apparaten tål alla förekommande högtalare 2 – 600 Ohm. Normalt är 8 Ohm.
IC-7400 en klassiker
En klassiker i sig, men den har bara funnits fem år nu.
IC-7400 kan vi säga är en efterföljare till IC-746. En mittemellan station som täcker HF till VHF. Dvs förutom HF banden även 50 MHz och 145 MHz.
Mottagaren täcker, 0.1 – 60 MHz och 118-174 MHz, alla trafiksätt.
Skillnaden, jämfört med föregångaren IC-746 är att 7400 är försedd med hel-DSP. Dvs större delen av mottagare och sändare är byggda på DSP tekniken. Därmed liknar den till stor del IC-756PROII.
Skillnaden mellan PRO är att den inte har färg monitor, den har "bara" en mottagare, men 145 MHz istället. Storleken är lite mindre, jämfört med PROIIIan.
Dessa riggar har blivit mycket populära då man får mycket radio och många band på en gång.
Vad sägs om 100 Watt all mode på två meter?
IC-7400 har tre antennjackar, två för HF o en för VHF. Automatiskt eller manuellt val av HF antenner. IC-7400 har möjlighet att göra egna filter precis som IC-756PRO. Man kan i CW o SSB göra filter med bandbredden 50 Hz !!! till 3.6 kHz i 50 Hz steg.
Man gör sig tre snabbval, exvis SSB 1.7 kHz, 2.5 kHz och kanske 2.8 kHz.
Vid CW kan typiska filter vara 200 Hz, 350 Hz och 800 Hz, allt efter smak.
Man kan även välja hur skarpa filtren skall vara, något som en erfaren Morse knutte hör skillnad på. AGC tiderna kan man välja mellan 0.1 till 6 sekunder på alla trafiksätt, tre snabbval som man själv sätter i respektive trafiksätt. AM har tre fasta bandbredder, liksom FM. Vid val av bandbredd i FM kommer även sändarens bandbredd att följa med. Dvs riggen väljer deviation efter vald bandbredd. Det finns en otrolig massa inställningar och man kan skräddar sy nästan allt. Tonkontroller, i RX o TX. Dubbla Passbandavstämmare gör att man kan skruva bandbredden på samma vis som vanliga filterstationer. Det går snabbt att resetta PBT för att komma tillbaka till vald bandbredd. Notch finns som auto och manuell typ.
Auto Notchen kan ta bort flera pip, och beter sig som den skulle jobba i LF delen, manuell Notch beter sig som den skulle finnas i MF. Notchen är nästan oändligt djup och är ändå mycket lätt att hitta och ställa in. Detta med att de olika notcharna beter sig som om det vore en analog radio, har man åstadkommit med programvara som styr DSP.
IC-7400 är en stabil och rejäl radio med kraftigt hölje. Tål att tappas i golvet, vilket har hänt, men klart att det kan bli fula märken, men själva chassiet som är gjutet klara sig.
Att 746 och 7400 blivit så populära beror på att man får mycket för pengarna, riggen går mycket bra o är driftsäker och har ett mycket bra rykte. Är det då värt att byta upp sig från en 746 till en 7400??? Detta är en allt för bra fråga..... Klart att de som gjort det är mycket nöjda och känner sig väldigt nöjda. Men ändå är det ju ett beslut som man måste fatta själv.
7400 är ett steg häftigare, fler funktioner, nästan perfekta filter pga att de skapas med en DSP på 24 bitar. IC-7400 har tre bandbredden i TX SSB. Dvs man kan optimera det utsända spektrat för sin röst, dvs få ut max effekt där den gör mest nytta. Eller bara för att få bäst ljud i TX.
IC-7400 lämnar 100 Watt PEP, och har en noggrann effektregulator som med hjälp av DSP reglerar effekten till inställt värde. För att gå lite djupare på skälva effektregulatorn, så är den mer avancerad än vanligt. När man bestämmer effekten på PWR vredet regleras dels ALC regulatorn, dels förstärkarstegens statiska förstärkning. Detta gör att man kommer ifrån en del av ALC systemets negativa effekter på grannkanalerna.(Läs SM5BSZ och den "förskräckliga ALC´n”) ICOM har i denna och flera andra riggar tagit hänsyn till att ALC kan orsaka sidband och gjort denna konstruktion. Man slipper få klagomål på splatter trots att man kör IC-746 eller 7400 på låg effekt. Jo den stör faktiskt mindre på grannkanalerna med ett PA på 1 kWatt än en populär 5 Wattare gör barfota.
Hur gammal är då en klassiker?
Jag har ju ibland texter om ICOMs gamla klassiker, IC-211, 245, 751A, 735. Men hur gammal måste man som radioapparat vara, för att bli en klassiker? Själv tycker jag att en klassiker gränsar till en ålder som gör att prylen vi talar om börjar närma sig slutet av sin livstid, exvis 20-30 år för ICOM-elektronik. Samt att i begreppet ingår om den på sin tid var mycket populär och hade banbrytande egenskaper. Men idag finner vi att exvis mobiltelefoner kallas klassiker trots att de bra funnits på marknaden i några månader, vi har bilar och teleföner med suffixet ”classic” trots att den bygger på en produkt som bara är några år. Det förekommer saker som kallas klassiska, eller har sufixet ”classic” trots att de är helt nya saker. Så i dagens historielösa samhälle betyder idag ”klassiker” saker som inte alls har med tiden att göra. Snarare kommer dessa prylars livslängd att vara bara några år.
Man använder närmast ordet för att glorifiera lite omkring saken. Eller för att tillmötesgå de mer konservativa kunderna, som inte vill ha för mycket nytt i sina grejer, utan står för att det var bättre förr, trots att prylen bara än några månader…En klassiker var ju bättre förr. (ja, ja, ironi heter det ja). Så en klassiker på det sättet har lite guld, lite silver, lite ädelträ och lite färre finesser. Den är lite ”finare”, för den lite ”finare” mannen eller kvinnan.
Detta gör att man får revidera sin syn på vad ordet betyder, idag kallar jag IC-7400 för klassiker, avsikten är att försöka tala om att den blivit en mycket populär produkt, eftersom den är omtyckt och har sålt i flera år, att den är banbrytande, har lång livslängd, bestående värde och säljs ännu.
Man kan ju se vad ordbokens säger om ”klassisk eller klassiker”
Klassisk är en beteckning för något som tillhör den grekiska eller romerska antiken.
I konsthistorien betecknar klassiska konsten i antikens Grekland.
I vidsträckt bemärkelse betyder klassisk mönstergill, av bestående värde, ypperlig.
Ja där på sista raden har vi det som gäller för ICOM klassikerna, mönstergill, bestående värde och YPPERLIG! Så då har jag rätt ändå, med undantag för åldern på de klassiker som ICOM gjort….det räcker dock inte med 20 till 25 år.
Så enligt ordboken har vi att göra med en mycket gammal tidsaspekt.
De sista åren har klassikerns ålder minskat med många tusen år, till månader.
Snacka om att språket är föränderligt.
Filter i IC-7400 (ICOM)
Alla filter och brandbredder skapas av DSP enheten i denna apparat. Filter finns i de första mellanfrekvenserna, vilka är för höga för att DSP skall kunna jobba, vidare är det nödvändigt att ha en hög första MF för att undertrycka speglar. I alla trafiksätt finns tre snabbval av bandbredd. I SSB CW kan man välja mellan dessa bandbredder mellan 50 Hz och 3.6 kHz. För AM och FM finns tre fasta bandbredder. Genom dubbla PBT (Pass Band Tunig) kan man inom ett mycket brett område justera bandbredden, reset av PBT inställningarna gör att apparaterna återgår till en av de förvalda bandbredderna. Filtren kan väljas skarpa eller mjuka. De mjuka liknar mer de vanliga kristallfiltren, dock utan det rippel och fas skift som de har. Branthet och stoppbandsdämpning är avsevärt större än kristallfilter eller mekaniska.
Tänk på att det handlar om mycket branta filter, med en formfaktor (Shape factor) på nära 1 till 1,5. Vanliga kristallfilter har en formfaktor på ner emot 1 till 2,5. Kom ihåg att alla DSP skapade filter, exvis i den rig jag refererade till i förra brevet, och testen i de tyska tidnigarna, där gjorde DSP en formfaktor på 1 till 10. Vilket är jämförbart med någon gång under 50 talet. Formfaktorn är förhållandet mellan bandbredden på filtret uppmätt vid – 6 dB och – 60 dB. Exvis ett filter som är 2,5 kHz brett vid -6 dB och 5 kHz vid -60 dB har formfaktorn 1 till 2. För att få värden som i den testade stationen, i CQ och Funk, med en formfaktor på 1 till 10 är filtret då 25 kHz vid -60 dB. (SSB filtret blir lika bredd som FM)
Twin PBT-system (ICOM IC-7400)
IC-7400 har två Passbandstuning-system. Med dessa kan man ställa in passbandet exakt som man vill ha det. Bandbredden regleras i 50 Hz steg. På displayen har man full kontroll över den resulterade bandbredden. PBT-funktionerna regleras med en koaxialratt. Det finns en knapp för återställning av ursprunglig bandbredd, "PBT Clear".
DTMF med IC-706all (FM teknik)
Det förekommer att man sätter en DTMF mikrofon på sin rig, inte bara IC-706 utan även andra, som exvis IC-7400, IC-910. Dvs de riggar som inte enbart är avsedda för FM trafik behöver en särskild DTMF mikrofon.
Det finns lite att tänka på i dessa fall, en mikrofon som har en DTMF generator och tangentbord kommer att leverera sin signalen samma väg som talet in till radion. DTMF signalen skall gå in i mikrofonförstärkaren via micGain och eventuell speechprocessor.
När man kör DTFM på det här viset är det således att tänka på vilket Micgain man har och huruvida men har comp eller annan speechprocessor på.
DTMF skall inte processas, klippas eller behandlas på något sätt, det är oxo viktigt att man sänder sin DTMF med rätt deviation.
Så kör du med någon form av DTMF mik, se då till att ha koll på micgain och comp.
En DTMF signal med under eller övermodulering, eller förstörd av en talkompressor kanske inte kan läsas av mottagaren, vilken kan vara en repeater som gör saker med DTMF order. Hur vet man då hur det skall ställas in? Det finns flera metoder, en går ut på att man lyssnar i en annan mottagare, de flesta har ju en handapparat, man sänder en DTMF signal och skruvar på sitt micgain, tills det börjar blir distorsion, eller till nivån slutar öka, drar tillbaka lite och då bör man ligga rätt.
Ett annat sätt är att helt enkelt prova om mottagaren detekterar din DTMF med hög eller låg micgain. Dvs justera tills det funkar.
Justera AGC tiderna på din IC-7400, 756PROall, IC-7000 eller 7800 (handhavande)
Jag har ju skrivit en del om AGC systemen i våra mottagare. Om hur viktigt AGC systemets egenskaper är för att det skall låta bra i mottagaren för de olika signaler och trafiksätt vi vill lyssna på. Jag brukar säga att AGC är mottagarens själ. AGC gör att mottagaren låter på ett visst sätt. Det finns många åsikter om AGC och vilka tidskonstanter den bör ha. Det finns mottagare med mycket dålig AGC, det finns mottagare med fel tider, och det finns ICOM mottagare med massor av möjligheter att forma dess egenskaper om man kan tänka sig att lära sig mer om systemet.
På de uppräknade stationerna finns en AGC knapp där du väljer tre alternativa tider, slow, medium och fast AGC, långsam medel och snabb AGC. Tryck länge på AGC knappen så kommer du till en ”AGC fabrik” en bildskärm med en tabell och en massa tider för respektive trafiksätt. För varje trafik sätt finns tre tider, exvis 1, 3 och 6 sekunder. Fabriken har gjort ett val som står som default, dvs ”lagom”. Om du inget gör kommer ”lagom inställningarna” att gälla.
Vid SSB gäller att ju långsammare AGC ju lugnare mottagning, 6 sekunder gör att S-metern och därmed AGC systemet nästan står still och man höra en lugn och fin mottagning utan pumpande brus. Jag föreslår att vi väljer 6 sekunder för slow vid SSB. Snabbare behövs om det är fading eller om man vill köra test, då det är viktigt att mottagaren kommer upp i känslighet blixtsnabbt, så låt os välja fast under en sekund och medium 2 sekunder.
Dvs SSB 0,5, 2 och 6 sekunder. Skall du köra Morse i CW mode, finner vi att fabrikens default är ganska korta tider. Snabb AGC vid CW ger så snabb AGC att det blir på gränsen till distorsion. Mitt förslag är att ställa in 1, 2 och 6 sekunder för CW. Samma sak här slow med 6 sekunder väljer vi vid lugna QSO när det är bra conds. 2 sekunder blir nog ganska vanlig tid och 1 sekund vid test. Default inställningarna är enligt min mening för korta tider, och många som inte fördjupat sig i AGC systemet blir lite besvikna.
AM och AGC då, vanligen är AGC snabb vid AM på de flesta mottagare. Men ICOM har valt långa tider som default. Allt för långa tycker jag. Skälet till detta är att med långsam AGC vid AM får man en lägsta möjliga distorsion. AGC kan om den är för snabb helt enkelt få för sig att reglera på själva modulationen. Att ha långsam AGC är opraktiskt när man rattar över en BC band. En stark signal kommer att hålla mottagaren tyst i flera sekunder och man missar de svagare stationerna. Mitt förslag för AM tider är, 0,5 1 och 2 sekunder. Där man kör ”fast” (snabb), dvs 0,5 s oftast.
Vad skall vi välj i FSK mode då? Där vi antas låta datorn eller modemet ta över ”lyssnandet”. Jo då kan AGC vara så snabb som möjligt. I FSK mode gäller därför snabbast möjliga AGC tider. AGC vid FM, ja en normal FM mottagare har ju ingen AGC, men de apparater vi idag talar om har ändå AGC i FM, det är därför S-mätaren funkar vid FM. Det går inte att ställa in några AGC tider i FM, så det så…… Men AGC är som default snabb i FM. Lägg märke till att ju mer påkostad radio ju fler möjligheter har AGC systemet. Således har IC-7800 oxo en direkt knapp för kontinuerligt valbar AGC tid. Om du gör reset på riggen kommer den att återgå till fabriksinställningarna.
IC-7400 Antenntuner
Den inbyggda antenntunern stämmer av 16.7 till 150 Ohm. Dvs SWR 1:3 max. I praktiskt bruk klarar den ofta större missanpassning. Tunern är i första hand avsedd att stämma av koaxialkabelmatade antenner på frekvenser där dessa inte ligger i resonans. I praktiken används denna typ av tuner ofta med framgång även till exvis DubbleZeppar. Tunern har minnen och ”lär” sig efterhand att snabbt bli avstämd redan i mottagning. Flera olika möjligheter finns att välja på i SET menyn. När den inte klarar av din antenn slår den av sig bara. Det är väldigt svårt att förstå vilka antenner den fixar och inte. En antenns anpassning är mycket komplex och en SWR mätare visar bara själva reflexionen. Antennavstämmaren måste kunna kompensera föra alla antennens egenskaper för att få till en anpassning. Det kan därför se konstigt ut om den automatiska antennavstämmaren fixar en antenn med 1 till 3,5 i SWR, men inte en annan antenn som har lägre SWR. Detta är dock normalt.
Mottagaren i IC-7400
Mottagaren är heltäckande och täcker 30 kHz till 60 MHz och 118 – 174 MHz. Det går att lyssna på kommunikationsradio som flygradio (AM), Marin VHF, samt landmobil radio. Sattelit på 137 MHz, man kan lyssna på spårsändare på djur (Varg Björn etc) som finns i 150 MHz området. Dessa sänder CW och man kan scanna efter sådana i CW mode. På LW, MW och kortvåg kan man lyssna på rundradio från hela världen, kommunikation mellan flygplan, fartyg och militär trafik.
Justera stigtiden på dina Morsetecken (handhavande)
Det går att göra i de modernaste ICOM riggarna för HF.
Stigtid för Morsetecken vad är då det? Förr snackade man om nyckelfilter. Idag har vi full koll på teckenformen och kan till och med finjustera Morsetecknens form. ICOMs nyaste hel-DSP riggar, IC-7000, 7400, 756PROall, 7800 och 7700 har möjligheter att justera stigtiden för Morsetecknen. Fabriksinställning är inställd på ”lagom” eller default 4 ms. Det tar 4 ms för uteffekten att uppnå full effekt efter att du tryck ner telegrafnyckeln. Det går att ställa in 2 till 8 ms. Det fina är att man hör resultatet i transiverns medhörning. Lyssna på sidetone när du nycklar och justera samtidigt stigtiden. Vi hör lätt att med 2 ms blir det en ganska hård nyckling och med 8 ms mjukt nästan som en klocka. Bara att bestämma hur din signal skall låta nu. Helt klart är en Morse med kort stigtid mer genomträngande, särskilt om den färdats långt, dvs vid DX. Kör du söndags Morse QSO, så kan en mjuk nyckling vara kul. Det är mycket liten risk att du får klagomål på nyckelknäppar även med 2 ms. Kan du använda en DRIVE kran, som ju finns på en del av ICOM riggarna, och därmed styra ut transivern så att ingen ALC indikeras, ja då har du minskat risken för nyckelknäppar som alstras av ALC systemet. Kör du med PA kan dess ALC generera nya nyckelknäppar, PA stegets ALC tillför en reglering av uteffekten med en tidskonstant som detta står för och som kanske inte alls harmonerar med riggens ALC system. Dvs använd inte ALC med PA styr ut PA med DRIVE eller RF power på riggen istället.
Smal FM på IC-746 (FM teknik)
Som ni vet har vi numera 12,5 kHz kanaldelning på 145 MHz FM del. På HF, och i synnerhet på 29 MHz FM gäller 5 eller 10 kHz kanaler. Då måste vi göra vår FM sändare smalare. Jag fick frågan om det går att göra på IC-746.
Är kanalstegen mindre än 25 kHz måste vi köra med en bandbredd som är mindre än vi är vana vid på den gamla 25 kHz tiden.
ICOMs riggar kan köra olika bandbredd på FM. Oavsett vilken steglängd vi har valt.
IC-746 har sändardeviationen +-2,5 eller +-5 kHz vilket generar en bandbredd på under 10 respektive c:a 16 kHz. Filtren i mottagaren är under 10 kHz respektive c:a 20 kHz breda. Tryck länge på Filter, när du är i FM, en meny visar fitler för 9 MHz och 455kHz, med filterknappen kan vi välja 9 eller 16 kHz i 455 kHz MFen. Samtidigt ändras sändarens deviation. Observera att om du inte vet om detta utan kör smalt filter i FM så har du oxo smal deviation på sändaren, och hörs svagare. Om du lägger in FM som minnen, kan du låta minnet automatiskt ta hand om valet av FM bandbredd. Exvis minne 5. 145,675 MHz FM N, Minne 6. 145,700 MHz FM, Minne 17. 29,600 MHz FM N.
När vi läser i manualen till IC-746 framgår inte denna möjlighet särskilt tydligt. Man kan fråga sig varför? En del av svaret är att när den riggen kom var detta med smal FM och små kanalsteg något nytt. En annan del av svaret är väl att ICOM japan har slarvat vid manualskrivningen.
Jag vet att IC-746 finns i ganska många exemplar i SM, den såldes friskt, det är sällan fel på riggen och den hörs sällan, men smal FM kan den i alla fall, bara man får reda på det.
IC-703 jämfört med IC-706all
Det finns behov att skilja på IC-703 och IC-706 har jag förstått.
IC-703 är en QRP version av IC-706. 703 har 10 Watt uteffekt och täcker bara HF till 50 MHz. IC-703 har inbyggd antenntuner. IC-706 däremot 100 Watt på HF och 50 Watt VHF och 20 Watt UHF men inte inbyggd antennavstämmare.
IC-703 är byggd för att vara strömsnål, det går att spara på lyset i displayen och komma ner till en total strömförbrukning på c:a 400 mA.
IC-706alla drar alltid c:a 1,3 Amp vid RX.
Sända med IC-703 gör man med 10 Watt bara man kan prestera 2,5 Amp.
IC-706alla vill ha minst 7 Amp vid lägsta effekt.
IC-703 lyser gult i displayen medan 706orna är gröna och sköna.
Alla tillbehör passar både IC-703 och 706alla. De är lika stora. (ej filtren)
IC-703 är uppbyggd med hög MF och sedan 455 kHz, det betyder att de extra filtren är av högre kvalitet än för IC-706alla.
IC-706 har hög första MF och 9 MHz som andra och sista. Vid FM har dock 706orna 455 kHz.
Attenuatorn kom på de Japanska apparaterna redan på 60 talet (teknik)
En dämpare där man kunde ställa in 10, 20, 30 dB eller mer dämpning mellan antenn och mottagare. Ibland fanns bara 20 dB och ibland 20 40 och 60 dB. Knappen finns kvar även idag på de flesta HF stationer, men kan ibland heta fantasinamn. Namn som skall antyda att man slår på en funktion som gör mottagaren bättre. Att man dämpar mottagarens känslighet skall man inte få reda på (ej ICOM). Det finns gamla myter om att en attenuator på en HF rigg är något negativt. Idag är det dock ett utmärkt mätinstrument, såvida vi inte talar om en dålig mottagare som måste dämpas för att slippa intermodulation, men nu talar vi ju om ICOM.
ICOM kör med öppna kort och kallar dämpsatsen vad den är, dvs en dämpare och den är märkt ”Att”, som Attenuator. Attenuator fanns aldrig på de riktig gamla mottagarna, de med elektronrör, Drake, Colllins Halicrafter etc. Där kunde man reglera förstärkningen med ett RF gain. Huvudskälet i de på den här tiden nya konstruktionerna med transistorer var ofta att man behövde dämpa mottagaren för att få bort intermodulation. Så småningom blev mottagare och transivers med attenuator synonyma med dåliga mottagare, konstruktören hade fått lov att sätta dit en dämpare för att mottagaren skulle bli användbar om det fanns många starka stationer omkring den frekvens man lyssnade på. Detta kan man delvis hålla med om, men jag är inte säker på att de japanska konstruktörerna visste varför egentligen, och att vi i Europa behövde mottagare med bättre imd egenskaper. De bara gjorde som alla andra gjorde, och således satt på en knapp med attenuator. Idag behövs attenuatorn på flera mindre bra mottagare och transivers, men den kan även ha andra ändamål, exvis för att noggrannare mäta förstärkning och signalstyrka. Dessutom förbättrar en dämpsats mottagarens anpassning mot antennen. Skall du jämföra två antenner är det mer rättvist att ha 20 dB i mottagarens ingång då får de båda antennerna 50 Ohm att jobba mot, jämförelsen blir då mer rättvis, givetvis förutsatt att antennerna är avsedda för 50 Ohm.
I ARRL handboken beskrevs dämparen (teknik)
Redan i böcker från mitten av 60 talet beskrev hur man skulle bygga sig en attenuator, fast eller i olika steg, att kopplas in till riggen. Man beskriver en vriddämpare med 10, 20, 30, 40 dB, där man gjort stegen som en kontinuerlig rad av motstånd. Den kopplingen är lite kompromiss, men en enkel omkopplare gör jobbet. Man ser oxo en del byggprojekt, exvis konvertrar där det ingår en dämpare. Förmodligen hade en del dåliga mottagare kommit på marknaden och en hembyggd dämpare skulle vara ett enkelt och kul byggprojekt.
I avsnitten om mätteknik beskrevs mer noggranna dämpsatser av den typ med en rad knappar.
Vad är då en attenuator, en dämpsats? (teknik)
En dämpare är en grej som dämpar en signal, spänning ström eller det vi idag talar om, effektdämpning, och gör det utan att ändra anpassningen. En potentiometer som dämpar volym till högtalaren är inte en äkta dämpsats, utan en spänningsdelare, där finns ingen anpassning, men det är ofta tillräckligt i LF sammanhang.
En dämpsats, är en sats med motstånd, som kopplats så att man har samma impedans oavsett dämpning och om den är inkopplad eller inte.
En dämpsats kan vara bygd med tre motstånd och avsedd för 50, 75 eller 600 Ohm systemimpedans som. I våra radiomottagare är den med 50 Ohm både in och ut den som gäller, dämpningen räknas i dB för effekten.
Att dämpa effekten är ju ungefär samma sak på mottagaren som om motstationen minskar effekten, Slår han på ett PA och ökar från 100 Watt till 1000 Watt ja då har han dragit på med 10 dB, har vi en attenuator i riggen på 10 dB gör den samma sak med den effekt som via rymden kommer in i vår mottagare.
Genom att använda dämpsatser kan vi med S-metern som referens mäta mycket noggrannare än med en ren S-meter.
Är då en ljuddämpare en attenuator? (teknisk filosofi)
Den dämpar ljud, en akustisk dämpare, den dämpar luftens rörelser. In kommer ett starkt ljud, eller en hög akustisk effekt, ur ljuddämparen kommer en låg akustisk effekt.
Var tar då det dämpade ljudet vägen? Det blir liksom i den elektriska dämparen värme. Dämpmotstånden blir varma av den bortdämpade effekten. Nu är det förstås så att ljuddämparen i bilen blir mest varm av de varma gaserna som skall igenom den. Den akustiska effekten är mycket låg, även om det låter mycket.
Man kan då fråga sig om ljuddämparen har samma anpassning på både in och ut, som ju våra elektriska dämpare har. Det är nog en bra fråga, kanske en ”strukturell fråga”. - Som vi låter nån annan besvara.
Vad har man då 6, 12, 18 dB till på en IC-756PROIII?
Och varför är det inte 10 20 och 30 dB? Ja varför kan man inte dämpa i 1 dB steg upp till 40 dB. Det handlar nog om en designsak, själv skulle jag önskat mig 6, 10 och 20 dB. Med dessa dämpningar kan man anpassa insignalen till mottagaren så att bruset från atmosfären ligger just över mottagarens egenbrus. Vi får då en lugnast möjliga mottagning. Vill vi mäta på en antenn är det viktigt att ha god anpassning mot antennen, därför är det bra att lägga in 6 eller 12 dB. Först med god anpassning från antenn till mottagare kan vi lita på mätningarna. En mottagare har normalt inte perfekt 50 Ohms ingångsimpedans men nära, och beroende på hur välgjord konstruktionen är. Man kan jämföra dämpningen med ändringen i signalstyrka när motstationen vill prova exvis en annan antenn eller ett PA, vi kan på så vis får noggrannare mätningar. Att tro att dämparen i IC-756PROIII tar bort intermodulation som man gör i andra fabrikat och gjorde förr när mottagaren var dålig är knappast ett ändamål. Den behövs inte i en PROIII av det skälet. Egentligen har man inte särskilt stor nytta av dämparen i en IC-765PROIII, mottagaren är så bra att den hanterar alla tänkbara fall utan problem, (Imd).
Att använda en dämpsats för att mäta förstärkning med? (teknik)
Jodå det går, bara vi har en referens, exvis en S-mätare, där vi bara använder ett visst utslag som referens, exvis S9. Koppla in en förstärkare som skall mätas upp, och en ställbar dämpare, med tillsagen förstärkare kommer S-metern att gå upp över S9, dämpa i 1 dB steg tills S-metern står på S9 och läs av förstärkningen på dämparen. OM din motstation vill mäta förstärkningen på sin nya antenn, läs av S-metern, be honom koppla in nya antennen, din S-meter går upp lite, ställ in din dämpare tills S-metern visar samma som med första antennen, läs av din motstations antennförstärkning på dämparen.
IC-7000, IC-7400, IC-756PROall, IC-7800, IC-7700 CW Pitch-control
Med denna kontroll ställer man in den tonhöjd man vill lyssna på i CW, detta utan att ändra bärvågsfrekvensen. Om man lyssnar med ett 50 Hz brett filter finns ingen möjlighet att justera tonfrekvensen med VFO eller RIT, försöker man så hamnar man utanför filtret, därför är ”CW-Pitch” kontroll en mycket bra finess. Funktionen är det som på äldre mottagare kallades BFO. Reglering av CW-Pitch ställer även Sidetone-frekvensen till samma frekvens. Det är då lätt att med hjälp av sidetone stämma av till exakt rätt frekvens. Håll bara ner telegrafnyckeln medan du rattar tills det bildas svävningar med den Morsestation du lyssnar på. Givetvis med break in avstängd.
Saxat från Wolfgangs mejlingslista
Sveriges första 6m repeater har gått i provdrift sedan efter sommaren och viss intrimning har nu resulterat i lansering. Välkomna att testa 6 m FM på ett hittills måttligt nyttjat sätt. Repeater QTH är Nacka 10 Km öst om Stockholm
med signalen SM0OOJ/R. TX 51.810 MHz och RX 51.210 MHz, inga signalsystem krävs för närvarande för att öppna repeatern. Notera att du fortsatt måste ha tillstånd från PTS för att få bruka 50 MHz. Eftersom den fortfarande går i provdrift kan signal & QTH komma att ändras
Lite data om repeatern
TRX: General Electric Mastr II konverterad för Full-duplex drift @ 50W
Duplex filter: Procom DPF 6/6-HX-150
Repeater Logik: NHRC-4/M2 Repeater Controller
Antenn: J-pole (ca 3dB gain) @ ca 60m A.S.L
Skicka gärna rapporter & frågor till
Info & bilder kommer inom kort på www.50mhz.se
73 de SM0TSC (Johan) & SM0OOJ (Simon)
Hur gör man då en dämpsats? (teknik)
Kopplar ihop tre motstånd. Det är svårt att själv beräkna motstånden, se tabellen nedan om du vill bygga. Rent praktiskt är det en fråga om HF känsla om man vill bygga en dämpare, en fråga är om man vill göra en fast dämpare eller en dämpare med inställbara värden. Vill du att dämparen skall funka på VHF och kanske UHF, ja då är det kritiskt, man behöver motstånd utan oönskade egenskaper, exvis ytskiktsmotstånd med låg induktans, helst små och med korta lödtrådar. Vill man ha strömbrytare för att kunna koppla in olika dämpsteg måste man ah omkopplare med korta avstånd små och med god HF mässig isolation. De små vippströmbrytare som idag finns är utmärkta. Det behövs två polig växling per dämpsteg. Korta trådar och så nära som möjligt mellan omkopplarna, helst en skäm mellan varje dämpsteg, i alla fall om man vill få de stora dämpstegen noggranna. Det är svårt att finna rätt motståndsvärden, man kan behöva parallellkoppla motstånd, eller så låter man det bli en vis onoggrannhet. Vi har två sätt att koppla de tre motstånden, Pi eller T koppling. Med Pi har vi först ett motstånd mot jord, ett i serie och ett nytt mot jord. T koppling har två i serie med signalen och ett till jord i skarven.
Dämpsatsen förbättrar anpassningen mellan mätinstrumenten (teknik)
Något vi varit inne på inte minst i mitt brev för ett tag sedan som hade temat signalgeneratorn.
En signalgenerator har ofta en dämpsats innan anslutningen för utgående koax, den har en stegad dämpare för att kunna ställa in utnivån med. Detta ger god noggrannhet. Dämpsteg i 1 dB steg och på vissa instrument även i 0,1 dB steg. Vi har även i tidigare brev kunnat lära oss att en koaxialkabel kommer endast till sin rätt om den är rätt terminerad i båda ändar. Med missanpassning på en koax kommer den att transformera och vi får fel signalnivå. Det händer att man vid noggranna mätningar använder sig av extra dämpsatser, exvis 10 dB i var ända på en koaxialkabelförbindelse, eller vid sammankoppling av filter och andra tillbehör vid mätningar. Sammantaget handlar det om att få en koaxialkabel att fungera som just en sådan.
Jag har berättat om hur ICOM i riggarna använder dämpare mellan de olika stegen, läs om genomgången av IC-756PROIII. Ju bättre anpassning mellan stegen i en mottagares ingångar ju bättre mottagare blir det, trots att vi måste kompensera för just dämpningen, det blir ju förluster. Men det får man betala för att förbättra prestanda. Vi har genom tiderna sett högklassiga masttoppförstärkare för VHF och UHF där man försöker trimma sig till perfekt anpassning till antennen, men använder en 10 dB attenuator innan man matar ut signalen på koaxen till VHF mottagaren.
Ibland när vi gör experiment får vi kostiga mätvärden, kanske det inte går att upprepa ett experiment, eller mätning, då kan det handla om att vi har missanpassning, med fasta dämpare i koaxialkablarnas ändar kan vi komma ifrån detta.
Dämpsatsen dämpar linjärt
Givetvis är det så, men ibland kan mycket mer oljud försvinna i vår mottagare om vi slår på en 20 dB dämpsats. S-metern kan gå ner kanske 30 – 40 dB trots att dämparen bara dämpar 20 dB. Normalt ger 20 dB en hörbart svagare signal. Men i vissa fall sjunker bruset mycket mer, och man kan till och med höra radiostationer efter 20 dB dämpning. Samtidigt som oljud från andra radiostationer drastiskt försvinner. Vi talar nu om en mottagare som har mycket dåliga storsignalegenskaper. Med dämparen tillslagen, försvinner intermodulationsprodukterna, som kan ha skapats av starka rundradiostationer på BC band. Dessa oljud kan ha dränkt de riktiga signaler vi försöker höra, och med 20 dB dämpning försvinner mer än 20 dB av Imd, och vi hör de riktiga signalerna om än svagt. Jag har tidigare berättat om min första HF station, en TRIO 599, där detta var särskilt tydligt. Jag har även berättat hur man på en del fabrikat av HF radio, kallar avstängningen av HF steget i mottagaren, för ”bra Imd knapp”, eller annat fantasinamn. Eller hur man i vissa fabrikat säljer lösa preselektorer som dämpar 6 dB, och som då tar bort Imd, och mottagaren, om än då okänsligare, blir lite renare från Imd. Man minskar mottagarens känslighet och får bort Imd. Att slå till en dämpsats kan göra ytterligare nytta, men de riktigt svaga riktiga signalerna hör vi förstås inte med en så okänslig mottagare. Så sjunker signalstyrkan och bruset mer än 20 dB när du dämpar 20 dB har du åstadkommit att mottagaren inte ”grötar” ihop BC stationer som ger oss ett brus över hel banden, sk Imd. Imd av den här typen är tydligast på frekvenser över 10 MHz och i vissa mottagare så påträngande att mottagaren är obrukbar över 14 MHz. Dämpsatsen kan då göra att vi hör de starkaste riktiga stationerna som skall finnas.
Vridbara dämpare finns och är inte att förväxla med en potentiometer (teknik)
Men det finns vridbara dämpare som innehåller tre potentiometerbanor som samtidigt rör sig, man ändrar tre motstånd när man vrider och har därmed konstant anpassning både in och ut. Sådana fanns förr till högtalare, man hade 8 Ohm in och ut, mellan förstärkare och högtalare oavsett vilken dämpning man ställde in, (en volymkontroll med konstant impedans). Ibland var dessa dämpsatser lite fusk, man hade bara två potentiometerbanor, och anpassningen blev bara nästan bra…. I finare mixerbord, där man justerar nivån från ett antal mikrofoner utplacerade i en orkester, är skjutreglagen ibland just dämpsatser, de kan ha tre potentiometerbanor, eller vara en omkopplare med massor av fasta lägen, vart och ett med en dämpning, och man har då 1 dB steg. Vid reglering upplever man dämpningen som kontinuerlig. Dyra saker och med 600 Ohm in och ut, med dämpning från noll till 60 dB eller mer. Även finare stereoförstärkare har en volymkontroll som är en dämpare, den kan vara graderad från noll till – 60 dB och sedan oändligt. Men här lurar man kunden ibland, det är ändå en helt vanlig potentiometer, men med steg, man tror att det är en proffs grej. Lurad……Inte ens en 22 000 kronors Hi Fi Stereo förstärkare har en riktig dämpsats som volymkontroll, bara en pot som är stegad…
På TVn har man idag en volymkontroll styrd av fjärrkontrollen, vi ser en meny på skärmen, dämpningen sker med en styrd dämpare, eller en styrd förstärkare, en VCA. Den har det gemensamma med en riktig dämpsats att den dämpar i steg om 1 eller 2 dB.
Bygg själv en dämpsats (bygg själv)
Eng Attenuator, dämpare. I mer avancerade radiomottagare förekommer att man kan välja olika grader av dämpning i dess antenningång. Exvis 10, 15, 20 dB. Genom dessa olika dämpningsteg kan man anpassa insignalen, samt utföra relativa signalstyrkemätningar. På enklare mottagare kan dämpningen vara ett sätt att minska graden av intermodulation. Dämpare kan tillverkas med god precision, den är därför ett noggrant instrument för att mäta mottagarkänslighet, förstärkning, och dämpning med. Dämpare förekommer som lådor med omkopplare på. En hemtillverkad dämpare kan vara ett mycket värdefullt hjälpmedel. De flesta mätinstrument inom radiotekniken innehåller ställbara dämpare. I vissa fall vill man dämpa exvis sändareffekten innan den kopplas till ett slutsteg. I andra fall vill man begränsa en kommunikationsmottagares räckvidd för att slippa höra andra stationer. Dämpare användes ibland för att förbättra anpassningen vid en koaxialkabelöverföring av en signal. Vid dämpning av effekt är 3 dB en halvering resp. fördubbling av effekten. Vid spänning och ström är 6 dB en halvering resp. fördubbling av spänningen eller strömmen.
En dämpare är uppbyggd av tre motstånd i Pi eller T koppling.
Pi dämpare är vanligast. Den består av ett motstånd till jord (R1), ett motstånd i serie (R2), samt ytterligare ett motstånd till jord (R3).
R1 och R3 är lika.
T dämpare har ett motstånd i serie (R1), ett till jord (R2), samt ytterligare ett i serie (R3). R1 och R3 är lika.
Det förekommer dämpare som även kan omvandla impedanser, som 50 Ohm in och 75 Ohm ut. Ett bra sätt att göra impedansomvandling, men med nackdelen att en viss minsta dämpning är oundviklig.
En bra dämpare är inte frekvensberoende. De vanligaste dämparna klarar 0 - 500 MHz. Det är enkelt att själv tillverka en dämpare med vanliga motstånd och kontakter för 0 - 150 MHz. Dämpare kan seriekopplas.
Pi dämpare T dämpare
dB R1,R3 Ohm) R2 Ohm) R1R3 (Ohm) R2 (Ohm)
1 870 5.8 2.9 433
2 436 11.6 5.7 215
3 292 17.6 8.6 142
4 221 23.9 11.3 105
5 178 30.4 14 82
6 150 37.4 16.6 67
7 131 44.8 19.1 56
8 116 53 21.5 47.3
9 105 62 23.8 40.6
10 96 71 26 35.1
12 84 93 30 26.8
14 75 120 33.4 20.8
16 69 154 36.3 16.3
18 64 196 38.8 12.8
20 61 248 40.9 10.1
25 56 443 44.7 5.6
30 53 790 46.9 3.2
Attenuator med PIN dioder (teknik)
PIN dioder är ett justerbart motstånd för HF, med en Bias, likström genom dioden får den olika resistans, som funkar för högra frekvenser. Man kan då använda några PIN dioder och en Biaskrets och bygga en styrbar dämpare, där styrningen sker med en likström genom dioderna. IC-751, 761 och 765 hade en sådan PIN diod dämpare i ingångstegen. Dessa skulle ta hand om dämpningen av mottagaren, som AGC systemet ville göra, vid mycket höga signalstyrkor. Det finns oxo i VHF UHF och mikrovågs området PIN diod konstruktioner. Det är lite ovanligt med PIN dioder för HF. Genom att använda en PIN dioddämpare i kombination med dämpsatser med motstånd, kan man låta PIN dioddämparen sköta de små stegen, 0,1 och 1 dB stegen, sen har man fasta steg på 10 dB med motstånd. Således kan en signalgenerator ha utsignalen inställbar i 0,1 dB steg från noll till 130 dB. Och en utsignal från -120 dBm till 10 dBm. Det har och förekommer hembyggen där man nyttjar PIN dioder på detta viset.
Att använda en dämpare för att anpassa apparater med olika impedans (teknik)
Förekommer det oxo, man kan anpassa 75 Ohm system till 50 Ohms system med en dämpare. Anpassningen kräver en viss dämpning men ger anpassning mellan olika system. Så har man en signalgenerator med 70 Ohms inre impedans kan man göra exvis 10 dB dämpsats som omvandlar till 50 Ohm i samma veva. Mycket smart och enkelt, samt noggrant och med stor bandbredd. Att beräkna detta finns det enkla små program att ladda hem. Programmet du skall leta efter heter PADMATCH.exe. Det beräknar resistiva dämpsatser. Som även kan ändra anpassningen. Attenuator pad är ett ord för just dämpsats. Givetvis användbart för ett PA som har ingång på exvis 78 Ohm och du vill ha måttlig SWR från en 50 Ohm transiver. Men det krävs förstås att du har tillräckligt med driveffekt, då denna dämpare kan bränna av c:a 6 dB.
Programmet kan beräkna minimum loss attenuator, eller man kan välja ett jämt värde så att det blir lättare att räkna med.
IC-756PROIII sändare med speechprocessor
IC-756PRO har HF klipper som speechprocessor, HF klippningen skapas i DSP enheten, och motsvarar metoden då man amplitudbegränsar SSB signalen mellan två sidbandfilter. Det går att processa upp till 20 dB utan att distorsionen tar överhand. HF klippning är det i särklass effektivaste sättet att behandla talet. LF klippning ger avsevärd distorsion, men är den vanligaste metoden. LF-kompression förekommer, men är den minst effektiva metoden, men ger mindre distorsion är LF klippning. LF kompression är den metod som användes i kommersiella HF stationer. Skälet är i första hand för att klara de specifikationer som krävs.
ALC ger en form av HF kompression, så även i denna transiver.
HF klipper förekommer annars mest i exklusiva apparater. För övrigt finns tonkontroller som gör att man kan inom vida gränser kan justera utsänd ljudkvalitet. Tre olika bandbredder gör att sändarens bandbredd och därmed ljudkvalitet kan anpassas ännu mer. Det är givetvis så att en smalare sändare ger mer effekt inom den använda bandbredden. Sändaren kan ställas in på 2,0, 2,6 och 2,9 kHz total bandbredd, (gäller SSB).
I många av ICOMs radiostationer är volymkontrollen en styrd dämpsats.
Denna styrs av CPU i radion, som har läst av volymratten. I de flesta fall är det en styrd förstärkare, en VCA. Och den är egentligen inte en dämpsats med konstant impedans. Det behövs ju inte här. Att jag nämnder detta beror på att de här IC kretsarna ibland kallas för styrd dämpsats. Och för att berätta hur ICOM grejerna funkar.
Finessen med de här metoderna är flera. Man slipper dra skärmade ledningar till flera av panelens potentiometrar, man slipper skrapiga pottar när tiden har gjort sitt. Det blir betydligt färre ledningar mellan frontpanel och radiodel, vi får en billigare men ändå bättre konstruktion. Man får finessen att CPU kan nyttja den styrda dämparen för att tysta mottagaren i de fall detta skall göras, exvis när brusspärren skall tysta mottagaren. Givetvis är andra funktioner som Micgain, Vox gain, RF gain, Brusspärren, RF gain, byggda på samma vis. Man kan få alla dessa rattar, och dess potentiometrar överförda mellan fronten och radion på bara en ledning.
Några exempel på dämpsatser beräknade med padmatch.exe.. (teknik)
75 Ohm in 50 Ohm ut och 6 dB dämpning, Pi koppling 2300 Ohm till jord, 46 Ohm i serie och 87 Ohm till jord. Denna dämpsats går givetvis att vända.
75 Ohm till 50 Ohm med 10 dB dämpning, Pi koppling 207 Ohm till jord, 87 Ohm i serie och 77 Ohm mot jord. Denna dämpsats går givetvis att vända.
50 Ohm in och ut, 0,1 dB Pi koppling, 8,7 kOhm mot jord 0,58 Ohm i serie och 8,7 kOhm mot jord. Den här dämparen kan man bygga om man vill se hur mycket 0,1 dB är, ofta är ju prylar som koaxialomkopplare, reläer och SWR mätare specade till 0,1 dB genomgångsdämpning.
100 Ohm till 50 Ohm, kan vara praktiskt om man har en massa 100 Ohm nätverks koax liggande, och vill mata en antenn där vi har råd att förlora lite i dämpning, men vill ha god anpassning, exvis om vi har en lång koax på 100 Ohm till en aktiv antenn, en Beverage med förstärkare exvis.
100 Ohm till 50 Ohm med minsta möjliga dämpning, 8 dB i det här fallet, då är T dämparen mer lämpad, det blir vettigare motstånd, 71 Ohm i serie 67 Ohm mot jord och 2 Ohm i serie mot utgången. I andra änden av 100 Ohms kabeln sätter man en likadan men vänder dämparen. Jo, nog duger det att fuska med 2 Ohms motståndet, det ersätter vi med en tråd….
Ett annat exempel är om du har ett PA som bara behöver 25 Watt driveffekt. Ett keramiskt rör har hög förstärkning och skadas om man råkar klämma in 100 watt. Vi behöver en 6 dB attenuator som tål 100 Watt. Det fina är att padmatch.exe. visar hur mycket de olika motstånden behöver tåla i effekt.
6 dB, 50 Ohm in och ut, 100 watt in. En Pi dämpare, där första motståndet mot jord är 150 Ohm och skall tåla minst 33 Watt. Motståndet i serie är 37 Ohm och skall även det tåla 33 Watt, sist 150 Ohm till jord 8 Watt.
Ut kommer 25 Watt till PA-steget om vi kör in 100 Watt.
Motstånden gör man av en klase parallellkopplade mindre motstånd.
Ibland behöver vi anpassa 600 Ohm till 50 Ohm, exvis när vi bygger en Beverage antenn. Vanligen använder vi en transformator avsedd för de frekvenser vi skall ha den till, ofta en bredbandig transformator. Att göra anpassningen med en dämpsats är en möjlighet som givetvis har nackdelen att ge oss dämpning, och ganska stor dämpning, men fördelen att slippa linda tråd på kärnor, som vi inte vet vad de har för egenskaper. Det är dock sällsynt att vi kan tillåta oss så stor dämpning, och vi bygger nog hellre en transformator. Jag vill i alla fall använda saken som ett exempel på vad som går att göra med dämpsatser. Men tänk på att ingående förstärkare, blandare som ges bättre anpassning i många fall kan funka bättre, och ofta så som konstruktören tänkt sig. Här är två exempel:
En dämpsats med 600 Ohm in och 50 Ohm ut får då dämpningen minst 16 dB.
För en T kopplad dämpsats blir motstånden då: R1 570 Ohm, R2 (mot jord) 52 Ohm, och R3 0 Ohm. Vi får en T dämpare med bara två motstånd.
För en Pi kopplad dämpare blir R1 (mot jord) 360 kOhm, R2 575 Ohm, och R3 (mot jord) 52 Ohm. Jo nog kan vi skippa R1 och även här får vi då bara två motstånd.
För samma dämpare men med 20 dB dämpning, (det ser lite bättre ut med jämna värden…..)
För en T kopplad dämpsats blir då R1 577 Ohm, R2 (mot jord) 35 Ohm, R3 16 Ohm.
För en Pi kopplad blir R1 (mot jord)1872 Ohm, R2 857 Ohm, R3 (mot jord) 52 Ohm.
Motstånd av icke standardvärde, skapar man genom att serie eller parallellkoppla, sen kan man ju ha lite toleranser och fuska lite. Man kan fuska ganska mycket med motståndsvärdena och ändå blir resultatet rätt bra. Det skall mycket till för att ge mätbar SWR.
Kom ihåg att jag hade ett nyhetsbrev om bara decibel för en tid sedan.
Med dB tabeller som ger allt om dB för effekt spänning dämpning och förstärkning.
Saknar du det kan jag nog hitta det och sända som mejl.
Koaxialkabeln som dämpare (teknik)
Ibland behöver man dämpa en signal, exvis effekten från en transiver, som lämnar 25 Watt, men vi vill ha 10 Watt till ett PA. Vi är ju på en enda frekvens, 145 MHz, och här är en koaxialkabel en utmärkt dämpare, räkna ut hur lång kabel som behövs för de dryga 3 dB vi vill ha i exemplet. Du har väl laddat hem den där ”mini dB calculatorn” jag tipsade om.
En liten rulle RG-58 är en perfekt dämpare i det här fallet, den ger oss bättre anpassning mellan transiver och PA som en bonus. I vissa fall får man ta till RG-174. Obs att man kan göra mycket noggranna dämpare med koaxialkabelängder, dock krävs då god anpassning för att de skall funka. Men det vanliga är dock att vi helst vill se minsta möjliga dämpning i våra kablar.
Dämpsatser för lågfrekvens (teknik)
Faktum är att de dämpsatser jag hittills beskrivit, dvs de med motstånd, och INTE den med koaxialkabel, funkar på lågfrekvens, och faktiskt ner till likström. Det går att testa en dämpsats med likström. Det lustiga är då att vid exvis 10 Volt in kommer dämpsatsen att dämpa spänningen på utgången, men oavsett dämpningsgraden flyter samma ström in till dämpsatsen. På dämpsatsens utgång kan vi dock mäta en spänning som sjunker med ökande dämpning.
Man använder samma typ av dämpsatser, med tre motstånd även i LF sammanhang. Behöver vi god anpassning exvis vid ett 600 Ohm system kan vi bygga dämpare med den impedansen.
Låt os prova med matchpad.exe….
10 dB, 600 Ohm in och ut, Pi dämpare med R1 1155 Ohm, R2 854 Ohm, R3 1155 Ohm.
20 dB som kan vara aktuellt om man vill dämpa en välanpassad mikrofon som håller 600 Ohm, med en Pi dämpsats blir motstånden: R1 733 Ohm, R2 2970 Ohm, R3 733 Ohm.
Vi kan förstås ända anpassningen med dämpsats även vid LF.
Låt oss säga att vi vill ha perfekt anpassning på 8 Ohm på riggens högtalarutgång, och den skall sedan driva en högtalare på 600 Ohm, eller tvärs om.
Låt oss då bygga en minsta dämpning, anpassningsdämpsats för 8 Ohm till 600 Ohm.
Här blir en T dämpsats bäst, vi tvingas då offra 25 dB. R1 i serie blir noll Ohm, R2 mot jord blir 8,03 Ohm och R3 i serie mot högtalaren blir 596 Ohm. Vi kan bygga denna T dämpare med två motstånd.
Det är extremt sällsynt att vi behöver god anpassning vid LF och därför får vi se de här exemplen mer som teoretiska, med en förhoppning att man har kunskapen i huvudet och kan komma på lämpliga användningsområden..
Men man kan ju roa sig med en anpassningsdämpsats så att vi kan köra en 4 Ohms högtalare till en radio med 8 Ohms utgång.
Mindämpning 8 Ohm till 4 Ohm, Vi väljer en T dämpsats, R i serie 5,6 Ohm, R2 till jord 5,6 Ohm, R 3 i serie mot lasten, noll Ohm, dvs vi bygger en T dämpare med två motstånd. Vi får offra nästan 8 dB av effekten, för att få den här anpassningen.
Som tur är tål alla ICOM stationer alla tänkbara högtalare.
Att använda transformatorer för de här exemplen är förstås bättre, då har vi mycket låg dämpning, men sådana trafos är svårare att göra, och finns knappast att köpa. Transformatorer ger vid LF (lågfrekvens) liksom vid HF (högfrekvens) distorsion.
Vissa av ICOMs VHF och UHF riggar har attenuator (ICOM)
Exempelvis IC-910. Med ett reglage i en meny kan man ställa in en dämpning före mottagaren i denna transiver. Dämpningen är i 0 till 100 och det betyder inte dB utan är en relativ dämpning. PIN dioder i de båda mottagarnas ingång sköter jobbet. Man kan då fråga sig varför man skall dämpa en VHF eller UHF mottagare? Där vill vi väl ha maximal känslighet. Visst är det så, men man kan ha en mastoppsförstärkare och med den får vi mycket brus, det kan då vara praktiskt att anpassa hela kedjans förstärkning genom att dämpa före mottagaren.
När man väl ställt in dämpningen kan man slå till eller från dämpare med en knapptryck på IC-910. Denna funktion kan givetvis använda för mätning av signalstyrka antennförstärkning och antennen riktverkan.
ICOMs riggar med spektrumanalysator har dämpare för spektrumet (ICOM teknik)
På riggarna med spektrumdisplay finns ofta en dämpare bara för den funktionen. Spektrumanalysatorn är ju en sorts mottagare, den vertikala delen av en sådan display har en logaritmiskt skala, exvis 0 till 50 dB. Det räcker ju inte, och AGC skall ju inte påverka spektrumdisplayen. I vissa fall har dock spektrumdisplayen en form av AGC. Vid mottagning pratar vi om ett dynamiskt område av över 100 dB och det klarar inte ens en spektrumanalysator i halvmiljon klassen. Att dämpa insignalen till riggens spektrumanalysator är då en möjlighet, dels för att få brusnivån att ligga snyggt längst ner och för att kunna mäta på både starka och svaga signaler. Oftast behöver man 10 eller 20 dB dämpning vid frekvenser under 8 MHz. På de enklare riggar med spektrumdisplay, som IC-706all och IC-7000, samt IC-7400 behöver man utnyttja mottagarens huvuddämpare ibland för att få ett vettigt utslag på spektrumet.
Återigen en viktig uppgift för vår lilla koppling med de tre motstånden.
MF bandet 300 – 3000 kHz
MF brukar ju betyda mellan frekvens, det betyder oxo Eng. Medium Frequencys, 300 – 3000 KHz. Så när vi köra våra amatörband 1810 – 1850 och 1930 -2000 kHz kör vi MF. Begreppet MF ingår i HF, VHF och UHF namnen på frekvensområden.
Således är HF 3000 – 30 000 kHz
VHF 30 – 300 MHz
UHF 300 – 3000 MHz
Låt oss QSYa till MF och vi träffas på 1845 kHz.
Test av mobilantenner (Teknik)
I QST 2007 11, (Nov) Finns en kul artikel om Mobila HF antenner, man har provat tre huvudtyper. Det är ju en källa till ständiga diskussioner om vilken typ av antenn som är bäst, vi talar ju om kraftigt förkortade spröt, med stora vackra spolar, helixlindade spröt och motordrivna antenner. Testet var ganska praktiskt gjort, man satt helt enkelt antennerna på en bil och mätte signalstyrkan i en annan bil. Den bil som mätte signalstyrkan var utrustad med en dBm mätare, dvs en effektmätare för låg nivåer. Bilen med provantennen fick köra runt i en cirkel för att hitta maximal riktverkan, och medelvärdet för respektive antenn. Avståndet var c:a 100 meter. Man trimmade respektive provantenn dels med dess eget ställbara spröt eller motoravstämning, samt finavstämde till bästa anpassning med en manuell avstämmare. I den bil där man sänder finns en IC-706 som kan ge upp till 100 watt. Antennerna som testades var en helixlindad pinne, en med stor mittspole, den klassiska, och en motoravstämd antenn, dvs en antenn med stor spole i botten och en motor som stämmer av spolen, en sk screwdriver. Två bilar för sändning provades och man fann att på en pickup med antennen monterad på flakkanten över vänster bakhjul, var maximal signalstyrkan i rättning över höger framhjul, på en sedan-bil med antenn monterad mitt på bakluckan var maximat rakt framåt.
Man testade på 3750, 5000, 7000, 14000, 21000 och 28000 kHz.
På 3750 kHz vann mittspolen, helixlindade sprötet ligger – 2,2 dB och screwdrivern - 4,2 dB.
5000 kHz Helix – 2,3 dB, mittspole 0dB och screwdrivern -6,9 dB
7000 kHz Helix 0 dB, mittspolen 0 dB och screwdrivern -4,2 dB
14 MHz Helix 0 dB, mittspolen 0dB, screwdrivern -3,8 dB
21 MHz Helix 0 dB, mittspolen -0,6, screwdrivern -3,4 dB
28 MHz Helix 0 dB, mittspolen -0,1 dB och screwdrivern -2,4 dB.
Vad kan vi då dra för slutsatser av detta då? Först och främst hänger det ju på vilket band vi vill köra, men med mobil HF menar man ju i många fall i första hand 3750 KHz och då gäller nog den klassiska mittspole pinnen, och där gäller ju verkligen att få ut alla de små tiondelar av dB man kan få. Vill vi byta band under färd är ju screwdrivern helt överlägsen i bekvämlighet.
En typiskt helixlindad antenn är den gamla klassiska G-Whip, det var nog inte den de testade i QST. Men observera att G-Whip hade både helixlindat spröt och mittspole. Antenner med mittmonterad spole är erkända och brukar gå bäst, det visar även denna test. De kan heta Hustler, eller Hygain. Antenner med spolen längst ner liksom screwdrivern brukar gå sämst på de låga banden. En bottenspole kan kanske funka bättre om den är byggd för ett band, med minsta förlusterna, en motordriven spole kan knappast byggas för minsta förluster.
Antennernas läng varierade en del i testen och vill man ha en antenn som ser mer diskret ut måste man väga in utseende och längd. Vill man ha ut max på 3750 kHz gäller mittspole, jättestor spole och längsta möjliga pinne. Detta kommer vi aldrig ifrån.
Testen är genomförd med markvåg, 100 meters avstånd garanterar att det verkligen gäller markvåg, men redan efter några km försvinner markvågen. (läs SM6ENG myt om markvåg se länk nedan) Hur, och i synnerhet om, det skiljer vid rymdvåg mellan antenntyperna råder det väl ingen tvekan om, men att göra en sådan mätning är svårare då kommer ju konditionerna in som en osäker faktor. Så vi måste ta denna test med en stor nypa decibel.
Observera att mittmonterad spole inte betyder att spolen sitter, eller skall sitta exakt på mitten, ofta handlar det om att den sitter mellan 30 och 70 % från botten av hela längden.
Det är lätt att tänka sig att en antenn med både helixlindat bottenspröt, mittspole och toppspröt bör vara bland den bästa, och då har vi ju G-Whip som inte tillverkas mer, men mycket tyder på att den var en bra konstruktion. Vilket ju oxo framkom i praktiskt bruk. Håll i den hårt om du har en.
Dags att börja fundera på mobil HF inför nästa år
Visst är det! Bara 4 månader kvar innan våren och sommarens trevliga bilturer kommer igång, och är det inte dags att komma igång med 706 an i bilen. Installationen kan man börja med redan nu. Vilket band man skalls satsa på är en bra fråga. Men vi kommer ju knappast att finna någon större nytta av solfläckscykel 24, utan vi får nog se de låg HF banden som aktuella. Så nog blir valet för de flesta 3750 kHz, jag vill dock mena att man får mycket mer ut av mobil HF på 7 MHz. Antennen blir avsevärt bättre på den frekvensen. Vad gäller för antenn då? Hembygge, ja varför inte. Se till att hålla utkik efter begagnade antenner med stora spolar på loppisarna. Att bygga själv är kul och mobilantenn för 3750 kHz med mittspole är lättat att bygga och få bra.
SM6ENGs sextonde myt, markvåg (vågutbredning)
Som ni vet har jag tidigare hänvisat till SM6ENG, Bertil och hans mytlista på ESR, kolla här: http://www.esr.se/
Bertil har skrivit bra artiklar om saker som bör förpassas till mytvärlden. Det handlar om stående vågor, antenner, teknik och vågutbredning. Nu gäller det vågutbredning, man hör ofta att man kör markvåg på 3750 kHz när avståndet är si och så. Själv har jag hävdat att vi har väldigt korta avstånd som är markvåg, och i synnerhet vid mobil HF går markvågen bara några km. Läs myt 16 av SM6ENG så lär vi oss mer, eller inser att det är mycket vi inte förstår…es det är mer komplicerat är man tror.
Jag rekommenderar verkligen att du tar och studerar de här myterna ordentligt. Det kan behövas att du noggrant studerar dem, och försöker förstå.
"Men en antenn då, har den kapacitans induktans och resistans (teknik)
Den här rubriken fanns i mitt förra nyhetsbrev. Jag skrev att antenner har en massa egenskaper med kapacitans och induktans. Liksom vi hade funnit i spolar motstånd och kondingar. Jag var lite väl generell. Givetvis har antennen dessa egenskaper oavsett vilken frekvens man lägger på, så här rättar SM6ENG mig:
Att påstå att kapacitans och induktans varierar i antennen med frekvensen är felaktigt.
Det vore ju egendomligt om antennens kapacitans och induktans ändras med frekvensen. Resistansen ändras dock något med frekvensen pga strömförträngningen men jag tror inte att det är detta du avser? Kanske menar du antennens reaktans ändras dvs Xc och Xl, eftersom reaktansen är en funktion av frekvensen. (Om du tar upp resistansen i ledaren så bör du nog påpeka att detta inte är det samma som antennens strålningsimpedans vilket är något helt annat och normallt har den betydligt värde än trådens resistans)
Roys kommentar:
Först och främst tycker jag det är kul att någon läser, och bryr sig om vad jag skriver. Så tack för din uppmärksamhet Bertil!
Det är viktigt, och jag ju alltid strävat efter att uttrycka mig otvetydigt och så rätt som möjligt, med vedertagen standard etc. På ett sätt så att det inte går att missuppfatta. Det är ju sådana fel som gör att så mycket kunskap förvanskas och blir svår att ta till sig för många.
Måste man läsa och kunna så mycket för att vara radioamatör? (filosofi)
Måste man läsa en massa tunga teorier, veta allt, kunna allt, för att få upp en dipol och trycka in kontakterna i väggen och slå på radion, för att köra radio? Här har vi faktiskt ett val, det går att köra radio utan kunskap. Men är det kul? Hobbyn är väl till för att vi skall utveckla oss och tekniken. Vi har möjlighet att utnyttja en massa frekvenser, inte bara för att köra radio utan för att experimentera på, se det som en utmaning, en tillfredställelse att lära mer, att kunna mer, och att experimentera fram mer kunskap, kanske bättre grejer och få fram ett resultat.
Det finns oändligt med ämnen att välja på, antenner, dämpsatser, byggen, reparationer av gamla grejer, HF steg, PA, och inte minst är det oändligt mycket att lära sig om vågutbredning. Det borde nästan vara helt omöjligt att vara passiv som radioamatör.
Men det är klart att ju mer man läser, ju mer börjar man inse att man inte förstår, eller att man egentligen inte vet så mycket som man tror.
Men det finns så många frågor, det finns så mycket att veta, och det finns så mycket som vi inte vet. Vi vet inte ens vad som fattas vårt vetande. Det borde gå att lära sig åtminstone något, så att vi börjar komma underfund med vad vi inte vet.
Skall vi mäta kunskap i dB? Exvis den som vet mer om antenner kan få ut 2 B mer ur sin antenn än den som bara bygger sin antenn efter en tidningsartikel, med dåliga fakta. Den som vet allt om koax, får han mindre dämpning i sin radioanläggning än den som ser koax som en sladd bara…? Är skillnaden 3 dB kanske?
Visst går det att filosofera i ämnet dB per kunskap. Men ur med fingern och ut och labba då, experimentera mera för att se om det stämmer.
När det gäller myterna som Bertil SM6ENG tagit till sig, så är det väl ganska dumt att många i alla år tänkt fel, byggt fel, räknat fel, sagt fel, och bara bidragit till att sprida vidare dessa myter. Jag vet oxo att vi har många radioamatörer som faktiskt ifrågasatt många saker, som exvis dessa myter, men inte direkt vågat ge sig ut och mytförklara. Själv får jag ofta frågor där man, tycker att saker och ting är fel, men alla säger si och så, och man kan sedan mytförklara saken i fråga. Kanske vi har för mycket tro och för lite veta? Eller lyssnar vi på fel saker?
Studera SM6ENG mytlista, som finns på ESR.
Varför är 75 % av SSB stationerna övermodulerade? (gnäll)
Och 75 % av alla FM stationer undermodulerade?
Det är väldigt vanligt att man med SSB stationer kör med för mycket pådrag, klippning, processning och alldeles onödigt mycket mikrofonförstärkning.
Det låter onödigt illa om många. Visst kan man ha lite lagom processning på, det gör bara signalen lättläst i brus och QRM.
Varför är en stor del av alla FM stationer alldeles för svagt modulerade?
Kanske för att man vid SSB ”ser” uteffekten, man sitter och pratar upp mätaren och har inte ”råd” att förlora något i uteffekt.
Vid FM syns det inte hur man modulerar, man pratar i mikrofonen och allt sker tyst och osynligt. Det verkar som om man tror att allt är helt automatiskt.
Visst har en FM station en modulationsbegränsare, som minskar dynamiken och jämnar ut om man pratar högt eller lågt. Egentligen finns god marginal, men för det mesta låter det alldeles för svagt, som om man sitter med mikrofonen en två tre decimeter från munnen.
Allt detta kan möjligen accepteras, men varför ber man inte om rapport, eller påpekar för den som är alldeles för svagt modulerad.
Ibland hör man att någon startar en repeater och en snabbt nästan ohörbart tal, svagt nere i bruset hörs knappats. Dvs inget att ens försöka svara om man skall lyssna i bilen.
Det kanske behövs lite tänk för att låta rätt på respektive moduleringsform.
Se till att tänka lite på hur du låter, kanske har kompisarna svårt att höra dig? Eller tycker att du låter apa. Det är dock lite svårt att bedöma och ge rapport om hur en FM station låter. Den kan låta alldeles utmärkt men vara för svagt modulerad. Det är därför svårt att ge goda rapporter, fråga därför om skillnader särskilt från de som lyssnar mobilt.
Ibland funderar jag på om man tror att en svag signal, från långt avstånd, vid FM trafik blir svag. Så är det ju inte, alla signalstyrkor i FM skall generera samma ljudstyrka i mottagaränden. När signalstyrkan blir låg börjar ett brus att uppstå, men ljudstyrkan skall vara densamma.
Kommersiella stationer på 29,7 till 33 MHz (lyssna på HF)
Ja varför inte utnyttja möjligheten att lyssna lite utanför amatörbanden.
De här frekvenserna är avsedda för yrkesbruk, som komradio.
Förekommer det trafik?
På 31 MHz vet vi att det finns en gammal spillra av jaktradio, de som flyttat från 27 MHz.
Men ren mobil proffsradio?
Själv har jag försökt höra, skannat och letat i PTS listor, men det är tyst.
Kanske finns komradio i andra oråden i vårt långa land, frekvensområdet ger ju goda räckvidder, och under solfläcksminimat relativt lite störningar av QRM typ.
Banden är noga uppsatta i PTS frekvensplan, men finns där aktivitet?
När det är konditioner för utomlands signaler, så finns en massa trafik både väst, ost och söderifrån.
Kanske mest ifrån öst.
Har UHF repeatern försvunnit? (amatörradio)
Den går i alla fall inte att få igång numera. Kan det vara fel på min UHF rigg?
Nej, saken är nog den att man bytt duplexavstånd, från 1,6 MHz till 2 MHz. Din sändare skall gå ner 2 MHz när du trycker in PTT knappen. Nu blir det svårt, du måste fram med manualen och läsa hur man ställer in ett duplexavstånd. Riggen skall nu ”programmeras”, svårt som stryk… Jobbigt, finns det ingen som kan hjälpa mig???
En tröst är att den inte behöver programmeras, det är bara att ställa in ett nytt duplexavstånd. Prova lite, tryck på SET länge, så är det bara att bläddra med pil upp eller ner, snart ser du 1,6 MHz, och det är bara att vrida VFO ratten till det blir 2 MHz. I IC-706 skall du ut i inställningsmode, tryck på lock och slå på riggen. Bläddra på med subencodern, tills du ser 1,6 MHz, vrid fram till 2 MHz stäng av radion och på igen, testa –dup på UHF. Samma sak gäller om du skall köra repeater på 50 MHz, de flesta ICOM riggar står på 500 kHz duplex avstånd som default, den svenska 50 MHz repeater som är igång kör med 600 kHz.
TELEMETRI
En sorts telegrafi?
Vi talar om telegrafi, telemetri och telefoni.
Telegrafi kör vi som radioamatörer ofta, vi har där en massa trafiksätt, låt oss översätta ordet med fjärr, för tele, och grafi med skrift eller bokstäver. Telegrafi skulle då betyda fjärrskrift, under detta har vi då Morse, PSK-31, AMTOR, Pactor, Packet, BAUDOT och många fler.
Telefoni skulle då betyda fjärr ljud, vi överför exvis tal och andra ljud. Det gör vi med SSB, FM och AM sändare.
Men Telemetri då?
Fjärrmätvärdesöverföring kanske vore en bra översättning. Radio eller tråd överföring av mätvärden. De numera vanliga grejerna på våra elmätare där man med radio överför mätarens mätvärden är en form av telemetri.
Kör då radioamatörer telemetri?
Ja, från våra amatörradiosatteliter kommer telemetri, en ström av mätvärden, batterispänning, temperatur etc från satelliten. Radiostyrning av modeller är ju en form av telemetri...
Flera av våra FM repeatrar meddelar signalstyrka, frekvens etc med tal eller Morse, det är en form av telemetri. Nog skulle vi kunna utveckla telemetrin inom amatörradion. Nog skulle det gå att ha en automatisk radiostation som svarar i Sommarstugan och ger oss aktuella mätvärden, temperatur, inbrottslarmets status eller annat.
Vad har man dB skalan till? (mätteknik)
Mäter dB med, spännings dB.
dB skalor finns mest på lite äldre analoga universalinstrument. Den skulle då användas i AC läge, (Växelspänning). Man kunde mäta dB på en högtalare, eller på en telefonlinje när det talas. Den visar en spänning som motsvarar 0 dBm över 600 Ohm, dvs c:a 0.77 Volt.
Sen är det bara att räkna upp eller ned dB. Att koppla in en sådana på högtalaren på amatörradiostation kan vara kul, då ser man exvis signal brus förhållandet, vilket i vissa fall med mycket QRM och QRN kan vara bara några dB. Spänningen vid normala högtalarnivåer är ganska låga och man får kanske sätta sitt instrument på 0,1 till 0,3 Volt AC.
Lite astronomi så här på vintern
Det är mörkt när vi åker till jobbet, det är mörkt när vi åker hem, det är mörkt hela kvällen.
Men ibland är det stjärnklart och det kan vi kanske utnyttja lite, ut och kika på stjärnhimmeln.
På morgonen finner vi VENUS som en extra starkt lysande prick i söder. Vid 0730 tiden och så där en 30 grader över horisonten. Kolla innan du går in i grufvan. Venus lyser så starkt att den bör synas även i stan. Kanske syns den från fönstret oxo.
På kvällen innan sängdags vid 23 tiden finner vi MARS i öster. Har du en kikare kan man faktiskt se att den är lite mer röd. För att se folket på Mars krävs dock en rejäl kikkert.
Här kan du utveckla dina studier av stjärnhimmeln: http://www.heavens-above.com/main.aspx?Lat=59.489005&Lng=13.334165&Loc=Bj%E4llerud&TZ=CET
En lång länk, men den innehåller de koordinater som mitt QTH har. Klicka på ”whole sky chart” Du kan lägga in dina egna koordinater.
27 MHz pånyttfödelse? (debatt om 27 MHz)
Det verkar finnas krafter för att ”få igång” 27 MHz aktiviteten igen.
Kolla den här sajten: www.27mhz.se
Här finns forum liknande ham.se, man diskuterar teknik, radio, antenner, jord etc. Man kan läsa att många vill lära sig CW, (man menar förstås Morse). Man läser att man kör Morse trafik på 27,500 MHz internationellt. Man kan läsa att bandet är tillståndsfritt numera och tydligen tolkas det som att det är en form av amatörband, och att man kan göra som man vill. Slutsteg, riktantenner, modifieringar av riggar, ja allt förekommer. Ja vad säger man om detta då? Konstigt, är ett bra ord. Frågan är vem som får bandet, de som tar sig bandet, dvs de som kör 27 MHz utan hänsyn till allt annat. Vem vill ha bandet? Ingen så vitt jag vet. Vem har nytta av bandet, avsikten med ett kommunikationsradioband är ju nyttan av mobil radiokommunikation. Vem ”äger” delen 27,235 till 28 MHz? Den delen blir snart piratband oxo. Eller är redan ockuperad. Många av de som kör 27 MHz använder sig av amatörradiostationer.
Visst är det så att man inte behöver tillstånd på 27 MHz, man måste dock använda sig av radioutrustning som är godkänd, CE märkt, R&TTE märkt och givetvis RoHS. Därmed är det helt olagligt att modifiera sina apparater, som är avsedda för 27 MHz. En radioamatör får modifiera sin radio, även för att kunna sända på 27 MHz, men det är inte tillåtet att sända med den utanför amatörbanden. Klart att vi kan tycka illa om 27 MHz, tycka illa om de som kör där, tycka att grejerna är skit, och att 27 MHz är ett ”problem”, men ett faktum är kvar, hur ser framtiden ut? Vad kommer att hända med 27 MHz? Idag brukar ju saker hända som framkallas av hur folk gör. Dvs om alla sänder på 27 MHz, och gör vad dom vill, så blir det snart tillåtet att göra vad man vill. Nästa steg är att ta en annan frekvens som anses lämpad, varför inte 9 MHz eller 23 MHz? Vad gör vi som radioamatörer då?
En sak är säker, det finns de som vill bli riktiga radioamatörer, men som håller på med 27 MHz, varför kan de inte nå en radioklubb, eller varför kan de inte få hjälp av SSA för att gå en kurs i Morse, eller amatörradiokunskap? Jag är säker på att många är duktiga tekniker. Vi borde hjälpa dem till en amatörradiolicens. Eller kommer kraven på tillstånd för amatörradio oxo att försvinna?
Ett annat sätt att agera är att använda våra amatörband själva, exvis 28 – 29,7 MHz som är ett otroligt stort frekvensområde som inte utnyttjas alls. Vi har oxo 24 MHz amatörband, varför kör ingen där? Vad vi kan göra idag är att utnyttja 27 MHz som en konditionsvarnare, aktiviteten är hög och passning på 27,555 MHz ger mer än att passa 28,500 MHz. Hörs det nåt på 27 MHz så är det då dags att ropa CQ på 28 MHz.
Eller skall vi låtsas som att 27 MHz inte finns och bara förneka det som händer? Jo nog är det väl så det blir….. de som vill bli radioamatörer får väl själva leta sig fram till hur man gör.
Vårt lustiga språk (philsofi)
Jag får varje dag ett ord som mejl, man kan prenumerera på ett ord. Där lite lustiga ord förklaras. Rätt kul. Gå hit om du vill vara med: http://mailer.omettord.se/ Helt gratis.
Idag var det ordet Boja som förklarades, jämför det som skrevs 1997 med modeord som ”strukturer” ”traditioner” etc, med gammelsvenskan längre ner, nog förändras språket, men ibland verkar de nya modeuttrycken mer konstiga, och tvetydiga än det var förr. Så här lyder texten:
Boja
"Strukturerna förtrycker, etablissemangen kränker, traditionen är en boja", skrev Carl Johan Ljungberg i SvD 1997. Så används ofta boja - bildligt om en hämsko. Men framför allt är bojan en låsanordning i metall.
Förr var det vanligt att slå fångar i bojor. I Bibeln från 1525 står det: "Strax wordho alla dörana i fängelset öppna, och alles theres boyor wordho lossadhe."
Ordet går att leda tillbaka till latinets boia, halsjärn för slavar. Kanske kan boja vidare härledas till namnet för folkslaget bojerna, som stred mot romarna. Man tror i så fall att metoden att låsa fast fångar skulle vara hämtad från detta folk.
Jo det här med tradition, traditionella, och andra böjningar av ordet, hur gammal är då en tradition? Vad betyder det när man hör ordet ”traditionella antenner”? Enligt ordboken är en tradition något som är nedärvt genom åtskilliga generationer, mänskliga generationer, dvs flera hundra år gammalt.
Så traditionella antenner finns knappast, de är en produkt av dagen. Dvs bara hundra år gamla eller så. Så nog är det ett modeord i dagens historielösa samhälle.
"Strukturerna förtrycker, etablissemangen kränker, traditionen är en boja", skulle då kunna översättas med: Knottrigheten förtrycker, samhällseliten förnedrar oss, de gamla nedärvda kunskaperna är ett halsjärn, så förstår vi fullständigt vad den där Carl Johan Ljungberg menar. Synonymen ”hämsko” för boja är bra tycker jag, det ordet kör vi med.
Okunskap om antennteori är en hämsko för att kunna bygga riktigt bra antenner.
Jag hoppas ni inser att jag ironiserar, och försöker lustigöra uttalanden som är möjliga att tolka på det sätt som passar var och en, givetvis kan man tolka detta uttalande på ytterligare en mängd olika sätt. Det är det som skiljer ingenjörsmässighet och annan text. Det förra skall bara gå att tolka rätt.
Köpa privat och bli lurad på fraktansvaret
Förra gången varnade jag för de som kräver ut ansvaret för att varan kommer fram hel eller skadad om köparen köper en frakttjänst av säljaren.
Jag fann en annons på DX-radio idag, (2007 11 22) där det bl.a. stod så här: Jag ser helst att den hämtas på plats, men kan skicka den med buss eller post men då gäller förskottsbetalning till mitt bank konto och köparen ansvarar själv för eventuella transportskador.
Så om säljaren lägger radion i en ICA kasse och lämnar in den på posten, köparen betalar för en frakttjänst, och radion är skadad när den kommer fram, ja då menar vederbörande säljare att ansvaret ligger på köparen. Acceptera inte detta. Huruvida radion är hel eller inte vid mottagandet beror till 99,9 procent på hur säljaren har förpackat radion. 0,1 procent kan vara en olycka hos Posten, i sådant fall tar de sitt ansvar. Posten accepterar aldrig att ta ansvar för en försändelse som är dåligt packad.
Acceptera aldrig att du som köpare skall ta ansvar för att en grej är hel när du får den. Se alltid till att säljaren inser att om han säljer en frakttjänst så är han oxo ansvarig för att packa den så väl att den kommer fram hel. Om säljaren inte kan ta sitt ansvar, och packa tillräckligt väl, så bör man inte fullfölja en sådan affär.
Skall du själv förpacka en sak och sända med post, och inte vet hur väl du skall packa, ja då är det ditt ansvar att lära dig detta, innan du skickar saken.
Oftast behövs radions originalförpackning, med hela frigolitdelar, samt en ytterkartong med 5 till 10 cm mjukt emballage emellan. En transiver i ett madrasserat brev är helt förkastligt. Att sända dyra saker som brev, tar inte posten ansvar för överhuvudtaget. Ett bra sätt att sända små dyra saker är rekommenderat skrymmande brev. Då har posten ansvar för att det kommer fram, avsändaren har ansvar för att det är helt vid framkomsten.
De som köper och säljer på TRADERA finner att i TRADERAs villkor finns skrivet just om dessa saker. Om säljaren vill ha extra betalt för emballage har han förstått sitt ansvar.
En liten rolig story som på beställning dagen innan detta brev skall ut.
Blondinen och flygresan
Flygvärdinnan på ett flygplan som skulle till New York gick fram till en blond kvinna som satt i första klass. Flygvärdinnan bad blondinen att flytta till ekonomiklassens avdelning, eftersom hon inte hade någon biljett för första klass.
Blondinen svarade: Jag är blond, jag är vacker, jag ska till New York och jag tänker inte flytta på mig!
Eftersom flygvärdinnan var mycket artig ville hon inte bråka, utan frågade piloten om han kunde tala blondinen till rätta.
Piloten försökte, men återigen svarade blondinen: Jag är blond, jag är vacker, jag ska till New York och tänker inte flytta på mig!
Piloten gick tillbaka till cockpiten och frågade flygkaptenen vad han skulle göra.
Flygkaptenen sa: Jag är gift med en blondin, så jag vet precis hur man hanterar dem.
Han gick till första klass och viskade i blondinens öra. Hon reste sig omedelbart, sprang till ekonomiklassen och satte sig där, samtidigt som hon mumlade: Varför sa dom inte det från början?
Den förvånade flygvärdinnan och piloten frågade kaptenen vad han hade sagt till blondinen. Flygkaptenen svarade: Jag sa bara att första klass inte skulle till New York.
De Benke
Om det går trögt med Engelskan på banden......................
Behåll växeln, det är jämt:
Keep the gear, it is always
Än sen, då?:
Then then, then?
Det har gått en propp i köket:
A plug has walked in the kitchen
Det killar:
It boys
Jag vill gärna ha mer paj:
I want brain more broken
Det kommer fler såna nästa gång.
De SM4FPD , Roy