|
|
SRS nyhetsbrev V. 4 HAM 2008-01-24
HEJ Mejlingslistan
Redan dags att bygga mobilantenn för HF? Ja visst är det dags nu om den skall bli klar till i vår. Nytt ord är aktuellt, perpendikulära antenner.Det är inte nödvändigt att bygga antenner, men med de roliga små programmen kan man fantisera sig antenner, göra luftantenner. Lärorikt och kul, man slipper såga borra och linda spolar, men kan ändå drabbas av byggklåda. Programmen jag idag nyttjar är kul om du vill göra en balkongantenn, en mobil HF antenn, en DX antenn på 3800 kHz av exvis ett metspö. (fiskestang)
Som ni säkert inser får jag höra om många konstiga "fel" på riggarna, som i de flesta fall inte är annat än handhavandefel. Ibland är det kul att berätta om sådant, dels för att ta kål på dumma eller fula rykten om att det blir riktiga fel på ICOM sakerna, dels för att förebygga handhavandefel. Jag vill INTE att någon skall känna sig utpekad, som att vara ensam om att vara så okunnig att han gör fel, dessa saker jag beskriver är mycket vanliga och ingen skall skämmas över att ha råkat göra fel. Men det går faktiskt att bli bättre, genom att läsa manualen.
Kalendern
Ja snart är det dags, tiden går fort och i slutet av Mars gäller Eskilstuna igen. Då finns chans att se och klämma lite på ICOM pryttlarna, exvis bör vi då kunna se IC-7700. Vi hoppas kunna visa IC-E92D, vi har två IC-U82 med D-STAR så att vi kan provprata lokalt.
Den här årstiden brukar jag berätta lite om vad som hänt, och händer på SRS
Vi är nu runt 40 pers på SRS numera, omsättningen stiger. Kommersiell radio och inte minst TETRA, (blåljusradio) är viktiga saker. Men marin VHF radio, Flygradio, komradio i allmänhet, och inte minst jaktradio utvecklas starkt. Amatörradio ligger oxo bra till, den står för ungefär lika stor del som den alltid har gjort, en viss ökning i våra grannländer. Vi har byggt upp ett inpasseringssystem i huset, det är ett krav liksom kvalitetssäkring av hela verksamheten som är på god väg. Detta gör att du som radioamatör inte får följa med in på verkstad och lager, det går inte att få se hur jag skruvar i din radio, sätter in filter etc.. Visst kan vi utfärda passeringsdokument, men det gör man bara i speciella fall. Radioamatörer få nöja sig med att jag visar radiostationerna i vår utställning, utställning som är aningen bantad, till förmån för nya kontor. SRS lever vidare i all välmåga, utvecklas starkt och kommer även i fortsättningen att ha möjligheter att erbjuda radioamatörer god service.
Att uppleva den enorma entusiasmen för amatörradio, alla glada och trevliga kunder, samt D-STAR introduktionen, ett helt nytt trafiksätt imponerar på mig.
Under våren kommer ni som håller på med båtar att träffa våra säljare som vanligt på båtmässorna, radioamatörer som går på SSA årsmöte och en del av loppisarna och andra evenemang kommer att träffa oss och kunna känna på grejerna. Vi säljer c:a 40 000 stycken ICOM stationer under ett år. Och tänker fortsätta att öka detta. Att kunna presentera den första dränkbara amatörradion är kul, IC-E92D. Många kanske har märkt att vi minskat lite när det gäller små tillbehör, exvis små antenner baluner, och enklare tillbehör. Skälet är helt enkelt att de är mikroskopiska marknader och att det i vissa fall inte finns något intresse. Papperskatalogen då, den vi brukar dela ut på utställningar, kommer den att överleva? Vi räknar i alla fall med ett nytryck till Eskilstuna och årsmötet. Men vår hemsida blir mer och mer komplett. Där är det viktigt att få med mycket fakta och specifikationer på alla artiklar, vilket sker. Större och större försäljning kräver mer och mer leveranser, så den del i företaget som kallas logistik, frakter hit och från SRS kräver mer hela tiden. På lager har vi förstärkt personalen kraftigt. Idag har vi en båtsändning och två flygsändningar varje månad från ICOM Osaka Japan. De flesta saker som kommer är beställda 3 till 4 månader före leverans, och det är en konst att veta hur mycket som går åt, och att det då kommer rätt antal av varje modell. Något som numera funkar mycket bra. Utbildning av personal sker hela tiden, jag berättade i höstas om kurser i lödning med blyfritt lod, andra utbildningar som våra tekniker går är nätverk och radioteknik i alla former.
IC-R75 åter i lager
ICOM slutade att göra IC-R75 för några år sedan, ett lager från en av våra utländska agenter har legat still och vi har nu ett antal IC-R75 till salu. Prata med vår HAM försäljning för bra pris.
IC-R75 är en mottagare som liknar transivern IC-718 i design och storlek. Den har plats för DSP av samma typ som vi finner i IC-706all, 910 och IC-718. IC-R75 är en seriös mottagare, mycket lätt och liten, går på 12 Volt och är robust. Den har antenningång för 50 Ohm och 600 Ohm. Täcker 30 kHz till 60 MHz. AM, AMn, AMfaslåst, USB, LSB, CW, CWn, FM. Kan bestyckas med kristallugn. Det är enkelt att öka känsligheten på mellanvåg, en lödpunkt är förberedd att lödas över. IC-R75 är mycket omtalad på nätet, det finns massor av skrivet, även modifieringar finns. SRS ansvarar inte för dessa modifieringars genomförande och värde. IC-R75 har dubbla passbandsavstämningar, den har två MF som används till detta. MFar är 69 MHz, 9 MHz och 455 kHz, de sista två har kristallfilter och keramiska filter. Första MF har även den kristallfilter som skall släppa igenom FM, dvs c:a 15 kHz brett.
IC-R75 är en mottagare med goda prestanda, en test jag läste gav 104 dB dynamik, 22 dBm interceptpunkt, uppmätt på 14 MHz med 100 kHz avstånd och med 500 Hz filter, preamp av.
Här står en del fakta om IC-R75: http://www.universal-radio.com/catalog/commrxvr/0175.html
D-STAR station igång i Haninge
RU6 / RU380 SK0QO B 434.750 432.750 Haninge D-Star, D-Star test
IC-E92D (Ny radio från ICOM)
I början av 2008 lanseras IC-E92D, en apparat lik IC-E91, med två band, dubbla mottagare, och med D-STAR som standard. En ny handapparat. En av de viktigaste egenskaperna är att den är vattentät, den tål en meters vattendjup i 30 minuter, dränkbar. Du behöver inte vara livrädd när det börjar stänka lite regn. Med en GPS monofon får man verkligen stora möjligheter. 4 stegs effektreglering. 0,1 0,5 2,5 och 5 Watt. Heltäckande mottagare med AM, FM, WFM, täcker 485 kHz till 999,999 MHz. Över tusen minnen i 26 banker. D-STAR med digital röst och digital data, eller text. Bred och smal FM, alla steglängder, till och med 8,33 kHz steg vid AM på flygbandet. DC jack för 10 - 16 Volt. IC-E92D har en enkel spektrumanalysator, där du ser vad som händer på grannkanalerna. 10 dB dämpsats, 10 DTMF minnen. Massor av kul tillbehör. Sändarens spurious, övertoner och falska frekvenser ligger - 60dBc. Mellanfrekvenser är 61,65 59,25 46,35 13,35 1,95 MHz, samt 450 kHz. Visst skall jag berätta hur alla dessa MFar används och varför, men det tar vi framöver. Storlek, 59 x 112 x 34,2 mm vikt 325 g. Obs att med IC-E92D kan du köra både analog FM och digital D-STAR, både FM, DV och DD.
IC-E92D nu typgodkänd
Nu (2008-01-21) har vi fått besked om att IC-E92D är typad och klar och får därmed importeras och säljas inom EU. Just nu är den hos PTS för notifiering.
Detta betyder att IC-E92D är typgodkänd och CE märkt, den har R&TTE typgodkännande, samt uppfyller kraven för RoHS. När alla de här dokumenten är i ordning skall PTS notifiera den, dvs vi måste anmäla att den kommer att säljas i SM. Det finns oxo ett "declaration of confirmity" tillgängligt, (försäkran om överensstämmelse) Detta följer normalt med radion om man köper en. Dokumentet intygar att apparatens specifikationer överenstämmer med de krav som EU ställer.
Skall du köpa en radio där du är tveksam till om dessa krav uppfylls, har du rätt att begära ett sådant dokument från leverantören, man kan även kontakta PTS och fråga om en viss radio är notifierad i SM.
Att SRS hållning i den här frågan är viktig för företagets framtida liv inser de flesta. Det förekommer dock svartimport av ej CE märkta saker, som inte uppfyller vare sig RoHS eller R&TTE. Skulle dessa företag ertappas kommer det att krävas återtagning av sålda produkter och företaget i fråga får problem. Och dina eventuella garantier är som bortblåsta.
IC-E2820 med UT-123, en bästsäljare
Ja nog blev IC-E2820 julens största succé. Före under och efter jul har det sålts väldigt många sådana. Med UT-123, och öppnad för crossband repeater. Jag har haft fullt upp på verkstaden under mellandagarna att installera UT-123 och öppna för crossbandrepeaterfunktionen. Vad gör då en IC-E2820 så intressant? Låt oss först se vad det är för typ av radio. Två band VHF och UHF. Mottagaren täcker 118 - 174 MHz, 375 - 550 MHz och 810 -999 MHz. Sändaren 144 - 146 samt 430 - 440 MHz. Jo mottagaren kan AM på flygbandet. Detta är en station med två mottagare, och en sändare, den kan därför göra crossbandrepeater. Det allra roligaste är att mottagaren kan köras med två antenner på ett band, och därmed fungera som en diversety station. Med två antenner på exvis bilen, en fram och en bak kommer mottagaren att välja en antenn som ger bäst signal, vid varje tillfälle. Mycket av mobilfluttret vid svaga signaler och mobil trafik kan därmed undvikas. För övrigt är det en FM station som har båda bandbredder, 8 och 16 kHz bandbredd för att nyttjas vid 25 eller 12,5 kHz kanaler. Obs att även mottagaren har ett smalt filter, något som vissa fabrikat fuskar med. Ännu roligare blir IC-E2820 med UT-123 installerad. Då blir stationen en full D-STAR station med GPS. En liten GPS antenn skall placeras utan för radion. Du kan få ut din aktuella position och ser din motstations position på displayen. Du kan sända och ta emot DV och DD i D-STAR. IC-E2820 är en delad radio, den kan installeras med delningskablage som följer med, eller monteras med fronten på radiolådan. En kul grej är de små magneter som håller fast fronten. Så slipper man skruva. Tillbehör är förutom UT-123 extra högtalare, förlängningskablage till mikrofonen, adapter för 8 poliga mikrofoner, MB-65 universalfäste för bilen, data kabel till datorn. En av de trevligaste och mest mångsidiga radiostationer för kanaltrafik någonsin från ICOM, och med D-STAR !!!!
Några roliga finesser med IC-E2820
+-2,5 ppm frekvensnoggrannhet med TCXO referens kristall
Åtta olika färger i displayen, från grön via orange till röd.
IC-E2820 har ett välutvecklat bandscope, dvs du ser tydligt trafik på grannkanalerna.
Rejält med sändareffekt, 50 Watt och 3 stegs val av effekt.
Mycket känslig och selektiv mottagare gör att du hör det som finns att höra.
522 minnen gör att du klarar dig långt.
Skitsnabb skanning med 45 kanaler per sekund !!
Justerbar mikrofonkänslighet, och valbar ALC. (obs att detta finns på en FM station)
Med ALC i det här fallet menas Automatic Level Control, dvs en LF kompressor som håller ljudet konstant oavsett talstyrka.
"Auto power off" så är det kräm kvar i bilbatteriet nästa morgon.
Alla tonsystem, DTMF, CTCSS, 1750 Hz etc.
Inbyggd voice recorder.
Lång eller kort brussvans, en smal, selektiv, välkonstruerad och väl fungerande brusmätande brusspärr.
IC-E2820 har alla tänkbara steglängder som förekommer på FM, exvis 5, 6,25, 10, 12,5 kHz etc. IC-E2820 har en liten fläkt och ett välkonstruerat luftflöde som gör att den tål hårda tag. Fläkten går vid TX och en stund efter i RX.
Uttag för Packet radio upp till 9,6 kBaud.
Uttag för dator vid D-STAR DD trafik.
D-STAR är både direkt trafik och relästationer (D-STAR)
För att köra D-STAR behövs ingen relästation, det går lika bra att köra apparat till apparat.
Räckvidder ökar förstås med en relästation. Precis som vi är vana vid på FM. Med en relästation kan man dock göra mer kul konster med D-STAR. Givetvis kan inte alla D-STAR nät och klubbar skaffa en D-STAR relästation.
Går det då att köra D-STAR över en vanlig relästation? (D-STAR)
Många frågar, det är ju ett ljud, det där bruset jag berättade om, D-STAR, den digitala sändningen låter som ett brus och kommer givetvis in och igenom en vanlig FM repeater. Men det behövs inte mycket distorsion för att det skall sluta funka. En relästation för FM måste ha en väldigt noggrann LF del. Dvs en mottagare som har liten förvrängning, liksom en sändare som har en rak och snygg frekvenskurva. Då kan det gå. Men finessen med en D-STAR repeater är att den regenererar signalen. En svag insignal blir en ny digital sändning när den kommer ut från D-STAR repeatern. Till skillnad mot en FM repeater som ju sänder ut en brusig signal om den hör en brusig signal. Räckvidden på D-STAR är större än för FM, och via en D-STAR repeater blir det två sådana steg av förbättrad räckvidd.
D-STAR, ICOM, EU och kompatibilitet med andra system (FAKTA)
D-STAR är utvecklat i samarbete mellan JARL och ICOM. (JARL motsvarar SSA)JARL tillsammans med ICOM har utvecklat D-STAR kravspecifikationer och protokollet för D-STAR.
JARL har patentet för D-STAR. Men erbjuder varje tillverkare av amatörradio att använda D-STAR specifikationer och dess protokoll.
D-STAR är därmed skapat av radioamatörer och avsett för radioamatörer. Kenwood har visat intresse för D-STAR och har en station för D-STAR, TMW-707 som är en OEM produktion av ICOM ID-800. D.v.s. Kenwoods radiostation byggs av ICOM. Kenwood har inget för D-STAR typgodkänt i EU.
ICOM-ID-800 är en D-STAR version av IC-208. ID-800H är inte typad i EU ännu.
YAESU har för närvarande inget för D-STAR.
Det är fritt för radioamatörer att bygga D-STAR själv, exvis genom att använda ICOM D-STAR enheter till andra radiostationer. Vet ej ännu om detta går rent praktiskt.
D-STAR kan inte köras mot "Wires" (Vertex Standard digital voice system)
D-STAR är inte kompatibelt med EchoLink (Kenwood digital voice system) eftersom Wires och EchoLink använder FM mode och VoIP system.
ALINCO har även ett digitalt voice system likt D-STAR, det är emellertid ett annat protokoll och kan inte köras mot D-STAR.
Endast D-STAR är typgodkänt i EU, och endast ICOM har för närvarande typgodkänd utrustning i EU.
Här kan man läsa kravspecifikationen för D-STAR, http://www.arrl.org/FandES/field/regulations/techchar/D-STAR.pdf
Här finns finesserna med D-STAR redovisade, http://www.icomamerica.com/en/products/amateur/dstar/id1/default.aspx
Några siffror från specifikationerna på IC-E2820
Storlek radiodel: 150 x 40 x 188 mm 1,5 kg
Storlek frontpanel: 150 x 58 x 31,5 mm 210 gram
Strömförsörjning: 13,8 Volt +-15 % 1,2 till 13 Ampere.
Klarar spec i området -10 till 60 grader. Men funkar ner till - 25 grader utan vidare, är det så kallt kan displayen bli lite seg och kristallugnen kan då behöva lite mer tid på sig. Men den går inte sönder av att köras i -30 grader.
Sändaren har deviationen +-2,5 eller +-5 kHz deviation.
Mottagaren har filter för både +-2,5 och +-5 kHz deviation.
Sändaren kan ge 5, 15 eller 50 Watt ut med falska frekvenser som exvis övertoner 60 dB dämpade. Mikrofonen är en lågOhmig elektretkapsel.
De två mottagarna har första MF på 38,85 respektive 46,35 MHz och andra MF på 450 kHz.
Mottagaren har en undertryckning av falska frekvenser och spegelfrekvenser med mer än 60 dB. Mottagaren kan klämma ut 2,5 Watt LF till en 8 Ohms högtalare. Kör du en 4 Ohms högtalare kan du få ut mer om du är lite döv....
Mottagarens känslighet på amatörbanden är c:a 0,18 mikroVolt. Egna mätningar visar att den öppnar fint för signaler så svaga som -122 dBm.
Digitala mikrofoner till nya ICOM stationer (ICOM tillbehör)
Dumt namn va?
Men vi talar om att med många nya riggar följer mikrofoner med många knappar, exvis med IC-E28120 följer en HM-133, en liknande följer med IC-7000. Med dessa knappar som formar ett tangentbord kan man styra många funktioner. Det som är digitalt är mikrofonens tangentbord, siffror, och kommunikation med radions CPU. Ljudet kommer från en helt vanlig analog elektretmikrofon. Det går därför att köra dessa radiostationer med vanliga mikrofoner, både handmikrofoner och bordsmikrofoner, men då förlorar man en del av finesserna. Däremot går det inte att byta de "digitala" mickarna mellan dessa radiostationer, det går inte att använda IC-7000 micken till en IC-E2810. Inget går sönder men det "snackar" inte. En digital mikrofon är en mik med sifferknappar (digitalt som i siffra) på, den har ett pulståg (även detta kan kallas digitalt) för kommunikation mellan mickens elektronik och radions CPU.
Det är viktigt att du vet hur en D-STAR sändning låter
Så att du inte tror det är störningar och försöker sända på en kanal där det förekommer D-STAR trafik. Det skulle ju tyda på okunskap och bakåtsträvande. Och sådant vill väl ingen visa. Det kan dock förekomma att de som inte har D-STAR, försöker aktivt störa ut detta, kallas ibland avundsjuka och dåligt omdöme, okunskap, frustration. Bakåtsträvande är dåligt, och man behöver givetvis inte köra D-STAR, men för den skull skall man ju ha kunskapen om vad som förekommer bland radioamatörer, och ta hänsyn till andra som vill experimentera med nya trafiksätt.
Ny smal mottagare till klubbens repeater (FM teknik)
Som ni vet finns det numera 12,5 kHz kanaler på 145 MHz, ja det har funnits i minst 15 år. Det är inte lika vanligt med mottagare i våra amatörradiorelästationer som har den bandbredd som krävs för att vi skall kunna utnyttja X-kanalerna, dvs 12,5 kHz kanalerna mellan de vanliga repeaterkanalerna, exvis 145,6125 145, 6375 etc. Det uppstår störningsfall, och det låter väl helt fel att vi får störningsproblem inom hobbyn.
-
Jag tror med säkerhet att det fortfarande förekommer relästationer med 50 kHz mottagare ute i vårt långa land.
-
En FM station avsedd för 50 kHz kanaler har en mottagare som är c:a 30 kHz bred.
-
En FM station avsedd för 25 kHz kanaler har en mottagare som är c:a 15 till 20 kHz bred.
-
En FM station avsedd för 12,5 kHz kanaler har en mottagare som c:a 7 till 10 kHz bred.
Alla inser att det kan bli konflikter. En äldre repeatermottagare kan samtidigt plocka in fel signaler och tjuvstarta och bli störd, särskilt om det kommer upp 12,5 kHz relästationer. Vi har på SRS beslutat att erbjuda en enkel kommersiell komradio till ett bra pris för att göra det möjligt att på ett enkelt sätt att uppgradera repeatern hos våra klubbar. IC-F110 är en sådan station. Ett amatörnettopris kan göras och vi kräver då anropssignal till den repeater som den skall användas till, och levererar den med önskad frekvens inlagd. Kolla med vår HAM försäljning om ett bra pris.
Vad händer då om någon kör bred FM till en smal repeater?
Om repeatern har fått en ny smal mottagare. Det blir trångt förstås. Sänder man med en bandbredd som är större än mottagarens bandbredd bildas distorsion, i värsta fall, om brusspärren är dålig uppbyggd kan det hacka. ICOM stationerna ger visserligen lite distorsion om man sänder med för bred signal men brusspärren tål det, och håller sig öppen. Således är det inga stora problem med en smal mottagare, de som har äldre FM stationer som bara kan köra +-5 kHz deviation låter skaplig ändå.
Är en smal FM mottagare känsligare
Ja, ofta blir det så, särskilt om man ersätter en äldre FM mottagare med den gamla typen av FM detektor, en ny FM station med quadrakturdetektor och smala filter hör bättre. Har stabilare brusspärr, känsligare brusspärr. En modern FM mottagare har ofta mycket bättre ljudkvalitet, inte minst lägre distorsion och noggrannare deemphasis. Det kan bli ett stort lyft att byta mottagare i repeatern. Varför inte prova själv, du har ju en ICOM, IC-706all, IC-7000, 7400, 756PROall och dessa apparater har smala FM mottagare, lyssna på en svag signal och koppla in en smalare mottagare i FM. Mindre brus möjligen lite distorsion. Tänk bara på att du blir smal i sändning då oxo.
Finns det fortfarande relästationer med 50 kHz mottagare?
Jag tror faktiskt det. Många av våra amatörradiorepeatrar är mycket gamla. 25 - 35 år är vanligt. På den tiden kunde man komma över utrangerade komradiostationer som var avsedda för just 50 kHz kanalavstånd. Det betyder att de är minst 30 kHz breda. Man kan helt enkelt testa att sända på +- 12,5 kHz från repeaterns infrekvens och se om man hörs in på repeatern, i vissa fall hörs man till och med vid +- 25 kHz. Då är den definitivt för bred. Kommer då nya stationer igång på X-kanalerna med 12,5 kHz system blir det QRM...
En så bred repeater kan ofta funka mycket bra ändå, särkskilt i våra glesbygder där det är svaga signaler på grannkanalerna. Men snart har vi solfläcksmaxima och det blir fler öppningar, vilket betyder att det blir QRM med för breda mottagare.
IC-E2820 kan fjärrstyras
IC-E2820 kan aktiveras för att kunna gå som crossbandrepeater, glöm inte att säga till om det när ni beställer radion. Samtidigt blir den aktiverad för att kunna styras med DTMF från en handapparat som kör just crossband via riggen. Jo, visst kan man göra sändaren heltäckande oxo. Något behov av detta finns inte, radion är godkänd för att sända endast på amatörbanden. Men den som vill använda sin IC-E2820 som mätinstrument och kunna generera effekt på 136- 174 MHz kan öppna sändaren. Omvänt finns det inte några apparater för kommersiella frekvenser som samtidigt får gå som amatörradio, eller kunna sända på andra frekvenser än de man har tillstånd på. Dvs en amatörradiostation får aldrig användas som komradio. Sätter du upp en IC-E2820 som crossband station kan du med handapparaten styra frekvenser och komma ut i vida världen som en stor station fast du knallar omkring med en HH. En komradio får byggas om till amatörradio av en radioamatör, men få då inte samtidigt användas som komradio.
Några typiska "fel" på IC-706all (teknik)
Men inte finns det fel på en IC-706? Nej givetvis inte, men jag satt "fel" inom citationstecken och det betyder att man upplever fel som i verkligheten är handhavandefel.
Jag får ibland höra att det är brum på IC-706ans sändning, och min första fråga blir då i vilket eller vilka trafiksätt det är brum. Jag vet att många bara kör FM, medan andra kör mest SSB eller Morse med sin IC-706all. Så ofta vet man inte i vilka trafiksätt. Ett typiskt "fel" är då att man satt på subtonen, CTCSS, och en sådana brummar ju. CTCSS är en ton mellan c:a 60 och 250 Hz svagt modulerad. Subtonens deviation är svag, c:a +-0,5 kHz. Men ibland har man för vana att tala ganska lågt i FM stationer, med micken långt från talorganet, och sänder tal med mycket låg deviation. Ja ni vet väl hur jag klagat på detta. Vi har en taldeviation som då ligger nära subtonens, och motstationen drar upp volymen och subtonen hörs som ett brum. Vad gör vi åt detta då? Lär dig din rigg och försök att lära dig detta om hur man ställer in 1750 Hz, sätter på och stänger av CTCSS tonerna, se sedan till att lära dig hur micgain skall stå och hur nära man behöver prata, och med vilken röststyrka för att uppnå tillåten deviation. Visst är det lillen som varit där och ställt om saker när du inte var hemma. Eller så har XYL varit där med damsugaren.
Andra fel som är vanliga på IC-706all, är uppbrända skyddsdioder, de stora 40 Amp dioderna som skall skydda mot felpolarisering. Varför bränns de upp och ibland bildar en kortslutning för matningsspänningen? Vid felpolarisering skall normalt dessa dioder orsaka en så hög ström att säkringarna i DC sladden löser ut. Riggen klarar då ett sådant fall av felpolarisering.
Vad gör man sen då, jo byter säkringar, men de är slut och det är för jobbigt att skaffa nya. De lagas, med aluminiumfolie, eller man lindar dem med tunn koppartråd, ja här finns det minsann fantasi. Ansluter igen och nu flyter det 100 Ampere i DC sladden och skyddsdioderna tar stryk, liksom de flesta komponenter på riggens slutstegeskort. Nu blir det dyrt. Det borde vara självklart att man utreder varför säkringar löser ut, innan man byter dem. Ett "fel" som förekommer men som inte är ägarens fel kan vara att IC-706an spökar i FM, låter illa, eller ligger snett, eller kanske inte alls sänder i FM. När en IC-706all skall sända FM sker alstrandet av FM-bärvågen med en PLL, som kan frekvensmoduleras. Detta kan vara fallet på särskilt de första versionerna. Justering av FM PLL är enkelt och många kan göra det själv efter beskrivning från mig. Ibland är mottagaren stendöd, i FM, men S-mätaren går upp och "busy LED" lyser grönt och skönt. De andra trafikätten brusar och låter bra. Kolla om inte nån satt på TONSQL, mottagaren är då selektiv för bärvågor med subton och håller sig tyst så länge vanliga FM stationer kör. Jo mycket kan ändra sig i inställningarna, och visst var barnbarnen där och pillade med riggarna. Eller var det XYL som var inne i radiorummet med damsugaren? Dammsug själv ditt radiorum så ändrar sig inte radion.
Andra mobilstationer går oxo sönder
Exvis IC-207, 2200H, E2820. Mycket ofta är det skyddsdioderna som fått lite för mycket. Detta tyder ju på att man har svårt att skilja på plus och minus. Oftast går det bra, men när de hemgjorda säkringarna kommer fram, ja då tål inte ens de allra kraftigaste felpolariseringsskydden strömmen. De moderna ICOM stationerna har en stor diod som skall blåsa säkringarna om man felpolariserar, ibland är det en Zenerdiod på 18 - 20 Volt, så även om det blir 24 Volt kan den skydda stationen. Vidare sitter även ett VDR på DC ingången. VDR är ett Voltage Dependent Reseistor, ett spänningsberoende motstånd, avsikten med detta är att släcka spänningstransienter som kan skapas i bilens elsystem, eller från elnätet via nätaggregatet, åska. Ett VDR ändar sin resistans mycket snabbt och plötsligt vid en viss spänning, det kan då dämpa ut, eller kortslutna snabba spikar, så snabba som 1 mikrosekund. Sådana VDR sitter oftast på HF stationernas antenningångar. Andra "fel" är att mottagaren är tyst, trots att bärvågslampan eller "Busy" bananen lyser. Kan det vara högtalaren som gått hädan? Bara att prova med en yttre högtalare, kan det vara LF slutsteget som gått hädan? Nej troligen har ägaren råkat sätta på tonsquelch, dvs gjort sin mottagare selektiv för CTCSS, subton.
Skall man då köpa en D-STAR radio? (D-STAR)
För att hänga med i utvecklingen. FM är ju snart ute. Man måste ju hänga med i utvecklingen. Det är i alla fall klokt att överväga att köpa en radiostation där man framöver kan sätta in en D-STAR modul. ICOM har denna möjlighet. Men fråga är hur det kommer att låta på våra VHF och UHF band framöver? Bara brusande D-STAR stationer? Nja nog kommer våra FM signaler att höras än, och det tar säkert många år innan alla repeaters kör D-STAR. Med tanke på det stora intresset just nu, kan man nog inte tänka sig annat än att D-STAR kommer med stora steg att ta över det nya intresset bland radioamatörer. Är de då dumt att köpa en FM station som inte har D-STAR eller möjligheter därtill? Eller dumt att köpa ett fabrikat av amatörradio som inte är med i D-STAR samarbetet. Jo, det är som att köpa en AM station på 60 talet då SSB gällde.
Nya kul saker att göra experiment med. Liksom det måste ha varit på 50 och 60 talet när SSB skulle slå igenom. Eller när packet radio slog igenom tidigt 90 tal.
Perpendikulära antenner (nya ord i år)
Är vad vi idag skall tala lite om. Men vad betyder perpendikulär? Ordet är gammalt och förekommer redan på 1700 talet, C. v Linne´ gillade verkligen ordet. Inom datortekniken har man nyligen tagit sig an ordet. Vi har nya typer av hårddiskar med perpendikulär lagring. Vertikal lagring. Det är således tid att ta till oss ordet för radiotekniken oxo, om vi skall hänga med. Vi talar om ett gammalt ord för lodrätt eller vertikal.
En mobil HF antenn är då perpendikulär. Liksom våra DX antenner på 3800 kHz.
Snyggt va? Ett nytt ord, dock gammalt, men att briljera med på amatörbanden.
Undrar om det inte ser rätt lika ut på engelska.
Börja med att ladda hem programvara för antennkonstruktion (teknik)
Gå till G4FGQ minnessida där det finns program att ladda hem. Gratis och tillåtet. http://zerobeat.net/G4FGQ/index.html#S102
Klicka på "download programs from here", du finner nu en lång lista på nyttiga små program.
Det är programmet:
VERTLOAD Base-fed vertical antennas, coil-loaded at any hight, with coil design, Vi skall ha hem. Klicka på VERTLOAD och en ruta kommer upp och frågar om du vill köra eller spara programmet. Vi ser att programmet bara är dryga 30 kb stort, trots detta gör det ett fenomenalt jobb. Välj spara och du får upp en skärm med frågan var du vill spara det. Gör en mapp, exvis under mina dokument, som kan heta: "mina beräkningsprogram", så låter du det hamna där. Ingen zippning eller annat svårt, det tar bara några sekunder.
Starta sedan programmet från "kör" eller genom att klicka på det i utforskaren. En liten ruta kommer upp, och du finner nu att det finns instruktioner om vad programmet gör och hur du kan nyttja det.
När du ändå är i farten kan du ladda hem de andra programmen oxo, de blir mycket bra at ha framöver. Jag tänkte idag att vi skall känna lite på att beräkna en perpendikulär HF antenn med spole, exvis till bilen i sommar. Eller om det inte blir något bygge är det kul att se vad man kan vinna med lite större spole, lite större längd, eller varför inte "bygga en luftantenn" (fantisera) på 1845 eller 1950 kHz. SM6IQD kör ju med en sådan och hörs mycket bra.
Lyckas du inte ladda hem programmen kan du mejla mig så bifogar jag det eller dom.
Verkar det svårt att använda de här beräkningsprogrammen?
Jo, nog kan det vara så, men svårigheter är till för att komma över. När du väl kommit över tröskeln kommer du att känna en stor tillfredställelse med att kunna konstruera saker som förut varit omöjliga, exvis genom dåliga mattekunskaper. Några trick är att prova sig fram. Andra kan vara att man i engelska och amerikanska språket använder punkt som decimal. I vissa fall gäller fot och tum, men oftast är det SI enheter som vi är vana vid. Observera att programmet ibland frågar efter längder i mm ibland i meter. Ibland gäller trådtjockleken i meter dvs 0,002 m för 2 mm. Men det gäller att läsa noga och gå fram steg för steg. När du väl lärt dig, finner du att du kan skapa nästan vilken antenn du vill i storlek och frekvens, men framförallt, du lär dig mycket. Vi talar mest om HF antenner, men mycket går att göra på VHF oxo.
Testa nu en vanlig mobilpinne, på 3750 kHz (datorberäkning av antenner)
Starta upp VERTLOAD..EXE.. En blå ruta kommer upp, du kan välja om du vill läsa mer info eller börja direkt med att mata in parametrar.
Tryck på C, (contioue) några ggr tills du kommer till "enter high of mast". Vi simulerar till att börja med det du mins av hur en mobilantenn för 3750 kHz ser ut. Vi matar in 2 meter, enter, och nu frågar programmet efter tjockleken på sprötet, 10 mm matar vi in. Sen är det spolens tur, hur stora brukar dessa vara, ja vi kör med 30cm, dvs vi skriver in 0.3 meter. (obs punkt för decimal) Nu frågar programmet efter spolen tjocklek i mm, vi kör med 50 mm. Sen vill programmet veta vilken tråd spolen är lindad med, vi provar med 2 mm. Nu är det dags för toppsprötet, vi kör med två meter där oxo och 2 mm tjockt. Nu blir det lite svårare, jord resistansen, vi satsar på 10 Ohm och matningsimpedans skall vara 50 Ohm. Nu finns klara data på vår antenn. Exvis total längd på 4,3 meter, 115 varav lindat på spolen, 1300 pF vid foten. Vi ser att den procentuella verkningsgraden på 16 procent verkar vara lite glädjekalkyl. Nåt fel är det, en sådan antenn bör ge runt 5 procent. Jo det är givetvis jordresistansen och vi bör nog prova med runt 50 Ohm istället, längst upp finner vi inmatade värden H är jordresistansen, slå ett H och vi kn nu mata in nytt värde, prova med 50 Ohm. Då hamnar vi lite mer realistiskt, dryga 4 procent. Låt oss utgå härifrån. Som synes måste man ändå ha lite kunskap om realistiska värden på saker och ting. Jordresistansen har mycket med biltyp att göra och givetvis var du står med bilen. Men nånstans måste vi börja. Vi ser nu data på en typiskt mobilantenn för 3750 kHz, och kan börja modulera den. Låt oss säga att vi inte har någon 2 mm koppartråd till spolen utan i junkboxen finns bara 1 mm. Vi ser att det inte hände så mycket så vi nöjer oss med 1 mm tråd. Det som förändrades var wire dia/pitch ratio. Dvs hur glest vi lindar. 1 mm tråden skall ju spridas ut på 300 mm lång spole med sina 115 varv. Vi förlorade nog i trådförluster men vann tillbaka i att en spole med glesare mellan tänderna, förlåt mellan varven får mindre förluster. Till höger finner vi data på anpassningsnät vid antennfoten, detta för att finavstämma, men ofta kör vi utan detta. Nu kan vi prova vidare med lägre bottenspröt, större eller minde spole, vi kan prova en jätte antenn. Ett stort krux är dock att veta jordresistansen, men i praktiken trimmar man sig fram, med den fysiska antennen.
Låt dig väl lära dig nya saker på det här viset. Prova vidare med en stor bil och jordrestanser på ner mot 20 Ohm. Eller ett tjockare bottenspröt.
Prova en perpendikulär DX antenn för 3800 kHz
Med samma program, Vertload..exe.. Köp (låtsas köpa) ett Biltema metspö, 7 meter långt och få det till att resonera som kvartsvåg. Nu skall vi använda ett jordnät av 4 st 20 meter långa trådar över mark och vi hamnar på kanske på 10 Ohms jordresistans.
Vi matar in exvis 4 meter bottenspröt som i praktiken är en 2 mm tråd tejpad på metspöets nedersta sektioner, spolen nu blir ju lindad på en sektion av spöet som är c:a 20 mm i diameter nu med samma tråd, dvs 2 mm. Vi satsar på att göra spolen 600 mm lång, sen är det 2,4 meter kvar till toppen oxo den med 2 mm tråden tejpad. När alla data är inlagda ser vi att antennen funkar, ger oss 0,7 dB sämre S-värde än en fullvuxen antenn, dvs 20 meter hög. Till höger längst upp ser vi att det kan behövas en konding vid foten på nära 1nF. Vi har byggt en DX antenn för vinterns DX på 3,8 MHz, dock ger en inte lika mycket ut som en fullängds, men vi kanske kan göra ett bättre jordplan, det är inte illa att bara kunna höra DX på dessa låga frekvenser och det kan jag lova att du gör, som att öppna ett fönster ut i världen. En portabel dipol av två sådan metspön.... Ett ännu längre metspö, det finns upp till 12 meter. Att sätta vårt 7 meters spö på ett maströr, 3 meter med diametern 37 mm som bottendel, ja nu kan du labba vidare utan att borra såga linda.
Försök att optimera spolen (teknik)
Det kan man göra med ett program för att beräkna spolar, ladda hem SOLNOID3, från samma ställe. Här kan du mata in spolen mått tråd etc, och få reda på spolen induktans. Du kan även beräkna en spole med önskad induktans och förfina den, anpassa till den tråd som finns på lager etc. Du kan se vad spolens Q-värde blir, förluster och resonansfrekvens. I detta program kan du köra de flesta parametrar, dvs "glida" med diameter eller längd tills du finner att något optimerats. Låt oss prova en spole på 100 mikroHenry, en typisk spole på en mobil antenn för 3750 kHz. Vi matar in längd 200mm, diameter 50 mm, 100 varv tråd, R ratio, dvs hur glest vi lindar, 0.5 är optimalt, dvs att vi, lindar med samma avstånd mellan varven som tråden är tjock. Test frekvens är inte så viktig med låt os lägga in just 3.75 MHz test spännig brukar jag välja till 100 Volt. Nu ser vi att vi får 125 mikroHenry, ganska nära målet. Se näst nedersta raden så finner vi att vi kan "glida" med parametrar genom att trycka vissa knappar, ex 7 och 8 varierar antalet varv, låt oss trycka 7 till vi får 100 uH, vid 93 varv har vi 100 uH. Nu ändades dock trådtjockleken något, den blev tjockare för att bibehålla spolens längd och pitch. Det bryr vi oss inte om dock. Nu kan vi linda oss en spole som ganska väl stämmer med praktiken. Vi ser att spolen har en egenresonans vid 12 MHz och den stör oss inte om vi skall nyttja denna spole på 3,7 MHz. Resonansen kommer sig av att spolen har en kapacitans mellan varven. Kom ihåg brevet med temat komponenters oönskade egenskaper sedan i höstas.
Med det här programmet kan vi räkna ut induktansen hos spolen i de två antennexempel ovan, och vi kan bygga en bättre spole på en större spolstomme, med mindre förluster. En spole som vi då får sätta utanpå metspöet. Vi kan läsa ut Q-värdet, och en spole med Q på 300 är skaplig, kan du komma upp i 800 blir det en spole med mindre förluster, men då blir den stor och bered dig på att köpa 6 mm koppartråd....
Ibland ligger det en massa koppartråd i junkboxen.
Exvis 3 eller 6 mm koppartråd, eller rör. Se till att göra något av den. Varför inte en eller flera mycket goda spolar. Med programmen ovan kan du komma någonstans.
Med spolar på 10, 30, 60 eller 100 mikroHenry kan du göra många kul antennexperiment.
Särskilt på de låga HF banden där antenner annars är stora.
G3FGQs andra program då?
Jo det finns en väldig massa små kul saker att hämta hos http://zerobeat.net/G4FGQ/index.html#S102
Hämta hem dem, och om du nu kommit igång lite kan du hämta massor av kunskap och tillfredställelse med andra av dem. Helical3 som beräknar en antenn lindad hela vägen med gles stigning, sk helixlindad antenn, eller TANT136, TRAPDIP ger dig en tvåbands spärrkretsantenn, exvis för 1950 och 3750 kHz med önskad längd. PHASENET ger dig möjlighet att bygga med spolar och kondingar, ett fasningsnätverk för exvis en foursquare. Utan att använda långa fasningskablar. PADMATCH berättade jag om i brevet i höstas som handlade om dämpsatser, LOADCOIL liknar det vi gjort med vertload, men är kanske ännu roligare. Här kan man "åka" med parametrarna du lagt in. Eller varför inte testa toppkapacitans, med TOPHAT2.
Skall vi testa lite med LOADCOIL
Vi bygger en mobilantenn för 1950 kHz så får vi se varthän det utmynnar.
Starta loadcoil.....exe...(jag sätter punkter så att inte datorn får för sig att jag kallat på någon exefil)
Vi matar in H till 4 meter, L diameter under spolen 10 mm, U diameter över spolen 2mm, C spolens längd 300 mm, J spolens diameter 70 mm, P spolens läge 50 procent av totala längden, jordförluster 10 Ohm.
Resultatet blir en antenn där vi får ut 1,8 procent av effekten, rimligt? Ja för en antenn så liten och med så låg frekvens. Nu skall vi "åka" lite med spolen, bäst blir antennen med spolen på 40 procent av höjden, men bara liten skillnad. Skall vi åka lite med spolens diameter då, med 7 och 8 kan vi driva upp spolens diameter till 200 mm vilket får anses optimalt för att vara rumsrent på bilen, vi har då fått upp antennen till 2,35 procent. Nu provar vi med lite längre antenn, ant height med 1 och 2, gör vi den 5 meter lång, nu ser vi att verkningsgraden börjar bli vad en på 3.75 MHz brukar vara. Så här kan vi hålla på och optimera steg för steg. Ett litet program med makalös kraft. Återstår nu att bygga en fem meter lång mobilantenn då....
Hur ser antennen ut som han kör med på 1843 kHz, den där SM6IQD?
Eller prova med att glida ner med spolen till botten, 0,1% av längden, dvs spole i botten är lättare att bygga, den får lägre induktans, mindre tråd och mindre förluster, men vad händer med antennens verkningsgrad? Jo det blir inte mycket kvar av effekten till jonsfären. Är det en 6 meter lång antenn för 3,75 MHz kan en spole i botten vara försvarbar.
Hur skall vi då sammanfatta detta med de små programmen?
Först och främst tycker jag nog att det sista jag provade, dvs LAODCOIL är bland de trevligaste. Tänk på att om du får ett spröt att funka så blir det en förkortad dipol om du gör två. Visst går det att göra förkortade tråddipoler det måste inte vara spröt med spolar. Lärorikt är det verkligen att labba med sådana här program. Imponerande att visa kompisar när man fixar det. Men visst krävs et lite fingerkänsla när man matar in siffror, man måste ha en viss uppfattning om vad vi gör. Men matar man in helt fel så gnäller programmet och du kan göra om inmatade parametrar. Det svåraste är att veta jordresistanser, men testa och prova. Till slut har du fått klart för dig användbara siffror. Säker kommer andra program att bli favoriter, exvis de för anpassning, de för PA byggen. Nu är det snart dags att vi går in lite på växelströmsläran, den bör man ha lite kunskap om vid antennkonstruktion. Återkommer till detta. Jag rekommenderar att hämta hem alla programmen och på det viset se till att man inte missar dem, allt som är bra har ju en tendens att försvinna, kanske möjligheten att ladda hem dem snart är borta.... Har du dem väl bevarade på din HD och en CD så kan du närhelst du får lust sitta och labba.
Men inte minst, när du labbat lite med de här programmen skulle jag tro att du kan lite mer teoretiskt om antenner än när du bara byggde efter byggbeskrivningar. Men antennteori är ett stort ämne, kan du bara komma en liten bit in i ämnet är det ett viktigt steg. Känn dig stolt för varje ny kunskap du kan förvärva i ämnet. Kan du sedan få en antenn att funka i praktiken och köra radio med den, ja då törs jag påstå att du kan komma in i ett lyckorus. Försiktigt bara så du inte tar i bilratten under ruset.....
Ellers.exe.... program för förkortning av dipoler
Programmet "Ellers" följde för länge sedan med ARRL handboken. Vet inte om det går att ladda hem numera. Med ellers.exe... kan du beräkna alternativa dipoler med förlängningspolar. Ganska behändigt program, med lite klurigt att komma igång med. Först och främst skall det matas med föråldrade måttenheter, så man får översätta till tum och fot. Sen gäller att kommatecknet betyder åtskillnad och punkt decimal. Lyckas man mata in på rätt sätt får man 10 st alternativ att bygga antenner med spolar att välja på. Exvis du har en spole på 30 mikroHenry, du vill ha en antenn på c:a 20 - 30 meter på 1,95 MHz. Så ger programmet förslag. Här lär vi oss då att spolens placering utmed antenn benen har stor betydelse, och att en viss spole kan användas till många antennprojekt. Du måste mata in en spole som du tror är den som behövs, annars klagar programmet på att det inte går, bara att prova med en annan spole och fortsätta. Till slut har du önskad längd med den spole du vill ha, och försök se till att spolarna hamnar vid 30 - 60 procent av antennbenens längd. När du är nöjd med antennen gäller att beräkna spolen, det görs med solenoid3 som jag beskrivit ovan. Vill du prova "Ellers" så slå ett mejl till mig så tar vi det från min hårddisk. Detta är ett DOS program som Windows öppnar i en lite ruta.
Buddipole (antennteknik)
Nu kan du bygga din egen Buddipole, den man ser i annonser som en så praktisk portabelantenn. Antennen i fråga ser ju ut som två mobilantenner sittandes horisontellt, som en lien dipol. Det är just vad det är, två förkortade mobilantenner för ett HF band. Se bara till att räkna fram en med spole förkortad antenn, exvis en 5 meter lång pinne med spole för 3,75 MHz, byggd på ett metspö. Gör en till och sätt ihop dem på en platta, balunmatning och du har en dipol, 2 x 5 meter som går att sätta på ett maströr på skorsten. Det kan förstås hända att du måste trimma lite på spröten. Eller det är nog regel att du måste. Tejpa, (eller använd buntband), tråden utmed metspöet och när de skjuter ihop spöna kommer tråden att bilda små slingor. En portable dipol som ger fördelen att vara balanserad.
Till den här antennen är programmet Ellers.exe... perfekt.
Ändmata din halvvågsdipol (antenner)
Såg ni artikeln i QTC nt 1 2008 sidan av Håkan SM6EQO. Där han beskriver alla fördelar med en ändmatad antenn, ur estetisk synpunkt, dvs för att inte synas och därmed störa mindre. Och det är klart att en 40 meter tunn tråd utan balun i mitten och nedhängande koax blir mer diskret. Vi vet oxo problemen och nackdelarna med en sådan antenn, och då är HF i chassit en stor problemkälla. Många har möjlighet att sätta upp en sådan antenn, därför bör den inte glömmas. Han hänvisade till en hemsida där teorierna kring ändmatning av en halvvåg beskrivs. Kolla http://www.aa5tb.com/efha.html
Att studera detta bygge och kanske lyckas är för många ett sätt att komma igång. Det går att få den högt och fritt utan att koax etc. syns. På hemsidan finns utförliga teorier och det är lätt att bygga själv. Som många vet brukar jag rekommendera att sätta en halvvågsantenn på bilen för VHF och UHF banden. Skälet är att den kräver lite av jordplan, som bilens plåt annars skulle vara, därmed mindre HF in bilen och mindre störningar. Principen är lika i antennernas fot finns ett anpassningsnät men det blir ju smått jämfört med det för HF. Nackdelen med både dessa bilantenner och artikelns trådantenn för HF är att den blir frekvensselektiv, dvs det går bara att köra ett band, men slipper man problem med HF och att den möjliggör radioaktivitet så är det ändå en stor fördel. Saken är att en halvåg ju som bekant är bekvämt lågOhmig i mitten, vi har våra 50 eller 70 Ohm för direkt anslutning av koax. I änden är halvågen högOhmig, därför behövs en särskild matningshistoria. Klart att man kan mata en sådan lång tråd som en långvajer, men då har vi igen problem med HF i chassit.
Skall du bygga så tänk på att 3t eller 31t betyder 3 respektive 31 turns, dvs lindade varv. Tänk oxo på att halvågen kan vara ett perpendikulärt spröt, ett metspö rakt upp eller snett ut från balkongen.
Ett kul och relativt enkelt antennbygge.
Har du ingen vridkonding? (junkboxen)
Skyll dig själv då, nog har jag väl propagerat för att hålla ögat öppet efter sådana. En radioamatör MÅSTE ha en junkbox där det bl.a. finns vridkondingar, kolla vid nästa loppis då, ett gammalt bygge innehåller ofta sådana. Vridkondensatorer är något som knappast tillverkas idag, det är därför viktigt att ta väl hand om de som finns kvar. Kan man då bygga en vridkonding? Ja nog bör det gå, den består ju av två plattor med en isolator emellan. Den behöver inte kunna vridas, utan man kan flytta plattorna på var sida om isolatorn, man kan stuva flera plattor och isolatorskivor i en trave och få högre kapacitans. En sådan antenn som i föregående text kan kanske byggas med fasta kondingar. Lite pyssel att prova fram en bara, och dessa kanske inte heller finns i junkboxen. Fantasi, handlag, vilja, och en junkbox kan behövas för att få till lite kul saker.
DX radio i ny overall
Här sker nog de allra flesta privata affärer med amatörradiostationer och tillbehör. Kolla nya DX radio: http://www.dx-radio.se/
Collins har skitbreda Roofingfilter (teknik)
Visste du att de berömda och fina radiostationerna från Collins, har mycket breda roofingfilter, dvs filter i första MF. Låt oss titta på en KWM-2, en station som höjs till skyarna, en station som var mycket dyrare än IC-7800, en station som anser mycket bra än i dag, en radiostation som det samlas på, en station som nästan har en gloria av prestanda. En sådan radio har en första MF på c:a 3 MHz, man blandar med en kristall i första blandaren, vilken då bestämmer vilket amatörband man skall lyssna på. Första MF blir då bred och variabel, andra blandaren skall ge 455 kHz till de berömda mekaniska filtren, den drivs av en VFO som ger oss 200 eller 500 kHz band. En VFO som kallas PTO, (Permabilitetsavstämd Osc, detta med skruven som jag beskriver i annan text). Det betyder att första MF blir olika, beroende på var inom ett amatörband man lyssnar, och är då 300 - 1000 kHz bred. Det är annat än de ner till 15 kHz (även 3 och 6 kHz) breda filter i dagens mottagares första MF.
Men hur kan detta gå då? Kan man verkligen höra något utan Roofingfilter? Som ju har blivit ett stort samtalsämne. Är dessa gamla Collins verkligen brukbara av detta skäl? Eller är det bara skitsnack att det idag måste vara 3 kHz filter i första MF för att radion skall vara brukbar? Med all rätt bör man ställa alla dessa frågor. Det finns dock några saker som är förmildrande för den gamla fina Collins stationen.
Det första är att man med preselektorns hjälp även stämmer av första MF, samtidigt som man stämmer av ingången stäms även första MF av, men man får manuellt vrida efter på preselektorn så fort man QSYat. Detta kan göra att den breda första MFen då blir smalare, låt oss säga 100 - 300 kHz vid -6 dB. Fortfarande mycket brett, och helt oacceptabelt idag. Nästa sak är att radion är uppbyggd med elektronrör, dessa har lite enklare för sig att hantera både stora och små signaler samtidigt utan att bilda distorsion, Imd etc. Hur kan man då höra något med så breda filter? Frågan kvarstår. Ja en viktig sak är att saken om smala Roofingfilter till stor del är överdriven, det behövs inte så smala filter i första MF särskilt som moderna mottagare har låg förstärkning före, inget HF steg etc. Ser vi lite mer på Collins mottagaren så nämnde jag ju preselektorn, den stämmer av mottagarens ingång för den frekvens man vill lyssna på. Vi lyssnar på 14,1 MHz och preselektorn stämmer av denna frekvens med kanske en bandbredd av 500 kHz vid -6 dB, det ger oss en förselektion så att de flesta närliggande BC band inte slipper in i mottagaren. Det är detta som bestämmer om vi hör något på vår mottagare, inte 3 kHz filter i första MF. Vilka siffror man skulle få om man mäter en KWM-2 med dagens mätmetoder vet jag inte. Men troligen mycket dåliga värden, trots detta hörs det utmärkt på en sådan RX. De kan till och med användas i test QSO. Vad jag dock vet är att mätvärden som MF undertryckning, spurrar och speglar blir grymt dåliga, och är just vad man jobbade på under den tiden.
Jag har själv en Collins R392, en heltäckande kortvågsmottagare i hög klass. Den har två första MFar, som båda är variabla och med mycket breda filter. Den hörs det oxo stationer på, men man får vara försiktig med för stora antenner då den ofta kan göra intermodulationsprodukter av BC banden som slipper in. Skulle tro att den får extremt dåliga mätvärden vid en modern mätning. Vi kan konstatera att på den gamla goda tiden förstod man att göra förselektion, man insåg oxo att mottagarens Roofingfilter är dess yttertak, dvs dess första selektivitet, på ingången.
Ja hur är det då med första MFen, roofingfilter etc. på en DRAKE R4C? Som ju skall vara så innihelvete bra. Låt oss titta på en sådan framöver.
Vad vill jag då säga genom att skriva om roofingfilter?
Skänka mer kunskap, försöka se historiken i saken, dämpa hysterin om filter i första MF som man kallar för roofingfilter. Kunskap så att var och en kan bilda sin egen uppfattning. Jag vill försöka inspirera till att studera konstruktioner mer, och, ja just det, mer kunnande.
Historik är bra kunskap för att kunna se framåt.
Läs även KA kommentar om känslighet, och där han använder BC-348 som exempel, dessa mottagare är enkelsuper och har ingen första MF där man kan prata om roofingfilter, är då huvudfiltret i 455 kHz MF roofingfilter? Bra fråga..... Jag vill hävda att Roofingfiltret är yttertaket och därmed förselektionen på HF steget, men vissa amerikanska tillverkare som bygger enkelsuper, menar att CW filtret är Roofingfiltret, på 200 Hz....
Med rätt kunskap kan man själv bilda sin egen uppfattning. Dvs om en konstruktion är bra eller ej, och om tillverkaren i sina annonser försöker vilseleda köparen.
Hur funkar VFOn på ICOM riggarna? Och hur var det förr (teknik)
Och vad betyder VFO?
VFO är en gammal förkortning för en Variabel Frekvens Oscillator. Dvs motsatsen till kristall osc. På riggar fram till mitten av 80 talet kunde man finna VFO av den typ som namnet betyder. Ofta en oscillator som täcker ett mindre område, exvis 5-5,5 MHz som sedan blandas med kristaller för att få amatörbanden. Kranen vi ändrar frekvensen på de moderna riggarna, som på en IC-706all, kallas VFO, och det är väl ett bra ord även om det är en frekvensinställningsratt. På den gamla hederliga VFOn ändras frekvensen genom att ratten vrider på en vridkondensator. Samtidigt som en skala visar den tänka frekvensen. Men bara den tänka frekvensen, som kan bli rätt så noggrann med bra mekanik, kanske visar den +-5 kHz av verklig frekvens, men går att finjustera på mindre områden. Detta kräver en fin mekanik och en noggrann skala. Vanligt är en liten kuggväxellåda mellan ratt och vridkonding, ett av kugghjulen driver skalan. Men kugghjul glappar och med dubbla kugghjul och en fjäder kan man få bort en del av glappet, DYRT!
På DRAKE stationerna bestod VFOn av att man skruvade på en liten gängad axel, fingängad, och c:a 60 mm lång. På den gängade stången sitter en mutter som då kommer att röra sig axiellt med axeln, den drar en ferritkärna in och ur en spole. Med den här metoden är det lättare att åstadkomma god överensstämmelse med skalan, den blir mer linjär. Det finns då ingen vridkonding, vilket ge fördelen att det inte finns rörliga kontaktytor som oxiderar. En sådan skruv är givetvis den oxo glapp, eller blir glapp med tiden, men en lång fjäder håller muttern dragen åt ett håll och därmed slipper man det mesta av glappet. DYRT! Båda dessa VFO system är idag odugliga för att ställa in så noga som krävs för de moderna trafiksätten, som PSK-31 Pactor etc. ICOM hade en sådan sk permeabilitetsavstämd VFO i IC-201, en VHF all mode station från 70 talet.
Planetväxlar, förekom som utväxling, den nämnda IC-201 hade en kombination av gängad axel och planetväxel. Planetväxeln består av en ring med kulor eller små kugghjul. Det man känner igen en planetväxel på är att utgående axel är i samma riktning som ingående. Det som kännetecknar planetväxlar är att de går lite trögt, lite segt, mjukt som i trög smörja, vaselin. Ingen större nackdel med detta men den trög smörjan är ett sätt att dölja glappet. En automatväxellåda i en bil, eller baknavet på en cykel är flera steg av planetväxlar. Men där är det kugghjul. Kulorna i en planetväxel på en radio är spända med en fjäder, och den kan man efter rengöring och nysmörjning spänna lite för att få bort glapp. En VFO med planetväxel är ofta helt otillräcklig för moderna telegrafi trafiksätt. Möjligen oxo Morse med smalare filter. Vid SSB är det vanligt att man måste ta till RIT.
Vi ser genom tiderna utväxlingar och skalor med linor. Det var vanligt på träradion, en av de sista amatörradiostationerna som jag vet är ATLAS 180 - 210, som jag ju berättat om som klassiker. Detta system ger ofta stort glapp och dålig inställningsnoggrannhet, men är billigt. Skallinor är tacksamt för hembyggen då delar kan göras själv.
Men rubriken frågade ju hur VFO funkar i moderna ICOM radiostationer.
Då måste vi först konstatera att VFO är en kodare, man kallar den för encoder i servicemanualen. I de moderna ICOM stationerna som exvis IC-706all, finns varken skruv, planetväxel eller kuggväxel, funktionen saknar glapp överhuvudtaget. VFO ratten på IC-706all, eller skall vi kalla den för frekvensinställningsratten, vilket den ju är. Den består av en axel, på vilken det finns olika system för att alstra pulser, som ju CPU i radion kan räkna. Vrider du på FIR, (Frekvens Inställnings Ratt) kommer CPU i radion att få en eller fler pulser. För varje puls skall då CPU alstra en ny frekvens med sin frekvenssyntes och se till att displayen visar en ny frekvens. För att veta om du vrider framåt eller bakåt har encodern försett med två pulsutgångar. Vilka är 90 grader förskjutna. Dvs vrider du framåt på ratten kommer puls ett först, efter en kvartsperiod (90 grader) kommer puls två, vrider du bakåt kommer puls två först och CPU vet direkt vilket håll du vrider åt. En period är liksom vid växelström från noll till max spänning och ner till noll och min spänning för att slutligen bli noll volt igen. Detta är då en helperiod om 360 grader. De äldre ICOM stationerna hade en axel på vilken det satt en stor plastskiva med små hål, två Led lyste genom hålen och på baksidan fanns två fotodioder. Dessa var då förskjutna ett halvt hål, dvs 90 grader i fas. Ut från fotodioderna fick vi pulser i två tåg 90 grader förskjutna. Där respektive puls var först beroende på åt vilket håll vi vrider.
Senare encodare hade en helt mekaniskt system, där en släpkontakt vreds över en yta där små fält i två rader var etsade på ett kretskort, en sorts omkopplare helt enkelt.
Det allra senaste systemet (de sista tio åren) är att man vrider en skiva som liknar en liten diskett, vid denna lilla diskett, (15 mm i diameter) finns sensorer, som känner av svaga magnetfält som är inspelade på disketten. De svaga spännigarna förstärks till pulser och fasföljden kommer av hur magnetfälten är inspelade på disketten. Man vill hela tiden åstadkomma en encoder som ger så många pulser per varav som möjligt. Detta för att kunna ge radion små frekvensteg och att det ändå skall bli tillräckligt stor frekvens per varv. Det är lätt att inse att med mekaniska saker, som hål i en skiva, får vi så få pulser per varv att man måste ha 100 Hz per steg. Moderna riggar med elektroniska encoders kan ge 1 eller 10 Hz per puls.
Ibland sliter man ut en sådan här encoder. Och när det gäller en rigg som kanske är 15 - 30 år gamal kan det vara svårt att få tag på en ny. Det finns då möjligheter att bygga om till en modern encoder. Att få tag på delar till VFO med vridkonding, växellåda, planet och i synnerhet de med skruv är idag inte möjligt. Då får man stå ut med glapp eller att skrota radion. De som är finmekaniskt kunniga kan tillverka ny kugghjul, om det gäller att hålla liv i en gammal klenod.
Man kan säga att de moderna systemen är en inställningsmekanism som ger oss kanaler på 1, 10 eller 100 Hz steg. En IC-706all har då flera miljoner kanaler.......
D-STAR relästation igång i MORA nu (D-STAR)
Jag har fått informationen att man i Mora nu är igång med en D-STAR repeater.
Den sänder på 145,6625 MHz och lyssnar på 145,0625 MHz.......Cirka 25 Watts effekt. Man använder en X kanal. Och man kan nu säga att 12,5 kHz är mer aktuellt.
D-STAR nyttjar ju den smala bandbredden vi får om man väljer FMn på de moderna FM stationerna, och därmed kan vi köra 12,5 kHz kanaler.
D-STAR repeatern i Mora nyttjar ett 6 pack kavitetsfilter som gör att man kan sända och ta emot på en antenn. Dvs samma typ av duplexer som på analoga relästationer.
Duplexfiltret har inget med kanalavståndet att göra utan ger erforderlig dämpning på de 600 kHz mellan RX och TX.
Läs mer om SM4JDPs nyuppsatta D-STAR repeater på http://www.sm4jdp.se/
D-STAR relästation igång i Stockholm nu (D-STAR)
Södertörns radioamatör http://www.sk0qo.se/ Lär vara igång med en UHF D-STAR station nu. Frekvensen lär vara samma som den analoga var på: 434,750 och in 432,750 MHz
Karl Arne, SM0AOM har lite mer att tillföra i ämnet "känslighet"
Känslighet, som ju var temat förra gången. Ämnet är stort, och kan bilda både myter och okunskap, det är därför trevligt med mer kunskap, KA har oxo lagt in mycket bra om mottagare i allmänhet och distorsion (dynamik och Imd) i synnerhet. Att det nu är dags att börja göra sändaren bättre gör han heller ingen hemlighet av. KA kommenterar även begreppet "mantelströmmar" ett ord som jag gjorde mig lustig över förra gången, och som jag brukar kalla för "HF i chassit". Han skriver så här:
Jag har några kommentarer om det här med "känslighet"
Anledningen till att känslighet har varit en sådan intressant parameter är att det är relativt enkelt att åstadkomma en känslig mottagare, och att om man använder små antenner på lägre frekvenser går känsligheten att använda fullt ut.
Detta var orsaken till att t.ex. BC-312 såg ut som den gjorde, den var konstruerad för att användas med korta "piskantenner" nere på 2 - 3 MHz. På högre frekvenser (högre än 20 MHz) satte rör- och kretsbrus gränsen hos dåtidens mottagare.
Dagens "dyra" mottagare har ofta en känslighet som är kopplad till deras användning.
Det finns en NATO-spec som säger 10 dB brusfaktor (= 0,5 uV för 10 dB S/N i SSB-bandbredd) för HF-mottagare som används med "små" antenner t.ex. mobilantenner, och
17 dB för sådana som används med "stora" antenner, t.ex. stora log-periodiska antennsystem.
Det cirkulerar mycket vilseledande uppgifter om "mottagardynamik"
idag. Flera tillverkare anger IM3-baserade dynamiska områden, mätta på det sätt som ger det bästa siffervärdet, på uppemot 110 dB, och blockeringsdynamik på över 120 dB.
För radioamatörer med normalstora och smalbandiga antenner är sådant helt irrelevant, det finns studier i ämnet som bl.a. Peter Chadwick G3RZP gjort och som refererats i QEX, som
visar att ett dynamiskt område på 85 - 90 dB är vad som går att utnyttja, ifall om alla andra signaler på och omkring amatörbanden skulle vara helt rena, dvs saknade obehöriga brus- och nycklingssidband samt "splatter".
Tyvärr så är det inte så, utan dynamiken kommer i allt väsentligt att begränsas av de angränsande sändarnas egenskaper vid de driftfall när den behövs som bäst, alltså när det finns många stationer inom ett smalt frekvensband. En användbar mottagardynamik med de sändare som förekommer idag ligger kanske på 70 - 75 dB, högt räknat.
Problemet med rundradiosändare har minskat något, eftersom den överetablering på HF-rundradio som tidgare fanns inte råder på samma sätt. Det verkar även som om "effektkriget" på HF-rundradio minskar i takt med de ökande energikostnaderna.
De mottagararkitekturer med direktsampling som kommer att efterträda de nuvarande har inte problemet med oscillatorbrus på samma sätt som dagens, och även "billiga" mottagarsystem får också en ekvivalent IP3 som ligger uppemot +35 dBm oberoende av avståndet mellan signalerna. Tittar man på vad som kan göras med enkla medel (t.ex. SDR-14, "HP-SDR" och nytillskottet "Perseus") så har man ett IM3-baserad dynamiskt område (med 2 kHz "spacing") på minst 100 dB samt ett blockeringsbegränsat dynamiskt område på runt 120 dB.
Detta gäller i princip oberoende av avståndet från de störande signalerna, så vi har därmed fått mottagare som är bättre än snart sagt alla signalkällor som används för att försöka mäta upp dem. Definitivt är blir mottagarna bättre än sändardelarna i alla amatörradioapparater på marknaden.
En ny situation kommer då att ha uppstått. Det kommer i fortsättningen inte att gå att "skylla" på andras mottagare längre, när ens egna utsända signaler är "boven i dramat" vid störningar.
Slutligen något om "mantelströmmar".
Man kan egentligen bara tala om "mantelströmmar" vid koaxialkablar. En koaxialkabel är sådan att det i normalfallet flyter ström bara på innerledaren samt på ytterledarens (skärmens) insida. Skineffekten gör dock att det lika gärna kan flyta strömmar också på utsidan av skärmen. Sådana strömmar kan man få t.ex. när ett antennelement kopplar på något sätt till skärmens utsida. Mantelströmmar har inget att göra med fasläge, utan hur den ström som kommer fram ur kabelns bortre ända fördelar sig mellan olika delar av en antenn.
I idealfallet så kopplas hela den ström som kommer ur kabeln till antennens drivna element, och ingen annanstans. När antennelementet är symmetriskt eller "balanserat" så kräver detta
en "ideal balun". Det finns tyvärr inga sådana, utan man får nöja sig med att dämpa den ström som flyter till andra delar av systemet med ett ändligt värde. En "bra" balun undertrycker strömmarna med kanske 20 - 30 dB. För trådantenner på rimliga höjder är en total dämpning av strömmarna av 20 dB en eftersträvansvärd nivå.
Något som fungerar bra är att "hjälpa" balunen genom att sätta en eller flera "drosslar" utefter koaxialkabeln. Dessa kan antingen vara en ferritkärna eller en luftlindad spole av kabeln.
Om man använder bandkabel eller "stege" av olika sorter används fungerar inte det ovanstående fullt ut. När en bandkabel kopplas till en obalanserad last kommer inte längre
strömvågorna på ledarna att vara lika stora och motriktade. Då börjar ledningen att stråla ut
energi i rymden. Detta problem kan man motverka genom att använda kopplingskretsar till ledningen vilka inte har någon jordreferens, t.ex. strömbaluner, fulltransformatorer eller "link-kopplade" antennavstämmare. Sådana kretsar kommer att försöka tvinga strömmarna i ledningen till så bra balans, och eller symmetri, som möjligt, och då blir systemet ledning till antenn så bra som det går att få det.
73 de
Karl-Arne
SM0AOM
Brusfaktor (mätteknik)
Karl Arne nämnde begreppet brusfaktor, det har ju med känslighet att göra. I vissa tester mäter man brusfaktor. Särskilt i VHF och UHF mottagare kan det vara ett bra sätt att mäta. Vad brusfaktor är tänkte jag återkomma till, den hör egentligen till ämnet känslighet. Skall försöka komma på ett bra sätt att beskriva brusfaktor så att alla förstår. Ibland finner man en brusfaktormätare i form av ett gammalt instrument på en loppis, det är tveksamt om man har nytta av ett sådant, så enkelt är det inte. Idag får man brusfaktor specifikationer på finare lågbrusiga transistorer avsedda att bygga HF steg på VHF och UHF med.
Nytt amatörradioforum, QSY.se
Kolla detta, ett ställe att ställa frågor, ge svar få information, lära sig mer.
Ännu ett forum frågar sig många, ja varför inte. Kan det ge hobbyn mer kunskap, mer entusiasm, mer av allt nu när vi går in i nästa solfläckscykel, ja då är det ju jätteroligt.
Jag vet att många läser mest och "säger" inget. Varför inte logga in och ställ din fråga.
Tillsammans blir vi starkare och lär oss mer. En hastig titt och jag såg att det fanns byggprojekt.
Nu har det vänt (konditionerna)
Nu har vi kommit in i nästa solfläckcykel, kolla här: http://spaceweather.com/
Även på SSA hemsida, http://www.ssa.se/ finns en artikel om att man nu menar att vi börjat på cykel 24. Här ser man en kurva som visar de två sista solfläckscyklerna, http://www.dxlc.com/solar/solcycle.html
Lite mer fakta om solen (solen)
Kan vara kul att veta nu när vi skall bevaka den inför kommande solfläcksmaxima.
Solen är stor, c:a 109 ggr jordens diameter. Eller diametern vid dess ekvator 1 392 000 km, (1,4 miljoner km). Solens dygn är c:a 28 jorddygn. Varför cirka då? Jo Solen är lite kletig, och snurrar olika fort vid olika bredgrader. Den liksom flyter runt. Vi brukar räkna med 28 dygn och det är då den tid som kan förflyta innan den vänder samma solfläckar mot oss och det blir speciella konditioner på våra radiofrekvenser. Men när de solfläckar vi sett kommer tillbaka efter 28 dygn kan de ha flyttat sig lite på solen yta, de har flutit omkring lite.
Solen är lite svettig och håller 6000 C på ytan och mer än 15 000 000 C (15 miljoner grader Celsius) invändigt.
Solen består av väte och helium samt i små delar andra gasformiga grundämnen. Solljuset förser jorden med all energi som behövs för liv, väder och uppvärmning. Men som bekant är den viktig för vågutbredning oxo. Solen rör sig med en hastighet av 792 000 km per timme, i sitt omlopp i bana inom vår galax. Solen är således inte världsaltets centrum. Solstrålningen påverkar eleketrontätheten i jordens jonsfär, och ger oss dramatiska effekter på vågutbredningen av våra radiovågor. Dessa effekter är kraftigt avhängiga solfläckscykeln.
Sammantaget kan solstrålningen kallas solvind, och denna avlänkas av jordens magnetfält, och i vissa fall det bildas norrsken. (även sydsken). Hur långt bort är då solen? Jorden ligger på ca 8 ljusminuters avstånd från Solen, det betyder att det tar 8 minuter innan ljuset når hit, man kan säga att den mesta solstrålning och solvind tar ungefär den tiden på sig hit. Andra stålar från solen som partikelstrålning, kan ta upp till 24 timmar att nå hit. Dessa har oxo stor betydelse för vågutbredning.
Förr var solen en viktig sak inom religioner och mytologier, idag har vi vetenskap som gör att vi slipper tro, bilda myter och gissa. Men det är förstås så att man förr tvingades hitta på myter och religioner för att förklara solen, ofta kunde en entreprenör få solkulten att tjäna honom. Det förekommer fortfarande, trots vetenskap, olika former av solsekter. Om du offrar några tusen, och erkänner din tro skall jag försöka tala med solen och be honom, eller henne, att fixa bättre conds för just dig.... Jo, öhhh "offret" sätter du in på mitt bankkonto.
Sammanfattningsvis är väl soldygnet det viktigaste att veta som radioamatör dvs de 28 dygnen, samt läget i solfläckscykeln.
Mer om 24an av SM5IO (solen)
SM5IO har gett följande information om det nu aktuella ämnet solen och cykel 24 och skriver:
På de här två länkarna till SIDC i Bryssel finns det en hel del att läsa om cykel 24.
http://sidc.oma.be/news/101/welcome.html
SSN är enl. SIDC prognos just nu 2, i juli gör de ett hopp(!) upp till SSN=3 och för december 2008 är prognosen SSN=5.
Uppgången är normalt brant (när den väl börjar) och max nås 3-4 år efter MIN! Kurvan liknar normalt en sågtandskurva och inte som någon trodde en sinuskurva med MAX på halva vägen efter 5.5 år!
Stig, SM5IO
Men varför bara 24 solfläckscykler?
Solen har väl haft sina "säkra perioder" i miljoner, eller miljarder år?
Visst är det så, men människan har inte studerat solen och kunna registrera solfläckscyklerna i mer än de sista 24 perioderna.
Cykel 1 (ett) började i Mars 1755 och slutade i Juni 1766. Man slog sig loss från religionen och myterna, och började studera solen, kanske med en nyuppfunnen kikare och ett sotat glas som filter. Men när blev det ett samband mellan radiovågornas utbredning och solperioderna? Eller när förstod man att ett sådant fanns?
Alla har vi väl hört hur man såg TV från hel världen när TV började sändas, eller rättare sagt när TV mottagare blev vanliga i SM, det var i mitten av 50 talet, vilket då sammanfaller med ett maximum. Kolla in cykel nummer 19 så har vi förklaringen. http://www.dxlc.com/solar/cycl19.html
En annan del av förklaring är att man i TV barndomen sände på de låga VHF kanalerna runt 60 MHz. Den som hade varit med då och kört 50 MHz, suck.
12,5 kHz kanaler och smal FM (FM teknik)
Som de flesta vet gäller ju 12,5 kHz kanal avstånd på 145 MHz FM. Det har så varit i 10 - 15 år. Vi har ett antal sk X-kanaler med relästationer. Vad vi också har är ett stort antal äldre relästationer med bred mottagare. I många fall mycket breda! Jag är ganska säker på att många av våra relästationer har mottagare för 50 kHz kanalavstånd, dvs 30 kHz breda och med ganska dåliga filter. För ett år sedan byggde jag om Sunne repeatern till en ny mottagare med smal bandbredd, den är c:a10 kHz bred nu. Problemen med att de som sänder på grannkanaler och stör är borta. Den gamla mottagaren var så bred att den lätt öppnade för signaler plus och minus 50 kHz från nominell infrekvens. Den hade bara filter i första MF som var avsedda för 50 kHz system. Dvs två generationer gamla system är fortfarande i drift på sina ställen. Den har dock funkat i över 30 år. Med smal FM mottagare kan vi få lite känsligare mottagare, inte minst det faktumet är intressant när det gäller att hålla repeatern i form. En äldre FM mottagare för komradio hade förr, dvs för 15 till 30 år sedan en ganska bred FM detektor oxo. Det i kombination av breda filter gör att skillnaden är dramatisk med dagens mottagare, smala filter i båda MFar, quadrakturdetektor som är avsevärt brantare och linjärare, dvs lägre distorsion och bättre AM undertryckning. Till detta får vi lägga att moderna radiostationer har betydligt bättre frekvensnoggrannhet och grannkanaldämpning, liksom bättre Imd egenskaper. Det finns således väldigt mycket att vinna på en modernisering av en relästation. Det gör dessutom så att man kan ha X-kanaler oxo. D-STAR är ett smalbandigt system och kan med fördel nyttja X-kanaler. I framtiden kommer vi att få 12,5 kHz system även på UHF.
Det är tid att sätta fart på repeatergruppen igen och titta på klubbrepeaterns mottagare. Det går inte att sitta med bred mottagare och sedan beklaga sig om grannklubben startar en egen repeater, analog eller D-STAR, på en X-kanal.
Var det inte så att amatörradio skulle vara i "framkant" av tekniken? Tydligen inte när det gäller FM, skärpning nu!
Ryska gröna radiogrejer
Många av oss har väl kommit i kontakt med gröna radioapparater, som surplus, eller i lumpen, som RA-200 eller RA-422, eller de äldre sakerna som kunde vara grå till färgen trots att de är gröna radioapparater.... Kolla här så finns de mest fantastiska saker att se:
http://www.armyradio.com/arsc/customer/home.php
Något att börja samla på kanske?
I SM förekommer en Rysk grön radio, den är dock grå till färgen och går på 30 - 75 MHz.
Att löda kontakter och göra kablage (bygga själv)
Är svårt, det vet vi alla, även vi som har lödkolv, och som är vana att löda kontakter tycker att det är ett skitjobb, och vill helst slippa det. Idag är det till och med svårt att få tag på de vanligaste kontakterna. Förr kunde man köpa DIN kontakter i en radioaffär eller på ett varuhus, exvis de 7 och 8 poliga ACC konakter som finns bak ICOM riggarna. För att inte tala om PL-259 pluggar, skitlöjliga pluggar som är besvärliga att löda. Om vi vänder oss lite och tittar på Stereo HiFi och datorsidan. I de branscherna var det förr helt självklart att man lödde sina egna konakter och tillverkade sina egna sladdar och kablage. Man kunde sitta en hel kväll och pilla med en sladd och två pluggar. Idag finns många färdiga sladdar med maskinmonterade konakter att köpa, exvis Scart sladdar, RS-232 sladdar, TVkoaxar, nätverksladdar. Ja ingen enda sitter och löder sina kontakter till varken TV, Stereo, Dator numera. Men inom amatörradiohobbyn ja där får vi minsann löda våra egna konakter än. Varför finns det inga färdiga sladdar till amatörradiogrejer? Varför köper ingen en maskin som gör färdiga sladdar med kontakter och försöker sälja sådana? Några miljoner i investering och en marknad på några hundra sladdar per år... Nja det skulle ju inte gå ihop. Inom amatörradio är det ju så många olika typer av kablar som krävs, exvis koax med kontakter kan bli säkert tio olika kombinationer och med varje sådan i 5 olika längder blir det lite att hålla i lager. Sladdar från ACC kontakterna till bandspelare, till dator till modem, till hembyggen, till 30 år gamla tillbehör, till slutstege med alla tänkbara konakter. Det skulle nog behövas 100 olika sladdar, och med olika längder. Försäljning per år skulle bli 40 st kanske. Nej ingen kommer någonsin att erbjuda ett sortiment av färdiga sladdar med kontakter pålödda som passar ens en bråkdel av behovet inom amatörradio.
Men vad rå rå??? En radioamatör bygger ju själv, han löder själv sina sladdar. Det är väl fullständigt självklart. Så har det väl varit i hundra år. Eller kan man gå till en kompis som äger en lödkolv? Men inte kan man störa kompisarna med ett sådant skitjobb, ingen vill väl sitta och pilla med sladdtillverkning hela kvällen bara för att nån inte vill göra det själv.
Vi har identifierat ett växande problem.
-
Det är svårt att få tag på kontakter till de sladdar som man kan behöva som radioamatör, dock följer ju de flesta pluggar med nya radion.
-
Det är svårt att få tag på lämpliga sladdar för tillverkning av kablage, exvis 4 ledare med skärm och tillräckligt smala ledare.
-
Det är allt färre som kan hantera en lödkolv. Eller som anser sig behöva investera i en lödkolv.
Några problem som borde påvisa att en marknad för färdiga produkter existerar, du kan sälja säkert hundra sladdar om året, det bör gå att få en vinst till lön som räcker åtminstone en vecka.
Vad gör vi då? Går en kvällskurs i kontaktlödning? Kanske en klubb aktivitet att lära sig löda och göra kablage. Eller åtminstone prova på lite. Att betala för jobbet kan te sig bekvämt, men det tar tid och idag är timpengen åtskilliga hundra kr. En 1 meters koax med 2 st PL259 kan hamna på tusenlappen om man skall debitera allt. Ja det är faktiskt så att en bra lödkolv, för 1500 - 3000 kr inte kostar mer än några timmars debitering av arbete. Och inte kan man göra avdrag för "hushållsnära tjänster" för lödnings hjälp heller.
Återstår att lösa problemet med att skaffa verktygen och börja träna själv. Du kommer att löda sönder många kontakter om du är nybörjare, utan nybörjar hjälp blir det näst intill omöjligt.
Ett steg framåt kan vara att vi på SRS låtit tillverka koaxialkabellängder med F kontakter i båda ändar. Till en sådan längd köper man de pluggar man behöver och skruvar på i respektive ända. Finessen är att F kontaken är så liten att kabeln går att trä genom smala hål i bilar och hus. På SRS hemsida hittar du dessa.
DIN kontakter och vissa andra pluggar finns numera oxo att beställa från hemsidan. Tänk på att frakten kostar, och att du kan råka förstöra flera pluggar och därför beställa hem för att lägga på lager.
Läs om hur du åskskyddar din radioanläggning
Kan du göra här: http://www.hvi.uu.se/meny/m5.html
Nu kan du se planeten Mars i öster (astronomi)
Vid 17 tiden när du är på väg hem från jobbet finner du Mars i öster, rätt lågt på himmeln.
Den är starkare än stjärnorna och det går att se att den är lite rödare i färgen. Men en vanlig handkikare kan du se att det inte är en vanlig stjärna, utan ett rött och sött litet klot.
För att se marsianerna krävs lite större kikare.... Det går att se Mars flera veckor framöver den här tiden, men det blir ju ljusare framöver och om några veckor måste vi titta vid 18 eller 19 tiden. Framåt kvällen rör den sig sakta mot Syd Ost.
Roliga historier
Brukar ju finnas här på slutet. Idag får ni leta själva, kolla här http://www.sk0qo.se/
Södertörns Radioamatörer har en hemsida, klicka på "roligt" så kommer några kul saker med amatörradioanknytning upp. Jag som efterlyst amatörradiohistorier, och här finns dom ju. Passa på att kolla om det kommit upp något nytt om den D-STAR repeater man sätter upp oxo.
Det här är oxo roligt, här kan du se de "saknade" Q-förkortningarna.
Vad sägs om QBA = my antenna is BIG
Kolla här den fullständiga listan: http://www.zerobeat.net/drakelist/missingq.html
Eller: QEW = har dålig mottagning pga otvättade öron.
De SM4FPD Roy